Bilder från hjärnkontoret. , Mina tankar.

Dröm eller verklighet?

Det här är något som återkommer i princip varje natt för mig, vissa värre än andra. Det är ofta återkommande drömmar, med lite olika händelser. Men ändå är det en röd tråd igenom alla. Varför? Vad betyder det? Finns det en logisk mening med drömmarna?
Oavsett vad så är det läskigt. Jag blir rädd för mig själv när jag vaknar, för jag vet inte om det har hänt på riktigt eller om det bara varit en dröm.
Det är känslosamt, jag blir lätt nedstämd och vill gärna be om ursäkt till mina nära och kära för att jag gjort bort mig. För jag anser inte att det är en dröm när jag vaknar.

Det händer nästan alltid hemska saker, folk dör, djur dör. Jag blir skadad, jag skadar folk eller så är det bara konstiga händelser. Ibland med folk jag känner, ibland med folk jag sett en gång på internet eller tvn. Eller folk jag bara vet vilka det är.

Finns det någon som kan ge svar på vad drömmarna betyder? eller är drömmarna bara en random blandning av bilder från hjärnans egna arkiv.
Även ansiktena på personerna i drömmarna kan ändras, i drömmen är det en person sen när jag vaknar är det en annan.

Jag är väldigt glad iallafall att mina barn inte är med i drömmarna, än. Det kanske kommer.
Men även dom blir drabbade fast dom inte är med, för en hel dag kan bli dålig av en konstig dröm.
Humöret förstörs, tankarna snurrar runt drömmen, jag funderar om och om igen om vad som egentligen hände.
Jag blir ledsen, för det känns verkligen som allt har hänt.

Jag håller mina tummar och tår för att drömmarna ska avta, eller att jag ska få en förklaring varför mina drömmar aldrig kan vara små söta djur som hoppar runt på en äng av godis. Det hade varit något de, då hade jag blivit glad. Och säkert sugen på godis och fler djur.


Länge leve kaos 🙏 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Barn , Bilder från hjärnkontoret. , Mina tankar. , Rekommenderar!

Alla vi vuxna eller yngre människor behöver egen tid, eget space eller bara få komma iväg en sväng och slappna av.
Jag bestämde därför ganska spontant att jag skulle åka iväg utan barn till Gävle för att träffa min syster som jag träffar för sällan trots att de är bara en timme mellan oss.
Dåligt gjort av mig, men nu tog jag tag i saken.

Så 15.55 hoppade jag på en buss från Bollnäs mot Söderhamn för att sen vidare därifrån mot Gävle.

Blev middag på Pinchos kl 18, perfekt för oss att ta ikapp allt vi missat att prata om.

Mumsigt med alla smårätter, man behöver inte känna att man måste äta en och samma sak. Man kan plocka på sig massor av små saker istället. Och gott var det!

Vi pratade om allt mellan himmel och jord, ut med känslor som man hållit på länge. Efter middagen blev det en tur till Queens Tattoo där Pernillas kompis tatuerade sig. Sen bussen hem till P i Bomhus.
Nu sovdags snart, imorgon ser vi vad dagen har att bjuda på.

Ett lite lättare hjärta somnar jag definitivt med. Men jag saknar mina älsklingar massor.

Länge leve kaos 🙏 

Likes

Comments

Barn , Bilder från hjärnkontoret. , Mina tankar.

Något jag har mycket av det är känslor, som kommer och går väldigt snabbt. Ena sekunden kan jag vara hur avslappnad som helst och nästa vara inåtvänd och bara tänka negativa tankar som sen ger mig panik och ångest.

Precis så var det nyss, eller så är det nu kanske jag ska skriva.

Den 27e oktober ska jag göra något som för mig är en GIGANTISK prövning, men för andra är det så enkelt och mysigt att man vill göra det så ofta det bara går. Jag får panik och ångest, börjar gråta och känner bara att jag ska stanna hemma, avboka allt och gömma mig. Med mina barn, krama om dom hårt och aldrig släppa taget.

