I går hade det gått fyra veckor sedan min operation så jag tänkte även denna vecka göra en liten summering av vad som har hänt och hur jag känner just nu.

Nacksmärtan blir fortfarande lite bättre för varje dag som går och så har det varit ända sedan operationen. Dock så har jag fortfarande nacksmärta men jag hoppas ju såklart att den ska försvinna med tiden. Jag har fortfarande endel huvudvärk men har denna veckan vaknat utan några dagar vilket är ett stort framsteg för mig. Huvudvärken sitter på samma ställe som den gjorde innan operationen men den är inte lika konstant som tidigare. Den är där någon timme eller två, försvinner och sedan kommer den tillbaka igen. Innan så hade jag oftast huvudvärk hela tiden, alltså typ tio timmar i sträck. Jag kan nu lyfta mina armar och ta på mig en tröja utan att få allt för ont. I början så sträckte det till i hela nacken av den rörelsen men så är det inte alls nu. Jag har sovit många fler timmar den här veckan vilket har känts välbehövligt. Just nu tar jag sömntabletter och tramadol två gånger om dagen men ska nästa vecka försöka trappa ner på dom. Det som känns jobbigast just nu är att ändra om hela mitt rörelsemönster, varje sak jag gör får mig att bli lite frustrerad eftersom att det mesta känns så svårt. Det är svårt att äta, det är svårt att duscha, det är svårt att plocka upp någonting från golvet och så kommer det vara tills att jag lärt mig nya sätt att använda kroppen på. 

Mina ärr läker fint och jag vågar äntligen ta på nacksåret när jag ska tvätta håret osv. Jag har börjat tappa massa hår vilket känns väldigt jobbigt. Dels för att jag under hela min tonår har dragits med Alopecia som är en hårsjukdom som gör att man tappar hår. De gånger jag tidigare tappat hår har alltid bidragit till en dålig självkänsla hos mig, så att nu tappa hår ger väl lite samma effekt. Jag tror dock inte att håret jag tappar nu är på grund av Alopecia utan för alla de såren som jag fått i hårbotten efter operationen. Jag har antagligen suttit fast väldigt hårt vilket lett till flera sår i bakhuvudet och det är just därifrån jag tappar som mest just nu.

I början av denna veckan så mådde jag riktigt bra psykiskt men just nu är det raka motsatsen. Det är extremt mycket känslor som kommer upp, jag försöker bara låta mig känna även om det är svårt och man helst av allt bara vill fly därifrån. Jag tror att jag måste gå igenom det här för att en dag bli frisk, frisk både fysiskt och psykiskt.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

​Nu har det gått nästan exakt en månad sedan operationen och just nu ser mitt ärr ut såhär. All tråd har lossnat och alla sårskorpor har försvunnit. Nu hoppas jag bara att det fortsätter läka så "fint" som det hittills har gjort och att det inte blir några komplikationer. Det är först nu som jag vågar ta på ärret utan att bli äcklad. Med tiden så kommer ärret att blekna men om jag har förstått det rätt så kan det ta tid. Ärret i sig stör mig inte särskilt mycket och skulle det förbli väldigt synligt så skulle jag kunna acceptera det. 

Likes

Comments

Det är så skönt att vara hemma igen, att äntligen få sova i sin egen säng och träffa sin familj igen. Igår var en bra dag, jag hade väldigt ont i nacken men huvudvärken var inte alls så stark som den varit dom andra dagarna efter operationen. Jag sov längre än jag gjort någon av nätterna i Barcelona vilket verkligen kändes behövligt. Jag och Samuel var hos min pappa och åt under eftermiddagen vilket gick bra. Vi var även en liten stund hos min bror och träffade hans nyfödda son, hur söt som helst ♡. På kvällen så var jag hemma själv i några timmar vilket jag verkligen behövde. Efter att ha varit sjukskriven nio månader så är jag van att ha mycket ensamtid och jag mår bra av att vara själv. I Barcelona så blev det inte så mycket av det så efter några timmar själv igår så kände jag mig som en människa igen.

