Vilket järngäng! Varje kväll har de en stor bonfire vid drop zonen på skydivestället. De har även en form av vadslagning, vilket innebär att om man gör något tokigt när man hoppar (typ inte landar perfekt eller på rätt ställe) eller gör något för allra första gången (typ hoppar utan instruktör) måste man köpa en eller flera lådor med öl, beroende på vad det är man gjort. Så, de som hade sin öl-kvot att fylla handlade massa öl och sen var det fritt fram för alla att ta del av den. Det var en väldigt intressant kväll och nästan så som man kan tänka sig att en kväll vid en bonfire är. Allsång, skratt och mysiga konversationer in på småtimmarna. Men det var också ganska mycket fylla.. (hur kul är det att se sin tandemhoppare ganska full när vi ska hoppa om några timmar???) Även många andra konstiga inslag under kvällen. Som att lära sig hur man viker ihop en fallskärm på rätt sätt. Och äta pizza i ett flygplan. Och träna formationer på en liten rullbräda med en amerikansk fotboll. Dessutom drog någon ut en elektrisk enhjuling (ni vet en såndär man har foten på varsin sida om den?? Ni hittar bild HÄR) och det var några gånger jag trodde att han ramlat så illa att han var medvetslös. Men han ställde sig upp och fortsatte. Det var när man nästan ramlade in i braskaminen och brände hela överkroppen som jag och Kylie kände att nu ska vi tacka för oss och gå och lägga oss. Morgonen efter vaknade vi pigga och glada vid 6 och var redo för vårt livs största äventyr. Instruktörerna hade sagt till oss att "ät inte så mycket frukost, risken är stor att ni kräks upp det när ni hoppar" så vi åt ett äpple och hoppades på det bästa. Helt plötsligt var vi iförda en blå dräkt, med plastglasögon och en väst av remmar och spännen runt oss, påväg in mot planet. Det var vi tre och två andra personer som skulle hoppa tandem. Solen sken och det var inte ett moln på himlen, och utsikten var helt underbar. Vi såg en stor val som simmade i havet påvägen upp. Det var bra att ha någonting annat att titta och fokusera på, då tänkte man inte på vad som skulle hända härnäst. Helt plötsligt lös det upp en grön lampa, en del av sidan på flygplanet öppnades och människor vällde ut. Som om de inte hade hade gjort något annat i sitt liv. Och jag bara skrek. Då satte vi oss på kanten, och jag tänkte titta inte ner, titta inte ner, och plötsligt puttade någon ut oss och vi föll fritt. Vi snurrade runt mycket i början men sen fick vi ordning på logistiken.

Det var en helt fantastisk känsla som inte kan beskrivas som någonting annat, utom kanske att det kan jämföras lite med frittfall på Gröna Lund. Det var en sådan skräckblandad förtjusning, och under de sekunder som vi hoppade fanns det absolut inga bekymmer i hela världen. Det var som en adrenalinkick som man blir beroende av. Efter ett tag fälldes fallskärmen ut och jag fick styra lite och njuta av utsikten. Efter denna dag kommer jag föralltid att vara avundsjuk på fåglar.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Fredagen förra veckan inleddes med att jag och Kylie var i Warrungah Mall. Vi strosade lite, jag köpte en baddräkt, hon ville göra allt för att komma ur huset. Hennes värdbarn hade varit sjuka hela veckan och dessutom behövde vi handla lite inför uppkommande weekend-resa. Vi köpte mat, och kabinhakar och annat bra att ha. Klockan 16 satte vi oss på bussen för att möta upp Paul, Kylies kompis som vi skulle åka med till Batemans Bay. Paul var sen hem från jobbet och vi fastnade i trafiken, så vi kom iväg senare än vad vi trodde. Vi körde söderut i ungefär 4-5 timmar med stopp för KFC, och hela vägen ner var det allsång på högsta volym till låtar-som-alla-kan-texten-till. Jag och Martta drack cava i baksätet och hann tillochmed slumra till innan vi var framme vid klockan 12. Det var då bäcksvart ute och vi hade jättesvårt att hitta var vi skulle bo någonstans. De hade en stor whiteboardtavla med allas namn och var de skulle bo men ingen av oss fanns uppskrivna. Efter att ha virrat runt i en halvtimme, gav vi upp och började bädda i baksätet av Pauls stora van. Precis då vick vi syn på några stugor som låg lite, lite längre bort och insåg då att det var där vi skulle bo. Stugan var minst sagt iskall så vi fick krypa ihop tätt, tätt alla tre och bädda in oss med tjocktröja, tights, strumpor och dubbla täcken. Det var så himla fint att ligga där och mysa med dem. Just då hade vi inte ett enda bekymmer i världen, inte ens att det var iskallt runtomkring oss. Eller att vi på morgonen dagen efter skulle hoppa ur ett flygplan 4,5 km upp i luften.

