View tracker

Just nu pratas det som aldrig förr om att man ska kemikaliebanta och plastbanta sina hem. Att plast och de ämnen som finns i plast kan påverka oss negativt vet vi ju alla om och har vetat ett bra tag men att ta steget till att faktiskt börja förändra hemma är inte helt självklart och enkelt. Var börjar man och hur gör man och vad ska man ha istället? Precis där har jag fastnat innan. Men nu har allvaret i det här smugit sig på mig och jag vill göra allt jag kan för att undvika att ha en massa onödiga kemikalier hemma hos oss. Jag tänker börja med plasten i hemmet, eftersom det är just i plasten som många skadliga ämnen finns.

Är väl medveten om att det är svårt att få bort allt och att det kan ta väldigt lång tid. Men lite i taget tänker jag byta ut och vara noga med att inte köpa in något nytt som är dåligt. Många av de plastsaker vi har hemma innehåller låga värden av exempelvis Ftalater, Bisfenol A och Flamskyddsmedel, det finns ju gränsvärden för hur mycket gifter en enskild produkt får innehålla, men varje människa kommer ju i kontakt med tusentals produkter! Vad blir den sammantagna effekten av det?

Jag tänker börja att se över köket eftersom just plast och värme är en otroligt dålig kombination. Sedan tänker jag göra en ordentlig rensning i barnens rum. I köket kommer jag att börja med att byta ut matlådorna i plast mot glaslådor, Ingos mattallrikar och bestick ska bytas ut till tallrikar, skålar och bestick i bambu. Tjejernas fruktburkar ska slängas och nya i rostfritt stål kommer införskaffas. Redskap som slevar, stekspadar och pastaslevar ska bytas ut mot redskap i trä eller bambu. Stekpannan i teflon kommer slängas och en ny i gjutjärn kommer inhandlas.

Bringare och glas i plast ska slängas och även skärbrädor ska bytas ut mot brädor i trä eller bambu. Det finns tusen andra saker att se över i köket men jag börjar såhär och tar lite i taget. Vet till exempel att vi har två durkslag i plast som vi genast kan göra oss av med och använda det vi har i rostfritt istället.

Barnens rum kommer jag som sagt att se över och det känner jag är ett så ofantligt mycket större projekt. Ingos rum är hyfsat lätt, han har ännu inte så mycket saker och mycket av det han leker med är träleksaker. Duplo legot som han leker mycket med är i och för sig i plast men just hårdplast och lego är inte lika farligt som andra mjukare plastsaker. Så det tänker jag behålla. Men gamla plastleksaker kommer jag rensa bort. Nyligen skärptes kraven på vilka kemikalier som får finnas i leksaker. Därför är det bättre med en ny plastleksak än en begagnad. Tvärt emot miljötänket att återanvända, men i detta fallet får den enskilda hälsan gå före.

Tjejerna har ju tyvärr mycket plast på sina rum. Mycket av deras leksaker är i plast. Lilla flickan älskar till exempel att leka med dockor och har ett helt gäng med dockor, både nya och gamla från när jag var liten. Dessa har jag inte hjärta att göra mig av med. Det jag kan trösta mig med är att tjejerna har separat lekrum och sovrum, vilket gör att de inte sover i samma rum som sina leksaker.

Men uppe hos dem tänker jag börja med att rensa bland de leksaker som de inte leker med samt de icke-leksaker som de har fått att leka med. Som gamla tangentbord eller bärbara telefoner.

Sedan är jag redan ganska noga med att inte köpa kläder till dem med stora plasttryck, att tvätta kläderna innan användning och att inte heller ha elektronik nära dem när de sover.

Som sagt, det finns mycket att göra och det är mycket att hålla reda på men någonstans måste man börja och jag börjar såhär. La in en beställning på medvetenmini och tänker mig en ordentlig rensning i köket i helgen.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Behövde fylla på sminkförrådet och valde denna gång att beställa mina varor från SkinCity. Har haft Foundation i pulverform från Bareminerals (Original SPF 15 Foundation) innan men nu valde jag även att köpa flytande Foundation (bareSkin Pure Brightening Serum Foundation SPF 20) för att kunna variera.

