Jag vet inte vad jag ska göra. Han kommer när jag minst anar det och när jag är som sårbarast. Jag öppnar alltid när han knackar för jag är dum nog att tro att det inte kommer bli som förra gång. Men han förändras inte, och när jag väl släpper in han tar det bara längre tid för han att går. För när han väl få tag på mig så släpper han inte mig. Han får mig att börja tveka på allt som jag har, han kan få mig att släppa allt jag har bara för att få följa med han in i dimman. 

Likes

Comments

Jag lider av ångest. In sådan vanlig vardags ångest som är bra för oss, utan sådan ångest som gör ont i hela kroppen och kan få hela dig paralyserad. Jag har haft ångest väldigt länge, men det är först nu jag har förstått vad det är. När jag var mindre så förstod jag inte vad det var som hände.

När jag var mindre kunde jag få jätte ont i magen, det var som en klump som bara kom från ingen stans. Jag blev obekväm och väldigt nervös. Jag mådde jätte dåligt och visste inte vart jag skulle ta vägen. När jag blev äldre kunde jag "kontrollera" det. Jag stängde av känslorna, klumpen i magen byte jag ut mot något annat och tänkte helt enkelt inte på det, men när jag väl inte kunde kontrollera det fick jag den där klumpen i magen igen och den var värre än förut. Jag kände mig inte längre bara obekväm och nervös, jag blev väldigt nere och ledsen. Men jag struntade i det för det gick över efter sin tid. När det blir mycket känslor och förändringar så kan jag inte kontrollera min ångest längre. Jag vet inte hur man gör och jag vet inte hur jag lyckades innan.

Min första ångest attack var hemsk, jag fick den för cirka 2,5 år sedan. Jag hyper ventilerade, andades kort med snabbt. Jag grät, jag skakade och kunde inte fokusera på något annat än att försöka överleva. Det var den första och värsta jag har varit med om. Jag var så rädd efter det. Jag var rädd för mig själv, jag var rädd att vad jag än fick höra, vad jag än gjorde så skulle det komma tillbaka. Så jag började att stänga av igen. Jag stängde av ända tills denna hösten. Då orkade jag inte längre, jag orkade inte stänga det inom mig längre, jag orkade inte stänga av min känslor. Det blev kaos, men vad kan man förvänta sig? Att hålla in så mycket på så lång tid, det tar ju död på en. Sedan att ingen någonsin tar ångest på allvar, fan för dom människorna. Ärligt, fan vad många människor har förstört för mig. Som sagt att jag låsas, att jag egentligen inte mår dåligt. Att jag ska sluta tycka synd om mig själv. Vad vet ni egentligen? Har du varit i min kropp, har du känt min smärta, har du själva haft ångest? Fan för läkare som rullar på ögonen när man tar mod till sig och berättar. Som ser hur dåligt man mår men inte vill hjälpa. Jag fick höra och ser att om man inte blir eller skadar sig fysiskt så blir man inte tagen på allvar. Hur sjukt är inte det?

Så jag har haft väldigt mycket ångest sen i somras, det har varit väldigt många förändringar och jag har haft väldigt djupa tankar. Jag har varit väldigt nere och bara känt att allt suger och det finns ingen mening med nåt alls egentligen. Tänk att gå runt så här i nästan 7-8 månader, men tiden försvinner. Alla dagar ser detsamma ut. Det är först nu som det börja känns lite bättre, först nu som en läkare har tagit på mig på allvar. Tankarna är inte lika djupa längre och dagarna börjar se annorlunda ut. Jag börjar ser fram emot saker och jag har känslorna kontrollerade (på ett bra sätt). Jag håller inte saker inom mig längre, jag släpper ut dom och sedan går jag vidare. Jag tar mini steg istället för stora kliv.


Det bästa med att vara på botten är att veta att det bara kan gå uppåt.

Likes

Comments

Sen jag flyttade till min alldeles egna lägenheten har jag hållt på att fixa den. Jag håller dagligen på att greja, det kan vara allt från små saker som att flytta en blomma till att köpa en ny säng. Det tog lång tid och vänja sig vid tanken att allt detta bara var mitt. Det är först nu efter snart två månader som jag kan ta in att jag bor själv, att jag bara kan tänka på mig själv och herre jävla vad skönt det är.

Jag är långt ifrån klar med lägenheten, men jag är en bit på vägen. Ikväll beställde jag en ny säng som kommer passa perfekt och även vara större så att jag slipper bli utknuffad av B and R.. haha Jag var även och köpte två nya tavlor idag som jag spikade upp över soffan. I morgon ska jag förbi Ikea och inhandla lite små fix. Det här kommer bli bra, det känner jag i hela kroppen.

Likes

Comments

det går inte att kontrollera. jag är hjälplös. allt gör så ont. jag känner mer vilse än någonsin.
jag har släppt allt och kommer fortsätta att göra det.

Likes

Comments

han knappt att somna innan feberdrömmarna smög sig på. fan vad jag hatar dom, vaknar alltid upp i gråt och har en död känsla inuti mig.
låt mig få krypa upp i hans famn tills det över, please.

Likes

Comments

jag har precis fått i mig lite mat. hade verkligen ingen ork att laga något så det fick bli fryst pizza till middag.
nu ligger jag helt utslagen. min förkylning börjar komma tillbaka, uch har varit genom förkyld till och från sen den 12 december. jag orkar inte mer nu...

Likes

Comments

Likes

Comments

Uppe i himlen har ja inget, under jorden sover bara minnen.
Mittemellan går jag klädd i tankar som om jag har sjätte sinne.

Likes

Comments

jag hatar när jag inte kan sova. jag får sådan smärta. jag börjar tänk. jag börjar trycka ner mig själv. jag är så trött på att bli ner tryckt, nästa person som ens försöker kommer jag dra med mig ner. bring it on är det ända jag kan säga.

Likes

Comments