View tracker

Lilleman ligger och sprattlar på lekmattan, vänder sig till mage, biter i sin favorit-Kippins och pratar för fullt. Jag kan liksom inte riktigt förstå att den här lilla korven har producerats av mig, av oss. Vi har gjort det här fagra lilla knytet. Fan vad bra vi är!

För fyra månader sen så var han bara en ynka timme gammal. Nu ligger han å lever rövare på lekmattan och det känns så självklart att han är här, samtidigt så obekant att tänka att han inte alltid funnits hos oss. Vad gjorde man innan uppstigning i ottan, bajsblöjor, nedspydda tröjor och smutstvätt till förbannelse? Vad gjorde man innan han tittade på mig och log det där varma, näsrynkande leendet med tindrande ögon - Så som bara han kan? Älskade man med full hjärtkapacitet innan, eller finns det alltid en del av ens hjärta som är paxat av ens barn? För hur jävla klyschigt de än må låta så är det faktiskt så att kärleken blir så otroligt påtaglig när man får barn, som att hjärtat nästan värker och slår så hårt ibland att man måste stanna upp och andas.

Älskade barn - Du får bita mig i bröstet, kissa ner alla mina tröjor, gråta okontrollerat, bajsa i tid och otid, riva runt hur mycket du vill bland leksaker, fjärrkontroller och ens nyvikta tvätt. Du får tjata hål i huvudet på mig, hänga med på toa å titta på när jag ska skita, skratta åt min hängbuk och ha sönder ett fönster eller två med fotbollen. Vad du än gör så kommer jag att älska dig, alldeles villkorslöst så länge jag lever, och när jag inte längre finns hos dig så ska jag hemsöka dig å ge igen för all skit jag fått stå ut med under tonårstiden. Jag älskar dig gränslöst ❤️

Från rave på lekmattan till attacksömn på soffan. Han är bra fin, vår son!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

När man går upp i ottan med bebis som tycker det är jätteroligt att vakna runt 05:30 så är man alldeles beroende av kaffe för att överleva. Idag vaknar vi upp hos mina päron och jag inser i ren panik att jag inte kan med kaffekokaren.. 😒

Jag ska säga er att det här med mjölkproteinfri kost är beundransvärt för de som håller på längre än de 7 dagar jag försökt hittills. Och den som säger att sojamjölk är gott är antingen mytoman eller smaklökslös. #blötskokartong

Nu lär jag försöka brotta ner kaffekokaren så jag kan få mitt efterlängtade kaffe innan jag somnar ståendes.

Likes

Comments

View tracker

Jag har vid ett flertal tillfällen funderat över det här med morsorna som visar upp sina perfekta frisyrer, iklädd sina perfekta outfits, som posar med sina perfekt uppklädda tremånadersbebisar i sitt alldeles fläckfria och perfekta hem. Nu överdriver jag ju en aning så klart men ni fattar.. Jag blir bara så satans imponerad över de där sminkade morsorna som går från BB i finkläder. Som inte haltar på väg till parkeringen eller som går en powerwalk dagarna efter de klämt ut en 4 kgs klump ur fiffi, ett hål som normalt är openetrerbart. Hur fan bär ni er åt?

Till att börja med så gick jag upp en halv flodhäst under graviditeten. Bara där jobbade jag i uppförsbacke. Väl på BB så tog det ungen 26 timmar att ta sig ut och följande dagar på BB bestod av typ totalt 15 minuters sömn och många, måååånga timmars gråtande, en del från bebis håll men mestadels var det jag som grät, inlåst på toaletten. Jag har inte ett enda kort på mig tillsammans med mitt barn från tiden på BB. Inte ett.
Satt på en kudde de kommande 6 veckorna och hade allmänt skitont i hela underredet. Powerwalks eller ens barnvagnsturer i pensionärstempo gick verkligen inte. Kändes som att de använt en jordfräs där nere, man vågade inte känna på förödelsen i duschen, än mindre kolla efter med spegeln.

Och hur gör ni med håret egentligen? Jag ska vara glad om jag orkar kamma mig en gång i månaden. Och skulle jag fixa mig dagligen hade jag varit flintis för längesen. Har aldrig varit med om maken till håravfall i hela mitt liv, jag har seriöst ONT i hårbotten. Då kanske ni fattar hur mycket hår som faktiskt åker av. Räcker typ med att jag tittar på det - POFF, borta. Läckande tuttar. Bajsfläckiga bebiskläder. Leksaker överallt. Obefintliga matrutiner. Noll ork till att träna öht.