Något jag även behöver kitta upp mig på är bra makeup borstar. Har en kanonbra Kabuki borste från Jane Iredale till mitt pulver foundation men beställde denna gång en Perfecting Face Brusch till det flytande.

Ska ärligt erkänna att jag slarvar med rengöringen av makeup borstar och övriga redskap och vill inte ens tänka på hur mycket skit och bakterier som finns i dem. Så jag köpte även ett speciellt schampo anpassat för borstar, Brush Conditioning Shampoo. Så nu har jag slängt allt gammalt (utom min kabuki borste som ska rengöras ordentligt) och ska hädanefter tvätta mina borstar en gång i veckan. Nästa gång jag beställer smink ska jag även köpa ett spray som man kan använda efter varje gång man använt borstarna.

Så nu ska jag se om jag kan bli vän med dessa nya produkter. Alltid en inkörssträcka, man är ju en vanemänniska.

  • 434 readers

Likes

Comments

View tracker

Älskar, älskar, älskar mina väldigt utsvängda jeans från HM.Inte boot-cut utan väldigt 70-tals utsvängda. Dom tillsammans med min fjädertopp och mina bruna Swedish Hasbeens passar så fint ihop. Tror dock att det nu är för mycket höst för att ha skorna någon mer gång. Får hitta ett bra höstigt alternativ.

Måste även lägga upp byxorna då de är några centimeter för långa och jag trampar på dem. Så ikväll åker antagligen symaskinen fram.

Likes

Comments

Helgen spenderades i Stockholm hos mannens syster och familj.Alltid så himla mysigt att träffas. På väg hem från Stockholm igår tog vi ett stopp på IKEA i Jönköping för att komplettera med det som fattades sist vi var där. Några lådor och dörrar till lillebrors förvaring i hans nya rum. Så nu ska det vara så gott som klart där inne. Några posters är beställda, ett par förvaringskorgar ska hämtas på posten idag. Lite småpiff ligger redan hemma och väntar men sen så. Det som saknas och som vi ännu inte klurat ut är det där med myshörna i hans rum. En myshörna där både vi och Ingo kan vara. Vi ska kunna sitta där med honom och läsa böcker för honom eller bara vila medans han röjer omkring i rummet. Kan behövas de där tidiga morgnarna när han vaknar med ett stort leende på läpparna och hoppar ur sängen som en studsboll, då när man själv inte är vidare pigg.

Från början tänkte vi ett tipi-tält till honom med mycket kuddar, men det kan vara så att det stjäl för mycket ljus och rymd i rummet. Nu är vi mer inne på en lekpöl med lite kuddar och gosedjur. Tänker att jag fixar allt det andra först och ser hur det blir.

Likes

Comments

De senaste dagarna har en bild föreställande en död liten pojke liggande på strandkanten cirkulerat i sociala medier. Några tycker att det är respektlöst att visa denna medans andra tycker att det är ett bra sätt att nå ut. Oavsett vad man tycker kan vi ju alla vara överens om att det påverkar alla och lämnar ingen oberörd. När jag såg jag bilden grät jag floder, sedan var jag tvungen att scrolla vidare för att sedan gå tillbaka igen och läsa texten till.Den bilden har inte lämnat min näthinna sedan dess och alla små bekymmer som vi tror oss ha känns så triviala. Jag kunde inte somna igår kväll utan låg och tänkte på den lilla pojken och på hans stackars föräldrar. Jag tänkte på mina barn och hur det hade känts om det hade varit vi, och hur mycket jag än försöker och hur mycket jag än känner så är det inte i närheten av det som är verklighet för så många. Det är så himla himla fruktansvärt det som sker just nu i världen och aldrig har så många människor varit på flykt.

Det finns ingen förälder i världen som riskerar sina barns liv genom att ge sig ut på öppet vatten om de vet att det inte finns något annat alternativ för dem att överleva. Världen är just nu ingen vacker plats och det är dags att vi på allvar börjar agera. Jag är så glad att så många kända bloggar och andra profiler börjar dela detta och pusha för olika hjälporganisationer dit man kan skänka pengar.

