Vi behövde inte oroa oss för att bli hemskickade, en befriande och extremt spännande känsla i kroppen infann sig när man insåg att det faktiskt var på allvar, det skulle bli bebis snart! Så från det lilla rummet till det riktiga förlossningsrummet tog de oss och jag fick byta om till den berömda, snygga sjukhusrocken. Nu fortsatte vattnet rinna och jag påpekade att det rann ordentligt men fick aldrig någon respons av sköterskan. Efter ombytet blev jag ordinerad att ligga ner i sängen igen med CTG för att fortsätta hålla koll på bebis, lite för höga, hjärtljud. Där låg jag inte lång stund innan jag började känna panik över att vara fast i sängen. Jag kände att värkarna var mycket lättare att hantera ståendes och ville bara ställa mig upp vid varje värk. På grund av bebis höga hjärtljud var jag tvungen att ligga ner med CTG och jag lovar, jag försökte, men tillslut gick det bara inte.

Vi ringde på personal och efter en lång stund kom de och såg hur påverkad jag var över att behöva ligga ner. Istället fick jag ställa mig upp och de pratade med läkare som sa att det var okej för mig att stå upp. De försökte länge få in hjärtljuden igen ståendes och lyckades halvbra. En stund fick de in hjärtljuden och de såg bra ut när jag stod upp. Därefter var det helt okej att fortsätta stå upp, thank god for that, amen, halleluja! Runt 22:00 fick jag en morfinspruta för att kunna slappna av mellan värkarna och vi började prova på hur lustgasen fungerade. Cirka 10-15 minuter efter jag fick sprutan skulle jag känna av den enligt personalen men nej, den hjälpte inte ansåg jag.

Det är här någonstans som jag börjar tappa tidsuppfattningen för från denna stund tills bebis kommer upplever jag än idag det hela som max 1 timma. Hur som helst, efter morfinsprutan och en stund efter (ca 22:45) undersökte de mig igen och då var jag öppen 9 cm var på barnmorskan sa "det blir bebis ikväll". Då får jag en extra adrenalinkick eftersom jag vet att det hela snart ska vara över och bebis vara hos oss. Helt ärligt så minns jag nästan inget härifrån och fram tills bebis kommer till världen. Det jag minns är att vi pratar om att det inte går att få någon mer smärtlindring än lustgas eftersom att jag öppnat mig så mycket att epidural inte kommer hinna börja verka. Någonstans kände jag direkt "det fixar jag ändå!" och det gjorde jag, tänk vad kroppen är fantastisk!

Eftersom jag har lite svårt att minnas allt då det mesta är suddigt efter sista undersökningen och jag minns det som att vara i en burk, alla ljud blev dova och jätte långt bort, har jag läst min journal.

Klockan 01:10 började krystvärkarna och min man fick hålla i syrgasmasken som jag fick andas i efter att ha krystat 3 gånger. Jag minns att jag krystade, sa om och om att det gjorde ont men lyssnade på barnmorskan som bad mig att låta bli att krysta emellan åt, något hon berömde mig för att jag gjorde väldigt bra för det är INTE lätt, haha. Efter att ha läst journalen förstår jag varför jag inte fick krysta, se längre ner. När klockan slagit 01:29 föddes vår älskade lilla dotter! Vilken lycka och samtidigt lättnad att det var över, att kunna slappna av igen och bara andas luft. Allt gick så fort! Jag var så stolt över mig själv att jag gjorde det helt utan bedövning och att jag fortfarande kände mig stark efteråt, kände mig som en riktig superkvinna! Jag hade hört att det ofta tar lång tid, att man går över tiden osv med första barnet men inget av detta stämde på mig. Det gick fort och hon kom en dag tidigare än beräknat!

