De sista dagarna i Nairobi spenderade de flesta sina lediga timmar vid poolen för att försöka få den bränna alla tror att man ska ha efter att ha bott i Afrika i ett halvår. Dessa dagar hann vi även med sista minuten julklappsshoppning, där vi inhandlade allt som man tidigare tänkt köpa men aldrig gjort. Våra sista dagar hann vi även med ett och annat sista besök på Art och att gå på en kenyansk konsert. Många av oss hade även ganska mycket plugg in i det sista, vilket gjorde det lite svårt för att verkligen ta vara på vår sista tid.

De sista dagarna tyckte många av oss var ganska jobbiga. Vi visste exakt när vår tid skulle ta slut och från och med då skulle vi inte ses på tre veckor. För många där hemma kan en separation på tre veckor anses som helt löjlig. Men för oss på SSN som inte varit ensamma i mer än fem minuter på fyra månader är det en stor skillnad. Vi har gjort allt med varandra och någon "egentid" som ibland kanske varit nödvändigt hemma har inte existerat.


Likes

Comments

I onsdags hade vi vår julavslutning här på SSN, då vissa börjar åka hem vid det här laget. Skolan hade ställt upp stora partytält i rondellen tillsammans med dukade bord. Till middag serverades det svenskt julbord så som Jansons, rödbetssallad, köttbullar, prinskorv, julskinka med senap, knäckebröd och lax!!! Det var väldigt gott, men efter att man ätit julmiddagen här kände man nästan att det räckte, och att man inte var sugen på julmat hemma i Sverige. Antar att ens begär efter svensk mat var mycket större i ens huvud, än var den egentligen är

Under kvällen hade internatrådet gjort i ordning massa klockrena nomineringar tillsammans med interna beskrivningar. Några av dem var exempelvis halvårets badsäl, halvårets zebracampare, halvårets toiare, halvårets ovärdaste groundingen, halvårets par, halvårets hybris och halvårets snällaste. Samtidigt bjöd även internatets musiktalanger, Calle och Theo, på ett jättefint uppträdande med både sång och gitarr. Sjukt att vårt första halvår har gått, vad händer med tiden???

Likes

Comments

I veckan blev vår klass hembjuden till en av våra mentorer för att baka pepparkakor. Trots att solen gassade med 27 grader utanför, blev det ändå ett juligt adventsfirande med julmusik och pepparkaksbak. Dessutom är det alltid väldigt kul att komma hem till ett riktigt hem efter att ha bott på ett internat i snart ett halvår. Undra hur det kommer att vara när jag för första gången kommer till sitt eget hus nu i veckan? Kommer man anpassa sig snabbt eller att kommer vid det här läget vara van vid internatlivet och efterlängta de?

Likes

Comments

Väldigt dålig uppdatering från min sida just nu. Men tiden här nere börjar gå mot sitt slut och om fyra dagar är jag hemma i Göteborg igen!! Därför känner jag att jag vill ta vara på tiden här nere, och att hinna med att uppdatera blir ibland ganska svårt.

I måndags hade vi i alla fall studiedag med skolan och besteg Ngong Hills. Ngong Hills betyder betyder ”knogar”, vilket också förklarar dess utseende då kullarna ser ut som fyra knogar på en knuten hand från ena sidan. Utsikten var helt otroligt vacker, och bilderna nedan gör inte verkligheten sig rättvisa.

Det här var vår första obligatoriska "bergsvandring" innan Mount Kenya som alla elever måste göra som ska följa med på resan. När man väl gick upp för någon av de exrembranta kullarna blev andningen lite häftig och att vi vandra på en höjd 2500 m.ö.h gjorde inte saken bättre. Men annars var det en ganska behaglig vandring, man glömmer av hur skönt det är att bara promenera när man är inlåst på ett internat hela tiden.