På lördag morgon gick vi upp tidigt och mentalt förberedde oss för att skydivea, men då kom en av instruktörerna och sa att det var för blåsigt, och att vi kunde hoppa om vi ville men att de inte kunde garantera vår säkerhet. Eftersom vi visste att vi skulle stanna en natt till i stugan, så bokade vi om hoppet till söndag morgon istället. Det var en enorm lättnad att skjuta upp det, men även ganska läskigt. För de andra skydivers-arna som bodde på campingen där och hade hoppat ca 4000 hopp i sitt liv och räknat ut at de befunnit sig flygandes mot jorden i 250 km/h i totalt ca 3 timmar av sitt liv tyckte det var ganska kul att skrämma upp oss lite. Vi förstod snabbt att de skojade med oss men vi var ju så fruktansvärt nervösa så vi tog nog åt oss lite ändå. Det är ju aldrig säkert eller ens naturligt att bokstavligen hoppa ur ett flygplan.

Eftersom att ingen kunde hoppa den dagen knölade vi in oss 8 personer i Pauls van och åkte på roadtrip. Vi stannade bland annat vid denna fantastiska utsiktsplats. Längst med vägen såg vi omkring 4 döda kängurus (räknas dem som att man sätt sin första känguru?) för tydligen så tycker de att strålkastarna på bilarna är spännande och hoppar rakt ut i vägen framför bilarna på natten. Men vi såg även fantastiska vingårdar och små, små söta städer längst med vattnet. Vid 13 var vi hemma igen och ingen hade någon röst kvar efter att vi sjungit oss hesa till Living on a prayer, Don't stop believing, och liknande låtar i över en timme. Vi åt lunch på den lokala puben, testade olika australiensiska öler och spelade biljard. 

Fortsättning följer! 

Likes

Comments

Igår kväll hittade jag en jätteintressant artikel. Om ni vill läsa den så finns den HÄR, men om ni inte orkar så är det okej. Jag tänkte sammanfatta den ändå. Så rubriken är "These are the best and worst countries for making friends", och man har då undersökt i olika länder hur lätt det är att skaffa sig lokala kompisar. Alltså inte andra som reser, utan bland lokalbefolkningen. Jag tyckte direkt att artikeln verkade intressant eftersom jag själv är på jakt efter kompisar, och undrade hur Sydney låg till på listan. Men jag hade även en misstanke om att Sverige inte ställde sig så bra jämfört med andra länder. Och min magkänsla var helt rätt! Det allra bästa landet att hitta kompisar i var Costa Rica, och det allra, allra sämsta landet var Sverige. Artikeln skriver att 'As in most Nordic countries, people are quite private, closed and ... not that open to conversations with new people.'". Australien kom på 41:a plats av 65. Jag har varit så extremt imponerad av det öppna klimatet här. Mina första dagar på gymmet kommer folk fram, frågar hur jag mår och erbjuder mig hjälp att lokalisera allt. Folk är extremt vänliga och tar emot en med öppna armar. Jag blev ganska chockad de första dagarna att folk var så trevliga. Vi pratar ofta om kultur, och då har många har frågat mig hur svenskar beter sig och hur vi är. Svaret är alltid lika svårt att formulera. Hur förklarar du jantelagen för en Amerikan? att vi står minst 5 meter från varandra vid busshållplatsen? Vad är översättningen till engelska för att "Vi gillar inte att lägga näsan i blöt?"

Det enda jag kan konstatera är att ju längre tid jag spenderar här, desto mer börjar jag ogilla våra "svenska värderingar" och jantelagen. Jag har tänkt mycket på artikeln, och hur mycket det svenska samhället faktiskt har påverkat mig som person under min uppväxt. Det blir som svart på vitt när man landar i ett väldigt extrovert land. Det är därför jag älskar att vara här. Det ger en perspektiv. Och tid och möjlighet att jobba på hur man vill uppfattas som människa.

