Idag är det 1 januari 2017! God fortsättning på er alla!

2017 och vi lämnar ytterligare ett år bakom oss. Hälsomässigt ett rent skitår för mig. Men på många andra plan ett väldigt bra år.

Det är nu ett halvår sedan jag skrev här sist och jag tänker nu sammanfatta mitt år. Jag behöver göra det. Minnas både det goda och det onda och sedan blicka framåt.

Hälsomässigt

* Ja det började ju i påskas med att jag fick knölar på benet och var andfådd. Det ledde ju till två veckor på sjukhus och tio tusen undersökningar. Jag fick åka hem utan att de visste vad det var. Sen trodde de att det här med benen var en biverkan på min MS-medicin så därför fick jag bara halv dos av den. Jag gick med stödstrumpor på mig fram till september-oktober eftersom benen fortsatte att vara en del svullen fram till dess. Nu är knölar och svullnader borta. Andfåddheten försvann medan jag låg inne på sjukhuset.

* Jag undersökte min mage och gjorde värsta undersökningen ever. Den var riktigt jobbig! Men de hittade inget fel på magen heller. Men magen mår bättre nu tack och lov :)

* Sen hittade dom ju en cysta vid hypofysen som kan påverka min möjlighet att bli gravid. Denna kan jag få medicin mot, men jag har valt att ännu inte starta med den. Jag är lite rädd för den. Biverkning: illamående och yrsel. Jag har inte pallat med det. Men ska väl ta tag i det snart.

* I augusti började jag få lite hosta, vilket gjorde att jag inte vågade träna fysiskt. Den här hostan höll egentligen i sig fram november då jag åkte på en ordentlig förkylning med dunderhosta. Jag tänkte att nu jäklar kommer nog en riktig förkylning och sen blir jag av med hostan. Men icke! Jag hostade värre än någonsin och det kom massa konstiga knarrande, väsande och tjutande ljud från min hals när jag låg ner. Jag besökte vårdcentralen och dom sa att det troligen var ett vanligt men besvärligt virus. Kom tillbaka om en månad om det inte blivit bättre! Efter 5-6 veckor av hosta och 3 1/2 vecka efter att jag besökte VC kontaktade jag dom igen. Jag hade ju dessutom svårt att andas ibland på nätterna när jag skulle sova. Den här gången fick jag en hel hög med mediciner. Piller i form av typ penicilin som var mot infektion, en inhalator mot inflammation vilket jag tror var kortison och en inhalator som var luftrörsvidgande. Dundermediciner! Penicilinet tog jag i 9 dagar, luftrörsvidgande var vid behov och behövdes bara de första dagarna och den sista mot inflammation tog jag troligen sista dosen igår. Så efter en månad av medicinering är jag nu (peppar, peppar!) fri från hostan!

* Så egentligen har jag inte mått helt bra sedan påsk. Sist gång jag var på gymmet var innan påsk. Men rent symptommässigt för MS så har jag mått ganska bra. Men däremot har det ju som sagt varit en massa annan skit och en del som kanske är kopplat till min medicin.


Bangolf

Hela året spelade jag väldigt bra. Jag spelade på topp i varje tävling jag ställde upp i, vilket var helt otroligt egentligen med tanke på allt som skedde med min hälsa. Men jag bestämde ju mig för att inte satsa på landslaget vilket gjorde att jag spelade utan press. Jag drog ner på tränandet och tävlandet och spelade bara det jag tyckte var roligt och som gav mig något. Detta gjorde troligen att jag spelade avslappnat och utan förväntningar och det resulterade i att jag spelade på topp. Tack vare att jag spelade så bra så ändrade jag mig till slut och tackade ja till en landslagsplats när jag blev tillfrågad. Jag hade ju spelat så bra så jag tyckte att det skulle bli kul att se hur långt det räckte under mästerskapet. Men...Det blev inte så bra som jag hade tänkte mig. Det blev egentligen inte alls bra...men såhär i efterhand så borde jag kunnat räkna ut det själv. Det går inte att dra ner på tränande och tävlande och åka dit utan förväntningar. Jenny hallå? Det är EM vi pratar om!? Självklart har jag förväntningar och vill spela lika bra eller bättre än de andra! Jag vill ju vinna! Men det går ju inte om jag inte har tränat. Det är grundtryggheten och självförtroendet som saknas. Det är ju troligen ingen annan som spelar i landslaget som gör som jag gjorde - spela mindre och träna mindre. Så jag åkte hem besviken igen. Som andra år. Men jag ångrar inte att jag åkte dit. Jag hade en fantastisk vistelse där. Trots att jag hade ont i fötter och knän och benen var svullna! Det var underbar natur och underbara människor! Det var 35 grader och jag spelade i mina stödstrumpor och liknade en fotbollsspelare =) . Mina stödstrumpor gjorde iallafall någon form av inverkan på andra spelare för denna bild tog tyska landslaget och la upp på sin facebooksida, haha! Vad gör man inte för spelet? Ett tag hade jag även stöd för knäna och då var det inte mycket kvar av benen som kunde få färg på sig ! 35 graders värme och benen var lika bleka när jag åkte hem som när jag kom dit ;)