Jag känner lite att jag får vara tacksam för det lilla. Dels är jag jävligt glad att mitt barn kom till världen så klart, men jag menar, hinner jag äta frukost innan kl 16 då sambon kommer hem å ska ha middag så är jag nöjd. Eller om jag slipper sitta på toa å klämma tills jag blir blå i ansiktet. För det är liksom sånt man inte pratar om under graviditeten - Vad som händer efteråt, när man genomlidit tidernas värsta träningspass. Jo då blir man halvskallig och förstoppad. På riktigt. Jag har inte kunnat skita ordentligt på 4 månader. Och klär jag upp mitt barn å ska försöka ta en snygg bild på oss tillsammans, ja då spyr han över hela sig själv och min dubbelhaka dominerar 3/4 av alla bilder vi hinner ta innan barnet blir tjurigt och vill göra något annat..

Att ha barn är helt underbart och jag har lärt mig att släppa alla måsten. Hemmet ser som oftast ut som en krigszon och kommer jag ihåg den enda BVC-tid jag har varje månad så är det en seger i sig. Låter skitbitter, jag vet, men fluffiga-moln-och-vackert-överallt-gosigt är det då rakt inte i min bebisvärld inte. Det enda som är vackert är vår friska, fantastiska son, mer än så behövs inte. Att jag luktar skit och ser ut som en skallig helveteshund kan jag bjuda på. 

Så all heder till er som visar den fantastiska framsidan av att ha barn, för jag hinner fan inte.



Likes

Comments

Andra uppvaket för den här natten med tillhörande bajsblöja och panikskrik. Ibland kan man tycka att det helt klart var lättare när han låg där som ett litet smörpaket och endast lät när det var något. Numer lär man besitta någon form av magiska krafter för att hinna stoppa in nappen och sedan få den att sitta kvar så han somnar om innan ninjabarnet i honom liksom hinner både gapa, hugga, fäkta och sedan slänga ur nappen igen. Undrar om någon tänkt på att göra en gag ball fast med napp istället, hade ju onekligen underlättat att kunna spänna fast den när man behöver ibland.

Och när han väl somnat om igen efter att ha pratat med mobilen som hänger över skötbordet, rivit ner mobilen som hänger över skötbordet, kissat ner handen och halva armen på morsan samt trasslat in sig i pyjamasen för femhundraåttonde gången så sitter man här själv, klarvaken, och suktar efter kaffet som kommer att behövas då barnet vaknar igen om en sisådär 40 minuter.. Som man längtade efter att han skulle bli äldre när han var ett litet försvarslöst kolli, allt skulle bli så mkt roligare och lättare då. Jo visst.

Andra uppvaket och första bajsblöjan för dagen. Firar det med en halvtimmas sömn innan barnet vaknar för dagen.

Likes

Comments

Det här med samsovning är alldeles fantastiskt och samtidigt så fasansfullt smärtsamt i och med att barnet har en förkärlek att peta en både i ögonen och i munnen där man ligger och dreglar med vidöppet gap. Att man börjat vänja sig vid tanken att inte få sova längre än till 06:00 fören barnet fått finnar är både skrämmande och utmattande, men konstigt nog så har man börjat uppskatta de här tidiga morgnarna på något underligt pensionärsaktigt vis. Kaffe, Nyhetsmorgon, lite lek med barnet och sedan sovstund tillsammans i soffan kan man väl leva med. Ett tag i alla fall.

För att ni ska förstå min livshistoria så tar jag den lite kortfattat. Bosatt i Dalarna, 29 år (ja och lite mer), danslärare sedan många år tillbaka och korvgumma på världens största möbelföretag. Fästmö till världens roligaste lammkött, äger tidernas dampigaste hund och för snart fyra månader sen kom universums vackraste son till världen.

Och nu sitter man här i soffan, med kaffet och nojar över saker som man aldrig trott man skulle noja över. Som det här med bebisbajs.. Hur kommer det sig att man, från att ha varit en cool brud med fötterna på jorden, helt plötsligt pratar bebisbajs som om det vore snack om vädret? Käkade middag med karln igår och när vi ätit klart så hade jag tydligen ett sugande behov av att berätta hur senaste bajsblöjan såg ut, varpå karln svarar att det är tur att det i alla fall bara är vi närvarande när man pratar om det efter att ha käkat köttfärsbiffar med pepparsås så det står ända upp i halsen på en. Det sådana gånger man inser att man aldrig kommer bli cool igen. Ever.

Nyhetsmorgon var det ja. Och kaffe, med havremjölk i!

🖖🏼

Likes

Comments

Ja, så var vi här igen. Typ fem år efter att jag skrev mitt senaste blogginlägg. Long time, no see helt enkelt. Man har ju hunnit med både jobbyte, förlovning, hundköp, husköp och barnafödande sen jag ordbajsade sist. Och snart checkar man av 30 år också. Hur fan blev jag så gammal? Och hur i hela h*vete hann jag med allt detta?

Man kan lugnt säga att man är ringrostig vad gäller skrivandet, så håll ut, snart kommer sarkasmen, ironin och klagokvinnan fram igen - Jag lovar!

Tills dess, ta't lugnt!

Likes

Comments