Header
View tracker

Så jävla underbart!

Jag börjar äntligen känna igen mig själv nu och jag tror att det beror mycket på all hjälp jag har fått av mina älskade vänner!

Det känns verkligen bra nu och jag hoppas inte att någonting kan förstöra det igen.

Helgen har varit grym, jag har hängt med min linogirl och jag har faktiskt inte haft såhär kul på länge.

I fredags var vi på fest hos Maria och det var grymt kul, i lördags var vi med Andreas hela dagen och det var också ett äventyr som man inte glömmer i första taget, haha!

Jag har fått träffat gamla vänner som jag inte har träffat på grymt länge, först träffade jag Kim och det var åratal sedan känns det som och idag träffade jag Bjurman. Så mycket kärlek men sådan lång tid mellan gångerna man ses!

Sedan var det ju dehär med att söka jobb också.. hmm, måste ta tag i det nu till veckan, helst så skulle jag ha gjort det för någon vecka sedan men det har ju tydligen inte blivit så.

Imorgon ska superskodan in på besiktning så vi får se hur det går!

Livet just nu♡



Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Nu har jag varit på Vårdcentralen och pratat med en sk som ska hjälpa mig att få medicin och skaffa någon som jag kan prata med.

Jag har haft det riktigt tungt må jag säga och jag har inte ork för någonting i princip.

Har du någonsin känt att så fort du ska göra något så funkar det inte? Du känner dig otillräcklig och du glömmer genast av vad du ska göra?

Jag kan ta ett exempel.

Igår så var jag inne på toan i kanske 20 sekunder, jag satt och tänkte "jag måste skriva upp på komihåg lappen att jag ska ringa till barnmorskemottagningen och boka tid".

Jag intalade mig det kanske tio gånger och direkt när jag kom ut från toan och höll upp lappen så glömde jag vad det var jag skulle skriva.

Jag började gråta tillslut för att jag blev så sjukt matt på mig själv för att jag aldrig minns någonting, men.det handlar ju om att jag mår dåligt såklart. Senare på kvällen kom jag på vad det var jag skulle göra och det var ca. 6 timmar efter, men jag kom på det iallafall!

Det känns skönt att jag kommer att få hjälp för detta funkar inte längre, en kompis till mig räddade nog mitt liv i helgen för det var riktigt illa. 

Ångesten jag hade i helgen var den tyngsta på länge och jag har aldrig mått såhär förut, det skrämmer mig.

Jag hoppas iallafall att det är nu jag får en vändpunkt i livet, så nej haters. Hoppet är inte ute!

Likes

Comments

View tracker

Efter hemska månader så ligger jag här i min säng med dödsångest som vanligt och jag vill verkligen inge mer, jag orkar helt enkelt inte.

Varför just jag?

Jag är så jävla besviken, äcklad och ledsen efter denna helg och jag känner att jag verkligen ALDRIG mer ska lite på någon, ALDRIG. 

En människa som jag trodde var ärlig och som lovade mig att alltid vara ärlig har svikit mig och jag pallar det inte. 

Jag vill slänga upp massa saker i dennes ansikte och berätta hur jävla svårt och äckligt liv jag har haft men människan i fråga bryr sig ju fan inte längre, inte ett jävla skit. 

Jag önskar att det fanns dödshjälp i Sverige.

Likes

Comments

.. Jag ska hoppa av skolan. 


Bye 

Likes

Comments

Ja, jag trodde verkligen för mycket om människor.

Hur kan man, från att lägga ned all tid på en människa som man bryr sig om mest i hela världen..

.. bara skita i människan i fråga?!

ÄR DET SVÅRT

- att skicka iväg ett meddelande och fråga hur någon mår? 

Att bara tänka på sig själv och skita i hur människan som man ändå har brytt sig så förbaskat mycket om, kan jag tycka är helt jävla sinnesjukt. 

OKEJ, att det finns en anledning till varför man inte bryr sig lika mycket som förut, MEN... ja.