Socialt

Jag hade bestämt att 2016 skulle vara året då jag satsade på mig själv och min hälsa. Jag skulle göra sånt som jag tyckte var kul och som jag mådde bra av. Och det gjorde jag. Under påskhelgen var jag och sambon i Österrike och hälsade på min österrikiske golfvän. Det var underbara dagar vi hade där! Vi fick se massa fantastisk natur och hade så kul! Vi åt frukost över molnen! Vi övernattade i stuga utan el och rinnande vatten. Vi fick hämta vatten i brunnen utanför. På natten var det helt kolsvart och alldeles knäpptyst. Underbart och väldigt speciellt! Sen var vi uppe i fjällen och åkte släde! Roligt men svårt. Och vi glömde att joddla! :O

Under sommaren kom min österrikiske vän till Sverige och hälsade på mig och Simon istället och jag fick visa allt fint här hemma. Vi besökte borgar, museum, Liseberg och vandrade långa promenader. Jag bjöd honom på min egna och första fångade fisk! 

Sen var jag och Simon på roadtrip på västkusten under några dagar :) Vi bodde i stuga och på spahotell och såg på Falkenbergsteatern. Så kul och mysigt hade vi!  Underbart! <3 Spahotellvistelsen fick jag av Simon i födelsedagspresent och det var verkligen superfint! Kunde inte bli bättre!

Sen fyllde jag 30 år också! Tant har jag blivit! Jag hade ett mysigt kalas med familjen först och senare en fest med mina vänner. Hellyckat blev det! Det här året är vi många som fyllt 30 år så det har blivit flera firande detta år och jag har försökt prioritera dom alla.

När Simon fyllde 30 så tog jag med honom till "Karibien" (The reef badhotell i Danmark ;) ) Så där göttade vi oss i tre dagar!

Så detta året har verkligen bjudit på det mesta! Stundtals jättejobbigt rent hälsomässigt och mentalt, men däremellan så har det varit fantastiskt med så många härliga stunder och minnen. Jag har verkligen gjort saker som gjort mig glad år 2016. Jag har även börjat med Pokemon Go vilket har gjort att jag kommer ut och rör på mig mer och det är väldigt bra!

Nu är det dags att se framåt. 2017 börjar idag.

* Jag och Simon börjar året med två månader utan socker!

* Nu när hostan är borta har jag tänkt att börja träna på gymmet igen. Det är dags!

* Jag får ta mig en funderare på om jag ska satsa på landslaget en sista gång innan jag tar ett break eller om jag ska ta breaket redan nu.

* Jag och Simon har också bestämt att vi ska resa till något varmt land i år.

* Vi kommer att fräscha upp lägenheten och se oss om efter ett nytt boende.

* Jag ska fortsätta att göra saker för min skull.

Nu ser jag fram emot ett friskare 2017 och ska se till att det kommer innehålla massa glädje och kärlek och härliga upplevelser!

Ta hand om er så syns vi här igen! Någon gång ;)

Likes

Comments

Vet ni, nu är det ytterligare ett sjukdomstillstånd som jag måste acceptera, låta bli att skämmas över.  Men det är svårt. Att jag har en cysta det kan jag prata om. Men att den påverkar dessa hormoner är lite svårare.  Det är sånt som bara ska funka i en kvinnas kropp.
Så ja...jag går väl in i en ny bearbetningsfas nu/snart...

Likes

Comments

Det har gått över en månad sedan jag skrev sist och mycket har hänt. Och samtidigt ingenting...

