Godkväll.
Kärleken är tyvärr inte enkel, men den kan också vara helt underbar! Det är ett något stort med mycket känslor i potten.
Jag har träffat en fantastisk kille, som av slumpen kom in i mitt liv. Jag känner att detta skulle kunna var början på något väldigt bra , dock är kanske inte alla odds med oss. Det är inte enkelt, det finns hinder. Men försöker intala mig att man måste våga för att vinna.
Spåren i mitt hjärta från i höstas sitter djupt, jävligt djupt. De kommer nog finns där för alltid. Orden jag älskar dig men kan inte vara tillsammans med dig är de värsta ja hört. Älskar man något så kämpar man. Ja tror kärleken övervinner allt, men ja kanske är naiv. Jag är tok rädd att början på denna romans ska sluta lika. Jag är rädd att få höra , du är en fantastisk tjej och det är inge fel på dig, utan de är jag. Men jag behöver va ensam.....sjukt rädd för de.
Tyvärr gör det att jag frågar min nya dejt tyvärr lite för ofta om något är fel. Rädd han ska tröttna även på de. Vet lixom inte riktigt hur jag ska bete mig för att inte kväva andra människor.
Jag kommer från ett 7 årigt förhållande där ja va van dela livet med någon, men allt vad det innebär. Nu träffar jag någon som aldrig bott tillsammans med något och de skrämmer mig. Jag tror ja kommer bli sjuk sårad, men ja vill veta ändå om detta kan bli något bra.
Vi har 30 mils avstånd .. Men vi kan ses barnfria helger, alltså varannan helg, det funkar. Men tiden däremellan, ja är van man skriver och ringer till varandra men de känns som de är mest jag som tar tag i både meddelanden och samtal, kan de då bero på att pesonen inte är van ha den kontakten med en annan person ?
I helgen på fyllan sa han att jag kommer aldrig kunna vara lyckligt! Tyvärr var ja för full för att gå djupare in i det just då och nu ekar de mest i huvudet vad menar han? Jag måste prata med honom om det men vill inte göra det på telefon, utan måste ta de när han kommer hit om ca 1 .. Men om jag inte kan Göra honom lycklig då är de väl ingen idé ? Eller ska jag motbevisa att du kan faktiskt va lycklig och du förtjänar det jävligt mycket. ..

Ja detta blev också jävligt flummigt...
Love Ida

Likes

Comments

Ångest.. För mig ett starkt ord. Men något jag upplevt väldigt mycket på slutet. Detta kan bli ett flummigt inlägg. Men tanken är att när jag känner ångest vill kunna skriva av mig för att eventuellt må bättre..

I morgon åker Mina två barn till sin pappa. För mig har det varit en tuff helg. Känner mig ständigt trött och orken är tyvärr noll , då längtar jag till en barnfri vecks för att ladda upp batterier. Men så går jag in och tittar på dem små som sover och allt jag vill är att de ska må bra, känner mig som en värdelös mamma när jag har dåligt tålamod och så blir allt en ond cirkel. I morgon åker de som sagt och jag kommer att sakna de hur mycket som helst. Det dåliga samvetet över att ja inte varit på topp äter upp mig inifrån . Jag vill att mina barn ska ha en bra uppväxt, väldigt svårt för mig att tänka min in i deras situation med att åka mellan mamma och pappa , men dem gör de så himla bra.
Ibland går orken totalt slut på barnveckor , jag kan känna mig väldigt ensam i vardagen, absolut att jag har de. Men när de somnat är de tyst, önska jag hade en man vid min sida son stöttade och fanns där. Sitta ensam en lördag kväll när barnen somnat gör mig oftast ledsen, och ingen som ringer och frågar hur jag har det utan alla har fullt upp med sina egna liv och tragiskt ibland att tänka tanken att egentligen bryr sig ingen. Ingen som skickar en tanke att undra vad ida gör ikväll ..

Jag har absolut fina vänner, få men fina vänner. Alla har ju dock fullt upp med sitt liv, ibland önska jag bara att jag räknas även om ja ha barnen . Jag kan göra saker ändå, barnen lan följa med.
Jag känner mig fylld ned ångest och funderar på att gå och snacka med någon men vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga..tröttheten äter upp mig...

Rörigt inlägg men skönt för hjärnan ..
På återseende
Ida

Likes

Comments