Jag är så sjukt besviken, för här ligger jag hemma med världens ångest och kan knappt sova men det är förbannat svårt att bara skicka iväg ett litet jävla sms om att man fortfarande finns och fråga hur det är..

Fuck it, jag har gjort allt jag har kunnat men det funkar inte att vara en snäll människa hur fan man än gör.

Från det ena till det andra, så har jag jobbat idag och jag ska även jobba imorgon. Jag börjar kl 06.45, jag ska jobba ett kort pass och sedan umgås med Jonna! 

Det är tungt i bröstet och jag önskar att jag kunde dela med mig av allt som jag bär inom mig men det går inte, förbaskade skit. 

Jaja, ska bada klart nu och sedan gå och lägga mig, det blir en lång dag med nya bekymmer imorgon. 

Kysssssssss mig i arslet.

Likes

Comments

- att kärlek kunde göra så ont så jag är tvungen att åka in på psyk jourmottagningen och prata om vad vi/jag måste göra för att bli att må bra igen.

Och nej! Jag söker inte uppmärksamhet men att prata om psykisk ohälsa är sådan tabu i dagens läge så jag känner att det är något som jag faktiskt tänker vara modig, och kunna prata om! 

Jag mår SKIT, jag mår så dåligt så det är svårt att beskriva med ord hur långt ned jag är på botten av sjön.

Jag är:

Blek, trött, hängig, sårbar, less, nedstämd, äcklad och tom inombords.

Jag känner mig:

Hemsk, ful, äcklig, inte värd något, energilös och jag könner framförallt att livet inte är värt att leva.

Jag kommer att bli tvungen att riva upp gamla sår för att ta mig framåt, är det värt det? - jag vet inte.

Jag har inte lust att prata med någon, jag vill ligga i min säng och bara sova.

Jag kommer att få börja på ruta ett och prata om saker som har hänt i mitt liv som jag bara ha velat sopa under mattan, men det funkar inte längre, det gör faktiskt inte det.

Ha en bra fredag på er folket.


Likes

Comments

Fan också, ge mig en snara och jag använder den. 

Hade min mor inte varit här med mig nu så hade jag tagit till drastiska åtgärder.

Jag orkar helt enkelt inte.

Imorgon ska jag till skolan men jag ORKAR INTE. Alltså jag orkar inte.

Jag har en killkompis, en väldigt nära vän till mig som helt plötsligt bara skiter i mig, det är det värsta som finns. Speciellt när det är nu som jag behöver han som mest.

Jag vill ingenting längre, INGET. 

Eller jo, jag vill dö, dö, döööö.

Kan inte någon göra det lätt för mig, eller göra mig lite mer modig så jag törs.

Jag har aldrig någonsin förr förstått hur det är att må så jävla dåligt så du vill ta ditt liv och lämna allt bakom dig. Jag har försökt tänka att "när man mår tillräckligt dåligt för att vilja ta sitt eget liv så kan man ju inte tänka på någon/något annat."

Men faktiskt så förstår jag nu, mer än allt. 

Förlåt Max, förlåt mamma och pappa.

- Jag duger fan inte.

Likes

Comments

Förra inlägget försvann.. skit också nu måste jag börja om!

Som jag tänkte berätta i inlägget som försvann så har jag haft en dag fylld med ångest, oro, saknad och massor med tankar.

Jag är glad att jag har alla mina fina vänner som stöttar mig och håller hårt i mig trots mina snedsteg. 

Idag ska jag och Jonna gå på liljan (NYKTRA) och kolla karaoke efter att vi har pluggat!

Förhoppningsvis är det denna dag jag inser att man kan ha grymt kul utan alkohol om inte tillochmed ännu roligare!

Jag vet ju och har vetat från start att jag inte ska dricka när jag mår dåligt, jag har problem så är det bara och jag tycker att det är väldigt positivt att jag ser problemen innan det inte går att fixa till lika lätt. 