Så här i efterhand har jag läst i min journal att hon hade navelsträngen virad runt halsen när hon föddes, detta fick vi aldrig veta vid eller efter förlossningen. Kanske ville de inte skrämma upp oss i onödan då allt gick bra och det är nog därför jag var tvungen att sluta krysta samt givetvis för att inte spricka/brista. Det sist nämnda gjorde jag inte heller så allt blev precis som jag önskade min förlossning att bli, helt otroligt, jag är så tacksam för allt. Personalen hade mycket att göra den kvällen/natten men var helt fantastiska!

Nu blev detta också väldigt långt så jag får helt enkelt skriva en del 3 om tiden efter förlossningen.

Här kommer en bild på vår dotter bara några minuter gammal, k ä r l e k vid första ögonkastet!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Gårdagen gick i 100 km/h hela dagen därför blev det inget blogginlägg igår men här kommer ett och förhoppningsvis hinner jag skriva och posta förlossningsberättelse del 2 ikväll.

Så vad gjorde jag igår? Jo igår lämnade jag bort min andra ögonsten till fodervärden. Hela morgonen ordnade jag med att packa och fixa för att sedan köra honom till fodervärden runt lunchtid. Min häst kände på sig att det var något på gång då han inte ville bli tagen i boxen, han som annars kommer till en i vanliga fall. Jag klappade länge på honom, berättade för honom vad som skulle hända och pussade på honom. Jag tror på att djur kan känna av sånt här och berättade noga för honom om att han kommer tillbaka igen om några månader.

Han stod som ett ljus i transporten hela vägen och väl på plats snurrade han lite i boxen sen var det ungefär det som hände. Han är så otroligt fin min häst, tar seden dit den kommer och sköter sig utan större bekymmer. Ännu gladare blir man i hästmamma-hjärtat när man får sms av fodervärden att allt går bra!

När vi kom hem igen var planen att jag skulle lämna av min man och bebis hemma, åka till stallet och mocka ur transporten sen komma hem igen. På stallplan såg jag min bil som jag glömt att jag tog dit tidigare på dagen så det blev att städa ur transporten, köra hem och sen åka tillbaka efter vi gjort mat och hämta bilen. Ingen av oss ville gå och hämta den i minusgrader och blåst, konstigt!

Nu är tomheten ett faktum.. det första jag tänkte när jag kom hem var "oj vad äpplena börjar bli dåliga.. äsch! tar med dem till hästen". Lika fort kom jag på att han inte stod i hagen här hemma så de får åka i soporna istället. Nu ska jag vänja mig vid att inte ha honom här och jag är övertygad om att han kommer trivas bra hos fodervärden och ha det jättebra där!

Här är en bild från första sommaren hos mig!

Likes

Comments

Nu ska jag försöka ge mig på att skriva ner min förlossningsberättelse. Jag hade en enkel graviditet jämfört med många andra och även en snabb förlossning. Min graviditet berättar jag om i ett separat inlägg då detta kommer bli tillräckligt långt med bara förlossningsberättelsen del 1, från känningar till förlossningen!

Natten till onsdag 20/9-17 vaknade jag några gånger och kände av lätt värk i magen men somnade om varje gång. Där och då uppfattade jag aldrig att det kunde vara något på gång utan tänkte att jag nog bara hade lite ont i magen. Jag klev upp tidigt denna dag, strax efter att min man gått upp runt 06.00 då jag ville upplysa honom om att jag känt av något ovanligt i magen under natten. Mannen skulle nämligen åka iväg 14 mil och vara borta hela dagen på utbildning. Vi pratade om det och bestämde att han skulle åka iväg men med min vän Jossan som back-up på ön ifall det skulle dra igång. Sagt och gjort, mannen åkte iväg och jag stannade hemma. Det onda försvann runt lunch och jag tog mig till stallet för att fixa mockning, fylla på vatten, packa höpåsar osv. Jag kände mig pigg och stark i kroppen hela dagen och under eftermiddagen kom lätta värkar men dessa försvann lika fort.

