View tracker


Okej vänner och bekanta... dags att lätta upp stämningen äntligen efter mitt senaste inlägg som va både skönt och skrämande.... men jag tycker att vi blickar framåt nu istället. Det är nämligen såhär att Ida Truedsson har gått och blivit KÄR igen efter ett år som singel ( Välbehövt ) men då ska ni också veta att detta är en av de där omtalade relationerna som alla säger aldrig kommer hålla!!! ( Vi får väll se) detta är nämligen distans!! :O jag var för en månad sedan nere i Turkiet med Min bästa tjej kompis för att komma bort från allt här hemma ( dels pojkar då ju;) men de blev helt tvärt om... jag lyckas träffa en av de goaste killarna någonsin tror jag, kan jag ju inte veta riktigt än men vi får väll se. har nog aldrig varit med om någon kille som visar sån respekt och är rent av en gentleman. de roliga är att jag inte kan sätta fingret på vad de va just han hade? men jag anar att han var den enda stiliga killen som faktiskt inte va så på, utan han va en utmaning att få uppmärksammad ;) i alla fall denna killen va söt tyckte jag men, han såg ju liksom inte mig.. trodde jag;) de gick en dag innan vi började små prata och de va då allt vände... han bjöd ut mig och min Tjejkompis på en piratbåt som skulle gå runt Side under natten som då va ombyggd till Nattklubb... spännande tänkte vi, och visst blev det de:) den natten förändrade en hel del.... det slutade med att han och jag satt uppe hela natten och pratade och de va då jag fattade att han hade lika mycket intresse för mig som jag för han.

för att inte skriva en hel novell så fortsätter jag med att berätta att vi träffades varje kväll när han slutat jobba den veckan och natten innan hemfärd spenderade i stort sätt hela natten tillsammans. tyvärr kunde han inte komma och säga hejdå dagen vi åkte hem... och jag intalade mig själv och min tjej kompis om att detta var bara en liten romans, och nu va det dags att återgå till verkligheten vi kommer aldrig höras mer ändå... men jag hade fel. när jag kom hem till Sverige och började köra hemåt från flygplatsen ringer det... och det är han :D lika chokad som jag var så var jag glad. han skulle bara se om resan gått bra och om jag kommit hem hel.... och seriöst tjejer!? de svenska killarna som gör de är unika, visst finns dem men jag har tyvärr inte lyckats träffa på någon.

i alla fall. efter det samtalet blev min värklighet till något helt annat. fast han bor i Turkiet och jag i Sverige så har jag nog inte känt någon som står mig så nära och verkligen vill lära känna mig:) den värmen han kan ge ifrån sånt långt avstånd är ett mirakel. ja jag tror att han kan va den som gör mig lycklig, men jag kan inte veta så jag måste låta tiden utvisa detta.. vi jobbar oss nu emot att han ska få ett visum hit för att hälsa på och se min verklighet och hur det funkar här, men dels för att lära känna varandra och se om detta är något att bygga på... för man lär inte känna en människa igenom telefon och skrype... de funkar bara inte i längden. jag ser de mer som att satsa allt eller inget, de är min lycka som hänger på det. så ni kan väll alla hjälpa mig att hålla tummarna:)

i alla fall jag står inte själv i denna fantastiska resan utan jag är så glad att jag har mina bästa vänner vid min sida som stöttar upp <3 för jag kan tala om för er att de är inte många som är lika glada för min resa som dem vilket gör att dem blir en del av min resa som bara inte kan bli bättre så länge de är med mig. och till alla som tvivlar och ej tror på att detta inte funkar. ni har rätt till ert tycke och ni kan kanske ha rätt, men den dagen det funkar om de gör det så är det inte tack vare er utan de är tack vare mig själv, killen och mina underbara vänner till stöttepelare för jag kan lova att den här resan kommer kräva blod, svett och tårar och massa pappersarbete vilket betyder att jag behöver er mer än någonsin och någon som tror på mig <3 !!!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Attleva med ångest..

jag ska delamed mig av mina egna känslor och erfarenheter när det gäller attleva med ångerst och depression. Att hela tiden lyckas håll DEN där FASADEN uppe hela tiden för att ingen ska kunna se hur ont duegentligen har, känslan av att hela tiden försöka hålla människorborta från sig för att de inte ska komma en för nära på livetför att man inte vill dra ner dem med sig i den djupa skiten som mansjälv är i för den kan jag lova att man inte ens önskar sinvärsta fiende.

