View tracker

Känslor

Inte skurit mig på ett tag nu, känner mig väldigt stolt över mig själv
Armbandet jag har på mig har jag förövrigt fått från människan jag hade som stödperson från målet(organisation? som hjälper unga med diverse problem), hon brukade alltid försöka påminna mig om att jag är så mycket mer än vad jag och många andra tror. Att jag kan så himla mycket, att jag ska skita fullständigt i de som säger att jag inte kan, att jag är riktigt fantastisk och duger precis som jag är.
Hon var verkligen precis en sån person jag behövde, hon hjälpte mig så mycket. Hon var den som sa åt mig att det faktiskt är helt okej att hoppa av skolan och plugga senare. För allt fungerar inte för alla, vissa behöver göra saker på andra sätt än vad som såkallat de mer normala sättet och att ja bara för att du hoppar av så är du inte en dålig människa eller mindre duglig.
När jag gick i skolan så mådde jag inte bra, jag var sjukskriven största delen av tiden och när jag inte var de så var jag ändå aldrig där. För jag orkade inte med miljön, fast mest var de ju jag som mådde dåligt. Jag som bara hade kraft nog för att överleva, som inte ville gå ur sängen, som satt här och hatade mig själv. För att jag inte klarade de som en "måste" klara. Ska även berätta om en annan kvinna som verkligen förändrat mitt liv till de bättre men ska först säga detta.
Jag är evigt tacksam för att jag fick den hjälp jag fick, de stödet och en människa jag vet att jag alltid kan vända mig till. Hon som lyfte mig så mycket, stöttade mig i valen som ingen annan gjorde, hon som hjälpt mig och så många andra. Du är fantastisk Irene. Alla borde ha en person som dig i sitt liv!!

Ja då kommer vi till ännu en stark riktigt fantastisk kvinna som hjälpt mig (nallen är köpt av henne till mig som "present" när jag fick mitt första jobb! Var även ett fint kort med som jag verkar ha glömt att fota)
Hon har även som Irene försökt få mig att förstå att jag är mer än vad jag tror. Fast på ett annat sätt, hon lärde mig att jag aldrig behöver vara min diagnos. Motiverade mig till att lära mig att vinna över de där som tynger ner mig.
Hon lärde mig att ta ansvar, städa och viktigast av allt att sluta bete mig som en snorunge. Jag såg inte då hur mycket bra hon gjorde för mig, men jag ser de nu. Kvinnan är mamman i familjehemmet jag bodde i under 3 år. Visst jag har klagat mycket om de, sagt att de var de värsta någonsin. Men ärligt talat var jag bara en hemsk snorunge. Men nu ser jag verkligen hur det var något av de bästa som hänt mig. Jag vet inte hur många gånger hon och jag bråkade, hur mycket vi skrek. Men något som jag listat ut nu är hur nästan alla de där bråken var då hon försökte lära mig något och jag verkligen inte ville. Efter tre svåra år av att jag var en ja tonåring så flyttade jag. Insåg för ett tag sen hur bra de där stället var för mig, hur bra hon var för mig. Hur hon aldrig gav upp på mig fick mig att känna mig ja värd något. Jag har nog skrivit, sagt och ja försökt att visa för henne hundratals gånger hur tacksam jag är för att hon aldrig gav upp, för allt som hon lärde mig, de lilla som att starta diskmaskinen eller storhandla, de svåra som att våga vara mer än min diagnos (att jag kan göra de ändå).
Jag tror inte att någon förstår, snart ska de flytta neråt i landet. Jättelångt härifrån och jag har lite panik. Hon och resten av familjen är ju ja en del av min familj enligt mig.
Men ja tack Nettan för att du allt du gjort för mig, tack för att ni tog hand om mig och gav mig struktur när allt egentligen var helt kaos. Ska passa på nu innan ni flyttar att komma och hälsa på så mycket jag bara kan.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Känslor , Vardag

Asså, vissa dagar så känner jag mig verkligen riktigt dålig. Som ja, just nu (fast de är natt och jag borde så sova egentligen men jag försöker, ok?)
Men ja, jag känner just nu hur jag verkligen inte gjort något av de saker jag så länge pratat om att göra. Jag har försökt orka organisera mitt rum i ungefär två tre veckor nu. Har inte gjort något ännu, blir bara mer kaos varje dag... Men men, jag känner liksom lite så att nu när jag inte riktigt mår jättebra så prioriterar jag inte riktigt att städa eller i detta fall organisera om min garderob.. Har städat men vill ju fixa om så att jag har någon slags ordning som jag är nöjd med, så att de blir enklare att hålla ordning! Är väldigt duktig på att stöka till i mitt rum. Krävs bara att jag ska dra ut en gång och så har jag rivit ur hela garderoben och slängt alla kläder på golvet eller i min fåtölj.. Vill ju typ inte riktigt ha det så. Vill ha ordning, mår bättre då, men mår så dåligt att jag inte orkar fixa de, även fast jag vet att de skulle göra saker lite bättre.. Skulle vilja ändra må dåligt till omotiverad, men är för trött för att orka skriva om allting. Så ja inte mår dåligt, utan mer omotiverad!
Idag gick jag och handlade, hade panik hela tiden när jag gick omkring. Som tur var Jossan en sån fin vän och även fast hon inte kunde komma dit så pratade hon i telefon med mig! Hjälper väldigt mycket! Vi skulle ha gått ut men jag vart så trött efter att ha handlat,lagat mat så ja jag somnade i ungefär två timmar och har nu inte kunnat somna om. Så tänkte perfekt tillfälle att skriva något.
Ja mitt liv är inte så jätteintressant för tillfället, jobbar på Max Infra City, där jag trivs riktigt bra, umgås med Jossan, träffar personen jag tycker om och typ ligger i min säng mest. Så ja inte alls mycket som händer, vill dra igång någonting spännande. Men ja som jag tidigare nämnt, omotiverad.
Vill göra massor, men har ingen ork just nu. Så de får faktiskt ta och vänta känner jag. Oj vad jag känner att de faktiskt känns bättre att skriva lite om det. Eller så är de tröttheten som tagit över och jag har förvandlats till övertrötta super glada Emma som inte alls kommer att kunna somna!!
Typiskt, jag som har massor med spännande att göra imorgon!
Ska ta en cigg och käka en macka och typ lägga mig och räkna får eller något.

