Under resan pratade jag och mina kompisar om hur det känns att SSN-året är slut om 6 veckor. Tidigare har jag alltid haft panik över att året närmar sig sitt slut, men nu börjar jag känna att det faktiskt känns okej. Jag längtar inte hem, men jag tycker att det ska bli skönt att komma hem. Förstår ni?

Vissa delar av internatlivet och Kenya känner jag mig ganska färdig med. Samtidigt som det finns andra saker som jag vet att jag aldrig riktigt vill lämna. Jag tycker det ska bli så skönt att kunna komma hem till ett riktigt hem. Där finns ett fyllt kylskåp laddat med svensk mat (underskatta inte svensk mat vänner!!! finns inget som kommer upp i den nivån). Att kunna spendera en heldag på soffan ostört från några andra människor. Att kunna äta när jag vill, vakna när jag vill och få gå ut respektive komma hem när jag vill. Måste erkänna att jag saknar den friheten, trots att man i hemlighet gillar att man blir lite yngre och barnsligare på ett internat.

Jag försöker ta vara på min sista tid här så mycket som möjligt. För jag är medveten om att vi aldrig kommer få om det här igen. Det är nu vi lever och skapar minnen. Det är det här vi kommer minnas för resten av våra liv. Likt resten av året, försöker jag intala mig hur bra vi har det. För det är lätt att inte se och uppskatta det vi har, när vi har levt i den här bubblan i snart ett år. Tiden har sin gång. Jag ska ta vara på varje sista dag här nere, samtidigt som jag är väldigt taggad på att komma hem till kompisarna och det svenska livet.

Det här året har varit så fantastiskt på många sätt. Tack Kenya och SSN för mitt bästa år.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Något av de roligaste under resan, och förmodligen även i mitt liv, var river rafting. Ena stunden var det viktigt att vi paddla så hårt vi kunde, andra att vi snabbt hoppade ner från kanten och in i båten. Mycket som hände under kort tid. Och ibland kändes det faktiskt som att man hängde kvar i båten, som om det var en fråga mellan liv och död (trots att det var långt ifrån detta fallet).

Under en heldag riverraftade vi i Nilen på nivå fem, vilket var den svåraste nivån man kunde åka om man inte var proffs. Vid ett tillfälle försökte vi hetsa vår guide till att ta en rapid som klassades i nivå sex, han skrattade åt oss som om vi var idioter och svarade att vi isåfall skulle dö:-)) Medan vissa hade som mål att hålla sig kvar i båten för åtminstone en rapid, försökte vår båt välta med mening. Men hur vi än försökte lyckades vi aldrig.

När vi hade nått sista rapiden, var alla i båten överens. Vi skulle försöka välta båten om den inte gjorde det av sig själv. Vi slungades mellan vågor lika höga som ett hus, och ett tag måste jag erkänna att jag skrek som en stucken gris och vi alla trodde att vi nått stunden då vi skulle slängas i bland vågorna. Besvikna åkte vi så småningom ut vågen och klarade oss oskadda. Vi valde då att försöka ta oss in igen bland vågorna. Sista gången gillt och vi föll värre än någonsin. Att det äntligen hände något och att vi lyckades falla i vattnet. Utan att själv kunna få kontroll över vår kropp, slungades vi fram och tillbaka, upp och ner i det strömma vattnet. Efter att kommit upp till vattenytan trodde man att man befunnit sig under vattnet under flera minuter. För en stund var man tvungen att släppa kontrollen och bara flyta med och hoppas på att man snart skulle dras upp till ytan.

Vilken jävla adrenalinkick! Och vilken jävla lycka!

Likes

Comments

JAAAAAA. Den lättnaden när jag vred på duschkranen och varmvatten kom ut!!! Efter en månad av snabba kallduschar och springandes från andras toaletter med handduken snabbt omslingrad kring en, kan jag äntligen njuta av långa varmduschar igen. Whehoo

Anledningen till det dåliga bloggandet har berott på att jag faktiskt har fått lite plugg som jag måste ta tag i. Vi ekonomiare har exempelvis inte ens börjat med GA så det känns lite stressigt... Dock ska vårt arbete vara kortare än alla andras gymnasiearbete, men ändå det är en hel del att göra och detta på en månad. Något annat som gjort att jag bortprioriterat både bloggen (och allt annat känns det som) är att jag börjat kolla på 13 Reasons Why. En orginalserie från Netflix som visar den sociala miljön på High School och hur kvinnor smutskastas i dagens samhäll. En jättebra serie som får en att tänka på vissa saker som man i vanliga fall inte skulle lägga märke till. Kollade klart den på tre dagar, vilket är ganska ovanligt för att vara på internatet. Här är det annars väldigt svårt att kunna kolla på en serie, då det finns så mycket annat att göra och att man lätt blir sällskapssjuk.

Juste, idag klippte även Clara mitt hår. Efter ett år utan att jag klippt mig kändes det dags att fräscha upp det lite. Nu ska vi snart ha valborgsfirande här på skolan med majbrasa och mösspåtagning.


Likes

Comments

Efter att ha besökt två nya östafrikanska länder, är jag äntligen hemma. Det har varit en fantastisk resa där vi fått uppleva väldigt annorlunda och häftiga upplevelser. Uganda-Rwanda resan har varit en av årets omtalade händelser, och därför var förhoppningarna ganska höga innan vi åkte iväg. Det som vi trodde skulle vara bra, var också extremt bra. Men däremellan var det många dagar som endast tillägnades till transport, obekväma nätter i tält och ingen kontakt med omvärlden. Är verkligen glad över att jag gjorde den här resan, men jag skulle förmodligen inte göra om den.