Jag är en tjejpå 23 år som utvecklade min ångest när jag var 17 år, men jagsöte inte hjälp fören jag var 18år. Då gick jag till läkarenmed symptomen att jag fick inte sova på nätterna hur trött jag änvar, jag mådde inte bra jag var ledsen hela tiden och sköt bortmänniskorna som brydde sig om mig och ville hjälpa mig hela tidenmed svaret att jag mår snart bra igen. Men de gjorde jag inte och de blev bara värre för varje dag och vecka som gick. När jag fickkomma in på mitt första läkarbesök så var det som en så storförnedring när läkaren skrattar och ler mig upp i ansiktet ochsäger ” lille vän du är bara 18 år du kan inte va deprimerad ”och skickade hem mig för att bara vila upp mig lite... det var dendagen jag slutade tro på mig själv och mitt omdöme . Jaja jagkanske bara var trött och utbränd då?? eller va jag bara dum ihuvudet som hade tankarna om hur skönt det hade varit att bara fåförsvinna från allt jobbigt.

Vad gör mandå? När ingen ser eller förstår? Jo man tar saken i egnahänder...

jag levde såhärmed dessa tankar och saker fram till jag var 20år då jag förstodatt jag inte bara var utbränd utan jag va psykiskt ostabil!!! ochjag visste att varken jag eller min kropp kunde leva detta sättetlängre de var dags att ta tag i detta nu... hur jävla jobbigt detän var att bara kunna ta sig upp ur sången så skulle jag sparka påmig själv. Visst det var ju lättare sagt än gjort men tanken påett bättre liv fans ju där. Månaderna gick och jag pluggade,jobbade och mådde fortfarande skit men min motivation av att stigaupp ur sängen på morgonen var att jag jobbade med människor somjag visste behövde mig och det var det enda stället där jag kundestänga av mina tankar och känslor och bara leva för stunden. Devar min avkoppling... kan ni fatta min avkoppling var att JOBBA.

Jag levde såhärfram till jag var 22 jag lärde mig att leva med det, de var juliksom såhär mitt liv skulle få se ut. Då öppnade den nyakliniken som låg 2 minuter ifrån mig. Jag tog mig samman för attgöra det där jag fruktat så länge.. att söka hjälp igen....tänk om han också bara skulle skratta åt mig och idiotförklaramig... men vad hade jag att förlora??? det enda jag hade somfaktiskt fick mig att stanna på denna äckliga jord var ju minhund!!! de var hon som gjorde att jag inte redan hade kört in ibergsväggen.. så jag bestämde mig för att åka till kliniken förhennes skull för att jag kanske kunde bli bättre och va den mattensom hon behövde, de var ju jag som skulle ta hand om henne och intehon om mig.

Jag åkte ditför att gå på mitt bokade besök. Jag vände nästan i dörren menjag gick in ändå för det fanns endå lite hopp om att hjälp kundefinnas. Till min förvåning kommer läkaren ut och välkommnar migin. Jag kommer fortfarande ihåg känslan av att bara ville flydärifrån för jag visste att de var nu det var dags att släppafasaden och släppa ut allt det där som jag försökt dölja..
jagkom in och fick sätta mig ner de drog i varenda muskel i kroppen avatt bara vilja resa sig och gå men nej, denna gången ska jag inteövervinnas av min rädsla för att visa mitt riktiga jag.

Han sitter mittimot mig och lägger handen på min axel och kollar mig in i ögonenmed en riktigt bekymrad blick. ( hade han redan sett igenom fasaden?)” hur mår du egentligen Ida?”

de kändes somatt jag skulle gå i sönder, jag bara brast ut i tårar!!! det

skönaste varatt han frågade aldrig mig ”vad är det ?” han lät mig barasläppa ut allt. Han var den första jag hade visat mitt rätta jagför på länge och det var en sån lättnad i hela kroppen.

