Jag försöker att inpränta i min hjärna att det är okej, och har varit okej att må dåligt.

Samhället trycker ständigt ner psykiskohälsa, det skuffas undan, blundas för och behandlas på fel sätt.

Ständigt gömmer jag mig, fasar för att säga att jag varit inne i depression och utmattning inte en men två gånger. Jag känner mig som en svagare individ, som inte kan göra det alla andra kan göra. Leva.

Jag blundar och tänker på en äng, en äng där prästkragarna svajar i vinden. Dimman är som sockervadd, fåglarna kvittrar och jag står bara där. Naken och kall. Jag vandrar emot havet, havet som är lika mörkt som natten runt om mig. Jag simmar en bit och kan inte hålla huvudet över vattenytan. Jag fortsätter simma snabbare och snabbare men vattnet slukar min kropp mer och mer. Ingen vet vad som gömmer sig på botten, ingen vet hur stort det är. Det enda jag vet är att min kropp slukas.

I många år har jag haft havet som min rädsla, som någon ovisshet. Ett mörker och ett djup jag inte kan kontrollera. För att hålla mig vid liv måste jag simma i lagom takt och hålla huvudet högt. Och kanske det är så, i lagom takt och huvudet högt så klarar jag allt.

Men just idag, just idag ligger jag på rygg och guppar med vågorna.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Under sex timmar på jobbet smörade jag smörrebröd, en efter en, timme efter timme. Samtidigt som jag stod där gick alla tankar igång samtidigt.

Jag är menad för mer, jag är menad för mer, jag är menad för mer var det enda som lät i mitt huvud. Det var som en svag viskning i mitt öra. En viskning jag egentligen inte vill höra.

Jag har under så många år jobbat med den viskningen. Att jag är menad för mer, att smöra smörrebröd är inte mitt kall i livet. Att servera otrevliga gäster, diska och tvätta golv. Det är något annat jag vill göra.

Jag skulle vilja sluta jobba, ta ett år ledigt. Träna, resa och bara vara med mig själv. Och försöka, försöka på riktigt denna gången att lista ut vart jag vill. Alla människor har ett kall i livet, det är ditt val om du vill följa det eller inte.

Hur vet jag vilken väg jag ska välja? Hur vet jag vilket kall som är rätt?

Är jag helt ensam om detta...?


Likes

Comments

Under intervjun hos p4 ställde hon en fråga, som inte har lämnat mitt huvud. "Tär det inte på vem du är, på ditt psyke att hamna i utmattningar. Att inte kunna sträva dit du vill?"

I samma sekund som hon ställde frågan blev jag lite ställd. Jag hade inget svar på frågan, det var någonting jag aldrig tänkt på. Men det komma skall..

Jag kanske inte vet vem jag är, jag är ett tomt skal.

En tom plats, utan tro.

Jag har frågat mig själv många gånger sedan frågan ställdes, "Är det därför du har svårt att veta vem du är Ida? är det därför du har svårt att hitta din plats?"

Hon kanske inte ställde en fråga som jag tycker var lite oförskämd. Hon kanske sa svaret. På vem Ida är och varför.

Att jag är en tom plats utan tro, en del av mig kanske dog. En del av mig försvann, in i mörket utan hopp eller tro.

Jag har blivit tillsagd många gånger att hoppet är det sista som lämnar kroppen. Och det kanske är så, jag kanske måste inse att en del av mig är borta. Kanske för alltid.



Likes

Comments

Att ha en närstående som är utmattad eller i en depression kan vara oerhört påfrestande. När jag var med om det andra gången tog jag mig tiden att sitta ner och skriva ner tips och råd till min pojkvän. Det är svårt att veta vad personen i fråga vill, varför den är arg eller ledsen. Eller helt enkelt trött.


1. LYSSNA

- Ibland vill personen bara att du lyssnar. Försök att inte komma med följdfrågor, förklaringar eller en lösning. Bara lyssna.

2. KRAV

- Personen kanske tidigare var mycket aktiv. Diska, tvätta, städa och laga mat. Det är en sån liten del av vardagen som alla människor klarar av. Men som personen kanske inte gör just nu. Att hoppa in i duschen är ett mega projekt och tar på alla krafter man har. Låt personen göra saker i sin takt, men att samtidigt uppmuntra.

3. BLI INTE RÄDD

- Det är lätt att bli rädd när en närstående förändras så mycket. En utmattning kallas också "hjärntrött", det är just vad det är. Glömmer allt, orkar inte tänka på saker och ting. Fruktansvärt ont i hela kroppen och personen vet oftast inte varför den mår som den mår.

4. DEPRESSION & UTMATTNING ÄR INTE SAMMA SAK!

- Depression och utmattning är helt två olika saker. Oftast under en utmattning mår personen inte så dåligt att den tänker självmordstankar eller har självskadebeteende.

5. BEHÅLL DITT LIV

- Åk till jobbet, åk och träffa vänner. Du kan inte sluta leva på grund utav att din närstående mår dåligt. Det värsta som kan hända är att den ena mår dåligt för den andra.

6. GLÖM INTE!

- Glöm inte säga till personen hur mycket den betyder, hur mycket du uppskattar allt den gör.

Likes

Comments

Efter min intervju hos p4 Halland igår börjar min hjärna snurra många varv. Varför jag, just jag var där. Varför människor skulle vilja lyssna på mig. Eller framförallt varför skulle människor göra som jag säger.