Runt 17:00 stod jag och lagade potatis, pannbiff, sås och stekt lök från grunden och mådde fortfarande bra. Jag kände av samma typ av värkar i magen från natten när jag stod där i köket och lagade mat men det var hanterbart, det kändes som vanlig mensvärk ungefär. När klockan slog omkring 17:30 kom mannen hem och jag lagade fortfarande mat. Det var som om att han behövde komma hem för att kroppen skulle slappna av och dra igång för det räckte med att han satte sin fot innanför dörren så började värkarna eskalera. Det började bli jobbigare att steka färdigt löken och pannbiffarna. Snart fick jag börja fokusera på att ta värkarna och vi ringde in till förlossningen. På förlossningen ville de att värkarna skulle vara ca 45-50 sek sen kunde vi ringa igen. Det dröjde inte mer än ca 15 min tills jag ringde in igen och värkarna nu låg på 45 sekunders intensitet med 3 minuters mellanrum.

På förlossningen välkomnade de oss när vi kände att vi ville komma in. Jag bestämde mig för att äta färdigt maten, ta värkarna ståendes mellan tuggorna och sedan ta en dusch och fräscha till mig lite IFALL vi skulle bli kvar. När jag duschade fixade mannen med allt som skulle med till förlossningen och när jag var färdig skulle vi åka. Plötsligt kände jag att det rann till och förmodligen, så här i efterhand, var det nog vattnet som började gå. Detta var inget som jag hann reflektera över att det skulle kunna ha varit mer än att jag "för säkerhetsskull" satt på ett badlakan i bilen.

Vi hade lite över1 timme till förlossningen och värkarna gjorde mer ont än innan och jag var tvungen att andas igenom dem. Det var jobbigare att ta värkarna sittandes än ståendes tyckte jag. Väl på förlossningen ca 20:30 satte de CTG och kollade bebisens hjärtljud, det var något högt och de höll observation i 30-40 minuter. När klockan var ca 21:10 undersökte de mig och jag var öppen 4 cm. TJOHO tänkte jag, vi blir kvar! Det var skönt att veta att vi inte behövde åka hem igen!

Bara hit blev detta ett långt inlägg så del 2 kommer i ett eget inlägg. Där berättar jag ännu mer och vad som hände därefter. Bilden tog min man bara någon dag innan bebis bestämde sig för att komma till världen!

Likes

Comments

Okej, här kommer 5 saker du som småbarnsförälder troligtvis gör, detta gör i alla fall jag. Bjuder förhoppningsvis på lite skratt så här på fredagskvällen!

1. Jag smyger när jag går, väljer var jag sätter fötterna, vilken planka som inte kommer att låta. Detta kommer jag på mig själv att göra även när bebis är VAKEN.

2. Jag sjunger ofta för bebis meeeen... ofta i fel tonart, fel text, hittar på och gör egna texter till sånger och visor.

3. Jag pratar ofta i en väldigt hög tonart och säger nog "heeeeeeeeiiiiiijjj" till henne säkert 1394847802 gånger om dagen.

4. Ställer frågor till bebis heeela tiden: "vill du ha det?" "ska vi gå ut?" "ör pappa knasig?" "är du hungrig?".

5. Glömmer skölja ur nappflaskan och ser den vid nästa matning och tänker "NEJ! glömde jag den IGEN..!"

Jag kan nog komma på hur mycket som helst men denna gång blir det 5 saker, kommentera gärna om det är något ni känner igen eller om det är något annat du/ni gör som kan få oss andra att skratta.

Take care, bjuder på en bild från Yngsjö strand!

Likes

Comments

Här sitter jag och kollar på Youtube samt bloggar medan bebis ligger i vagnen och sover igen. Det är då man får passa på att skriva blogginlägg. Det är riktigt, riktigt kul att blogga! Så glad att jag kommit igång med bloggandet. Idag tänkte jag berätta lite mer om vagnen vi har och skötväskan.