Idag har varit den bästa dagen sedan operationen. Det är nästan så att jag inte vågar skriva det då jag är rädd att det bara är tillfälligt. Nacksmärtan är som innan men huvudvärken har varit mycket bättre. Jag vaknade upp utan huvudvärk vilket jag knappt kan minnas när jag gjorde senast. Vi haft lite besök här under dagen och så har vi gått på en promenad. I eftermiddag kommer min mamma och kanske någon av mina småbröder hit och senare ikväll blir det taccomys framför någon film. Det låter som en helt okej kväll tycker jag...♡​♡​♡​

Likes

Comments

Igår flög jag somsagt hem till Sverige efter nästan en månad i Barcelona. Tror det exakt blev tjugofem dagar hemifrån. Jag sa noga till taxichauffören som skulle köra oss till flygplatsen att han var tvungen att köra lugnt för att jag var nyopererad vilket han förstod och gjorde. Väl på flygplatsen gick det hur bra som helst, lite synd om Samuel bara som fick bära alla väskor. När vi hade checkat in så tog vi en fika och sedan la jag mig på en bänk och vilade ända fram tills att planet gick. Jag var väldigt orolig för att sitta upprätt dom tre timmarna som flyget skulle ta så därför kändes det nödvändigt att ligga ner så länge som det bara gick innan vi gick ombord. Flygresan gick över förväntan och det var ett stort plus att jag och Samuel hade tre säten för oss själva. Det gjorde att jag nästan kunde ligga ner och ändra position väldigt lätt vilket såklart underlättade det hela. När vi var framme i Sverige så hade vi en och en halv timma kvar i bil innan vi var hemma, även den resan gick väldigt bra. Min hjärna har nog inte riktigt hängt med i den utveckling jag har gjort dom senaste dagarna. Saker jag inte hade trott att jag skulle klara av vid den här tiden klarar jag utan några större problem.

Väl hemma så möttes jag av överraskningar. Ballonger, choklad, frukt och nästan en fylld kyl. Jag har så fin familj.♡♡♡

Likes

Comments

Idag är det exakt tre veckor sedan jag opererades. Jag tänkte göra en liten summering av hur jag mår och vad jag känner just nu. Jag tänkte försöka göra ett sånt här inlägg efter varje vecka som gått. Det för att enkelt kunna se min utveckling och även för att längre fram i tiden kunna blicka tillbaka på.

Den största skillnaden jag känner än så länge är att min hjärna kan hänga med mer nu. Innan operationen kunde jag knappt hänga med i en film men sånt känns lite lättare nu.Jag har fortfarande en heldel smärtor i nacken och huvudet. Nacksmärtan har än så länge bara blivit bättre för varje dag som gått sedan operationen. Smärtan är annorlunda mot vad den var innan jag opererades men det är svårt att förklara på vilket sätt. Jag klarar mig nu väldigt bra utan nackkrage men har den ändå på när jag är bland mycket folk. Det känns som en trygghet eftersom folk på gatorna ger mig större plats då. Min huvudsmärta består just nu av huvudvärk och domning av halva bakhuvudet. Huvudvärken har denna veckan varierat något enormt, ena stunden så har jag inte alls ont i huvudet och sen någon timma senare så har jag ont igen. Huvudvärken sitter precis som innan fram vid ögonen och pannan. Domningarna jag har i vänstra delen av bakhuvudet är p.g.a kirurgerna under operationen var tvungna att skära av en nerv. Det är en standardprocedur som dom helt enkelt var tvungna att göra på min vänstra sida. Det kommer göra att jag alltid kommer ha domningar där men Dr. Gilete säger att jag kommer vänja mig vid det. Jag tror även att lite av domningar jag har kan bero på att jag ligger ner så himla mycket just nu. Jag har väldigt svårt att lyfta armarna över huvudet vilket blir problem när jag ska sätta upp håret eller ta på mig en tröja. Detta har minskat sedan operationen men är som sagt fortfarande ett "problem".

Mina ärr läker fint och det i nacken har börjat tappa tråden, vilket är helt normalt och det ska ske av sig självt. Min syn har varierat väldigt. Den känns bra en dag och dålig en dag så nu har jag glasögon ungefär varannan dag beroende på hur det känns. Min ljudöverkänslighet är just nu riktigt jobbig men min tinnitus har minskat lite efter operationen.

Mina revbenssmärtor har under veckan blivit bättre. Innan så gjorde det ont att skratta, ta djupa andetag och böja mig åt min högra sida där dom två revbenen är borta. Nu känner jag inte så mycket av de utan bara det att jag är väldigt öm på såret och i fram där revbenen fattas.

Jag känner mig väldigt instabil när det gäller mina känslor. Ena sekunden så är jag glad och hoppfull medans jag andra sekunden är ledsen och orolig för om jag kommer att klara mig igenom det här. Jag har svårt att styra mina tankar och känslor och eftersom att jag inte sover mer än fem timmar per natt så finns det mycket tid att tänka. Jag har även börjat trappa ner på alla mina smärtstillande tabletter men har inte känt någon jätteskillnad i smärta, det borde betyda att jag gör det i lagom takt.