Sist jag skrev så skulle jag till vårdcentralen för mina ben och för andningen. Jag gick till VC och de gav mig en remiss till akuten. På akuten tyckte dom absolut att jag skulle undersökas mer och jag fick två alternativ. Antingen lägger de in mig på sjukhuset några dagar så jag kan göra undersökningarna eller också så får jag gå hem och sen skickar de remisser som kan ta veckor kanske månader innan jag får komma till undersökningarna. Valet var ganska enkelt: Lägg in mig. :(

Jag låg inne i nästan två veckor på avdelningen för lungmedicin. De gjorde massor med undersökningar på lungor, hjärta och njurar. Allt såg bra ut! Toppen! Men problemen var ju kvar... Medan jag låg inne så blev andningen bättre och tillslut så var den normal igen. Men knölarna och ödemet kvarstod.

Jag bad dom på avdelningen att kontakta min neurologdoktor eftersom man kan läsa att det kan ge liknande symptom som biverkning av min medicin för MS. Javisst sa dom. Men icke att de gjorde det!

Jag fick besöka en hudkonsult som kollade på mina ben. De funderade på att göra en biopsi på den mest rodnade knölen som inte längre var en knöl. Grejen är ju att denna knöl hade gått ner i svullnad, men fortfarande hade en rodnad och var istället platt, hård och satt typ fast på benet. Hon kom fram till att det skulle vara svårt att göra en biopsi eftersom huden där är så känslig och skulle vara svårläkt och dessutom behövde hon gå ner väldigt djupt för att få tag i något användbart. Så hon ville undvika det om hon inte var tvungen. Hon sa däremot att hon skulle kontakta min neurodoktor för att höra att det inte var medicinen innan hon gör något mer. Bra! Hon gav mig en kortisonsalva att ha på rodnaden och över det en plåsterplatta/extra hud för att se om man kan få ner svullnaden i benet och att den kanske mjukas upp hårdnaden.

När jag kom hem fick jag en tid för återbesök hos min neurologdoktor. Grattis! Den har jag väntat på! Den ska ju göras eftersom jag ska träffa henne innan jag får medicin, vilket jag skulle få i maj. Vi bestämde att jag skulle ta lite prover innan jag kom dit och om doktorn tyckte att det var okej så skulle jag få medicinen samtidigt. De kontaktade mig senare och sa att det inte blir någon medicin för doktorn skulle höra med läkemedelsbolaget ifall det kunde vara en biverkning av medicinen.

Väl hos neurodoktorn så klarade jag den fysiska kontrollen bra utan några direkta förändringar vad jag förstod det som. Hon sa också att hon gärna hade träffat mig om hon bara visste att jag låg inne (avdelningarna låg typ vägg i vägg). Ja för det var ju inte så att jag försökte framföra detta till mina doktorer.... Sen pratade vi om min MR. Hon sa att den såg bra ut, inga förändringar och inget aktivt. Men.... det stod också något i stil med "Likt tidigare så är cystan vid hypofysen oförändrad"....What??! Min doktor sa att denna information var ny för henne. Det är inget som hon har fått information om tidigare, men tydligen så har den funnits där tidigare men ingen har upptäckt/valt att informera om det. En cysta på hypofysen!? Räcker det inte nu? Doktorn sa att den är vätskefylld och ofarlig och att många går omkring med cystor utan att det påverkar på något sätt. Men hon ville ändå kolla upp det så vi är på den säkra sidan att den inte påverkar mig. En del problem jag haft senaste åren skulle kunna förklaras om den här cystan faktiskt påverkar mig. Så doktorn skickade en remiss till endokrinologen.

Någon dag senare damp det ner en kallelse till endoskopimottagningen där jag skulle göra en koloskopi för att undersöka min mage. Den undersökning som jag skulle, enligt brevet jag fick i januari, ha gjort inom senast två månader. Och nu var det maj. Det var på tiden! Men kändes liiiite jobbigt att det var tvunget att ske nu när det var så mycket annat.  För att kunna göra denna undersökning så var jag tvungen att vara fastande och bara drick vätska i ett dygn innan. Jag fick även lägga om min kost eftersom jag inte fick äta fibrer eller bär ca en vecka innan undersökningen. Toppen! Jag som skulle på bröllop :( Det blev inte så mycket av grönsakerna och heller inte av desserten :( Koloskopin gick bra. Det de såg var friskt. De sa att jag även kunde göra en gastroskopi vilket innebär en slang/kamera genom halsen. Jag gjorde den....och det var det värsta jag varit med om nästan! Jag kräktes och kväljdes hela tiden, kunde knappt andas! Och tuff som man va så använde vi varken lugnande eller smärtstillande! Lugnande hade verkligen behövts! Usch! Men jag gjorde det och jag överlevde...nätt och jämnt kändes det som... Inget fel på tarmarna eller magsäcken.