Men dessutom, desto längre tid jag spenderar här, desto mer konstiga saker upptäcker jag hos australiensarna. Visste du till exempel:

- Att de firar jul mitt i sommaren? Det är sant. Eftersom december är mitt i smällheta sommaren, och man inte får någon julkänsla överhuvudtaget, så har de ett mini-julaftons-firande i juli. Eftesom då är det "bara" 15 grader. Och det om något är ju julkänsla.

- Att de går barfota ÖVERALLT. Verkligen överallt. Jag har träffat massa människor i mataffären som går barfota.

- De lägger till ändelsen -ie till allt. (Det har ni ett helt inlägg om!)

- De är duktiga på att köra. De håller alltid hastighetsgränsen till punkt och pricka, och det är stenhårt förbjudet att hålla på med mobilen i bilen. Om du pratar i den, fifflar med den, eller tillochmed pratar i den med hörlurar så blir du av med körkortet omedelbart. No mercy.


Hoppas ni får en fantastisk dag. Kram på er!

Likes

Comments

Mysdag. Idag igen. Och det passar mig så himla bra att få välja vilka dagar jag vill vara aktiv. De dagar då jag varit ute på stan 12 timmar i sträck och bara känt mig lite trött ibland men ändå känt mig glad och lycklig på livet. Och dessa dagar, som idag, då jag bara längtar efter att få lägga mig ensam i min stora queensize-bed, lyssna på fåglarna utanför och titta på Netflix. Idag har jag tagit mig genom dagen bra, vi gick upp jättetidigt för att lämna Annas bil på service. Hämtat Annas bil på service. Skjutsat till träning. Hämtat på träning. Lämnat och hämtat Noah. Sen var Kylie förbi och sa hej också mitt på dagen. Jag hann även sitta ute i solen och läsa lite, det var hela 32 grader idag och helt underbart och även om det blåste så blåste det varma vindar.

Det var inte förens vid 16 som smällen kom och jag blev så trött att jag knappt orkade stå upp. Då kunde jag göra allt jag behövde (höll på att baka) lite i omgångar. Så jag rullade några chokladbollar, läste 10 minuter, och fortsatte sedan baka. Det funkade bra. Sedan har jag längtat efter min nyinköpta kokosglass hela dagen. Jag är ju en sån person som älskar att äta direkt ur förpackningen om jag vet att glassen är min, och eftersom denna familj är så nyttig så äter ingen glass utom jag. Så jag tänker passa på nu och tjuväta lite medan de är uppe och nattar Noah. Sedan ska vi kolla på The Bachelor, ett program jag aldrig hade förmått mig att titta på där hemma. Men här har det blivit tradition. Kram på er!

Likes

Comments

Gårdagen spenderades med att tvätta, städa och fixa här hemma så allting skulle vara färdigt till idag, eftersom jag visste att jag skulle bort hela dagen. På väderappen hade de utlovat 30 grader och sol, så jag och Martta packade lunch och gjorde oss redo för att åka till Dee Why, som är den stranden som ligger mig allra närmast. Först åt vi lite brunch för att Martta hade inte ätit frukost, och sedan satt vi på stranden och tittade på folk som surfade och läste. Jag tror tillochmed att jag slumrade till ett tag (Nähä? Jag sover ju alltid...) Det var varmt men tyvärr inte strålande sol utan det låg hela tiden ett tunnt molntäcke över himlen. Jag hade ändå hunnit bränna mig lite i ansiktet när jag vaknade. Vi får ladda om för imorgon, då det sägs att det ska bli 31 grader. Jag och Noah har spenderat eftermiddagen med att titta på tv (vi var båda väldigt trötta...) pyssla lite och så kom Kylie och hälsade på när hon var ute och gick med hunden. Först var Noah väldigt skeptisk till Kylie och hunden, och satt i fönstret och kikade på oss. Efter att tag vågade han sig ut och visade stolt först sitt lego, sedan pokémonkort och alla utländska mynt han äger.

Nu har jag precis varit på Woolworth för att köpa lite mjölk men kom hem med en hel kasse med saker som jag tyckte var roliga... Juicer, choklad, glass, kex... De finns mycket kul att välja på! Så köpte jag såklart solkräm också så jag inte behöver bränna mig imorgon igen. (Ping mamma!)