Vi köpte en Emmaljunga Mondial De Luxe i färgen svart men jag skulle säga att den är mörkgrå, absolut inte svart. Vi ville först ha en ljusgrå i samma modell men vi beställde vagnen sent och Emmaljunga skulle inom kort stänga fabriken för semester. I sista sekund fick vi i alla fall tag på denna! Idag är jag jätte nöjd att vi har denna färgen då smutsen inte syns vilket jag är rädd för att det hade gjort på en ljusgrå klädsel. Till vagnen valde vi en skötväska som gick i samma vita läder som på vagnen från Emmaljunga, den heter "Emmaljunga skötväska exklusiv white leatherette". Tack vare att den är i läder så står den emot väta och är lätt att torka av om den blir smutsig!

Idag snöade det ute när vi gick till och från stallet så regnskyddet åkte på, det är jobbigt när vagnen blir blöt. På bilden är det sittdelen som vi använder, detta då vår dotter inte tycker om att ligga ner hela tiden längre. Hon vill gärna vara med och se världen utanför vagnen istället, helt förståeligt! Älskade lilla bebis! Väskan ser lite smutsig ut på bilden men det är ljuset i bilden som spökar lite, tog en bild hastigt på vägen hem från stallet. Självklart hänger rosabandet på skötväskan också! Ha en mysig fredagskväll allesammans, min kommer spenderas i stallet, ska klippa häst och sen hem och mysa i soffan med min man och bebis, gos!

Likes

Comments

För idag är det ingen ovanlig dag, för idag är det en helt vanlig dag, hurra hurra hurra, Skämt å sido! Idag har vi verkligen haft en precis så vanlig dag som vi brukar kunna ha fast med en liten extra knorr. Dagen startade 08:00 för oss idag och vid 10:00 kom en kär vän till mig på besök med hennes son. Det var roligt att se hur min dotter reagerade när hon såg ett annat barn, hon skrattade och log massor när han busade här hemma.

Det är när man ser andra med äldre barn än vad min dotter är som man vill spola fram tiden till den tiden hon också kan allt som de andra barnen kan och gör idag. Självklart tar jag tillvara på denna underbara, mysiga tid som vi har här och nu men det finns så mycket att se fram emot som har sin egna charm precis som tiden nu har. Hoppas ni förstår hur jag menar! Jag längtar massor tills hon äter vår mat, sitter med i gemenskapen vid matbordet, busar runt här hemma så vi blir alldeles svettiga av allt passande. Ja men allt som hör barntiden till! M y s i g t!

Hur som helst! Vi fikade lite, pratade i kapp och sedan tog vi en liten promenad med barnen till hästen i hagen. Resten av dagen har jag grejat lite hemma, beställt en klänning till mig själv att ha på dopet, lekt med min dotter, gått på en långpromenad med vagnen och nu ska jag vidare och fixa stallet samt natta hästen. Busy #momlife here!

Kan passa på att tipsa er om den vita mössan på bilden! PERFEKT att ha när man vill slippa sladden mellan telefon och hörlurar. Jag irriterar ihjäl mig på sladden när jag mockar eller när bebis är i famnen. Bra ljud att lyssna på musik i men även när man pratar med någon. Ingen hör det du hör i mössan, klockrent! 

Likes

Comments

Här hemma pågår planering av vår dotters dop på högvarv. Just nu sover hon lugnt i sin vagn i hallen och jag sitter här och dricker ett glas mandelmjölk, #momlife deluxe! Jag sitter här och tänker, planerar, agerar och frustrerar men faktiskt, helt ärligt, mest njuter och myser i min fåtölj. Det ska bli så mysigt att ha dop, träffa familj, släkt och vänner men det svåraste i hela planeringen är just... planeringen! Hur ska vi ha det egentligen? Frågorna är många och behöver redas ut. Vilka färger ska vi ha på dopet, vilken kyrka, vilken lokal, hur ska vi duka, vilka kommer, vad ska vi bjuda på, hur ska hennes klänning se ut, vilka kläder ska man ha osv. En del av dessa frågor har vi löst men många är fortfarande på planeringsnivå och en del på väg att genomföras. Eftersom att en del som läser bloggen kommer att komma på dopet tänker jag inte avslöja några detaljer nu, det kommer efter dopet istället för den som är nyfiken.