Så inget fel på hjärta, njurar, lungor, mage, tarmar, ingen kol, inget reumatiskt. Men svullnaden av benen och problem med mage kvarstår... och just det ja! Cystan... 

Och ingen medicin för MS....

När jag kom hem låg en kallelse till VC i juli. Juli? Vad ska jag där och göra? Det visade sig att jag ska dit för att följa upp hur det går med lungorna.

Sen fick jag kallelsen till endokrionlogen. Jag var där igår. Min cysta som jag har trycker på hypofysen. Den gör att jag får för mycket av hormonet prolaktin. Det gör att jag kan få svårare att få barn, att menstruationscykeln påverkas och att mjölkproduktionen påverkas. Kort sagt: min kropp tror att den är gravid. Jippi! Men det kunde varit värre. Det kunde ha påverkat könshormonerna, eller ämnesomsättningen, binjurar m.m. Doktorn sa att jag ska ta nya blodprover för att se om de stämmer. Får vi samma resultat så ska jag påbörja behandling. Stämmer de inte så får jag ta nya prover för att se vilket det är som stämmer.

Så status nu är: 

* Jag får ingen medicin för MS fören doktorn vet mer....Jag inväntar svar...skulle fått medicin i maj...

* Vi vet fortfarande inte varför mina ben är svullna. Dom är fortfarande svullna. Kanske fått nya knölar på foten. Bär stödstrumpor varje dag. 

* Har nyss tagit bort plåstret och slutat med kortisonet för plåstret fastnade i huden och blev irriterat. Fick skrapa bort klistret och det gjorde det inte bättre!

* Jag har en cysta som trycker på hypofysen. Med medicinering så ska detta inte påverka mig.

* Jag har genomgått 700 000 olika undersökningar, men jag har klarat dom alla.

* Har nu kommit upp i högkostnadsskyddet på ett halvår så nu har jag frikort! Jippi!

* Känslorna går upp och ner och har gjort så de sista månaderna. Men jag står stark...ler...antar de nya utmaningarna som hela tiden dyker upp...

* Fruktansvärt tacksam att jag tog beslutet att inte satsa på landslaget i år! Det hade varit sjukt jobbigt isåfall med denna våren...

* Men jaa...det är lite mycket nu.... men.... dessa utmaningar hade aldrig kommit till mig om jag inte var ämnad att klara av dom! Stay strong!

Fortsättning följer....

Hope

Believe

Fight

Never give up!



Likes

Comments

Efter mycket om och men fick jag tillslut veta att min MR såg bra ut. Inga nya plack och ingen pågående inflammation 😊.  Det var ju bra!
Så då får jag ta med mig det och berätta det på VC imorgon att det inte kan vara det iallafall.

Likes

Comments

Nu ringde dom från VC. Jag får komma in imorgon bitti för fler undersökningar. Har väldigt svårt att fokusera på jobb nu kan jag säga. ..

Likes

Comments

Va f*n??!
Bilderna från lungröntgen visade att det inte var något fel på mina lungor? ?!!
Så vad är felet? ? Snälla hitta det! Hitta felet...!
Sköterskan på VC ska kontakta doktorn och höra hur vi ska gå vidare för hon tycker inte att jag ska ha det så här. Det är inte rätt.  Hon återkommer till mig när hon fått svar från doktorn.

Just nu vill jag gråta. Något är fel. Det vet jag. .. 😔

Fortsättning följer. ..

Likes

Comments

Idag följde jag med Simon till Willys för att handla en snabbis. Jag fick gå väldigt långsamt och blev ändå väldigt andfådd 👍 😔. Jag har uppenbarligen inte tagit så många steg det sista. Eller också blir jag sämre...

Imorgon är det onsdag.  Mitten av veckan. Jag ringer Vc och ser om dom fått något svar. ..