Han frågademig efter jag tagit mig samman hur länge jag haft det såhär? Närjag berättar att jag haft det såhär sen jag var 17 och hur jagblev behandlad på mitt sissta läkarbesök, klappar han om mig ochsäger att ingen ska bli nekad hjälpen och särskilt inte när manlider av så grov

”panikångest”som du gör. Han berömde mig för att jag lyckats hålla ut sålänge och endå kunnat sparka på mig själv. Det var egentligen dåmitt liv vände, jag var inte dum i huvudet!!! jag hade faktiskt endiagnos som de skulle satt på mig för 5 år sedan. Jag tror baraatt om man varit med om de så känner man lyckan av att äntligenbli sedd och förstådd.

Min hjälp varatt få prata med någon. Jag gick även på antidepressiva läkemedelett tag som jag själv valde att sluta med då jag inte själv villeleva med att proppa i mig tabletter för att må bra. Utan när jaghade kommit på benen igen valde jag att minska doseringen men jagpratar fortfarande med min läkare ofta.

Jag kan intesäga att jag är frisk för det är jag inte och kommer aldrig bli.Jag har inte heller övervunnit min ångest men jag har lärt migleva med den på ett mycket bättre sätt än förr.

Jag fårfortfarande panik attacker och har perioder då jag går ner idepression men det finns anledningar och förklaringar till dem nu,innan dök de bara upp som ett brev på posten.


Jag brukarförklara min panikångest som en person som försöker dra ner mig..exempelvis på morgonen om jag känner av den det är då jag sägertill mig själv att

” inte idag,du ska inte få vinna” och då är det lättare att ta sig igenomdagen. Men som sagt alla dagar lyckas man inte.


Min dåligavana som ofta leder till att jag mår dåligt är att jag hela tidenförsöker ställa upp för människor som egentligen inte bryr sigom mig utan utnyttjar situationerna lite.. men jag försökerverkligen göra mig av med de människorna från mitt liv, men detkan vara svårt... vissa människor är så duktiga på attmanipulera en till att man är omtyckt och att man är värd denrespekten man är men i slutändan när de fått allt de vill betyderdu inte längre något. Och det är såna människor jag måstesortera bort och jag måste sluta va så blåögd.


Jag och minhund lever nu själv och egentligen har jag allt jag kunde önska...,jag har hus,bil, ett fast jobb och min fina hund. Men ibland är detändå som att något fattas... och den sista tiden har faktisktensamheten dragit mig ner i många svackor, och personer som betyttmycket har blivit någon jag inte längre känner.

Men jag harmina vänner och familj som finns för mig. Och jag mår såfruktansvärt bra av att ta hand om mina vänner så att de mår braoch är värda det också. Men jag har också glömt bort mig självnu den sista tiden vilket inte är så bra då allt lagras och läggersig som en tung sten på axlarna.

Men är minavänner glada är jag glad.

Min värld

nu hade jagtänk att berätta lite om själva känslan med att ha ångers ellervara deprimerad. Men även vad jag menar med att hålla fasaden uppe,för det är några av de sakerna som är så olika mellan ossmänniskor som lider av panikångest.


När det varsom värst:
- jag hade ett otroligt behov av att vara alla andratill lags.

- jag troddealltid att min åsikt var mindre värd än andras.
- Jag sa NEJtill mig själv för att säga JA till andra.
- jag hade enkonstant inneboende känsla av oro och stress.

Jag kan välinte påstå att dessa behov och känslor är borta än, men jag harkommit långt på vägen och jobbar på detta för fullt. Jag ärfortfarande väldigt duktig på att säga NEJ till mig själv men Jatill andra och det värsta är att jag gör detta med människor somaldrig någonsin skulle lyfta ett finger för mig, det är väl sånär man gillar någon så gör man allt för att bli gilladtillbaka, fast det aldrig kommer att hända. Så jag skulle välförklara det som ett slags självskadande beteende.
Minsjälvkänsla ligger inte på topp.

Fasaden förmig:
när jag berättade att jag hela tiden höll upp den tungafasaden så menade jag verkligen det. Det var som att jag hade sattupp regler för mig själv.
- Ida när du är bland andramänniskor så ska du alltid ha ett LEENDE på läpparna.
-berätta aldrig för andra hur du mår och känner!!! det är ingensom BRYR sig.
- dra inte in andra i dina patetiska problem.
-var stark och ta hand om dina nära och kära och va stark för dem.
- var rolig och håll igång hela tiden för då är det ingensom kan läsa av dig.
- mår du DÅLIGT, haha det är bara attfortsätta med övre så klarar du denna dagen med.