Jag kan inte hitta min plats, kan inte hitta min plats i livet eller på jorden. Jag tänker mycket på människor och hur vi alla är så olika. På hur vi alla är klossar i ett spel. Ni minns lådan med klossar när vi var små, på lådans lock fanns hål för olika klossar, i det här fallet endast plats för runda klossar. Alla människor på jorden är en kloss, cirklar. Jag tror att några människor, några människor som jag är en triangel. Oavsett hur mycket vi anstränger oss, oavsett hur mycket vi ändrar och fixar så får vi aldrig plats. Vi platsar aldrig bland de andra.

Jag tror, jag tror att vi trianglar är skapade just för att vara annorlunda. Just för att vi ska göra någonting annorlunda i världen. Någonting som inte cirklarna kan.

Oavsett vem du är, hur du ser ut eller vad du gör. Var dig själv! oavsett om du är en cirkel eller triangel.

Vissa av oss, är menade för så mycket mer. Menade för att hjälpa människor. Menade att jag som triangel, ska hjälpa andra trianglar som inte heller kan hitta sin plats. Du behöver inte fuska och lyfta på locket och kasta ner dig bland de andra. Du kan vara kvar på toppen och vara dig!

Likes

Comments


Ni som hörde min intervju i p4 Halland hörde mig berätta om min happylist, en lista av saker som gör mig glad. Saker som jag försöker göra så ofta jag bara kan!


  • Umgås med familj & vänner
  • avlägsna dig från människor som får dig att må dåligt
  • Träna
  • Äta god mat
  • Baka
  • Djur
  • Resa
  • Spela spel



Likes

Comments

​Idag är dagen då psykisk ohälsa uppmärksammas, en dag som egentigen inte borde existera! varje dag ska psykisk ohälsa uppmärksammas! varje dag är okej att må dåligt! 

Idag blev jag, lilla jag. Inbjuden till p4 Halland för att prata om mina erfarenheter och för att hjälpa människor. 


http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=128&artikel=6795776

Hela avsnittet hittar ni här: 

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/961073?programid=4027



Likes

Comments

Morgon solens mjuka strålar tar sig in genom rullgardinen och träffat mitt ansikte. Jag ligger på rygg, stirrar upp i taket, pojkvännens dova snarkningar blir som en melodi. Duvan som byggt bo på taket är det enda livstecknet som finns. Staden står stilla, men jag är vaken. Tänker på livet, hur allt kan förändras så snabbt, hur människor lämnar och hur människor kommer.

Jag tänker lugnt på hur jag egentligen mår, den tanken brukar inte tänkas på, men innan staden vaknat, innan alla börjar leva, funderar jag.

Jag funderar på att jag egentligen inte mår så bra, att jag ständigt trycker undan saker, för att slippa se, för att slippa tänka. Blundar jag, blundar mina ögon hårt.

Samtidigt som jag stirrar upp i taket och en ensam tår rullar ner längs min kind och skapar ett blött märke på kudden, säger jag till mig själv "du är stark, du är stark, du är stark, du är stark"

Men hur länge orkar jag låtsas? Att jag mår bra.

Hur många gånger behöver folk fråga mig hur jag mår? innan jag svarar sanningen.

Hur många tårar ska falla längst mina kinder?

Men ingen ser, inget vet, det är jag, lilla jag emot en värld som inte är vaken.


Likes

Comments

Timmarna flyger förbi men du kan inte sova
Tankarna är oändliga
Du gråter för dig själv och hoppas att ingen ska höra
För du orkar inte förklara.
Förklara att jag är trött
Trött på att kämpa
Trött på att säga att jag mår bra
Men kolla djupt in i mina ögon
Så ser du
Du räknar plankorna på väggen
För att komma iväg
Från dina egna tankar
Kollar Facebook ständigt
För att slippa tänka
Tänka på allt som går fel
Att ingenting går rätt väg.

Men någonstans kan du bara ligga här
Hoppas
Hoppas på att du hinner somna
Innan du faller sönder.

Likes

Comments

​Allting smyger sig på utan att du märker det, symtom efter symtom men allting fortsätter rulla. Tillsist slås du ner, så hårt att du inte ens hinner inse vad som hänt. Nu är jag här, som rubriken lyder "jahapp" lite.. nu då?

Människor frågar ständigt hur jag mår "jodå jag lever" brukar jag svara, för det gör jag. Men jag är inte glad eller ledsen, jag lever. Allting stängs av, hjärnan slutar fungera och kroppen slutar lyda. 

Någon har hällt bly i ditt blodomlopp, du orkar knappt lyfta en enda kroppsdel. Varje steg eller rörelse är som ett marathon. Du glömmer, missar och kan inte koncentrera dig, böckerna blir halvlästa och en artikel kan faktiskt vara för lång för att inte orka läsa, tvätten blir tvättad men aldrig upphängd, tv-serierna har du förlängesedan somnat ifrån. 

Det är skönt att vara ensam, men svårt att vara själv i tystnaden. Vad är vila? Hur återhämtar man sig när alla tankar maler på om hur allt ska bli? Rehabilitering är ett fint ord som aldrig känns på riktigt. Sitt i solen, krama ett träd, rör på dig, andas. Ingen ångrade att de jobbade för lite när det är dags att dö. 

Världen brinner- Men du orkar knappt gå upp ur sängen. 

Folk flyr för sina liv- Men du undrar vad meningen med livet är.

Barn svälter- Men du har ingen matlust. 

Arbetslivet har inte ens börjat än, och du tänker på hur du någonsin ska klara det. 

Likes

Comments