Kram!

Likes

Comments

Denna soliga och fantastiska söndag vaknade jag upp och var ganska låg av någon anledning. Jag hade haft en lugn och skön fredag men kände mig ändå helt överkörd. Jag tog mig i kragen och kravlade mig upp, för jag vet ju att det blir bättre så fort jag kommer utanför huset. Och i veckan hade jag en extrem craveing för pannkakor (helst mammas, med mamma-sylt till) så jag hade sett till att vi skulle äta brunch på Panncakes on the Rocks jag, Kylie och Martta. Det var ett ljuvligt ställe med massa olika roliga kombinationer på pannkakor, och vi beställde in två olika för att dela på tre personer. Det var mer än tillräckligt. Det ni inte ser på bilden är att vi har två gigantiska chokladmilkshakes vid sidan om också. Den var det GODASTE jag druckit i mitt liv. Sedan satte vi oss på en buss som tog oss till Bondi beach, tillsammans med halva Sydney typ.

Kommer aldrig aldrig aldrig trötta på denna utsikt!

När vi kom till Bondi var den årliga stora Kite (alltså flygande drake)-festivalen igång. Det var hundratals, och allt från gigantiska valar och drakar till små 4-åringar som sprang längsmed stranden för att få vind under deras hemmagjorda drakar av kartong. Det var en otroligt vacker syn. Detta är nog en av de sakerna som jag älskar mest med Sydney, att det alltid finns någonting att göra. Det är alltid någon festival eller happening i stan, och folk som engagerar sig frivilligt för att logistiken ska fungera. Det är en väldigt stark samhörighet i denna staden. Först var det bara jag Kylie och Martta, men sen anslöt sig Kim som jag träffade i onsdags. Så kul att vår grupp får tillökning! Vi hade ju ätit massa pannkakor men ville fortfarande äta lite lunch, eftersom vi snabbt blev hungriga (pannkakorna var ju bara socker...) så vi köpte med oss picknick, gick till bästa utkiksplatsen över stranden och hängde upp Kylies hängmatta som hon hade med sig i ryggsäcken. (Vem har ens det?)

Denna hängmatta höll egentligen bara för två personer men vi knölade ner oss 4 st och tänkte glatt att "Det här gick ju bra!!!" Sekunden efter brakade allt ihop och vi satt förvånade men skrattandes på marken. Notera att vi satt i en park bland massa människor och mitt bland ett av Australiens populäraste gångstråk. Det var detta som hade hänt...

Själva hängmattan hade inte gått sönder, utan vi hade BÖJT hela kabinhaken. Jahapp.

Sedan anslöt dessa tjejer! (De kom precis så de hann se oss ramla från hängmattan) Så vi gick längst med Bondis strandpromenad för att kika på utsikten.

Ni kanske känner igen denna kända pool från typ instagram?

Det är sån himla lyx att ha en kompis som också gillar att fota (Kylie) så man kan få lite bilder på sig själv! Vi tog oss en Uber från Bondi vid 15.30, åt massa god gelato och sedan följde jag med Kylie till kyrkan på söndagsmässa. Det var en intressant upplevelse... Inte alls som vi gör det i Sverige. När jag kom hem vid 19.30 var jag helt utmattad och tror jag somnade på några sekunder. Jag gick och lade mig med ett leende på läpparna och fick nypa mig i armen för att inse att detta är mitt liv på riktigt.

Likes

Comments

Efter att ha tagit en dagstur till Manly, fått utbrott på trafiken och hur svårt det var att hitta parkering, bestämde jag och Kylie oss för att ta bussen dit när vi skulle tillbaka på kvällen. Jag och Noah hade en jättemysig eftermiddag, år godis och tittade på Madagaskar, sen traskade jag och Kylie till bussen. Bussresan dit tog en timme och 10 minuter (och köringen tar 20 när det är mycket trafik). Bussnätverket här är ganska dåligt, det finns bussar men de tar dig bara direkt in till Sydney, där du måste byta. De åker extrema omvägar, kringelikrokar sig fram och stannar exakt överallt. Hursomhelst. Kylie hade bjudit in mig att hänga med ett gäng tjejer som hon träffat tidigare. De är alla au pairs, och vi kommer från jordens alla hörn så tillsammans kände vi oss riktigt *internationella*.