När manhar haft det såhär tillräckligt länge så går det till slut avsig själv och du stänger av allt med dig själv och dina känslor.
Regeln är bara att aldrig visa sina svagheter och iställetbära upp andra. Jag kan lova att mina axlar bär mer än mina egnaproblem. Jag är som en soptunna som tar på mig alla andras problemför att andra ska kunna må bättre.

Vid en attack:
viden panikångest attack för MIG är det som att hela världen krymperin mot mig och som att någon sitter på mitt bröst och håller mitthjärta i en knuten näve som mål att stanna det. Jag kan inte andasoch jag bara gråter. Vid min senaste attack ringde jag till minbästa vän 02:00 på natten för att jag vaknade i panik. Jag ringdehenne för att tala om att jag älskade henne och att jag skulle dö
” jag dör nu, du får mitt hus, min hund och allt som ärvärdefullt för mig, jag älskar dig”
det var så samtalet sågut. Hennes svar var ” jag kommer nu!!!”
grejen var den att närhon kom så satt jag ute på trappan enbart med en filt runt om migmitt i vintern och grät så jag inte kunde andas, och bara skakade.Och det värsta är att jag minns inte hur jag kom dit eller hurlänge jag suttit där... men när hon hållit om mig i ca 20 min såvar jag lugn igen den här fantastiska tjejen lämnade inte min sidapå en hel vecka.


Jag äridag 23 år och lider av en psykisk ohälsa som kallas panikångest,jag skäms inte längre och jag har vågat ta hjälp av nära ochkära. Jag är inte frisk på långa vägar och har ofta ångersattacker, men det är inte det som räknas längre utan det somräknas är att jag håller på att jobba mot ett friskare liv ochjag har inte ångest attacker lika ofta. Jag kan sköta mitt jobbklockrent vilket är de viktigaste och mitt liv hemma har blivitbättre. Det är bara min ensamhet som jag måste jobba på! Förhelt ärligt. Jag HATAR att vara ensam. Det hade jag aldrig kunnaterkänna innan.

Förra veckanhade jag en dålig dag när jag inte kunde resa mig ur sängenknappt, men jag åkte hem till min bästa vän för att stötta henneoch få lite ny energi, men jag var inte mig själv det vet jag.. ochdet visste hon också och denna dagen var den dagen jag verkligeninsåg hur mycket jag älskar henne.

När jag kom hem från henneoch bara satt hemma och stirrade in i väggen så får jag ett smssom får mig att bryta ihop helt.. inte för att det var något elakteller så utan bara så fint och omfamnande..

såhär löddet:
- Uush jag mår så dåligt av att se dig så låg, jagönskar jag kunde göra mer än att bara finnas där för dig<3glöm aldrig hur mycket jag älskar dig. Du är en av de starkastepersonerna jag känner. Å jag imponeras varje dag av hur mycket duorkar bära på dina axlar. Det är okej att gråta och må dåligt,men det är aldrig okej att du ska behöva göra det i din ensamhet.Jag och många fler finns här för dig, och stöttar dig, lasta avlite av dina problem å dåliga tankar på mina axlar så hjälperjag dig å slänga bort dem. Jag vet att ångesten suger sig fast pådig som en jävla blodigel, men du är stark så du kan övervinnade, inte övervinna det så det försvinner, men övervinna den såden inte får dig att falla 100 meter ner och bara försvinna. Ge digbara fan på de å glöm inte att jag finns här, jag finns här meden stege som är 1000 meter lång, å plockar upp dig från vilkenjävla grop som helst å alla dagar i veckan. Aldrig vill jag varautan dig. Jag älskar dig av hela mitt hjärta <3 bästvän<3


denna tjejen alltså!!!
hon får migverkligen att känna mig behövd och betydelsefull och det är honsom får mig att kämpa för varje dag som går <3
det är honsom har gett mig bekräftelsen att det är okej att inte vara okejhela tiden.

Så till alla er som lider av PSYKISK OHÄLSA,hur jobbigt det än är att erkänna det så behöver vi ha hjälp!!av vilken spelar ingen roll, bara vi vågar ta tag i det så lovarjag att allt kan bli bättre.
I mitt fall hade jag min bästa vänsom är min medicin och jag skulle inte byta det mot något.
Vågatänka på er själva och våga släppa ner fasaden eller muren nibyggt upp runt er. Jag säger inte att det kommer va lätt, men jagsäger att det kommer vara värt det.

