View tracker

vad är depprison? vet inte helt, men tror de ä de jag har och lever med.
när jag tänker på framtiden har jag inte riktigt hoppet där. jag känner en saknad, inte nog efter å fått mitt hjärta krossat för första gången, utan även att jag saknar min kära far mer än allt annat.
att nästintill varje dag tänka på hur lätt det skulle kunna va att avsluta allt. men där är jag inte än, än har jag saker som betyder något. men ändå, för å va 19 å känna såhär... jag har känt så i över ett år, dock har det blivit värre de sista.
när man känner sig som en plåga för så många,  när man känner att man inte duger längre, för den där personen som mer än väl dög för en själv. när den personen man skulle gjort vad som helst, inte ens kan va ärlig mot en. när den personen inte ens vill försöka medans man själv skulle försökt även om de inte fanns fler sätt att försöka på...
när  den man älskar mest inte finns att prata med, och personen man för första gången va kär i på riktigt inte kände lika dant, de gör inte livet lättare eller känslorna lättare att hantera.
nyligen frågade någon mig hur jag mådde. mitt svar jo men de ä la bra, hade personen frågat mig de när ingen annan hörde, skulle jag bara svarat "de vill du inte vet"

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

jag hatar när man gillar någon, skriver mä den, å personen ä dålig på å svara... plus att när han inte svarar tänker man 100000 gånger om man skrev något fel lr va fan som. värsta ä när man träffats nyligen och,  och då flöt allt på men inte riktigt i text... 😪 och ja ja gillar grabben mycket, och ja... när man sitter uppe från typ 7 på kvällen till 6 på morgonen å kollar film å tjötar borde de faktiskt va något bra tecken.

Likes

Comments

View tracker

det har hänt mycket sen sista inlägget, som tex avslutningen. den va bra och rolig, men som jag trodde, den skulle vara jobbig. de va på håret flera gånger att jag skulle gå ut från gympasalen och gråta. Som när en från elevrådet höll tal, ett fint tal, men de va jobbigt att hör, kommer inte ihåg allt men fick mig iaf in på fel tankespår.
och julafton ska vi inte tala om, de va jobbigt. men kände att jag måste hålla masken.
sen nyår, var på tre ställen den kvällen stressad som fan, och när jag började dricka gick allt fint, men sen på slutet på väg hem till erica, Brast jag. Jag stannade krama syrran prata och efter de gick jag och prata med erica den sista ca 1km, hon är bra att prata med, men att bryta ihop på fyllan har jag varit rädd för länge nu. är så glad att de hände med tre personer som känner mig väl.
nu ska jag inte dricka på länge, för jag vill inte bryta ihop bland folk från skolan. som när jag prata med michaela, hon berätta att folk på skolan beundras över hur jag klarar allt. att kunna ta över gårn mä bror min och allt. då kan jag ju inte gråta framför dem! Jag hatar annars att gråta framför människor, hur ska jag då kunna de om dom tycker jag är stark? då kan jag inte visa mig svag, nån gång, inte ens spår av svaghet.
sen är de inte jag som är stark de ä brorsan, det är han som gör mesta jobbet, de ä han som sliter för allt, jag förtjänar nt att folk ser mig som den starka. de förtjänar jag inte när jag är den svagaste länken.

men sen att jag skriver om det, kan göra allt lättare för stunden, jag kan uttrycka mig som jag vill, i text utan att se mottagaren i ögonen. men samtidigt kan jag prata om pappa om hur han va, va han gjorde utan problem. men när det kommer till känslorna kommer det jobbiga, för då tänker jag och då brister jag.
-Jag vill prata om det, men inte tänka på det.

Likes

Comments

Idag är det ett år sen pappa hade vaknat efter att få opererat sig för hjärnblödning, och kommit till Skövde, han ringde och jag svarade, rösten var inte samma, senare blev den det men just då var det knapt att ja kände igen den.
jag vet innan han fick opereras,  han fick åka in till sjukhuset men fick hjärnblödningen på sjukhuset, stod jag vid hans säng efter att jag kom dit från skolan. jag stod och grät,  grät av glädje och sorg, jag var så glad att han prata och levde, men grät för verkligheten kom ikapp, verkligheten där pappa kan faktiskt dö när som helst.

