View tracker

Idag fyller pappa 40 år och alla kommer runt 17. Fast då åker jag och en kompis på bio :/ pappa fick en glassmaskin (som min lillasyster ville ha) och en grill från oss. Så nu väntar vi bara tills ikväll.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag tog bort alla mina gamla inlägg då jag ville börja om på bloggen :) hursomhelst tänkte jag skriva av mej lite... Kanske inte bästa sättet att börja en blogg på, men aa.. Jag börjar från heeela början


Jag har en storebror som heter Jesper. Juni 2013 kom han hem med en tjej ganska ofta. Hon va till och med på hans tävlingar (folkrace).
Jag visste vem hon va då vi gick på samma dansskola. Hennes namn va Ida. (Hon heter faktiskt Ida, tänkte bara säga det så ingen tror jag hittar på). Hon va jätte trevlig och pratade med alla. Jag gillade henne från första början helt enkelt. Aja, tiden gick och tillslut blev de ihop. De va jättelyckliga. Visst, de bråkade ibland med de löste de lika snabbt. Ida började vara med mej mer också. Hon frågade saker om mej.
När skolan började skulle de till olika håll. De båda började gymnasiet. Jesper började i Älvdalen men bytte senare till Torsby och Ida började i Falun. Alltså kunde de bara ses på helgerna. Allt gick hur bra som helst tills på våren. De hade gjort slut. Fast inte helt seriöst, för de hade bara bråkat lite. Det slutade med att Ida kom tillbaka en kväll när alla sov. Så när vi gick upp låg hon där i sängen med Jesper och allt va som vanligt igen. Under tiden som de bråkade gick jag runt i skolan och tänkte på det hela tiden.
När sommarlovet började för ungefär en månad sedan var de super lyckliga. De va hur glada som helst eftersom de skulle få vara med varandra hela tiden. Man kunde höra ibland hur dem småtjafsade.
I fredags fyllde Jesper år. 17 år. Han va verkligen jätte glad att ha Ida där.
Igår förändrades ALLT. Hela mitt liv. Jag va hos en kompis på förmiddagen och kom hem med henne runt 14. Efter lunchen kom Jesper ut med 2 kompisar. Så jag frågade såklart var Ida va. Mamma svarade: hon åkte hem, och vi vet inte om hon kommer tillbaka.
Jag började nästan gråta. Ni tycker säkert jag är fjantig som gråter över min brors flickvän. Men hon va en av mina vänner. Och det är inte ens säkert att jag få se henne igen. Det finns såklart en chans att hon kommer igen. Och det tror jag! Jag hoppas det! Vi hade liksom så himla mycket gemensamt. Ja, det skiljer 4 år mellan oss men hon är den snällaste människan jag någonsin mött!
Igår kväll ville jag bara komma bort från allt. Så jag åkte till Emma och skulle sova där. När vi gått och lagt oss kunde jag inte hålla mej längre. Jag började gråta. Tyst. Tårarna bara rann när jag tänkte på att hon kanske aldrig kommer tillbaka. Men tillslut somnade jag.

Just nu ligger jag i sängen. Med tårar på kinderna. Hela denna berättelse har fått mej att inse vilka minnen jag och Ida skapat. Hon är och kommer alltid vara en bra vän!❤️💕






Likes

Comments

View tracker