I want to know. I want Help. ...

Likes

Comments

​Hejsan!

Nu var det längesedan igen...som vanligt! Men jag ska berätta för er vart jag står nu med benet och allt och hur turerna har gått.

För en månad sedan upptäckte jag att jag hade en stor knöl/bula och en liten på ovansidan av mitt högra smalben. Först trodde jag att jag hade slagit i det så det var inget att bekymra sig om. Jag upptäckte detta på måndagen och på torsdagen när jag tog av mig strumpan så hade mitt smalben svullnat upp rejält. Jag hade ett rejält djupt märke efter strumpan och jag kunde inte se min fotknöl som annars brukar vara rätt vass. Jag tänkte att det här var inte bra, men om jag lägger benen i högläge så går det nog bra. Svullnaden la sig. Under helgen var jag svullen igen och orolig över mina knölar. Tänk om det var en propp? Jag ska ju iväg och flyga?! Mamma som är sjuksköterska tänkte att det kanske var något som kallas knölros. Hon tyckte att jag skulle kontakta vårdcentralen. Jag ringde till vårdcentralen på måndagen och fick en tid på tisdagen.

På vårdcentralen tittade först en sjuksköterska på mig, men hon skickade vidare mig till en doktor. Doktorn var inte säker och tyckte att det var bättre att jag åkte till akuten så att de kunde titta på det. Jag åkte till akuten och fick träffa en doktor som undersökte mig först, men hämtade sedan en till doktor för rådfrågan. (Självklart var inte benet lika svullet som tidigare....) Den sista doktorn nästan skrattade åt mig och sa att det inte var något farligt. Det är inte knölros och det är inte en propp. Då ska du ha ont eller haft feber eller liknande. Vilket jag inte hade haft. Det är säkert en inflammerad hårsäck! Åk du till Österrike!

Så jag fick åka hem med min "inflammerade hårsäck" efter en heldag på vårdcentral och akuten.

Nästa dag var det dags att göra MR hjärna och bröstrygg. Halleluja! Denna skulle jag gjort i november! Men det har inte funnit några lediga tider för mig, så när jag ringde till Neuro för att berätta om alla knasigheter jag hade med dubbelseende och känselstörningar m.m. så fixade de en tid på annan ort för mig. Doktorn har fortfarande inte meddelat mig något resultat...Jag väntar fortfarande...

På torsdagen flög jag till Österrike, men var fortfarande orolig eftersom jag inte riktigt trodde på det här med inflammerad hårsäck. Benet var lika svullet som vanligt under vistelsen. Jag var där över påskhelgen och det var btw en fantastisk resa som jag ska berätta om i ett annat inlägg. När jag satt på flyget påväg hem så upptäckte jag en ny knöl på mitt vänstra ben....inflammerad hårsäck....yeh right!!?

Sen kändes det nästan som att knölen började gå tillbaka lite. Kanske var det påväg att försvinna? Men så gick jag och tränade under två dagar och en kväll så hade det svullnat upp ordentligt igen. Wtf???!! Vad är det här för något??

Nästa dag visade jag bilder för skolsköterskan på jobbet på hur mitt ben såg ut dagen innan. Sen drog jag upp och visade benet och hon tryckte på benet och konstaterade att jag hade ödem. Alltså att vätska samlades i benet av någon anledning. Hon sa att man får inte ödem utan en anledning, och absolut inte vid rörelse. Gå till vårdcentralen igen! Dessutom så hade den rodnad som var vid knölarna ökat jämfört med föregående vecka då jag också hade visat mitt ben. Knölarna var inte längre knölar, utan de har sjunkt med brett ut sig.Det är svårt att förklarar men den har alltså blivit, platt, hård och sitter fast i skelettet typ. Man känner kanterna.Det går inte att rubba den. Det går inte att få tag på hud där som man kan göra på resten av benet eller på samma ställe på andra benet. Detta var onsdagen för en och halv vecka sedan.

På fredagen gick jag till vårdcentralen igen. Ny doktor. Den doktorn höll med om att det inte var någon inflammerad hårsäck. Problemet är att jag inte hade ont och inte varit sjuk, inte hostat eller haft problem med lungorna. Jag stämde inte in på de kriterier jag borde ha. Men de uteslöt borrelia via ett prov och att det inte såg typiskt ut. Jag hade heller inte streptokocker. Vad det hade för betydelse vet jag inte. Doktorn tyckte inte att vi kunde utesluta knölros riktigt än. Men han skrev en remiss för en lungröntgen för att se att ingenting var fel där. Blir det värre skulle jag komma tillbaka.