Bara samma kväll ringer Amanda om att pappa åkt ner till IVA, jag kommerihåg de så väl jag var med Filippa och vi skulle på något studiebesök dagen efter, så hon skulle sova hos mig. Vi hade jätte kul skratta flumma å massor, så kommer jag t rummet där jag lagt mobilen och ser missade samtal från Amanda och Anton, ringer upp och min dag blev förstörd när jag får höra vad som hänt.

och detta hände för mer en 1 år sen, men allt detta kommer jag att tänka på, för imorgon är det julavslutning,  min 2a av 3 möjliga på uddetorp, men min sista, för ifjol var jag aldrig med för de som hänt, och jag är bara så rädd att jag bryter ihop imorgon. Ifjol fick jag ett stipendium, iår är det 2orna som får det, men jag är rädd jag kommer föreställa mig hur de skulle varit i fjol om jag hade vart mä å gått upp där ist....
just nu ligger jag och storgråter för alla tankar och minnen...

Likes

Comments

livet just nu rullar faktiskt på, dock när ja blir trött ä de som alltid skillnaden mellan att vara super pepp, gråtfärdig och till att kunna strypa nån bara för minsta ljud är fan hårfin.  men sen hade jag värdens talk med en av världens bästa människa häromkvällen,  och när jag berättta hur jag har det, för hen har det inte bra nu heller...
var det lättare dagen efter, jag fick gråta lite och lixom dra upp fakta som jag vet jag behöver höra mig själv säga lixom.
Men sen vet ja inte ibland tänker jag resonabelt men sen kan ja va helt fuckad å agera ut det på folk. som en grabb i ettan som kan bete sig som han vill mot andra men sen om man gör minsta mot honom blir han sur som ett jävla as(!). vilket ä svårt för mig att hämnas då efter som jag får dåligt samvete när jag gör nå dumt och personen visar att jag lixom såra den...  Men samtidig behövs det för att visa lixom..

men sen, behöver ja egentligen slå nån något för att bli av med allt lixom. om inte annat typ dra från allt å alla och loxom aldrig komma till baka eller iaf inte på ett bra tag..

som när jag jagar, det jar jag märkt, jag blir helt chill livet blir gött jag kan koppla ifrån och sånt. men ja kan och har ingen möjlighet att hade så hela tiden.

Likes

Comments

När man mår som jag gör nu, drar man sig till dom som lyckas få en glad. jag gör det iaf, jag drar mig till dom som får mig att skratta hur piss jag än mår.
så  gör man något dumt mot dom, så blir ja helt ifrån mig å vill bara få det ogjort.
Vissa killar inbillar man sig kan gilla en, bara för att dom är trevliga, sen märker man fan, så är ju inte fallet. och de gör inte saken bättre heller.
men sen till alla jag älskar och som ja bryr mig om som läser detta, ni är fantastiska. utan er hade jag inte vart där jag är nu. "The thing is that I don't want to hurt the people I love " och det är min ständiga anledning nu.

Likes

Comments

Första natten på internatet nu. Kändes gött att komma t skolan må ja säga, men nu... nu förut skulle jag bädda min säng, så satte jag mig, hade slått på lite lugn musik, sådär lagom mysgött.
fast de var det inte.
detta är första natten på skolan som jag hur mycket jag än vill, inte kan ringa till pappa. Jag kan inte. han finns inte, och just det känns så jävla jobbigt. jag skulle kunna riva mig i stycken för att få höra hans röst och berätt för honom hur första dagen var.
Min frustration gör så jag kan börja skaka, gråta och vilja skrika högt.

Hela dagen har jag mått halvtaskigt, men nu vet ja nog va de kan bero på..

jag min bara hur jag förra terminen kunde ringa och prata med pappa om vad som, men framförallt om hur pappa mådde, hur han vissa dagar mådde jätte bra, å andra sämmre... jag visste då att jag när som kunde bli av med honom, men ändå tog jag honom för givet, jag ringde inte varje dag, jag sa sällan att jag älskade honom, och jag trode aldrig att de var sista terminen jag kunde sitta på mitt rum 5mil från honom och prata om min dag. och nu saknar jag honom så de gör ont, jag har gråtit i en 40 min nu. bara tanken på pappa ger mig ett nytt gråt anfal, men jag måste bara få ut de på något sätt..

Likes

Comments

hromdagen, faktiskt i torsdags, så skulle ja å michaela bada mä amanda å erica. inget så men innan vi åkte t Lidköping så skulle vi åka en sväng till Jimmy.