Likes

Comments

View tracker

Är ju ändå ledig imorgon så why The hell not?
Fast ska faktiskt till psykologen imorgon, första gången på länge. Ska försöka att fixa så jag får ångestdämpande igen, så att jag har något när jag har ångest.

Har inte ångest eller så just nu, utan kan verkligen inte sova... Är för pigg fortfarande. råkade somna när jag kom hem från jobbet så visste när jag vaknade att de var kört och nu tittar jag på The last ship.
Asså är sjukt, har ätit typ i princip bara tacos den senaste månaden (äter på jobbet och jobbar ju på tacobar så tacos är självklart), men ja fattar inte hur jag fortfarande kan vara så sugen på tacos. Behöver en ordentlig tacokväll typ.

Asså skrev typ bara det här pga att ja jag har tråkigt... haha

Likes

Comments

Vardag

Menshjärna, inget riktigt egentligen. Men jag blir typ helt galen när jag har mens, galet hungrig, galet känslig och kanske lite aningen arg och ledsen pga mensvärk.
Sen gosh, att sova verkar ju alltid helt omöjligt. Eller ja rättare sagt att somna verkar ju helt omöjligt, när jag väl somnat så sover jag. Men får nästan som panik varje gång jag ska sova, drabbas av en slags galen rastlöshet och jag måste upp och göra något. Börjar typ att övertänka precis allting..
Och nu fick jag världens cravings för Coca Cola och jag dricker inte ens läsk?! På riktigt, jag gillar verkligen inte läsk men ändå blev jag helt galet sugen på det. Förstår inte varför... Ska jag gå till cirkle K och köpa det eller ska jag typ ligga här bara...? Eller typ göra det jag alltid gör och typ dricka en kopp te. 
Om det ens märks så är det väldigt snurrigt i mitt huvud, därav snurrigt och förvirrat inlägg. Men kände lite att jag kanske behövde skriva av mig lite. Det hjälper ibland att få klarhet. Ett super tips till alla med ångest och sånt är att skriva exakt varje tanke, kanske inte som mig såhär öppet. Men någonstans, på ett papper, i din dator eller whatever.
Hjälper mig alltid att skriva ut precis varje lilla dåliga tanke. Brukar göra en slags "ordspya" där jag skriver ner varje negativa ord som kommer upp i huvudet och det blir en jävla röra.
Sen tar jag bort/förstör/whatever det och försöker att gå vidare!
Ganska skönt att få ut det iallafall!
Satan i gatan vad värdelös jag är på att skriva vettiga saker för tillfället. Aja whatever, så får de vara.
Nu ska jag ta min sista cigg och typ göra te. Bestämde att de inte var en bra idé att gå till Cirkle K!

Likes

Comments

Känslor

Om alla ändå bara kunde förstå.
Förstå de där som pågår i mitt huvud, varje dag är en jävla kamp mellan den positiva personen jag vill vara och den negativa som nästan alltid är den som vinner. 
Att så som ni säger, att ni inte klarar av mig, så har jag känt väldigt länge. Jag har inget val dock, jag kan inte försvinna ur mitt egna liv, jag kan inte bara säga hejdå och aldrig mer tänka på mig.
Jag är så trött på att det alltid förstör, mina relationer, mina stunder, min glädje och ja hur det förstör mig.
Jag har alltid varit för mycket för alla, för negativ eller för positiv. Men mest bara för mycket.
Jag är antingen världens lyckligaste eller så är jag världens mest olyckliga människa. I min värld finns inget mellanting. Jag är aldrig någonstans där i mitten. Antingen är de uppe eller nere.
Just nu vill jag verkligen inget mer än att folk ska förstå.
Men jag börjar inse att det kommer nog inte att hända.
Och ni som bara säger åt mig att "tänka positivt" och försöka lite mer, ni är de mest okänsliga av människor. Jag kan tyvärr inte det.
nu har jag skrivit av mig.
tänker inte skriva mer.

Likes

Comments