I början på förra veckan började det strama i benet och det gjorde lite ont. Det var ansträngt. Jag tycker även att benet blivit lite sämre. Sedan började det även kännas konstigt när jag andades....var detta något jag inbillade mig nu? Nä, andningen fortsatte att vara ansträngd. Jag kunde inte ta djupa andetag utan att hosta. Mamma tyckte att jag skulle kolla upp hur det går med remissen till lungröntgen och se om de kunde skynda på det eftersom jag nu fick symptom tätare. Så i fredags ringde jag runt för att se hur det gick med min remiss. Det visade sig att jag hade en tid nästa fredag, men de hade drop in och kunde ta emot mig samma dag. Så jag åkt dit och gjorde lungröntgen. De sa att resultatet skulle vara min doktor tillhanda i början eller mitten av denna vecka. Så nu sitter jag här och väntar på att få något svar. Mamma tror nu att det är något som heter sarkoidos och som är en inflammation på något utav organen. I mitt fall kanske lungorna nu. Det kunde ge sånna bulor och rodnader som jag har.

Jag hoppas att doktorn ringer snart med ett svar. Jag är orolig och lite rädd. Jag är trött på att inte få känna sig frisk. Jag hoppas att det inte har något samband med min MS eller med min medicin....men på neuron så kunde de inte känna igen att mabthera skulle ge några biverkningar som detta.

Jag hoppas att de hittar felet och kan bota det snabbt. Om lungröntgen inte säger något så skulle doktorn koppla in hud. Men nu när andningen är påverkad så är det något som inte är okej....

Vi får hålla våra tummar och alla smycken som det går!

Kan ni se mitt fingeravtryck? Det är så man ser att det är ödem.

Likes

Comments

​Man talar om att livet en dans på rosor ska vara

Men jag tror inte att någon det hela livet kan klara

Livet det går upp och det går ner

Glada saker händer och jobbiga saker sker

Arbetslöshet, oro, sjukdomar, stress och döden

Det är lätt att man tappar glöden

Men man får inte bromsa när man upp för backen ska

För väl uppe kan du få mera fart

Glöm inte att se dig noga om

Där finns alla de nära och kära som faktiskt kom

Som lyste upp den mörka plats du fann

Med all sin värme och sin mjuka famn

När du kommer ut på tunnelns andra sida

Så kommer du inte längre lika mycket lida

Du får ingenting i livet som du inte klarar av

Det var därför livet dig mod och styrka gav

Ta vara på allt det goda livet kan ge

Så kommer det här att gå bra ska du se

Likes

Comments

​Ni vet, jag berättade ju för er att min syn var rätt så bra under helgen när jag tävlade. Och gissa vad? Tada! Dubbelseendet är tillbaka! :D

Roligt va...........................................?

Så varför har jag det när jag jobbar men inte när jag spelar golf? Har det med ljuset i lokalerna att göra eller har det med någon form av stress? Isåfall vilken stress? Jag kan ju säga att det verkligen inte är en dans på rosor att tävla när det går dåligt. Då blir det ju verkligen en stress! Så är det en livet-i- övrigt-stress? Vad är det som gör det?? Jag fattar inte.

Ringde till Vårdcentralen för mitt ben idag. De gav mig en tid imorgon . Så imorgon ska jag alltså dit och kolla vad det är för knölar jag har på benet och varför det är svullet. Nu hoppas jag verkligen att det inte är något allvarligt, som en propp eller liknande. Utan helst något som kommer gå över av sig själv med lite lagom vila. Jag ska nämligen flyga till Österrike och besöka en vän snart och det är en resa jag har sett fram emot i flera år. Så den får verkligen inte ställas in. Så snälla säg att det är något snällt och övergående! <3 <3 <3

Samtidigt som jag har dubbelseende som kanske är ett nytt skov och knölar på ett svullet ben som kan vara vad som helst, så väntar jag också på att få en tid på sjukhuset för att utreda om jag har något fel på tarmarna. 

Jag tycker att det räcker nu...Okej? Jag behöver inte mer....

Kram <3

Likes

Comments