Dopplaneringen idag har varit att leta reda på klädsel till mig själv men utan framgång tyvärr. Lyckligtvis hittade jag en dopklänning igår som är handgjord så den är beställd och på väg till oss inom någon vecka. Bara hoppas att den hinner komma till dopet annars får hon döpas i P.O.P eller Villervalla, det vore något! Originellt om inte annat!

To be continued! Här kommer en bild på mig när jag var barn, full av bus och redo för nya äventyr.

Likes

Comments

Nu kommer ett blogginlägg om något som är väldigt omdiskuterat i barnvärlden nämligen våtservetter. När min dotter kom till världen hade jag läst på en hel del om våtservetter och många varnar för dessa på grund av alla kemikalier som dessa små lappar innehåller. Givetvis ska jag inte använda våtservetter blev det bestämt där och då! Meeen... efter några veckors användande av tvättlappar och vatten blev vi rätt bekväma och våtservetterna åkte fram. Bekvämligheten i att inte behöva gå in i badrummet och blöta tvättlappar, gå till bebisens rum och tillbaka igen om man blött för några lappar. Ja ni förstår och tänker säkert nu, det går att göra egna i burkar osv. Japp, det vet jag men samma här, blev alldeles för bekväm och vips så kom våtservetterna fram. Min dotter har inte reagerat något av de våtservetter som vi valt att använda (Libero) och jag har varit noggrann med att alltid torka av det blöta efter och även smörja in med Inotyol. Hur som helst, nu har jag läst på igen och känner att våtservetterna får komma till användning för att snabbt torka av våra egna händer, inte torka tunn bebishud där kemikalierna åker raka vägen in i kroppen via huden.

Jag har gjort en utvärdering av olika sorter som jag har hemma om någon vill använda våtservetter till sig själv eller till sin bebis, det är helt upp till var och en! Min utvärdering är helt och hållet en hemmautvärdering och grundar sig på mina tankar och åsikter kring produkten. Testerna är gjorda på mig själv och inte på bebis.

* Libero Wet Wipes med rapsolja
Servetten är en rätt liten, tunn strukturerad lapp som har en egen doft som jag har svårt att sätta ord på vad den luktar. Det luktar nästan lite surt och drar man i servetten går den lätt sönder. Den torkar ganska fort på huden och lämnar tyvärr kvar en viss doft. Den är heller inte jätte blöt när man tar ut den ur förpackningen och därför blir huden inte heller särskilt blöt utan mer fuktig.

* Natusan first touch extra sensitive wipes
Denna vårservett luktar inget särskilt och är lagom stor i storleken, något större än Libero. Den är töjbar och är rätt stark i materialet då den är svår att riva sönder. På huden torkar den fort, svider inte på mina torra händer och lämnar ingen doft på händerna. Servetten är precis som Libero, inte blöt när man tar ur den ur förpackningen utan snarare fuktig.

* Baby Care med aloe vera
Doften på servetten är inte alls tillfredsställande måste jag tyvärr säga. Om jag ska hitta en liknande doft, som jag faktiskt tycker jag lyckades med, så luktar den ungefär som en blandning mellan morot och diskmedel. När jag töjer på servetten töjs den väldigt lätt och går sönder. I förpackningen ör de rätt blöta och svider inte på mina händer men lämnar efter sig den där doften av morot och diskmedel.

