Känslor , Ångest

Jag märker att de ljuger, jag ser de så äckligt mycket. Jag märker det, jag är medveten om att ni ljuger och jag önskar att ni bara kunde säga som de är istället. Att jag inte duger, att ni inte vill, att någon annan är bättre.
Det är okej, jag kan fucking ta det. Att ni tror att jag inte kan ta sanningen sätter så många fler tankar i mitt huvud än vad ni kan förstå. Det är då min ångestfyllda, destruktiva och självhatiska hjärna kickar igång, jobbar som allra mest för att försöka att lista ut varför.
Varför jag inte duger.
Jag klagar återigen. Jag mår inte alls bra just nu, önskar att Måns bara kunde komma hem från jobbet så jag slapp sitta här själv med mina tankar. För nu orkar jag inte mer idag. Nu vill jag bara lägga mig i sängen och sova istället.
Jag tänker bestämt göra det, plocka lite hemma och sen gå och sova.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Känslor , Vardag , Ångest

Jag har ett tag insett att ja jag kommer nog aldrig att vara tillräckligt bra för att kunna uppnå min dröm.
Det här inlägget kan komma att bli lite förvirrande och snurrigt pga den enkla anledningen att jag helst inte vill dela med mig av vad just den drömmen är. Jag skäms lite väl över att veta att jag inte kommer kunna pga olika anledningar. Att ja jag aldrig kommer att duga för den världen eller kunna uppnå just de som en bör kunna nå upp till ifall de är ens dröm.
Så ja jag ger upp helt enkelt, jag släpper den drömmen och går vidare till något annat. Något som jag kanske inte vill lika mycket eller har drömt om lika länge och verkligen inte alls på samma sätt.
Folk kanske tycker jag är dum i huvudet som ger upp, men vad ska en göra liksom när en vet att ja en inte kan leva upp till alla de sakerna som en skulle behöva leva upp till?
Ja som sagt, förvirrande pga att jag inte vill säga vad de är detta handlar om. Men de här vill jag faktiskt verkligen hålla för mig själv.
Ibland vill även den mest öppna av människor hålla något för sig själv. Skäms  lite över att jag inte vill dela med mig av de, men skäms ännu mer över vad de är. För jag Emma Linnea Alexandersson bör veta så mycket bättre och förstå att de är en onödig och rent ut sagt fånig sak att drömma om. Men en kan inte göra något åt saken, så jag accepterar allting som de är och går vidare. Behövde bara få skriva av mig litegrann. Klaga lite om livet, de är ju min grej.
Förövrigt är livet väldigt bra, har en partner jag älskar, ett jobb jag trivs på och människor runt mig som inte är giftiga ormar som bara väntar på att hugga (vad jag vet just nu iaf).
Så livet, utöver att jag är lite butthurt över att jag aldrig kommer duga för just den saken, är faktiskt rättså fint.
Här är en bild på mig och min människa Måns.

Likes

Comments

Tänk att du går runt och bär runt på så himla mycket saker som ingen vet.
Fick en fråga för ett litet tag sen av någon, vad jag trodde skulle hända om alla kunde höra precis allt alla tänkte på om de ville. Som någon slags konstig värld där inget kan gå hemligt. Där de du går runt och bär på helt plötsligt är för alla att ta del av.
Jag får huvudvärk av själva tanken på en skev värld där alla hör vad den andra tycker, tänker osv. Men samtidigt så känner jag, som har varit en persons smutsiga lilla hemlighet ett tag nu, att det skulle vara så skönt. Och att aldrig mer behöva oroa sig om att något ljög eller så. Men ändå, vilken underlig värld de hade varit.
Hade den fungerat? Om vi hade någon slags direkt länk till varandras tankar, känslor och minnen?
Men åter till de här med att gå runt och bära på saker som ingen annan vet, varför gör vi så? Varför är de så fel att visa de som tynger en? Varför är de inte en självklarhet att prata om de svåra? Att hjälpa andra med de svåra? Varför är de nödvändigt att gömma någon en älskar vara pga att ens familj inte skulle acceptera de? Ska inte de älska en villkorslöst?
Oj vad jag spårar iväg. Inte skrivit på ett tag och blir lite nervös.
Men men åter till ämnet, varför går vi runt och döljer så mycket för alla och hur hade världen sätt ut ifall vi istället bara delade allt?
Asså jag är så himla spårad med mina tankar just nu, skyller helt 100% på febern och de faktum att jag inte gått ut ur mitt hem på hela dagen.
Har helt enkelt för mycket tid att tänka, eller något sånt.

Men ja på riktigt, tänk er tanken ifall alla hörde precis allt du tänkte på. Skrämmer de dig?
Jag blir lite rädd när jag skriver här ibland, rädd för att vara för öppen, rädd för att mina tankar är för mycket för vissa. Det är så tur att ingen läser denna skit ändå!

