View tracker

Jag kommer nog ge bloggandet en chans till.. Jag vet, har sagt det innan men nu kanske jag behöver skriva av mig mer ? Återstår och se.. Det har ju hänt enormt mycket sen jag skrev sist i bloggen, mer om det återkommer jag till.. (Hoppas att nouw inte tar bort min blogg denna gången nu då...) Imorgon ska jag fixa till en ny header och fixa lite, so stay tuned ! :)


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker

Sitter här hemma och ska snart bege mig mot affären och handla, roligt ? njae, inte precis..
 
Jag har kommit på mig själv sitta och läsa mycket bloggar som det har hänt något tragiskt för dom som bloggar.. Undrar varför folk fascineras över och läsa om andras olycka? För mig handlar nog om att se att de finns fler som har det kanske mycket värre än mig, fast jag inte tycker det ibland.. Ibland kan det faktiskt vara en lättnad, att det finns folk därute som känner som jag ibland, och inte alla bara glider igenom livet på ett bananskal...
 
Ibland läser man folk som tycker att något simpelt förstör hela deras värld.. Man blir arg, man blir riktigt förbannad till en början och undrar hur funtad den människan är över och bli desperat över en simpel sak.. Men sedan tänker man efter och tänker att, ja, den människan tycker kanske det är det värsta som kan hända... Men då tycker jag bara synd om de som inte vet alls vad som väntar dom när något riktigt tragiskt händer dom, för förr eller senare gör det ju de..
 
För som sagt, men vet aldrig hur det känns förrän man själv är i den situationen...
 
 
 
 

Likes

Comments

Jag får ibland lite skuldkänslor att jag inte uppdaterar här lika ofta som jag har gjort förr.. Men jag har ingen inspiration längre.. Fattar inte hur folk har inspiration till ett inlägg om dagen, allra minst till 3-4 inlägg om dagen.. Nu så händer det inte så mycket i ens liv, man jobbar, kommer hem, kollar tv, går en runda med hunden, kollar facebook/instagram.. Så händelserik är min vardag :/ Men om inget annat kan man kolla min instagram, där uppdaterar jag varje dag, än så länge.. -.-
 
Ah, jag ska göra mitt bästa och börja uppdatera här med :)
 
 
 
 
 

Likes

Comments

Varannan torsdag åker pappa in till Ystad för och få sin bromsmedicin mot Pompes, vad medicinen heter vet jag inte.. Jag vet bara att den innehåller de enzymer hans egna kropp inte tillverkar.. 4 timmar ska han sitta och få de som dropp.. Detta ska han göra i resten av sitt liv.. Han har fått medicinen nu i ca en månad och de märks att det hjälper, han ser mycket piggare ut och säger att han känner sig bättre.. Pappa kommer aldrig bli helt återställd, utan bara så bra han kan bli.. Dvs att han kan leva ett rätt så normalt liv förrutom att han inte kan ligga ner utan sin respirator.. Men jag är glad att man ser tydliga förbättringar på honom, att vi slipper gå i ovetande och oroa oss.. Jag försöker åka med honom in varje gång och även mamma, dels för sällskap men också höra vad hans läkare säger...
 
Idag var vi i Ystad och fick medicinen och allt flöt på som vanligt.. Han var kopplad till en hjärtmonitor och sin dropp.. Mamma och jag satt och höll honom sällskap.. 4 timmar låter kanske jätte långt men nu när man börjar bli van så går tiden mycket snabbare.. Så om 2 veckor är det dags igen...
 
 
 
 

Likes

Comments

Ibland stannar man upp och ställer sig frågan "Vad fan hände?". Så tänker jag ofta när jag tänker tillbaka på vilka människor man umgick med för ett tag sen, helt plötsligt umgicks man inte mer.. Pratar inte med varandra, ingenting!
Personer man var så himla tajta med, men som är helt plötsligt bara en ytlig bekant nu.. Knappt så man hälsar när man ses ute någonstans.. Då tänker just på den frågan "Vad fan hände?"..
Finns ett par personer som jag alltid tänker så om, dom jag hade så jävla kul med, dom som jag trodde skulle vara mina vänner väldigt länge.. Men så blev det inte.. Helt plötsligt var det inget mer... Finns speciellt 4 personer jag saknar mest, som jag verkligen trivdes med och som jag kallade mina bästa vänner, som jag kände jag kunde dela allt med, dom man hade behövt vid vissa tillfällen nu.. Jag hade så gärna vilja spola tillbaka tiden och befinna mig där igen.. Då dom här personerna fanns i ens liv..
 