Här är gänget! Från vänster är det jag hehe, sen Silja från Finland, Steph från Kanada, Martta från Finland, och Kylie från USA! (Och Nadine från Tyskland som dök upp senare)

Så när vi kom dit var alla tjejer redan samlade, och vi satt på stranden, tittade på den vackra fullmånen och drack vin och åt falafel. Jag trodde att vi bara skulle ut och äta middag, så jag var klädd i min långa svarta kjol och en långärmad tröja medans de andra var riktigt partyklädda.Det blåste riktigt kalla vindar så jag var glad att jag hade långärmat iallafall.

Innan vi visste ordet av var vi ute på lite olika barer, hann äta massa goda pommes, dricka öl och tillochmed dansa lite. Tillslut fick jag, Nadine och Silja nog så vi gick och köpte pizza på Dominos. Eftersom det var riktigt kallt ute, och Dominos höll på att stänga, hade vi ingen stans att sitta. Då kom Nadine på den briljanta ideén att gå till hennes gym, som är obevakat och öppet dygnet runt. Så där satt vi, och åt pizza mitt i natten bland alla träningsredskap.

Tillslut delade jag och Kylie på en taxi hem. Det var verkligen en helt ny upplevelse att gå ut här nere i Aussie. De har olika lock out-times, vilket brukar vara runt 12.30 på fredagar och 11 på lördagar, vilket innebär att efter den tiden så kommer du inte in igen. Så när klockan var 12.25 sprang vi runt som idioter för att hitta det bästa stället, och senare på kvällen fick jag stå ute i kylan för att vänta på Kylie som fortfarande var inomhus på baren. Men framförallt var det helt nytt att vara ute på baren med en amerikanska. Vår svenska, introverta och blyga förhållningssätt mot andra blev så himla tydligt och uppenbart. Medans Kylie pratade på med allt och alla, hade stenkoll på var alla var och hette, och var uppriktigt intresserad stod jag bara bredvid och gapade. Det skulle aldrig hända i Sverige. Tillslut tyckte hon att jag behövde göra något "crazy" och utmana mig själv och vårt svenska förhållningssätt. Jag hade spanat in en tjej under hela kvällen för hon hade den i särklass snyggaste kläderna jag någonsin sett. Det var en lång svart rynkad kjol, (likt den jag hade på mig!) och en ascool silvrig skinnjacka. Och rött läppstift. Efter mycket dividerande och förklarande om vårt svenska förhållningssätt och att "i Sverige går vi inte bara fram och pratar med vem som helst sådär, we mind our own bussiness" så sa hon bara "Come on, you will make her day!" Så då gjorde jag det bara. Jag gick fram till henne, ursäktade mig och sa att hennes outfit var jättefin. Jag tror hon blev glad. Önskade dem en trevlig kväll och sprang därifrån innan hon hann svara. Nåväl. Det är ett steg i rätt riktning.


Idag ska jag bara ta det lugnt, titta på lite svenska tv-program och Skypea med folk där hemma. Ha en fantastisk lördag ❤

Likes

Comments

Idag har jag för första gången åkt till Manly! Körde bil det och det gick bra, men det var jättesvårt att hitta parkering. Jag träffade två tjejer som jag fått kontakt med på facebook, Liz från Tyskland och Kimberly från Holland. Vi hängde på stranden, åt glass och tittade på surfarna. Det var ett magiskt ställe! Sm tur är ska jag dit ikväll också och äta middag med Kylie. Men då tar vi buss dit, är helt slut efter att ha kört dedär stora vägarna en gång per dag haha! Vi kikar på lite bilder!

Idag var det över 20 grader och superskönt i solen, även fast det blåste mycket. The locals kallar det för august-winds eftersom det tydligen blåser snålt just i augusti. Men nu är det faktiskt september, så de är litte bittra att vinden inte släppt än.

Och vi åt frozen yoghurt! Mmmmm så gott. Min är den längst ner. Liz hann redan äta upp sin innan vi andra hade betalat hehe! Hade yoghurt med kokos och mangosmak.... Med jordgubbar, passionfrukt och choklad.

Och med denna fantastiska utsikt åt vi vår frozen yoghurt och snackade! Väldigt mysigt ställe. Så kul att träffa olika människor och utbyta erfarenheter. Efter detta åkte jag och Kim till Warrungah mall så jag kunde köpa dedär skorna som var på rea. Wiho, nu kan jag äntligen gå en hel dag i Sydney utan att få ont i fötterna!