Jag valde att skänka pengar till UNHCR, 100 kr är ju ingenting för oss men om vi alla skänker något så gör det skillnad!

Likes

Comments

Ju äldre tjejerna blir desto svårare blir det att köpa kläder till dem, ett inte helt okänt fenomen. Ellie, min stora tjej har jag alltid haft ganska lätt att handla till, vet vad hon gillar och inte gillar. Men nu är hon större och vill gärna vara med och bestämma, såklart. Lillasyster Della har alltid varit svårare att köpa till. Dels är hon mycket bestämd över vad hon gillar men främst har hon svårt att hitta kläder som sitter bra och skönt på henne. Det är alltid något som skaver eller som är för pösigt eller sitter för långt upp eller sitter för långt ner och så vidare, och så vidare. Vi har haft väldiga problem att få på henne kläder på morgonen innan dagis, när hon var mindre. Det har blivit bättre på senare år då hon har blivit större och vi har kunnat lägga över ansvaret mer på henne. Hon väljer ut sina kläder på kvällen och hon tar på dem på morgonen, man går inte och byter på morgonen bara för att man kommer på att de inte är sköna, det ska man har provat ut kvällen innan. Och detta fungerar nu, alldeles utmärkt. Men för ett antal år sedan, not so much. Otaliga utbrott och mycket övertalning från föräldrana. Ett tag var det strumporna som ALDRIG var sköna, och jag vet inte hur många gånger vi fick åka upp till dagis utan skor och strumpor. Har dock fått höra mer än en gång från mina föräldrar att jag var precis likadan när jag var liten, så jag antar att äpplet inte faller så långt från trädet.

Ialla fall, allt är frid och fröjd med detta nu men jag kan ändå inte köpa kläder till henne och vara säker på att det går hem, det är ju inte helt enkelt att vara smal och ha långa ben. Det mesta blir liksom antingen för stort eller för kort.

Men ett säkert kort är och har alltid varit PompdeLux för båda tjejernas del. De fullkomligt älskar kläderna därifrån och i synnerhet byxorna och koftorna. Så dem kan jag köpa hem hej vilt. Så varje säsong lägger jag en beställning från Pompdelux. Brukar även lägga en när rean drar igång, oftast är det mycket fina kläder kvar när de sänker till 70% rea. Men de där gobitarna som de måste ha, de köper jag direkt.

Så lite av det ni ser ovan fick slinka ner i varukorgen och tjejerna väntar med spänning på att paketet ska komma hem. Behöver jag säga att jag älskar att de älskar kläder?


Likes

Comments

​Igår var sannerligen en jobbig dag för hela familjen, det var länge sedan vi grät så mycket. Tjejernas fina lilla kanin Bill blev hastigt sjuk. De upptäckte det på morgonen när de skulle ge honom mat och nytt vatten och kela lite med honom innan skolan. Då kom han inte framskuttandes som han alltid gör utan han låg ner i buren och när de lyfte upp honom märkte de att han inte kunde röra på benen, han orkade precis lyfta huvudet lite lite. Tjejerna blev såklart alldeles förtvivlade och Ellie ringde  mig på jobbet och grät. Jag och mannen beslöt att hon inte behövde gå till skolan i det skicket så han gick iväg med Della till skolan. Under tiden ringde jag till kaninuppfödaren som vi köpt Bill av och pratade med henne.

Hon berättade att den finns någonting som heter ungdjursförlamning som kan drabba kaniner bara sådär men om man har ohygglig tur och är snabb kan man kanske rädda dem, hon hade lyckats med detta nån gång. Vi fick instruktioner att mata Bill med tomatjuice (eller passerade tomater) i en spruta, och sedan varva det med sockerlösning. Detta skulle vi ge så mycket vi bara kunde. Så det fick bli Ellies mission igår, stöttad av mannen och påhejad av en ivrig Ingo som inte fattade någonting.

Tyvärr blev Bill bara sämre och sämre och svagare och svagare så jag bokade tid​ hos veterinären och mötte upp mannen och Ellie där på lunchen. Så fort veterinären såg Bill sa hon att han redan hade gett upp, han bara låg ner och andades med ansträngande andetag. Och som vi grät, jag och Ellie, det var så himla sorgligt. Att se ett litet förvarslöst och oskyldigt djur ligga där, det är för mycket för ett hjärta.