Likes

Comments

Idag har vi varit ute riktigt mycket. Vi har varvat soldäcket med några olika parker som vi har hittat här i närheten av hotellet. Hur skönt som helst. Jag känner att jag klarar mer och mer för varje dag som går. Nu är det inte jag som säger stopp längre utan Samuel säger till att det nog får räcka med promenad för dagen då det inte får bli allt för övermäktigt. Psykiskt har det varit jobbigt idag. Jag har svårt att styra om mina tankar och här nere finns det väldigt mycket tid att fundera. Jag tycker det ska bli ganska skönt att komma hem, jag är nervös för själva flygresan men det ska bli skönt med lite miljöombyte. Efter tolv dagar i samma sjukhussäng så var det extremt skönt att komma till hotellet och nu efter tio dagar på detta lilla hotellrummet så ska det bli skönt att äntligen få komma hem till min lägenhet.

Likes

Comments

Dagarna här i Barcelona är alla väldigt lika. Idag började vi (jag och min pojkvän) dagen med frukost ner i hotellets resturang. Efter det så satte vi oss i solen ett tag. Vi gick sedan på vår dagliga promenad som är ungefär två kilometer lång. Vi har gjort en liten runda som går igenom två olika parker. Det är perfekt då jag fortfarande måste lägga mig och vila efter en stund på benen. Imorses såg jag faktiskt fram emot vår lilla promenad, vi brukar ta med oss något att fika på och göra det så mysigt som det bara går helt enkelt. I eftermiddag har jag tagit mig en dusch och sovit en stund så nu ska jag nog vara tillräckligt utvilad för att gå ner i restaurangen och äta kvällsmat.

Två bilder från våran promenad idag.

Likes

Comments

Idag var jag på mitt antagligen sista återbesök på Teknon Hospital här i Barcelona. Dr. Gilete tyckte att "allt" såg bra ut och min hållning var redan mycket bättre. Väldigt skönt att höra. Det är ju ungefär det enda jag tänkt på sen jag var där på förra besöket, hahah. På något sätt så känns det sorgligt att jag inte kommer komma tillbaka till sjukhuset och att jag inte kommer träffa Dr. Gilete igen. Samtidigt så är det ju positivt att allt flyter på precis så som det ska. Hur säger man liksom tack till de personer som antagligen har gett mig möjligheten att få livet tillbaka?! just nu väldigt mycket känslor att tackla men jag är så, så tacksam för den hjälpen som jag har fått. ♡♡♡

En bild på mig och Dr. Gilete från dagens återbesök.

Likes

Comments

I det här inlägget tänkte jag sammanfatta dom tolv dagarna som jag spenderade på sjukhuset efter min operation. Även fast det bara har gått någon vecka sen jag låg inne på sjukhuset så känns det lite luddigt men jag ska göra mitt bästa för att komma ihåg så bra som möjligt.

27/10 alltså två dagar efter min operation så mådde jag helt okej. Jag minns att jag var förvånad över att jag inte hade mer ont och sa något i stil med att jag bara hade en fjärdedel så ont som jag hade räknat med. Mina två systrar och mamma kom förbi på morgonen och sa hejdå innan de tog flyget hem till Sverige. Det fanns en extrasäng i mitt rum på sjukhuset så där sov pappa, han stannade hela min sjukhustid. Jag hade innan operationen fått veta att det skulle vara fem "really bad days" och framåt kvällen så började jag känna att dom var påväg. Jag försökte äta lite potatismos och sås som kom in på rummet men det fick jag snabbt ångra att jag hade gjort. Jag tog vid den här tiden väldigt mycket smärtstillande och kroppen började säga ifrån då jag mådde riktigt illa och spydde flera gånger. Det var en läskig känsla då jag hela tiden kände att jag behövde spy men jag kunde liksom knappt vända mig åt sidan pågrund av smärtan i nacken. Jag var rädd för att kvävas. Jag hade på natten för lågt syrevärde så jag fick en syrgasslang i min näsa som gjorde att jag fick panik, både av ljudet och av känslan. Denna natten var den värsta i mitt liv. Jag hade sån panik och sånna smärtor så det kändes som att jag svävade mellan liv och död. Jag hade aldrig kunnat förbereda mig för att det skulle göra så ont som det faktiskt gjorde.

28/10 Denna dag var också riktigt tuff. Jag mådde illa hela tiden och jag tvingade pappa att säga till dom som jobbade på avdelningen att det absolut inte fick komma in någon mat på mitt rum. Jag ville absolut inte känna lukten av mat, bara tanken av det fick mig att vilja spy. Jag hade fått en svullnad på vänster sida av halsen som enligt Dr. Gilete var blod som hade samlats. Jag försökte att sitta upp i sängen lite mer för att den skulle kunna försvinna. Jag slutade att använda "extra" smärtstillande men fick då såklart ännu mer ont. Jag sov ingenting och kräktes mig igenom natten. Jag hade innan operationen trott att jag skulle vara så "borta" på tabletter så att jag skulle sova mig igenom mycket av tiden. Så var det inte utan jag fick kämpa mig igenom varenda minut dom första dagarna och utan sömn så blev dom väldigt långa.