FÖR DU ÄR INTE ENSAM <3



Likes

Comments

View tracker

Hej hopp!:)

Med tanke på hur dålig jag är på att uppdatera så är de nog dags nu!:)

Livet har tagit en plötslig vändning nu! Jag har börjat se ljuset i tunneln, jag har slutat bry mig om allt snack och alla problem, jag tar en dag i taget och ser vad dagen har att erbjuda:) livet är för kort för att bekymra sig över vad som varit! Jag har satt ner foten nu till mig själv!
Ida livet blir inte bättre över att grubbla:)
Visst det är lätt för mig att säga såhär nu när jag inte är nere i min ångest ! Men man måste hålla sina positiva tankar uppe annars är de lätt att hamna där igen!

Jag är så jävla glad över alla härliga människor jag får ha runtomkring mig som peppar mig och finns vid min sida:) som får mig på helt andra tankar:)
Alla vänner, kollegor är guld värda<3

Nu har jag varit sjukskriven snart 1 vecka och jag börjar klättra på väggarna, men det har också gett mig tiden till att faktiskt ta hand om mig själv och låta kroppen läka ut alla sår! Och på fredag får jag äntligen komma tillbaka till mitt fantastiska jobb<3
Och nej jag har inte varit sjukskriven för jag varit nere utan kroppen tyckte att de va dags att bli sjuk:( men jag antar att den blir mer mottaglig när man inte riktigt varit på topp psykiskt.

Det har varit en tuff tid men den är som bortblåst nu! Och jag känner att jag äntligen kan lägga min energi på människorna som verkligen förtjänar den!:)

Likes

Comments

Då är det dags att berätta hur läget ligger till
Jag och Jocke har nu flyttat ifrån varandra och det har varit rena bergodalbannan i mitt/våra liv.
Att hela tiden försöka se bort från de som hänt och förlåta. Att försöka hålla upp den där fasaden som hela tiden måste hållas uppe för att ingen ska veta hur de känns inombords och inte komma förnära inpå mig!!
Men det är när ensamheten lägger manken till den bara rasar samman. När ingen längre kan se och jag inte behöver hålla den uppe längre de är då då allt kommer på samma gång!!! Argheten ledsamheten och ångesten.
Från början var jag bara arg,arg och ännu mer arg och så får jag veta nya saker hela tiden som bara bygger på argheten efterhand men nu, nu kommer den där ensam och ledsamheten jag så länge försökt trycka bort!!!
Varför är jag ledsen ens? Jag har inte gjort något fel, och han har fått de han förtjänar men jag känner mig ledsen.
Varför? Blir så arg på migsjälv!!! Kan det va ensamheten som börjar trycka på? Att nu är jag själv och de bara är så! Varför kan jag inte bara se allt det positiva jag har? Världens bästa vänner, mina älskade hundar, hus, bil och fast jobb. Jag har allt jag viljat ha men endå fattas de något!!
Fan Ida ! Du måste börja se allt det positiva och acceptera att du är själv nu, och han kommer aldrig någonsin kunna förändras. Så är de bara!!
Tur jag har mina fina vänner som piggar upp mig. De och jobbet får mig alltid att tänka på annat:)

Den sista grodan är ännu inte kysst;)

Jaja de roliga är att mina nya möbler är på plats och huset är så gott som ny inrett till MITT helt egna:D
Allt går över de tar bara lite tid hoppas jag.

Denna går på full reapet just nu! Rekommenderar den<3

Likes

Comments

Då var jag tillbaka:)
Haft paus då jag haft alldeles för många bollar i luften en tid nu med utbildning,jobb och praktik och mina egna bekymmer hemma.
Det har hänt mycket denna tiden.
Jag har blivit färdig utbilldad undersköterska :) och 2 veckor innan jag examinerades blev jag erbjuden fast tjänst på världens bästa arbetsplats som jag varit vikarie på i över 3 år och nu är jag äntligen en anställd, ordinarie personal :D kan knappt förstå de!!!!