Så han fick somna in, vi klappade honom under tiden han fick sina sprutor och sen somnade han in och försvann bort från oss.

Tänk att en sån liten krabat som vi dessutom bara har haft hos oss i en månad kan skapa så mycket känslor och lämna så mycket tomrum. Det är galet hur stort ett hjärta faktiskt är.

Tjejerna var så ledsna på kvällen men vi ordnade det så fint med begravning och la dit stenar och dekorerade med blommar, snäckor och blad och tände ett ljus och tänkte på Bill. Tjejerna hade ju precis börjat sin resa med Bill och nu fick den sluta alldeles för fort. Så är det ju när man har djur och det är något man måste lära sig gå igenom.

Försökte förklara det för Ellie igår kväll när de skulle somna och hon var så ledsen. Har man lyckan att få ha djur så är detta tyvärr baksidan av det, någon gång mister man dem. Men det är ju ändå värt det, de ger så mycket tillbaka.

Likes

Comments

Tapet-FermLiving Lightbox Miffy Stjärnvimpel Tipi Kudde-FermLiving Posters STUVA IKEA Matta OYOY Hylla HM Home Förvaringspåsar Bil

Snart, snart, snart är Ingos rum klart. Vi tog en paus där när det blev sommar och fint väder. Och sen gjorde vi en omprioritering. Tanken var först att vi skulle göra iordning Ellies rum i källaren och sen göra iordning hennes gamla rum till Ingo. Men eftersom det är mycket mer att göra i källaren med stålreglar, platsbyggda garderober, golv och annat så insåg vi att Ingo hade fått vänta ett tag innan han kunde fått ett eget rum. Så vi flyttade upp Ellies saker till övervåningen så länge. Tjejerna sover ju ändå tillsammans så det var bara skrivbordet och lite annat plock som fick flytta upp. Och Ellie hade inget att invända. De tycker det är mysigt att sitta däruppe vid ett varsitt skrivbord och ha sällskap av varandra.

Så nu är vi gång med Ingos rum och vi har inte så värst mycket kvar. Det har målats därinne och även tapeten är på plats. Det blev den ni ser ovan, Ferm Livings Harlequin. Mannen som var en aningens skeptisk till den och tyckte den andades cirkus blev positivt överraskad när den kom upp och gillar den nu lika skarpt som jag gör. Det som är kvar därinne är taklister och golvlister och sen kan det börja piffas. Får bli en tur upp till IKEA i veckan för att köpa förvaringsmöbler. Förhoppningen är att det kommer bli klart i helgen, så gott som. Sen får vi se när mamman låter pojken flytta in där. Vi kanske börjar smått med att leka därinne på dagarna innan vi flyttar honom. Blödig mamma? Japp.

Likes

Comments

​Min Ingo i ett nötskal. Klart att han kan åka skateboard. (Bild från i somras i stugan på Gullholmen/Västkusten) 

Ingo är en unge som ska testa allt, känna på allt, klättra på allt, riva ner allt, stå på allt, äta allt. Ja helt enkelt göra allt. Hur många gånger kan man äta kattmaten innan man fattar att den är äcklig? Hur många gånger kan man dra ner för trädäcket innan man fattar att det gör ont att slå sig? Hur många gånger kan man ställa sig på sitsen på sin bil innan man fattar att man inte fixar det? Han är sannerligen en otroligt nyfiken och aktiv liten pojke. Vår lilla Stitch som vi kallar honom. Kommer ni ihåg barnfilmen Lilo och Stitch? Den lilla blå figuren, det är Ingo det. Vår underbara lilla Stitch.

Han gör saker som ingen av de andra någonsin har gjort. Och då tycker jag inte att de har varit några superlugna barn heller. Men de har inte haft Ingos kaliber, Han lämnar avtryck var han än är, och underbart är väl det.