Jag vill inte utsätta mig själv eller mina nära och kära för att jag är kluven och det kommer ut på fyllan när man egentligen ska gå ut för att ha kul. Tyvärr så gick det så långt i helgen så det var då jag var tvungen att inse att detta inte funkar längre.

Jag känner att jag är ett steg nörmare att ta tag i mina tankar och ta tag i mitt liv för jag gör inte bara illa mig själv längre, jag visar inte hur en lycklig människa ska vara/se ut utåt längre. Jag har börjat skina igenom så i princip alla runtom har sagt att det fan inte är bra längre. Jag brukar vara expert på att gömma hur jag egentligen mår men jag börjar gå in i väggen nu, på riktigt. 

Jag har aldrig haft ett "normalt" förhållande till alkohol och det jag menar med det är något som mina närmsta vet.

Jag måste också få säga tack till alla underbara människor som har tänkt på mig, även fast ni inte känner mig och även fast det är mina allra närmsta så betyder det multum för mig. Dessa meddelanden får mig att ta mig i rätt riktning och förhoppningsvis så hittar jag snart tillbaks till mig själv. Det kan ta massor med månader, men det är de värt när så många berättar för mig hur mycket jag betyder och hur mycket uppskattning jag får. 

Så tack så hemskt mycket för alla fina ord som jag fått av många, ni vet vilka ni är och ni är GULD.♡

Likes

Comments

Dagar som denna är dom värsta.

Det är när man vaknar av att ha drömt att allt kommer bli bra igen men sedan vaknar man på riktigt och inser att ingenting kommer bli som förr.

Jag vaknade nu men väldigt hemska tankar och med tryck i bröstet.. såklart.

Ångesten försvinner inte och jag vet inte vad jag ska göra, tårarna bara rinner.

Jag brukar inte vara såhär deprimerad men vafan ska jag göra? Jag vill inte leva såhär. Aldrig. Fan också.

Jag är rädd för jag vet att mardrömmen jag lever i, den kan man inte vakna upp ifrån.

Ända vägen ut är att somna ifrån den.


Likes

Comments

Ja, som rubriken lyder.

Jag har problem, riktigt sjuka problem som jag måste ta itu med.

Jag har än en gång gjort en hemsk sak som jag kommer att ha svårt att leva med.

Att vara 18 år och ha tappad livslust är fan det sjukaste, det är ju nu som man ska vilja leva.

Jag har haft en hel del motgångar i mitt liv men just nu känns det som att allt tar priset när jag börjar förlora mig själv och den jag en gång har varit.

Jag vet inte vad jag ska göra när jag kämpar varje dag för att orka sätta ett leende på mina läppar för att sedan kunna säga att jag mår bra när jag egentligen bara vill försvinna. Jag har lagt sådan otrolig energi på en människa som inte ens tänker på mig längre, och det resulerar i att jag gör illa mig och mina vänner istället.

När ska det sluta? När ska jag bli att må bra igen? Vad ska jag göra för att vilja leva ett normalt liv?

Jag måste ifrån denna håla som bara orsakar kaos i mitt och alla andras huvuden.

Jag kan uppriktigt säga att jag inte vill finnas här längre och att det inte bara är snack, klumpen i min mage gör att jag kan gå och kräkas bara för att jag mår så pass jävla skit med mig själv.

Människor i min omgivning säger STOPP Manda, det märks att du mår dåligt på RIKTIGT för det börjar att synas fysiskt nu.

-Jag börjar alltså spåra ur totalt. Jag gör illa mig själv genom att supa, genom att skita i allt som har med utbildning/jobb att göra och jag ser hemskt blek ut / rödsprängd i ögonen.

Det absolut ända jag vill är att bara ligga hemma i sängen och må dåligt ensam.

Jag vill inte ha hjälp, men jag börjar tvivla på att jag klarar dehär ensam.

Jag vill bara göra illa mig själv och dö som den jävla idioten jag är, för folk börjar förstå att man inte kan ha människor som mig i sina liv.

Menmen, självförvållat.


M.v.h. en riktigt slut mönniska

Likes

Comments