å på vägen dit får michaela möte av en annan bil som kommer på våran körbana.

hon vejade ut i diket, dagen efter sa hon att paolo hade konstaterat att vi flög ca 2m men iaf.
den kanten var brant, och den spetsiga "trotoar" kanten som va innan va inge å leka med. 2-3 meter från där bilen tillslut stannade var ytligare ett brant dike...

många vet jag inte tror på änglavakt, men de gör jag, har alltid gjort. och denna gången vet jag vilken ängeln var. de var den största och finaste som finns, Pappa.

Jag sa till michaela att jag kunde lika gärna hällsat på pappa den kvällen, men de va något han inte ville, det är jag tacksam för.

även om jag saknar honom, och allt han gjort för mig, är jag inte berädd å dö än. jag vet att han finns med mig, jag har börjat prata med honom ibland, får ju inget svar, men vill bara säga vissa saker högt ibland. "jag saknar dig pappa" har klarat säga en gång men efter de brast de, för jag saknar honom så att jag inte ens kan säga de högt.

och på fredag ska jag bära ut honom. Jag ska vara en av dom som bär ut honom ur kyrkan, jag ska vara en av dom som bär ut honom på axeln. så som han alltid bärt mig på sina axlar, kanske inte fysiskt men han har gjort de psykiskt och jag ä mer än tacksam för de, för honom och som jag sagt andra inlägg, så skulle ja ge vadsomhelst för å få se honom en sista gång leendes å lycklig skulle jag ge de.

  • 59 readers

Likes

Comments

måste börja med att säga att dagen börja ju bra, då ja å filippa pratades v för första gången på typ 2 veckor! 😌 å jävlar va rolig hon ä! ❤

men iaf back till de ja tänkte skriva om.
den däe känslan som röser över en när man faktiskt tar in att jag aldrig verkligen aldrig kan träffa pappa igen... den fick jag idag flera gånger, asså jag vet ju att jag inte kan de, men när jag lixom tänker på allt jag skulle kunna säga, så blir de så jävla verkligt....
som när de kommer till saker i naturen! jag kunde fråga saker, eller berätta om saker jag sett och han lyssna varje gång och var lika intresserad varje gång! De va för mig något underbart! men nu... ingen ä som han på de viset, anton vet inte så mycket även om han kanske tycker de ä intressant, Amanda typ inte bryr sig alls, å morsan ä ointresserad helt. de va bara pappa som va sån... han kunde de mesta! speciellt fåglar! hörde göken i morse! då kom instinktivt könslan att jag måste berätta för pappa!! men de går ju inte kom jag på.. samma att jag såg en ca 30cm lång snok ligga och sola bland stenarna idag, ville jag säga till honom... men jag kan inte det, och att jag aldrig kommer kunna de gör mig så stum inombords men samtidigt så jävla förkrossad. för jag älskade pappa så jävla mycket! han var det bästa människan jag någonsin har eller kommer träffa!
  • 64 readers

Likes

Comments

det slår så jävla hårt idag.
önska de var bakfyllan jag pratade om men de är det inte.
igår fatta jag inget knapt, jag såg det rofyla ansiktet ligga där, alla fina drag i ansiktet. Men jag förstod inte vad som hänt, allt var så surrealistiskt.
Förra veckan var allt bra ju, vi pratade och var glada, pratade om att det var min sista vecka i skolan och att de blev sommarlov snart. så vi kunde umgås och prata mer.

Men nu blir det inte så.

och det slår mig idag, som ett slag i bröstet. Vi kommer aldrig kunna prata mer, jag kommer aldrig höra den rösten igen.

Jag kommer inte få uppleva min 18 årsdag med dig bredvid min sida, och min student kommer en plats vara tom för där skulle du suttit.

jag önskar jag kunde fått mer tid med dig, fått höra fler historier som bara du kunde berättat på ditt sätt.

Jag önskar du aldrig blev sjuk.

Men jag kan önska hur mycket jag vill, för det kommer inte ändra det faktum att du är borta för alltid.

det var 13 dagar kvar till min 18 årsdag, och det var 26 dagar till din födelsedag.

jag saknar dig, vi alla saknar dig!

jag kan bara skriva detta, jag klarar inte prata om det för då brister det. med tårar på mina kinder säger jag nu, vila i frid min kära och älskade förebild. Pappa❤
  • 74 readers

Likes

Comments