 
 

Likes

Comments

Satt precis och kolla på Khloé & Lamar på 5an, och såg hur dåligt Khloé kände sig när folk sa att hon var fet.. Min första tanke var, wtf!? hon är fan inte fet!? Hur fan kan någon funtad människa säga till någon annan att den är fet? Jag blir seriöst äckligt irriterad på sånt! Vilken jävla syn på andra människor, har man när man kläcker ur sig sådant??

Jag har många runtomkring mig som är "smala" och ofta klagar på att dom bör gå ner i vikt, bör träna för dom känner sig stora osv.. Det är ärligt synd om dom, för dom har så störd syn på sig själva att dom inte inser att dom sårar folk omkring sig när dom säger sånt.. Jag ska ärligt säga att jag känner mig ibland illa till mods när mina vänner säger så.. För jag tänker själv, "Jaha, men om dom anser sig vara stora, vad är jag då?"
Även om jag är självsäker annars och inte bryr mig så mycket om vad andra tycker, så är det alltid något som smiter imellan ens försvar och sårar..

Så man bör tänka efter vad man säger runtom folk, för man vet inte hur mycket skada det blir...


En liten tankeställare en sån här söndag...

Likes

Comments

Som en del vet som läst lite i bloggen och även känner mig, så vet vi nu att min pappa äntligen har fått en diagnos efter allt som har hänt dessa senaste två åren.. I två år har vi varit oroliga, arga, ledsna och förvirrade, för vi visste ingenting.. Vi visste inte vad som hände med pappa, man såg han bli dåligare och dåligare, man började tappa tron på alla läkare och man bara gick ner sig totalt.. Tänk er då hur det var för min pappa?
 
Men för att förklara hans diagnos Pompes Sjukdom, som fortfarande är relativ ny så kommer en rätt så liten förklaring på hans sjukdom här...
 

Om Pompes Sjukdom

Pompes sjukdom är en sällsynt kronisk sjukdom och en dödlig neuromuskulär sjukdom som drabbar färre än 10 000 spädbarn, barn och vuxna över hela världen.

Personer med Pompes sjukdom föds med en enzymdefekt som kallas alfa-glukosidas. Detta speciella enzym har ansvar för att bryta ned glykogen, en komplex sockermolekyl som används för att bygga upp kroppens celler. Vid Pompes sjukdom sker denna process inte på normalt sätt och det ansamlade glykogenet påverkar efterhand muskelfunktionen.

Pompes sjukdom är både en ämnesomsättningssjukdom, en glykogeninlagringssjukdom och lysosomal inlagringssjukdom.

Vem kan drabbas av Pompes sjukdom?

Pompes sjukdom är ärftlig och överförs från föräldrar till barn. Eftersom arvsanlaget för Pompe är recessivt måste båda föräldrarna överföra den defekta genen till barnet för att han/hon ska ärva sjukdomen. Om båda föräldrarna har den defekta genen är risken för att barnet utvecklar sjukdomen 25 %.

Pompes sjukdom tros förekomma hos 1 av 40 000 nyfödda barn över hela världen. Pompes sjukdom drabbar män och kvinnor i samma omfattning. Den finns i alla raser och etniska grupper, även om den är vanligare bland afroamerikaner och hos vissa asiatiska folkgrupper.
 
 

Likes

Comments

"För de allra flesta är bettets användning en självklarhet, men vet man verkligen vilken inverkan det har på hästen, och på hästens träning och utbildning? De flesta tror att bettet, i rätt händer, är ett humant medel för kontroll – men vi har hittat fakta som tyder på motsatsen.
Bevis för användningen av bett har hittats så långt tillbaka som för 5 000 år sedan, långt innan det fanns vare sig fo...
rskning på området eller veterinärer – och efter det har traditionen fortsatt.
I hästens mun finns de tunna, knivvassa lanerna mot vilka bettet ligger, och det finns egentligen ingen plats för bettet i munhålan då tungan tar upp hela utrymmet.
Bettet har också många bevisat skadliga effekter, inte bara i munnen och på tänderna, utan också på underliggande vävnader, andningen, nervsystemet och hästens rörelsemönster."



Detta är ett urdrag ur två tjejers projektarbeten om bettets inverkan på hästen.. Väldigt intressant och bra läsning tycker jag ! Det fick en till att vakna upp lite och förstå vad vi sätter i munnen på våra hästar.. Så jag måste ge creed till tjejerna som skrev detta projektarbete! Creed till er !

Vill ni läsa hela arbetet så finns det här!


(bild lånad från google)

Likes

Comments