Header

Startade dagen med att kolla runt på internet efter nya möbler till mitt rum då vi precis har målat om och ska fixa till det.

Runt 4 åkte jag med en vän till ett fint stenbrott och badade, den som äger det har tydligen planterat fiskar i vattnet och de var typ 1m stora... Lite läskigt måste jag erkänna, haha. Efter det åkte vi och köpte varsin sallad på Coop och satte oss vid hamnen och pratade.

Än så länge har jag inga planer imorgon. Kanske går ut och springer lite med en av mina hundar, vi båda behöver bli av med lite energi.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Senast jag skrev här var det april. Så dåligt som jag mådde då har jag inte mått på länge. Jag började självskada igen. Nu i efterhand ser jag vad han gjorde med mig, hur han drog all energi ur mig och fick mig att känna mig värdelös. Och han satte ärr i mig, som kommer ta lång tid att läka, men jag är beredd att vänta. Ingen ska få mig att känna mig så igen.

Nu är det augusti, snart börjar jag gymnasiet. Jag kom in på mitt förstahandsval, fotolinjen på Kulturama i Stockholm. Det känns riktigt spännande, på ett bra sätt såklart. Dock kommer jag att behöva åka nästan 2h till och från skolan varje dag, men det är det värt. Vad har mer hänt i livet då? Jag har gjort mig av med saker och människor som får mig att må dåligt, vilken befriande känsla! Det är klart att jag inte ska omringa mig med saker och folk som trycker ner mig.

Livet är riktigt bra.


Likes

Comments

Här är några av låtarna som spelas i mina lurar nonstop.


Likes

Comments

Hejsan!

Ber om ursäkt för att jag inte har bloggat på länge. Jag har varit på lovskola måndag-torsdag och efter skolan har jag varit jättetrött men tvingat mig själv att plugga. Ska sätta mig och plugga till ett stort musikprov jag har imorgon, men tänkte börja skriva på ett inlägg ikväll som jag hoppas kommer upp nån gång imorgon.

Likes

Comments

Uppdaterar med en selfie

Likes

Comments

25 September 2016,

13 Augusti 2016

14 Augusti 2016

19 September 2016

6 November 2016

23 September 2016

Likes

Comments

Fick en kommentar/fråga häromdan som var varför jag slutade med hästar så jag tänkte svara på den.

Jag slutade på ridskolan av personliga anledningar, tanken har väl varit att börja igen men det har helt enkelt bara inte blivit av, återigen pga olika skäl. Jag har letat efter medryttar/foderhäst men har inte hittat någon. Det handlar inte om att jag tröttnat, för det har jag verkligen inte. Hästar är mitt liv och att inte få vara i stallet rent ut suger.

Likes

Comments

Precis haft matteprov, gick skit så ska göra om det sen. Nu sitter jag och repeterar i matteboken. Det är jätteviktigt att jag klarar matten eftersom det är ett av grundämnena. F i matte=kommer inte in på gymnasiet. Men det är bara att kämpa på.

Likes

Comments

Hej hörni!

Sorry för att jag inte har uppdaterat något. Har helt enkelt inte haft lust eller tid. Helgen har iallafall varit jättebra och nu väntas en vecka med 5 (!!) prov... Känns ju inte så jättekul. Uppdaterar mer imorgon, godnatt ❤️

Likes

Comments

Hittills i mitt nästan 16-åriga liv har jag gjort många beslut, både såna jag är glad att jag gjorde, men även såna jag ångrar.

Det svåraste beslutet jag någonsin tagit var att gå vidare. Att låta mig själv älska någon igen. När jag skrev på den här bloggen i september gick jag igenom slutet på mitt första riktiga förhållande. Vi träffades ett och ett halvt år innan, som vänner. I mitten av 2015 slutade vi höras men i början på 2016 fick vi kontakt igen. Vi spenderade varenda ledig minut med varandra fram till september. Jag tror det kan ha varit det som gjorde det så svårt sen när jag var tvungen att klara mig utan honom.

Det kändes som fantomsmärta. Det kändes som att jag helt plötsligt hade tappat en kroppsdel och var tvungen att leva utan den. För så var det ju, jag hade i nästan 6 månader alltid haft honom vid min sida, vad jag än gjorde. Att sen vara själv var hemskt. Jag kommer ihåg att jag inte kunde gå en dag utan att smyga in på skoltoaletten för att glida ner på golvet och bryta ihop. Jag försökte att inte visa det, inte för att jag inte villa att folk skulle se. Utan för att jag inte ville gråta, jag ville inte erkänna att det faktiskt var slut. Jag trodde att om jag lurade mig själv att inte känna nåt, kanske jag tillslut inte gjorde det. Men sen sa min mamma något till mig i december.

Vi satt vid köksbordet och lukten av pannkakor fick mig att minnas honom. Tårarna började tränga fram och jag försökte hålla de inne. Jag sa rätt ut, utan att förvänta mig något svar: "Varför kan jag inte bara glömma honom? Varför kan inte mitt hjärta acceptera att han inte älskar mig längre?" Mamma tittade på mig och sa: "Älskling, du måste acceptera att du älskar honom. Han var din första kärlek, det glömmer man aldrig. Jag kommer fortfarande ihåg min första kärlek, och jag är 41 år. För att gå vidare måste du acceptera att du alltid kommer att älska honom, bry dig om honom, och vilja att han ska må bra. Men du kan fortfarande gå vidare i ditt liv.."

Efter det förändrades allt. Jag slutade inte gråta, eller slutade sakna honom. Men varje dag gjorde det mindre ont. Folk säger att det ända sättet att komma över någon är att låtsas som att den inte finns. Det är inte sant. Man måste gråta, skrika, vara arg. Det kommer kännas som att man håller på att dö, men det blir bättre. Man måste låta det göra så för jävligt ont, tills det en dag inte gör det längre.

Likes

Comments