29/10 Jag mådde lite bättre. Jag kunde öppna ögonen utan att känna att huvudet skulle sprängas. Denna dagen började jag äta lite men absolut inte sjukhusmaten utan istället lite äpple, chips och choklad. Jag började prata med personalen och förstå lite hur schemat på sjukhuset såg ut. Det var många kontroller och många olika personer som kom och tittade till mig varje dag. Det gick knappt en timme utan att någon hade varit inne på mitt rum med antingen medicin, mat, kontroll av: blodtryck, temperatur eller syrevärde. Denna natt sov jag ungefär en timme, första gången sedan operationen.

30/10 Denna dag så gick jag för första gången upp ur sängen. Bara någon meter till en stol som stod i rummet men ändå. Det gick väl inte sådär jättebra utan fick lite smått panik då det kändes som att jag inte hade kontroll på situationen. Jag var så extremt rädd för att ramla och kände mig som en porslinsdocka som kunde gå sönder när som helst. Pappa köpte en selfie-pinne till mig så att jag kunde hålla upp min mobil och kolla på lite youtube klipp och sådär. Såret i nacken hade börjat blöda lite men det var "normalt" och ingen större fara.

Dagarna efter den 30/10 var lite lättare och jag började se ljuset i de hela. För varje dag som gick så mådde jag pyttelite bättre och jag kunde hela tiden göra lite mer själv. Jag började verkligen på noll efter operationen så varenda sak som jag har gjort har varit en utmaning. Jag är så glad att dom tolv sjukhusdagarna är över för det var riktigt, riktigt tufft. Jag är även glad att min fina pappa klarade av att vara med mig, för nej jag var absolut ingen rolig människa dom första dagarna. Jag hade nog aldrig kunnat förbereda mig på det jag gått igenom men samtidigt är jag glad och stolt att jag klarade det. I slutändan så tror och hoppas jag att jag kommer kunna se tillbaka på den här tiden och säga att det helt klart var värt det.

Två bilder som är tagna på sjukhuset. Den översta är nog från första gången som jag satt upp och åt utan ryggstöd. Den andra bilden är när jag kryssar av på en lista som min söta pappa hade gjort till mig. Det var en lista för hur många dagar det var kvar tills Samuel kom ner till Spanien och mig, hahah ♡♡♡.

Likes

Comments

Ikväll när jag tittade på hälsa appen i mobilen så stod det att jag hade gått tre kilometer. Helt galet, det hade jag absolut inte kunnat tro för en vecka sedan. Jag är nog lite blind för den utveckling som jag gör och har gjort varje dag sedan operationen. Jag tänker att ingenting är tillräckligt och vill kunna klara mig helt själv redan nu men förstår ju innerst inne att det inte är möjligt. Jag försöker glädjas åt dom små förbättringarna men det är svårt.

Imorses gick vi som vanligt upp och åt hotellfrukost och det känns nog pyttelite lättare för varje dag som går. Sedan bestämde vi oss för att gå på en liten promenad. Vi hade kollat upp att det skulle finnas en park ganska nära vårt hotell så vi började med att gå dit. Vi satt en stund, eller Samuel satt och jag låg ner hahah. Efter en tag där så hade jag inte så mycket smärtor i nacken som jag hade förväntat mig så vi gick vidare till ytterligare en park som låg lite längre bort. Där satt vi en stund och kollade på massa söta hundar som sprang runt och busade. Sen gick vi tillbaka till hotellet och jag var glad över att ha klarat av att vara ute så länge.

Ikväll så hade vi tänkt gå ner och äta i restaurangen som finns här på hotellet men den var tyvärr stängd. Vi beställde istället upp mat till rummet och det gick ju bra det med. Efter det har vi bara tagit det lugnt, kollat på min favoritfilm och vilat. Jag hade trott att tiden här i Barcelona skulle kännas som en evighet men sen jag fick komma ut från sjuhuset och Samuel kom hit så har det gått väldigt bra. Man skapar sig rutiner som gör att dagarna går ganska fort. Jag känner mig lite rädd för att komma hem till Sverige och våran lägenhet. Det var ju liksom där jag mådde som sämst. Jag vill inte ens tänka på hur många timmar jag har spenderat i min säng det senaste halvåret. Även om jag vet att jag är på rätt sida av det hela så känns det ändå skönt att vi har lite mer än en vecka kvar i Barcelona....♡

Likes

Comments