Likes

Comments

Känslor , Vardag

Asså, vissa dagar så känner jag mig verkligen riktigt dålig. Som ja, just nu (fast de är natt och jag borde så sova egentligen men jag försöker, ok?)
Men ja, jag känner just nu hur jag verkligen inte gjort något av de saker jag så länge pratat om att göra. Jag har försökt orka organisera mitt rum i ungefär två tre veckor nu. Har inte gjort något ännu, blir bara mer kaos varje dag... Men men, jag känner liksom lite så att nu när jag inte riktigt mår jättebra så prioriterar jag inte riktigt att städa eller i detta fall organisera om min garderob.. Har städat men vill ju fixa om så att jag har någon slags ordning som jag är nöjd med, så att de blir enklare att hålla ordning! Är väldigt duktig på att stöka till i mitt rum. Krävs bara att jag ska dra ut en gång och så har jag rivit ur hela garderoben och slängt alla kläder på golvet eller i min fåtölj.. Vill ju typ inte riktigt ha det så. Vill ha ordning, mår bättre då, men mår så dåligt att jag inte orkar fixa de, även fast jag vet att de skulle göra saker lite bättre.. Skulle vilja ändra må dåligt till omotiverad, men är för trött för att orka skriva om allting. Så ja inte mår dåligt, utan mer omotiverad!
Idag gick jag och handlade, hade panik hela tiden när jag gick omkring. Som tur var Jossan en sån fin vän och även fast hon inte kunde komma dit så pratade hon i telefon med mig! Hjälper väldigt mycket! Vi skulle ha gått ut men jag vart så trött efter att ha handlat,lagat mat så ja jag somnade i ungefär två timmar och har nu inte kunnat somna om. Så tänkte perfekt tillfälle att skriva något.
Ja mitt liv är inte så jätteintressant för tillfället, jobbar på Max Infra City, där jag trivs riktigt bra, umgås med Jossan, träffar personen jag tycker om och typ ligger i min säng mest. Så ja inte alls mycket som händer, vill dra igång någonting spännande. Men ja som jag tidigare nämnt, omotiverad.
Vill göra massor, men har ingen ork just nu. Så de får faktiskt ta och vänta känner jag. Oj vad jag känner att de faktiskt känns bättre att skriva lite om det. Eller så är de tröttheten som tagit över och jag har förvandlats till övertrötta super glada Emma som inte alls kommer att kunna somna!!
Typiskt, jag som har massor med spännande att göra imorgon!
Ska ta en cigg och käka en macka och typ lägga mig och räkna får eller något.

Likes

Comments

Är ju ändå ledig imorgon så why The hell not?
Fast ska faktiskt till psykologen imorgon, första gången på länge. Ska försöka att fixa så jag får ångestdämpande igen, så att jag har något när jag har ångest.

Har inte ångest eller så just nu, utan kan verkligen inte sova... Är för pigg fortfarande. råkade somna när jag kom hem från jobbet så visste när jag vaknade att de var kört och nu tittar jag på The last ship.
Asså är sjukt, har ätit typ i princip bara tacos den senaste månaden (äter på jobbet och jobbar ju på tacobar så tacos är självklart), men ja fattar inte hur jag fortfarande kan vara så sugen på tacos. Behöver en ordentlig tacokväll typ.

Asså skrev typ bara det här pga att ja jag har tråkigt... haha

Likes

Comments

Vardag

Menshjärna, inget riktigt egentligen. Men jag blir typ helt galen när jag har mens, galet hungrig, galet känslig och kanske lite aningen arg och ledsen pga mensvärk.
Sen gosh, att sova verkar ju alltid helt omöjligt. Eller ja rättare sagt att somna verkar ju helt omöjligt, när jag väl somnat så sover jag. Men får nästan som panik varje gång jag ska sova, drabbas av en slags galen rastlöshet och jag måste upp och göra något. Börjar typ att övertänka precis allting..
Och nu fick jag världens cravings för Coca Cola och jag dricker inte ens läsk?! På riktigt, jag gillar verkligen inte läsk men ändå blev jag helt galet sugen på det. Förstår inte varför... Ska jag gå till cirkle K och köpa det eller ska jag typ ligga här bara...? Eller typ göra det jag alltid gör och typ dricka en kopp te. 
Om det ens märks så är det väldigt snurrigt i mitt huvud, därav snurrigt och förvirrat inlägg. Men kände lite att jag kanske behövde skriva av mig lite. Det hjälper ibland att få klarhet. Ett super tips till alla med ångest och sånt är att skriva exakt varje tanke, kanske inte som mig såhär öppet. Men någonstans, på ett papper, i din dator eller whatever.
Hjälper mig alltid att skriva ut precis varje lilla dåliga tanke. Brukar göra en slags "ordspya" där jag skriver ner varje negativa ord som kommer upp i huvudet och det blir en jävla röra.
Sen tar jag bort/förstör/whatever det och försöker att gå vidare!
Ganska skönt att få ut det iallafall!
Satan i gatan vad värdelös jag är på att skriva vettiga saker för tillfället. Aja whatever, så får de vara.
Nu ska jag ta min sista cigg och typ göra te. Bestämde att de inte var en bra idé att gå till Cirkle K!

Likes

Comments

Känslor

Om alla ändå bara kunde förstå.
Förstå de där som pågår i mitt huvud, varje dag är en jävla kamp mellan den positiva personen jag vill vara och den negativa som nästan alltid är den som vinner. 
Att så som ni säger, att ni inte klarar av mig, så har jag känt väldigt länge. Jag har inget val dock, jag kan inte försvinna ur mitt egna liv, jag kan inte bara säga hejdå och aldrig mer tänka på mig.
Jag är så trött på att det alltid förstör, mina relationer, mina stunder, min glädje och ja hur det förstör mig.
Jag har alltid varit för mycket för alla, för negativ eller för positiv. Men mest bara för mycket.
Jag är antingen världens lyckligaste eller så är jag världens mest olyckliga människa. I min värld finns inget mellanting. Jag är aldrig någonstans där i mitten. Antingen är de uppe eller nere.
Just nu vill jag verkligen inget mer än att folk ska förstå.
Men jag börjar inse att det kommer nog inte att hända.
Och ni som bara säger åt mig att "tänka positivt" och försöka lite mer, ni är de mest okänsliga av människor. Jag kan tyvärr inte det.
nu har jag skrivit av mig.
tänker inte skriva mer.

Likes

Comments