Jag jobbar inom LSS och psykiatri och jag har verkligen hittat mitt yrke:) har världens bästa kollegor och de boende är helt underbara:)
Nu kan jag känna att allt slit och alla gånger man bara viljat ge upp skola och allt för det har varit mycket och ingen tid, så kan jag nu känna att de va sååååå värt mödan!!!:)
Jag är lycklig👍🏻

Jag har tyvärr tråkiga nyheter också:(
Jag och min sambo har bestämt oss för att flytta ifrån varandra...
Vi har helt enkelt glidit isär och jag måste hitta mig själv...
Men vi är vänner och bor fortfarande under samma tak fram tills han hittar ett hus:)
Det är jobbigt beslut att ta och det som är ännu jobbigare är att han kommer ta med sig min fina prins koda ( hunden )
Det gör så ont i mig och om jag tycker synd om mig nu så är jag inte egoistisk för jag har varit kvar den sista tiden för att jag inte viljat sära på mina små fyrbenta hjärtan det gör alldeles för ont:(
Men man kan inte hålla ihop för hundarnas skull om man så ville...
Man måste må bra själv.
Men det kommer bli en jobbig tid nu för oss allihopa innan man kommer in i livet igen.
Men som sagt vi är vänner och Jocke ( sambon ) kommer att ha Wilda ( min hund ) när jag jobbar nätter eller längre pass och tvärt om att jag kommer ha koda ( hans hund ) när han behöver hjälp. På så sätt kommer inte hundarna ifrån varandra och vi hjälps åt:)
Och vem vet i framtiden när jag hittat mig själv vem vet vad som händer då?:)

Puss puss natti😘

Likes

Comments

Ångesten är på tillbakagång och livet börjar kännas bra och lite lätt igen:)
Jag är så glad över att jag har så bra vänner och bekanta som hjälper mig genom svåra tider och som ställer upp när det är något:)
Att ha människor nära mig är något av det bästa jag vet och jag vill alltid göra allt för att hjälpa andra och glömmer ibland bort mig själv, men det är då mina vänner vet att jag behöver dem:)
Jag kanske inte har så många vänner på det sättet, men jag har så få bra vänner så det räcker bra för mig:) det är dom som är på riktigt och jag gör allt i min makt försatt ställa upp och få ha kvar dem i mitt liv<3
Det finns ingen värre känsla när en vän behöver en och man inte riktigt röker till:( men mina vänner vet att när som helst på dygnet kan de ringa mig och jag finns där på direkten:)<3
Ikväll har jag fått hjälp med bilen som ska besiktigas i morgon och inte riktigt är som den ska även om den varit på verkstaden precis... Och jag tackar bästa bossen för hjälpen även om han har annat att göra och stressar halvt ihjäl sig så tog han sig tiden för att försöka hjälpa mig och det hörni det är att ställa upp och vara en bra vän:)

Jag vill bara att alla mina nära ska veta att jag finns här för dem som de finns här för mig och jag skulle ta all tid i värden för att hjälpa er<3

I morgon blir det att ombesiktiga lilla brum så nu håller jag alla tummar och tår jag har för att han går igenom!
Och sen spenderar jag hela helgen på Ullared från i morgon kväll till söndag för mys med mamma och syster:)<3
Ska bli så skönt att bara komma iväg och ro om sig själv lite<3
Så på måndag tar vi nya tag:)

Puss &
kram gummibannan!!!

Likes

Comments

Ja då var denna helgen till ända...
Helgen varit bra och vi har renoverat den gamla sletna vita väggen över vasken till något mycket bättre och gjort om den till en tegel vägg och byggt spottlåda:)

Känt mig någu lunda fri från ångesten men nu börjar den komma igen...
Vad fan ska man göra då!!!!!!!!!!

Känns som jag trillar samman inombords och får inte riktigt ihop alla bitar.
Men nu är det dags att tänka på sig själv och inte på det förflutna eller framtiden... Jag vill inte veta...