Den stora saken jag ska göra är att åka iväg tidigt på fredags morgonen, med en hel bunt med okända människor ( en jävla tur jag har Frasse med mig. Kanske. ) vi ska sitta på en buss, som ger mig illamående och åksjuka, flera timmar. Säkerligen utan stopp, och kanske en icke fungerande toalett.. Panik framkallande deluxe med mina magproblem..

Sen ska vi ta oss till stressens mecka, Stockholm. För att därifrån hoppa på en kryssning full med fyllon och rökrum. Jag ska alltså åka en gigantisk båt, mitt ut på havet. Inte kunna gå hem och krama mina barn när jag vill, inte kunna lägga mig i min säng. Nej då ska jag sova i en liten äcklig hytt, en vidrig säng som så många andra sovit i och på HAVET. I en båt, storlek jätte stor som också rör sig. Åksjuka, panik, rädsla, ångest. Hej hej! Rolig resa.

Jag hoppas verkligen det blir roligt, men som de känns nu så kommer jag gå runt och tänka hela tiden. Jag skulle kanske dricka lite alkohol för att slappa av, men då får jag ångest för de dagen efter. Och så blir jag rädd för att jag ska flippa som jag så många gånger tidigare gjort. Och det blir dubbelt så lätt för mitt humör att vända om jag har alkohol i kroppen.

Jag som redan har enkelt och säga vad jag tkr och tänker nykter, tänk dig då hur det blir när jag har druckit. Ingen bra kombination om man inte vill skapa kaos då förstås.

Om mitt humör nu skulle fucka ur, vart ska jag då gå? Jag vill inte träffa Frasse när mitt humör är dåligt, och då ska jag tvingas sova i en liten hytt med honom. Som säkerligen har druckit alkohol och blivit mer klängig än vanligt. Jag kan inte bara gå iväg och låsa in mig eller be han åka hem som jag brukar göra. Jag kan inte gå och mysa med mina barn som jag vill.

Kan ingenting, för jag kommer vara fast på en satans färja mitt ute i ingenstans..

Vad gör jag om något händer barnen när jag är där borta?! Vad gör jag om det händer något med kryssningen så vi inte kommer hem?

Det finns så mycket jag kan oroa mig för, jag målar upp så många scenarion i huvudet som kan hända. Och de kvittar om 1999 personer säger att det INTE kommer hända, så kommer jag ändå oroa mig för det tills jag är hemma i säkerhet med mina barn i famnen.


Mina barn betyder verkligen allt för mig, och ja, jag oroar mig väldigt mycket i onödan och i förväg men jag är så oerhört rädd att förlora dom!

Det är en del av mig, jag kan inte sluta oroa mig för saker för att folk säger åt mig. Jag är född sån och kommer troligtvis alltid vara en hönsmamma av högsta grad. Inte bara till mina barn, till alla nära och kära och alla saker.

Men det jobbigaste i det hela är jag inte kan ha kontrollen över mig och mina barn därifrån. Jag kan inte bestämma någonting, för det är andra personer som har hand om barnen, det är folk som bestämmer vart färjan ska köra.
Jag kan inte be dom stanna och vända och kära mig tillbaka till Sverige för att sen sno en bil och köra hem.

Jag måste försöka acceptera läget och ta det som det kommer, och det är en riktig jävla prövning med andra ord.

Jag är kontrollfreak, jag behöver rutiner. Jag behöver mina vanliga vanor. Annars blir de hus i helvetet.

Så jag ber om ursäkt till alla på den båten i förväg om jag kommer förstöra för fler än mig själv, dom kanske låser in mig nykter i fyllecellen så får jag dampa ut mina problem där inne så slipper folk bli drabbade av mig.


Nog babblat, nu ska jag försöka slå bort de värsta tankarna själv och försöka få lite sömn. Det blev en del text, men jag kan säga dig en sak. De finns betydligt mycket mer i den här så kallade ärthjärnan jag har innanför pannbenet. Men det kommer en annan dag.


