Ångest.. För mig ett starkt ord. Men något jag upplevt väldigt mycket på slutet. Detta kan bli ett flummigt inlägg. Men tanken är att när jag känner ångest vill kunna skriva av mig för att eventuellt må bättre..

I morgon åker Mina två barn till sin pappa. För mig har det varit en tuff helg. Känner mig ständigt trött och orken är tyvärr noll , då längtar jag till en barnfri vecks för att ladda upp batterier. Men så går jag in och tittar på dem små som sover och allt jag vill är att de ska må bra, känner mig som en värdelös mamma när jag har dåligt tålamod och så blir allt en ond cirkel. I morgon åker de som sagt och jag kommer att sakna de hur mycket som helst. Det dåliga samvetet över att ja inte varit på topp äter upp mig inifrån . Jag vill att mina barn ska ha en bra uppväxt, väldigt svårt för mig att tänka min in i deras situation med att åka mellan mamma och pappa , men dem gör de så himla bra.
Ibland går orken totalt slut på barnveckor , jag kan känna mig väldigt ensam i vardagen, absolut att jag har de. Men när de somnat är de tyst, önska jag hade en man vid min sida son stöttade och fanns där. Sitta ensam en lördag kväll när barnen somnat gör mig oftast ledsen, och ingen som ringer och frågar hur jag har det utan alla har fullt upp med sina egna liv och tragiskt ibland att tänka tanken att egentligen bryr sig ingen. Ingen som skickar en tanke att undra vad ida gör ikväll ..

Jag har absolut fina vänner, få men fina vänner. Alla har ju dock fullt upp med sitt liv, ibland önska jag bara att jag räknas även om ja ha barnen . Jag kan göra saker ändå, barnen lan följa med.
Jag känner mig fylld ned ångest och funderar på att gå och snacka med någon men vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga..tröttheten äter upp mig...

Rörigt inlägg men skönt för hjärnan ..
På återseende
Ida

Likes

Comments