Igår var mannen på 1 års kontroll med honom och på bara någon minut hade han fart runt i rummet och vält ut tre lådor med olika saker. Varav läkaren tittar på mannen och säger, -jaha, det är en aktiv liten pojk ni har. Japp, så är det. Men jag vill inte byta för allt i världen, han är ju bara så rolig. Och oftast tittar jag och mannen på varandra och skrattar när han gör en av sina miljoner upptåg. För vad mer kan man göra. Jo man kan sätta undan kattmaten femtielva gånger om dagen, det kan man ju ialla fall göra. 


Likes

Comments

Idag kan ni läsa och lyssna på P4 Blekinge om förskolesituationen i Mörrum. Efter ett tips från mig så ringde en reporter upp igår för att göra en intervju. Bakgrunden är att när jag kom tillbaka efter semestern för två veckor sedan fick jag ett samtal från en handläggare på kommunen som meddelade mig om situationen i Mörrum. Krissituationen skulle jag säga. Ingo och ett 30-tal andra barn som har placeringsdatum nu i höst kommer inte få någon förskoleplats i Mörrum utan kommer hänvisas till förskolor i Asarum eller Karlshamn. Hon frågade hur jag ställde mig till detta?

Ja, du, hur ställer man sig till detta? Inte vidare positiv va? De skulle ha ett krismöte och ville ha in föräldrarnas input innan dess. Jag svarade att vi kunde förlänga vår föräldraledighet året ut om det såg ljusare ut efter årsskiftet, om inte var vi väl så illa tvungna att acceptera en plats på en förskola i Asarum eller Karlshamn.

Jag ifrågasatte även varför situationen hade blivit såhär och var framförhållningen fanns. Anledningen som hon berättade, var att de dagmammor vi haft i Mörrum hade sagt upp sig innan sommaren samt att årskullen 2010 är extremt många och därav överbelastning på förskolorna. Olyckligt såklart med dagmammorna men stora årskullar måste man väl ändå veta om, det finns ju statistik att gå på. Än en gång, var i ligger framförhållningen?

På krismötet skulle de gå igenom alla barn som stod i kö för inskolning till hösten och även diskutera möjligheten med en provisorisk förskola i Mörrum. Eftersom vi redan har två provisoriska förskolor i Mörrum som fungerar bra så hoppades jag såklart på detta.

Men så blev det alltså icke, inga lokaler fanns att tillgå och det var så himla meckigt det här med provisoriska förskolor, så de valde hellre att placera ut oss på de överblivna platser som fanns kvar runt om i kommunen. Vi hade inget annat val än att tacka ja till en plats i Asarum, Korpadalens förskola, samt att stå kvar i kö för överflyttning till Mörrum.

För oss innebär att det vi planerat i stort sett faller. Vi hade en tanke om hur mycket vi skulle gå ner i tid för att både Ingo och tjejerna skulle få så bra dagar som möjligt. Vi behöver även en bil till och möjligheten med hjälp från mor- och farföräldrar begränsas. Nu har vi turen att kunna lämna och hämta på väg till jobb (om än med en omväg) men alla har inte det så. Grannarna hemma ska skola in sina tvillingar samma datum, på samma förskola och mamman i familjen jobbar i Bromölla. Snacka om att det inte alls är på vägen och många fler mil per dag.

Det är ju faktiskt barnen som blir drabbade, som får längre dagar på förskola och i vårt fall får tjejerna längre dagar på fritids. Man får skaffa fler bilar, fler bilbarnstolar och man kanske inte kan få den hjälpen man kunde fått annars av mormor, morfar, farmor och farfar.

Så även om vi tackade ja till platsen i Korpadalen och har löst vår situation så att den ändå blir helt okej kände vi att det ialla fall inte ska få gå obemärkt förbi. Därav tipset till P4 Blekinge. Tycker dock att artikeln blev lite väl tam men att kritiken mot kommunens framförhållning kommer fram bra i intervjun.

Sen ville journalisten ha en bild på mig och Ingo eller mig och barnen. Hittade ingen i datorn på jobbet så jag fick snabba mig hem från jobbet och fem minuter innan jag skulle till tandläkaren med Ellie knäppte mannen denna bild på oss. Denna och 25 andra som inte blev bra. Inte helt enkelt att få till ett kort där tre barn (och en mamma) blir bra. Alltid någon som tittar bort eller har någon konstig min.


Likes

Comments