* ICA tvättservetter med aloe vera parfymerade
Vart ska jag börja? Känner mig ruskigt förvirrad kring dessa då jag undrar varför i hela världens namn de valt att parfymera dessa när de ska användas till barn? Hur som helst, när jag öppnar förpackningen forsar ett helt hav av parfym ut i mitt ansikte. Det luktar gott men jag blir oerhört skeptisk till våtservetterna direkt. Servetterna är lätta att töja ut men går inte sönder. De är kraftigt fuktiga men torkar in rätt fort i huden. Däremot ger jag dessa ett stort minus då det svider/irriterar om mina torra, spruckna vinterhänder när jag gnidit dem på händerna och händerna även luktar starkt av parfym långt efter användning.

* Pampers sensitive
Dessa våtservetter är minst i storleken av de jag testat och tyvärr luktar de en del. Jag kan inte sätta fingret på vad de luktar men något är det som luktar. Servetten är svår att både töja och riva sönder, väldigt hållbar. Den lämnar en svag doft efter användning och är rätt blöt när den kommer ut förpackningen och används. Tyvärr svider/irriterar den min torra, spruckna vinterhud liiite, litegrann efter ett tag.

Jag utser ingen vinnare eller förlorare i detta, det är upp till dig som läsare att läsa min utvärdering och dra egna slutsatser om du vill prova någon av dessa eller inte. Det finns en uppsjö av bloggar och tidningar som recenserat mer kring våtservetter och dess kemikalier, detta kommer jag inte att göra. Är du nyfiken på det, surfa ut på Google och sök på "test våtservetter" så hittar du massor. Happy searching!

Likes

Comments

Här kommer ett litet mysigt tips till dig som är nybliven förälder, varit förälder ett tag eller kanske vill du hitta något att ge bort och som är en uppskattad present. Den här söta boken är helt gudomlig och den innehåller såå många bra saker att fylla i som man annars kommer glömma bort när barnet är äldre. Tillexempel vad ett mjölkpaket kostade när barnet föddes, vem som var stadsminister osv. Jag började fylla i boken nästan direkt vår dotter kom men har tacklat av lite, måste fortsätta fylla i för att det inte ska bli tomma luckor i boken. Jag har ställt fram boken så jag ser den varje dag och påminns om att fylla i när hon gör nya framsteg eller jag har tid att skriva några rader.

Något jag verkligen gillar med boken är att de sista sidorna tillägnas andra som älskar vår dotter och vill lämna ett avtryck i boken. De kan fylla i en sida med rader om hur mycket de tycker om henne, lycko-önskningar osv. Super mysigt! Tänk när hon är vuxen och kanske väntar sitt första barn att kunna läsa allt fint. Den tanken får mig att bli alldeles varm i hela kroppen av körlek!

Likes

Comments

Nu har det varit mycket bebis här så nu gör jag en avstickare och berättar om min häst, vem han är och hur planerna ser ut inom det närmsta.

Jag äger en SWB valack född 1997, äldre herre med alla fyra hovarna på jorden men med en räv bakom örat ibland. Världens finaste häst som älskar att arbeta! Vi rider dressyr tillsammans på MSV C nivå men just nu har han fått vila p.g.a. graviditet eftersom det är svårt att hitta medryttare när man bor som jag gör. Planerna just nu är att han ska få åka iväg till en fodervärd några månader för igångsättning och sedan komma tillbaka till ön igen till våren/sommaren. Då kommer jag kunna ge honom den uppmärksamhet han förtjänar som jag tyvärr inte kan ge idag och som gnager i det dåliga samvetet hela tiden när jag inte hinner. Du som hästägare vet nog vilket dåligt samvete jag menar. Att kombinera mammalivet med hästlivet är inte helt enkelt och detta är bästa lösningen för min häst just nu. Har man djur ska man alltid se till djurets bästa oavsett hur tunga vissa beslut kan kännas!

Här är min fina skatt!

Likes

Comments