This is home. Jag i vanlig ordning och New York i bakgrunden.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Solnedgångarna här är inte att leka med. Som ni säkert förstår slår bilden inte the real deal, hur vacker den än är. Jag skulle kunna sitta och stirra på himlen i timtal om det inte vore för alla mygg som för övrigt LOVE my ass. Resten av kroppen duger tydligen inte.

Imorse gick vi upp 06.00 i hopp om att få se "den perfekta soluppgången" då det inte fanns några moln på himlen kvällen innan. Jag visste precis vart jag ville sitta men underskattade tiden det skulle ta att komma dit. Vi sprang, nyvakna i flip-flops. Klättrade på stenar och var blöta upp till låren. Myggen ska vi inte prata om!
​     Väl där såg det riktigt lovande ut men efter ungefär 30 minuter fanns det fortfarande ingen sol vid horisonten. Inga moln heller. Istället ett tjockt lager dimma som skymde vår perfekta view. Lite besviken, utan några bilder och med 17 stycken nya myggbett kom vi precis hem.

Nu väntar frukost. Sen har vi två nya stränder att utforska. Förhoppningsvis kommer vi längre än förra gången. Då hann vi bara till matbutiken och tillbaka innan bilen vi lånat gick sönder. Vi får väl se..

Likes

Comments

Solen har börjat gå upp i Dominikanska Republiken, klockan är ca 08.30 här. Jag sitter med en varm kopp kaffe på balkong och inser att jag har fått känslor för Cabarete. Det är något med det här stället som gör att jag skulle kunna stanna här för alltid. Bad news för alla er som saknar mig, ni får helt enkelt komma hit!

Anyway. Min dag, liksom alla dagar nu för tiden, består utav plugg. Så det är bäst att jag sätter igång. MEN jag lovar lite äventyr om några dagar igen. Stor kram till alla instagrammers som hittat hit, enjoy!

Likes

Comments

Du har precis kommit ur ett långt förhållande. Ett förhållande som fick dig att sluta växa för längesen. Trots detta stannade du kvar men nu är det slut.
     I efterhand förstår du att relationen inte bara fick dig att sluta växa, du tappade även bort dig själv i den. Utan den här personen, som du så länge haft vid din sida, vet du inte vem du själv är. Enkla frågor som vad du gillar eller ogillar har du inte längre svaret på och ingen finns där att besvara frågorna åt dig. Ditt liv är främmande för alla andra och även för dig. Du är ensam. Förvirrad över ditt beslut. Sårbar.
     Den första tiden kommer det inget annat än tårar. Efter det kommer tomheten, då allting är ingenting. Dagarna går. Du börjar skilja på dina känslor, uppskatta deras betydelse på ett sätt du inte gjort förut. Efter ett tag känns ensamheten inte alls lika ensam längre, du är ju där. Allting som du en gång haft, som du en gång var i behov utav är borta. Men det gör inget, för nu har du skaffat dig något eget.

Att lämna Sverige var precis som att komma ur ett långt förhållande. En relation som jag själv valde att lämna då den inte gav mig något längre. Vardagen var enkel, alltid den samma. Dagarna gick och jag förlorade mig själv på vägen. Likt personen på Ica som per automatik alltid väljer samma bröd istället för att testa någonting nytt, valde jag samma vardag för att jag redan visste hur det livet smakade. Jag nöjde mig med mitt smaklösa bröd för att det var enklast så. 
     ​Väl utanför Sverige dansade jag inte på rosor, jag skulle mer säga att min resa började med en rejäl käftsmäll. Det blev för många frågor och jag hade för lite svar. Jag hade ingen aning om hur lite jag egentligen visste om mig själv. Jag hade flyttat på mig men allt som byggt upp min förra person fanns ju fortfarande kvar i Sverige. Och vem var jag utan jobb, utan min familj och mina vänner? Vem är man när vardagen inte väntar bakom hörnet och ingenting är självklart längre? Frågan fick mig att inse att det inte bara handlar om att ta steget mot något, det är minst lika viktigt att fortsätta gå när man väl är där. Oavsett om man går med någon eller om man går ensam.

Nu har en månad passerat och Dominikanska Republiken har lärt mig mycket. Bortsett från hur man tar de första dansstegen i Bachata, hur man säger ”jag behöver ingen påse, tack” vet jag nu lite mer om mig själv. Och jag är ok. På väg mot något bra.

Likes

Comments