Likes

Comments

I veckan hade Filippa tillsammans med vår mattelärare, Pär, hittat ett lätt "extremsports" evenemang i Kereita Forest. Dem samlade upp en lista med namn över alla som var intresserade, och då intresset var så stort gick boardingen med på att vi fick göra den här resan.

Dagen kom att lätt kamma hem en topp tre placering av dagarna här nere. Evenemanget, Forest Challenge, gick ut på att man i lag av fem skulle springa runt mellan olika stationer där olika samarbetsövningar väntades. Hela rundan var ungefär 6 km, där man sprang från station till station i en helt häpnadsväckande vacker natur. Ibland såg det ut som vi sprang mellan teplantage i Kambodja och ibland var vi tillbaka i Sverige bland höga barrträd. De olika samarbetsövningarna var bland annat "slippery hill" då man skulle ta sig ut på en vääldigt brant backe och detta på ett plastöverdrag fyllt med såpa, "mud crawl" då vi krälade oss runt i lera likt militärer, "sack race" då vi hoppade runt i gemensam hopppåse; lite som svenskt midsommarfirande och "spider web" då man bärde över alla lagmedlemmar genom olika hål i spindelnätet. Men då Forest Challenge främst är ett insamlingsevenemang för att skydda och rädda "Kereita Forest" hade vi även en samarbetsövning där man skulle plantera ett träd.


Forest Challenge var stundtals väldigt fysiskt utmanande och jobbigt, men lyckan när vi alla sprang i mål och segerdansade med Kenyaner var oslagbar. Dessutom vann ett av lagen från SSN hela tävlingen och kom först i mål, så som pris fick dem en stor pokal och åka linbana gratis. Medan de vinnande laget gick upp till utkiksplatsen för att åka linbana stannade vi andra kvar vid bussen. Men efter ett tag bestämde jag och Ellen oss för att gå upp till utsiksplatsen, och tur var väl det. För vi fick också chansen att åka linbana!!! Det var bland den häftigaste upplevelsen jag varit med om, och när vi åkte under skyhöga träd och blickade ut över landskapet kände man sig lite som Tarzan ;))

Likes

Comments

Idag är det bara en vecka och två dagar tills jag befinner mig på planet hem till Sverige. Herregud... Sen när hade mitt första halvår passerat i Kenya? Halva min tid här nere är snart slut?? Känns som att jag verkligen inte är ett med tiden just nu...

Innan jag åkte ner hit hade en kompis som varit här det föregående året, varnat mig för att tiden kommer gå extremt snabbt och att man inte kommer att hinna inse vilket äventyr man är med om förrän man är hemma igen. Och just känns detta högst troligt, att tiden kommer att gå så snabbt att jag själv inte kommer hinna med...

Nu när jullovet närmar sig börjar också bli aktuellt med julklappsinhandling. Allt det man tänkt köpa under alla masaimarknader men som aldrig riktigt blivit av, får vi nu stresshandla nu;)) I fredags åkte vi ett gäng till Junction för att indhandla lite smått och gott, och sedan tog vi en fika på Java. Junction är julpyntat från topp till tå just nu, med ljusslingor kring hela byggnaden, så någon julkänsla får man ändå.

Likes

Comments

Trots att vi befinner oss på andra sidan jordklotet och att de nästan är badväder varje dag, har vi också lyckats skapa lite julkänsla. I går firade vi på SSN Lucia tillsammans med alla andra svenskar här i Nairobi på svenska ambassaden. Utan att överdriva var ambassadörens residens helt sagolikt. Tomten var en riktig djungel med både palmer och andra exotiska växter, som aldrig riktigt verkade ha ett slut.

Själva luciauppträdandet var jättemysigt och roligt att få vara med i. När man blickade ut över de flera hundratals svenskarna i publiken, växte en stolthet inom sig. Här var vi alltså på andra sida jorden, i Kenya, Afrika, och drack glögg, åt lussebullar och sjön luciasånger tillsammans. Trots att vi inte kände någon annan än från skolan, kände man en sådan stor gemenskap gentemot alla.

