View tracker

Är så himla förkyld. En riktig mancold så att säga. Så himla tråkigt när energin redan tryter.

Apropå något helt annat. Det stora tunga ämnet kroppskomplex. Fan vad jag är less på det rent ut sagt. Att varje gång när jag går förbi spegeln behöva titta på min kropp och känna mig missnöjd; för tjock, celluliter där, har inte den perfekta hyn, håret ser inte perfekt ut. Alltså. Hur kan man låta sig själv förstöra sig på det sättet? Det får verkligen vara nog nu. Alla sociala medier flödar av ideal, ibland helt sjuka och ibland inte ens verkliga. Kvinnokroppen är ju helt fantastisk!! Kurvor eller inte. Önskar att jag kunde uppskatta min kropp och mitt utseende istället för att racka ner på den kropp som faktiskt tar mig genom livet, en fungerande kropp som ingen annan än jag kan säga att den är fantastisk, för mitt välmående och min lycka. Tjejer, kvinnor, män och pojkar - vi duger till så jäkla bra precis som vi är, flaws and all.


Massor av kärlek till alla er. 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det går nog inte en vecka utan att jag drömmer om att åka till USA. Att bara packa ihop mina väskor mot ett äventyr. Mot något som jag inte kan sia om, mot något som jag inte kan kontrollera. Kanske har jag fastnat i filmernas värld - att det finns något bättre som väntar i i landet där drömmar går i uppfyllelse. Kanske tror ni då att jag längtar och drömmer mig bort til New York. Nej, min kropp och mitt sinne längtar till cowboyernas liv; till rancherna, bootsen och hatten. Kommer jag någonsin att leva ut den drömmen? Jag hoppas det.

Likes

Comments

View tracker

Så längesen sist. Det bara blir så. Självaste livet går förbi med stormsteg, jag menar, redan juni liksom. Så vad har hänt sen sist? Ja - livet såklart.

Jag har hunnit blivit tjugofyra år. Fortfarande så himla ung. Jag ser verkligen fram emot att åldras, att bli visare och få stoppa fler erfarenheter i ryggsäcken. Sen så har det blivit sommar i Jämtland. Röd som en räka har jag blivit, men jag har ju åtminstone fått färg (förstår nu varför solskyddsfaktor är att föredra). Kan inte låta bli att räkna ner dagarna till semestern, oj vad jag längtar. Att tänka på 28 dagars ledighet gör mig alldeles pirrig och fnittrig. Men först har jag så himla mycket roligt att bocka av här i juni!

- Ulvön med jobbet (överexalterad tjej!!)

- Gatsby-fest med kära kollegor

- MIDSOMMAR på Fröjdholmen. Min allra bästa högtid. Löjligt vad lycklig jag blir av midsommar, vilket ni som känner mig vet.

Så ni hör ju hur bra den här månaden blir. Och sen att jag har min finaste bror på hemmaplan gör inte saken sämre. Bästa storebrollan.

Massor av kärlek till er alla där ute. Livet blir så mycket bättre så.


Likes

Comments

Cravings. Det är en stor del av mitt liv; att surfa runt på diverse olika sidor och klicka i saker i kundvagnen. Noterade ni det sistnämnda? Ja, jag lägger faktiskt bara produkterna i varukorgen och där får de ligga, tills jag har funderat och knåpat på om det verkligen är något jag behöver eller egentligen tycker om. Klockan har länge legat i den där kundvagnen nu. Jag som egentligen har så svårt för guld och silver tillsammans har nu helt plötsligt ändrat uppfattning. Tacka vet jag märket Olivia Burton. Dessa tre accessoarer visar faktiskt tre av mina favoritmärken: Oliva Burton, Malene Birger och Le Specs - de levererar alltid.

Först tänker jag på det, sedan drömmer jag om det, sen gör jag det - precis som min tatuering så fint säger: "Thinker, dreamer, doer". Kanske är det så man gör för att bli tät, för att "casha in"? Äh, jag prövar.

Likes

Comments

Dagarna bockas av och vips så har januari än en gång nått sitt slut. Ingen är nog gladare än jag över att få välkomna februari - vi närmar oss ju faktiskt våren med stormsteg. Jag längtar verkligen efter den där värmande solen, efter dagen då jag äntligen kan ta på mig vårskorna och vårkappan. Det finns liksom inget negativt med vår; dagen får fler ljusa timmar, tulpanerna får den uppmärksamhet de förtjänar, inredningsbutikerna lyser upp med pigga färger och sinnet, ja sinnet, det är lättare än molnen.

Under dessa få dagar sen sist jag kladdade ner några ord, har det hänt så otroligt mycket. Mitt liv är minst sagt händelserikt och det har sin charm stundtals. I lördags dansade vi, jag och mina tjejer, på Oscars dansgolv. Vi dansade ohämmat. Ni vet när man dansar som att ingen ser på? Helt klart den bästa kvällen på länge. Sen att få krama om sina allra finaste människor, gör ju inte saken sämre.

Frida Jansson. Tack för att du är den bästa personen jag vet. Tack för att du alltid finns där för mig oavsett vad, för att du får mig att skratta, vara så galen som jag bara kan vara med dig och för att du lyssnar och förstår mig så bra att jag ibland kan bli mörkrädd. Aldrig utan dig, det vet du, för alltid.

Godnatt finaste världen.


Likes

Comments

Blogg rimmar illa i mina öron, jag skulle hellre vilja kalla det för en memoarvägg. Ordet blogg påminner mig om alla tankar och känslor som snurrade runt i huvudet under tonåren, behovet av att dela med sig av allt som hände i livet - bekräftelsesökandet, och ja, ni vet?

Några år visare har jag blivit sedan min senaste blogg. Livet har format och fostrat mig på alla dess sätt. Jag har upplevt den värsta typen av hjärtesorg. Jag har varit löjligt nykär, dansat hejdlöst bland andra minst lika förfriskade människor, funnit vänskap jag aldrig skulle klara mig utan och stundtals tappat bort mig själv på sätt jag aldrig trodde jag skulle behöva uppleva. Jag har haft långa djupa, helande samtal med de två vackraste, mest genuina människorna på denna jord. Jag har tittat och uppskattat det jag har omkring mig, känt varje ord som dånar ur mina hörlurar och drömt, drömt och åter drömt.

På mina 23 år som levande känns det ibland som jag har levt det dubbla. På gott och ont. Jag har under de senaste åren fått uppleva hur det känns att leva på toppen och på botten.

Något jag ofta reflekterar över är hur jag förändras för varje år som får gå. Hur fint det är. Att varje dag få chansen att förbättra sig själv. På något sätt sträv mot att bli Ida 2.0 - den bättre versionen. För om det är något jag gör mycket här i livet, då är det att sträva; sträva mot förbättring, utveckling och min egna acceptans för den jag är och den jag kan bli. Ja, det får nog avsluta min allra första mini-memoar.

Nu ska jag krypa ner i min stora säng med alldeles perfekt för många kuddar.

Och Nike, tack för inspirationen.

Likes

Comments