Länge leve kaos 🙏 

Likes

Comments

Bilder från hjärnkontoret. , Mina tankar.

Just nu snurrar de runt en hashtag på internet, på alla sociala medier som handlar om att kvinnor ska våga visa, våga berätta och öppna sig ifall man någon gång har blivit utsatt för sexuella trakasserier av något slag.

Och det är häpnadsväckande hur många tjejer,kvinnor de egentligen är som blivit utsatt en eller fler gånger.

Ingen förtjänar att vara med om sexuella trakasserier, varken man eller kvinna. Majoriteten händer dock på kvinnor, och det är på tok för många som utsätts varje dag!

Det måste få ett stopp!

Jag har själv blivit utsatt ett antal gånger, just då i stunden har jag nog inte insett att det egentligen varit något fel med det personen/personerna gjort. Men när man efteråt känner att de inte var okej, man får ångest, man blir ledsen och ångrar direkt det som nyss hände. Jag, säkert som så många andra har ibland svårt att våga säga nej när personen gör allt för att få av kläderna.

Man kan utåt i vanliga fall vara stark och säga vad man tycker och tänker. Men när man är i närheten av en eller flera personer man knappt känner, kanske påverkad av alkohol eller liknande så är de inte så enkelt att säga ifrån på riktigt. Och de gånger man verkligen sagt ifrån ordentligt för att man INTE vill, då får man skit för det och de fortsätter ändå.

Män, som verkligen visar att dom är män. Stora, starka & bäst.

Jag drar inte alla över samma kam, verkligen inte. Men de finns så många där ute som visar sig vara gudomliga personer men sen när man kommit nära och fått förtroende för varandra så byter dom helt personlighet och blir till ett monster,


Jag har upplevt de jag har, jag har minnen. Jag har sår som ännu håller på försöka läka, andra som troligtvis inte kommer läka..

Men jag står upp, jag tänker inte backa eller lägga mig ner för det här med! Vi tjejer/kvinnor håller ihop tillsammans för att detta ska få ett slut.

För att mänskligheten ska få upp ögonen för hur det egentligen går till här i världen. Inte undra på man är rädd för att gå ensam på kvällarna.

Och jag vill inget annat än att det ska bli förändring, för ska det vara såhär när mina barn växer upp och blir tonåringar, då kommer dom vara inlåsta hemma hela tiden!

Det kan jag lova. Jag kommer aldrig riskera dom att få utsättas för något dylikt.

Mina älskade <3


Länge leve kaos 🙏 

Likes

Comments

Bilder från hjärnkontoret. , Mina tankar. , Smink och skönhet.

En tråkig höstdag med regn och mörker behöver lite liv.
Färgerna som använts i Makeup Revolution paletten Affirmation är:

Approve som bas färg på locket, Consent som en skugga i det yttre v:t, samt i creasen.
Även Disclose används på samma sätt.
Sen på med Promise i ditt inre v, och in på halva locket.
La även på maybelline 621 sparkling gold på insidan av ögat och strax under.
Alla matta skuggor användes även under den nedre fransraden.

Sparkling gold la jag även på både kindben, näsa och under ögonbrynen för en mer guldig känsla.

Viss övning krävs självklart, och en ordentlig ögonskuggsprimer ska inhandlas.
Måste också testa andra skuggor för att se hur bra denna palett egentligen är då jag har problem att få fram skuggornas rätta jag.

Länge leve kaos 🙏 

Likes

Comments

Barn , Bilder från hjärnkontoret. , Mina tankar.

En söndag helt i min smak.

Rastlös i kroppen, ont i huvudet och för lite luft i lungorna.

Det botades genom att åka till Björktjärn och grilla korv med Sebastians jobbar kompis med dotter.
Perfekt söndags aktivitet innan de är förberedelser innan kommande veckan på schemat.