Uppträdandet bestod av de vanliga lucia sångerna som "Sankta Lucia", "Julen är här" och "Ljuset i advent". Men till skillnad från ett vanligt lucia uppträdande i Sverige sjöng vi även låtar som "En värld full av liv" från Lejonkungen, "Djungeljul" och "Baba Yetu". Under framträdandet var det även några som sjöng solon, och dom man var verkligen så grymma!! Man fick rysningar genom hela kroppen, och njöt under hela låtens gång.

Sammanfattat var det ett väldigt lyckat och mysigt event. Inte riktigt vid alla luciauppträdande som man kan sitta och plaska med fötterna i poolen samtidigt som man hör Sankta Lucia framföras i kano.

Likes

Comments

Det här dagarna som har gått har jag bland annat utnyttjat tennisbanan på skolan, spelat fotboll, solat vid poolen och haft ett flertal luciarepitioner. Men det som veckan framförallt har bestått av är religionsplugg. När läxis var slut på onsdagen hade jag och Emma inte ens börjat på den tredje och sista uppgiften. För att rädda vårt religionsbetyg hade vi därför pluggmaraton i giraff som höll på enda till halv fyra på natten. Man var ju sådär pigg på luciauppträdandet 11 timmar senare...

På engelskan kollade vi på ett TED-talk av Chimamanda Ngozi Adichie. En väldigt inspirerande författare från Nigeria, som skriver om hur det afrikanska samhället och människorna påverkades av de vitas förtryck.

Likes

Comments

Hela den här veckan har jag tillsammans med Lotta, Nicole och Nelly varit inlåst innanför murarna och idag blev vi äntligen fria!!! Helgen har däremot bestått av myskvällar här på internatet.

Fredagkvällen spenderades i köket där vi lyssnade på julmusik och gjorde svenska pannkakor för första gången sedan vi kom hit. Klara bestämde sig för att göra drinkar, där kannan vandrade runt fram och tillbaka till alla under kvällens gång. Kanske en förklaring till varför alla blir så lätt sjuka här nere??

På lördagen pluggade jag hela dagen, för att sedan mot kvällen skypa med familjen. Maja gick runt och gav mig en tour i huset, vilket på ett sätt gav mig en konstig känsla. Där gick hon runt och visade mitt hem, mitt hem sedan 10 år tillbaka, men som jag nu inte varit på i snart fem månader. Lite senare inpå kvällen hade vi sedan myshäng och sleepover i Emmas rum.

Resultatet av fyra timmars sömn, blev att vi vände upp och ner på Emmas garderob och predikade för Jehovas vittnen

Förmiddagen bestod av samma upplägg som lördagens, med plugg, plugg och meraaa plugg. Efter middagen bar det sedan iväg till Junkan med Klara för att inhandla ingredienser till vår inplanerade adventsfika. Tillbaka på skolan sprang vi en eller två gånger för mycket ner till kökspersonalen och tiggde basingredienser, ekonomiska som vi är. Efter vår tredje gång sa hon "After this time you can't come back anymore". Fastän hon sa det med glimten i ögat måste jag erkänna att jag fick lite dåligt samvete. När kladdisen sedan var klar, var det dags för resten av gänget att komma in till vår myshörna där vi skulle kolla på julkalendern tillsammans. Jag och Klara hade sagt att dom var tvungna att ha med sig en överraskning för att få komma in, men vi hade inte riktigt räknat med att dem skulle orka att fixa något. Till vår förvåning kom dom in som förväntansfulla barn, med egengjorda julmålningar, dikter och gulliga citat i sina händer. Adventssöndagar fortsätter att briljera här i Nairobi

Klara innan alla barnen hade anlänt till vårt andraadvents partey

Gosarna på plats!!

Likes

Comments

Instagram@idadiesfeldt