Likes

Comments

Mina sömnproblem är tillbaka vilket är lika med att jag kommer ha en jobbig tid framför mig nu ett tag.
Jag har aldrig gått ut med det riktigt och jag har hålet mig i bakgrunden men jag vet nu att jag är absolut inte ensam och att det är fler som lider av den osynliga sjukdomen panikångest. Fler än man kan tro.
Att ha denna påfrestande psykiska ohälsan som gnager på en inne från, och ingen ser det är nog bland det jobbigaste man kan ha, att kunna må så psykiskt dåligt men inte veta varför och värst av allt att inte kunna berätta för sin omgivning varför man är arg eller ledsen. Jag kan själv ligga i sängen i flera dagar in och ut utan att veta varför men vara jätte ledsen man känner sig övergiven och ensam och att ingen vill förstå när det är tvärt om!!! Folk bryr sig men de vill nog inte förstå hur det igenteligen är vilket är svårt då man aldrig kan föreställa sig de.
Jag kan ha dagar som startar hur bra som helst jag kan vara pratglad, rolig och social tills något slår slint och jag vill bara dra mig undan. Jag får känslan inom mig att "jag måste härifrån nu" man kan förklara en panik stack precis som att jag går i affären och jag får som hjärtklappning, svettningar och panik precis som ett lejon som hoppar fram och man blir livrädd och då flyr man.
Jag har själv svårt att gå i affärer, vistas bland massa folk och ibland till och med svårt att gå till skolan för att jag kan inte resa mig ur sängen. Jag får inte sova under de värsta perioderna då sover jag kanske ca 2 timmar på en natt.
Jag har svårt att ta press vilket gör att skolan är ett stort moment för mig då jag ska läsa skriva, och göra LÄXOR. Men jag får hitta mina egna sätt för att de ska funka. Det som har hjälpt mig mycket igenom mina svåra tider är jobbet. Jobbet får mig att tänka på allt annat än mina dåliga erfarenheter och mitt förflutna. När jag har dåliga tider det är då jag tänker som allra näst och glömmer allt annat. Jag tänker på allt förflutet och allt jag gått igenom och på människor som funnits i mitt liv som Betyt allt en gång. Att man blivit sviken så många gånger och att en människa kan gå igenom mycket saker på så kort tid är ett under att man inte går i tusen bitar.

Allt med panikångest har inte bara gett negativa erfarenheter. Jag bar nu med tiden lärt mig att leva med denna sjukdomen. Jag har lärt mig och min mamma har hjälpt mig genom sina egna erfarenheter. Jag har fått lära mig djupandning, att möta mina fasor och utsätta mig! När jag har en jobbig morgon kan jag säga till mig själv att jag kickar ångesten och talar om att idag ska du inte vinna för jag har viljan till att ta mig upp och kämpa!!! Varje dag är kämpig men jag klarar det.

Jag skriver detta inlägget till er som kanske har någon i närheten eller någon som inte vet vad panikångest är.
Tänk på att en människa som kanske är jätte glad och positiv kan ha en psykisk sjukdom som man inte ser. Det är självklart normalt att ha dåliga dagar men det kan också vara någon form av ångest och sätt aldrig press på en sån person, ge dem utrymme men visa att du finns där, och ha uppsyn på personen den kommer att behöva dig sinom tid<3
Min allra störst räddning från detta djupa hål har varit min älskade och underbara pitbull Wilda som bara har funnits där och varit min bästa vän!<3 utan henne är jag inget och att hon för ca en vecka sen var dålig
(hon är bra nu)
Gjorde att jag som matte fick ge henne ork när hon inte orkade riktigt jag är där för henne som hon varit där för mig<3
När inte du orkar, orkar jag för två<3
Den här lilla damen är nu frisk och inget gör mig gladare än att hon mår bra<3
Hon är bebisen jag aldrig fick<3



Jag hörde en gång ett bra utryck!
" att säga åt någon med ångest att sluta må dåligt , är som att säga till någon med värk att sluta ha ont"

Detta är tänkvärt
Och tack till alla som läser och up
pskattar det jag försöker förmedla<3

Likes

Comments

Efter en extremt påfrestande dag så har jag äntligen krupit ner i min älskade säng<3
Dagen har bestått av plugg sen halv 1 idag blev färdig för sådär en halvtimme sen:) mitt huvud exploderar efter en heldag framför datorn med text text och ännu mer text men det slår ju inte känslan av att ha alla uppgifter klara och en hel helg utan plugg inget slår den känslan:)
Nu ska jag minsann slå på tv n och bara mysa med mina vovar<3
Morgondagen består av jobb och även lördagen men på lördag kväll blir de partayyyyy:D

Night nig
hty <3

Likes

Comments

Välkomna in till mackes zoo i sölvesborg en djurbutik med ett stort utbud hund, katt, fågel, smådjur och lite jacktsaker😊
Skånevägen 32 sölvesborg välkomna in😀✌

  • 926 readers

Likes

Comments