Barnen åt korv, lekte på marken så gott de gick i alla galon kläder.
Sen blev det en vila för dom menade vi grillade och försökte hålla värmen i den kyliga höst temperaturen.

Nu blir det strax läggdags för barnen och hemmagjord pizza för oss vuxna.

Innan man blir gräsänka igen 💕

Länge leve kaos 🙏 

Likes

Comments

Barn , Bilder från hjärnkontoret. , Mina tankar.

En tankeställare..

Jag säger ofta att saker är jobbiga, just för att dom är det. Jag klagar mycket, jag blir ofta irriterad eller mår dåligt över saker. Jag har inte haft det lätt, har de fortfarande inte enkelt i vardagen. Men det har blivit så mycket bättre än vad det har varit.

Saker och ting fastnar i benmärgen och man kan bara inte gå vidare ifrån de sakerna. Och oavsett hur min dag är så kommer de alltid finnas saker som jag mår dåligt över, eller tänker på.

Men nu till saken, jag kan som sagt påstå att jag inte har haft det lätt. Och det är sant.

Men de finns familjer som har haft de betydligt jobbigare än jag, visst de kanske är på olika vis.

Men jag måste bara få prata om den här familjen, eller händelsen i sig.


Saken jag inte kan släppa nu, utan måste skriva om. Det är en familj som så många andra har barn, graviditeten med sonen går galant. Han växer upp och ska snart fylla 6 år.

Men han hinner inte, för helt utan föräldrarnas vetskap drabbas han av influensan, ett starkt sådant virus. Så den lille pojken somnar in i sömnen. Varken föräldrar eller sjukhuspersonal kunde göra någonting åt saken då hans kropp bara stängde av i sömnen, han hade varit borta några timmar när föräldrarna upptäckte det hemska. Allt av en liten förkylning.

Men dom ger inte upp hoppet!

Dom kämpar vidare, dom ska bannemig ha barn! Via IVF (konstgjord befruktning) så blir dom gravid igen, efter mycket om och men. Dessvärre så gick inte denna graviditet inte lika bra, dom kom till vecka 21.. Och sen bestämde sig vattnet för att gå, även den lille pojken fick lämna jorden alldeles för tidigt.

Vid det här laget hade jag inte vågat, kunnat eller orkat försöka ännu en gång. Med vetskapen i bakhuvudet om vad som kan hända.

Men dom ger sig verkligen inte, dom gör allt i sin väg för att få barn! Hoppet släpper de inte taget om, men oron finns alltid där.

Dom blir äntligen gravida! och ut kommer en alldeles frisk liten flicka, som idag är 3 år gammal.

Familjen hade då frysta ägg kvar på kliniken, så varför inte chansa att få ett syskon till den gåvan dom fått? 3 ägg, 3 chanser att bli gravid. Det är värt ett försök.

Efter många om och men så planerar man ett befruktat ägg i mamman, , och sen händer det ofattbara. Ett tidigt ultraljud görs i vecka 8 på grund av uppblåsthet. Och vad ser man då?!

Jo, trillingar. TRILLINGAR.

Grejen är, att när man gör konstgjord befruktning får man inte ha sex av olika anledningar. Men detta paret visste att det var ägglossning på G snart, så dom chansade!

Och deras böner blev besvarade! Dom hade nu tre befruktade ägg, ett konstgjort och två alldeles egna.

Idag, inte just idag men i nuläget är dessa tre små ursöta tjejer över 1 år gamla.

http://www.tv4.se/efter-tio/klipp/tina-och-mats-f%C3%B6rlorade-tv%C3%A5-barn-sedan-intr%C3%A4ffade-ett-stort-mirakel-3938793




Ni kan se hela klippet i länken ovan, och jag säger då bara de. Herregud! Vilken resa dom har gjort.

Det får mig verkligen förstå hur mycket mina barn betyder för mig. Dom är mitt allt, jag kommer göra allt i min makt för att dom ska få en bra uppväxt och massor med kärlek.