Likes

Comments

Fun fact: I Aussie lägger de till -ie i slutet på typ varje ord. Så de blir Breakie, kindie (kindergarden) och walkie (going for a walk). Hahah. Anammar omgående!! Imorse fick jag lite sovmorgon eftersom att Pete skulle lämna Noah på Preschool. När jag vaknade trodde jag klockan var kanske 7 - jag hade tänkt att gå på yoga 9.30 så det var väl lagom - men hon var egentligen 10. Tror verkligen jag behövde sova lite så det var nog bra. Framförallt hade jag tid att äta en ordentlig frukost! Ni som känner mig vet att jag ÄLSKAR frukost och kan inte tänka mig en dag utan frukost. Detsamma är det i denna familj! De äter alltid frukost tillsammans på morgonen exakt 7.20. Det är väldigt enkelt att få till en god frukost här eftersom det finns så mycket god frukt, så jag tänkte visa hur våran vardagsfrukost ser ut:

Rostat hembakat bröd från grannen (glutenfritt!) med skinka och avokado. Tänk er att varenda avokado jag öppnat här nere har varit helt perfekta. Mmmmm.

Passionsfruktsyoghurt med en passionsfrukt. I vanliga fall äter vi en raw-vegan kokosnötsyoghurt med frysta hallon och färska jordgubbar också.

Självklart vattenmelon och passionsfrukt till det! Och färskpressad apelsinjuice. Och kaffe såklart.

Jag gillar bara Australien mer och mer för varje dag.

Likes

Comments

Godmorgon!

Igår hade jag massor roligt på gång. På morgonen var jag med Anna och Noah till Noahs skola som han ska börja på i januari. Det var en ganska stor skola, och när vi kom dit stor 5:orna uppradade och hälsade oss välkomna, visade oss runt, gav oss namnlappar och hjälpte till med allt fixande. De var jättefina och hade sina finaste uniformer på sig. De har ett program där alla blivande 1:or (alltså Noah) får komma till skolan på ungefär 7 olika träffar, varannan är Orientation meeting (där får föräldrarna inte vara med, utan eleverna går runt i skolan och lär sig hitta och tittar på sina klassrum) och Play meeting, (man får träffa dina klasskompisar och leka tillsammans) som de hade idag. De höll öven en liten "lektion" där de läste Den fula lilla ankungen, och sedan pysslade egna ankor.

Efter mötet i skolan åkte jag direkt till Warringah mall, som ligger ca 15 minuters bilfärd bort. Där skulle jag möta upp Kylie som behövde shoppa lite kläder.

Visst är det ett konstigt fenomen att när man är hemma i Sverige hittar man ingenting på HM, men sen så fort man är utomlands har de världens bästa rea, och saker man bara måste ha överallt? Men då har man en känsla av att "de kan jag ju inte köpa för HM har vi ju hemma..." Jag köpte iallafall en vit vanlig t-shirt, en svart långärmad tröja som man kan dra på sig under kyliga kvällar, och en härlig mönstrad strandklänning (ni ser alla dessa på översta bilden!! Dessutom - klänningen kostade 5 dollar!!! Det är 30 kr!!!)

Det var även en sneakers-affär som höll på att stänga igen och sålde ut sina skor. Jag hittade dessa Nikeskor som ser ut lite som bowlingskor, i både vit och svart för 50 dollar (300 sek). Egentligen hade jag nog kanske behövt köpa dem eftersom jag av någon konstig anledning lämnade mina sneakers hemma? Konstigaste beslutet någonsin. Men jag bestämde mig för att vänta och direkt när jag kom hem ångrade jag mig, såklart! Nu när jag åker tillbaka kommer de säkert inte finnas kvar...

På eftermiddagen spelade jag och Noah lite tennis i trädgården. Anna och Pete hade bröllopsdag igår så vi hade en myskväll, då vi åt hemmagjord pizza framför TV:n. Vi hade en jättehärlig kväll full av skratt och jag kände mig verkligen som en del av familjen. Det var en superhärlig känsla! För att runda av kvällen tittade vi på The Bachelor, vilket tydligen är en stor grej här nere.

Kram!

Likes

Comments