Men samtidigt kommer jag vara rädd, rädd för att någonting liknande ska hända mina barn.

Vet inte vad jag skulle ta mig till, men en dag i taget.

Världens finaste människor, det är ni. Och ni är mina!

Länge leve kaos 🙏 

Likes

Comments

Bilder från hjärnkontoret. , Mina tankar. , Rekommenderar! , Smink och skönhet.

Blev en ny testsminkning idag, en ny foundation var tvungen att testas.
Har svårt för ögonskuggorna, får inte riktigt till de som jag vill..
Dom är pigmenterad, men inte så mycket som jag vill.
Och dom är svårt blandade...

Och fransarna är i vägen.
Nu va de mycket klagomål här. Men de får man ibland!

Hittade iallafall massa trattkantareller när jag & mamma var ute på en promenad tidigare.

Mumsfillibabba🍄🍄

Länge leve kaos 🙏 

Likes

Comments

Bilder från hjärnkontoret. , Mina tankar. , Smink och skönhet.

Skillnaden på ansiktet, utseendet, sättet folk uppfattar en, känslan.
Allt blir annorlunda när man får ett "piggare" ansikte.
Men självklart kan det blir tvärtom också.
Man lägger för mycket energi på att bygga sig en image för folk runt om en, man blir två helt olika personer. Och till slut kan man inte visa sig utan smink.

Jag trivs utan smink, men jag trivs även med smink. Jag vill gärna känna mig fin. Allra helst en dålig dag, då behöver jag lite smink.
Allt för att täcka över lite dåligt humör och panik.

Den här bilden, för er ser ni kanske skillnaden på halva ansiktet med smink och andra halvan utan smink.
För mig är det något helt annat..
De är ångest, nedstämdhet, panik.

Jag ser något äckligt, fult. Något jag helst inte vill ens visa för mig själv i spegeln. Jag ser såna skillnader på ena sidan till den andra.
Ögonen har olika storlekar, ögonbrynen sitter på olika nivåer, mina käkben sticker ut olika mycket. De ena är spetsigare än det andra.

Oavsett hur jag knäpper kort, så kommer alltid mitt ansikte vara snett. Likaså mina ögon.
Därför knäpper jag oftast bara på ena halvan.

Väldigt sällan jag blir nöjd med mig själv, i verkligheten och på bild.

Länge leve kaos 🙏 

Likes

Comments

Barn , Bilder från hjärnkontoret. , Mina tankar.

Jag har två busungar hemma.. På riktigt 😂
Dom busar hela tiden, hittar på hyss. Jag säger nej, gör en undanmanöver, dom ska tillbaka igen och visan går om och om..
Mamma hjärnan är som gröt efter en dag med dom där.

Och de som tar hårdast de är matvägran, ena dagen älskar dom maten. Nästa gång dom får samma då vägras de hej vilt.

Jag låter dom äta själv, tallrikar flyger i golvet, bestick överallt. Flaskor på golvet full i mat.
Mer mat på golvet än i barnens magar.

Jag försöker komma på lekar för att dom ska äta ordentligt.

Man testar utan tillbehör, med sås, utan bestick, utan tallrik. Men ingenting hjälper. Då får jag slut på fantasi.
Jag får dåligt samvete, ångest och panik.
Får barnen i sig tillräckligt? Dom kan inte bli mätt på de lilla dom fick i sig.
Kan dom överleva på välling? Frukt? Smoothie?

Troligtvis en typisk tanke hos en förälder.

Huvudsaken får i sig något, och somnar gott på kvällen. Är dom hungriga så borde dom vakna på natten..
Så tänker jag iallafall.

Tänka kan man göra på tok för mkt på något. Som egentligen är helt oväsentligt, inte för att de här är något som man ska strunta i.

Men nu ska vi strunta i de här & njuta av livet👊🏻

Länge leve kaos 🙏 

Likes

Comments