Vissa saker kommer jag däremot att ha som minne för livet. Att riverrafta i Nilen, när jag och Carro fick uppleva riktig afrikansk gospel i en kyrka i Bunyoni, att åka pikipiki på natten och se stadens ljus lysa upp, att vandra genom den rwandiska regnskogen, att träffa de fantastiska bergsgorillorna och befinna sig endast någon centimeter ifrån dem, att åka i en öppen bus med The Nile Beer i handen och blicka ut över Ugandas grönskande landskap och att dansa loss med barnen från barnhemmet.


Likes

Comments

Det har nu blivit dags för Uganda och Rwanda- resan. Tiden förblir ett mysterium här, och jag förstår inte hur vi redan befinner oss i April månad?? Uganda-Rwanda resan har varit en av årets stora resor och den har hela tiden känts så långt bort. Imorgon bär vi i alla fall av vid sextiden för att åka buss upp till norra Kenya. Därefter fortsätter resan till Uganda där vi ska spendera dagen i äventyrsstaden Jinja och bland annat riverrafta i Nilen. Efter att vi har varit några dagar i Uganda, fortsätter vi vår resa till Rwanda. Där ska vi bland annat besöka några av de få bergsgorillor som fortfarande finns i världen och trekka de i bergen, och besöka kyrkan där flera tusen tutsier dödades under folkmordet i Rwanda 1994. Utöver det här kommer vi även spendera några dagar i Rwandas huvudstad och få uppelva statslivet. Vilken resa hörni!!! Tror verkligen det kommer bli ett minne för livet.

Idag har internatet varit proppfullt med föräldrar. I år är det ganska många föräldrar som hänger med på resan, vilket är kul då man för första gången får träffa sina bästa kompisars familj. Samtidigt känns SSN som "vårt" och att alla andra är inkräktare på vårt område hahah. Idag åkte vi i alla fall till Yaya för att hämta ut dollar inför resan, självklart visade det sig att man inte kunde göra det där. Med kollektivtrafiken tog vi oss vidare till junkan för att handla de sista sakerna och växla pengar. Däremellan hann vi även med att hämta ut ett paket som jag hade fått på Adam's Arcade. Blir alltid lika glad av ett paket!! Tack så jättemycket faster. Det kommer användas väl på resan. Efteråt följde jag med Lottas familj och åt lunch, där vi även mötte upp Sofias familj på restaurangen. Det var supermysigt, vill också ha min familj här ://

På kvällen var det dags att börja ta tag i det oundvikliga, packningen. Något som jag tyckte var lite intressant att se är hur lugna och ostressade de flesta av oss har blivit efter detta året. Medan många föräldrar kände att de behövde ha koll på varenda sak och fick ett panikanfall så fort de inte hade de, började de flesta elever inte börja packa förrän vid åtta-nio tiden.

Likes

Comments

I fredags var vi lediga hela dagen, så för att inleda lovet åkte vi till The Hub. Medan vi sitter på Picasso ringer mobilen till och skärmen lyses upp med vad som hänt i Stockholm. Likt alla andra, kom det här väldigt plötsligt för oss. Och de som bor i Stockholm blev väldigt oroliga och försökte ta kontakt med sin familj så fort de kunde. Det kändes så konstigt, att något som är så nära oss, plötsligt var så långt bort. Att folk var i större fara i trygga Sverige, än farliga Nairobi. Finns inte så mycket mer att säga om det här, än hur hemskt det är. Förstår mig inte på hur vissa människor kan ägna sig åt och njuta av att se andra människor bli rädda...

För många av oss var det i alla fall svårt att förstå i nuläget vad som hade hänt. Det hela kände väldigt långt bort och konstigt att smälta in. Kvällen fortsatte sedan med att hälften av gänget åkte hem, medan vi andra stack till Molly´s där vi mötte upp några andra SSN:are. Att vi inte har hängt mer på Molly´s är ett under. Ett stenkast från The Alchemist, med väldigt bra musik och priser!!! Jaja, bättre hittat sent än aldrig.



Likes

Comments

Hej! Jag blivit antagen till svenska skolan i Nairobi till hösten. Därför har jag några frågor! Har du några tips på vad som är bra att packa? Kanske något du själv ångrade att du inte tog med. Hade ni bärare när ni besteg mount Kenya? Tänkte eftersom det inte ser ut på bilderna som alla bör stora ryggsäckar! Vore tacksam för svar och ser fram emot att fortsätta fälla din roliga blogg!

Åhh vad kul!! Ja, om ni inte har fått det än så kommer ni snart att få en packlista mailat till er. Det jag däremot kan tipsa er om är att packa bekväma kläder!! Till vardags (och även helger) använder vi mestadels haremsbyxor eller som vi kallar det afrikabyxor. Så se till att packa ner alla sådana byxor du har, för det kommer att användas. Därtill kommer du även köpa massa när du väl är här nere på toi och masaimarknaden. Sedan kanske du har hört att det finns speciella klädregler här, vilket gjorde att jag lämnade vissa av mina shorts, kjolar, klänningar etc. hemma. Gör inte det! Du kommer att använda samma kläder här som hemma (om än inte slappare), så ta med dem. På skolområdet finns det dessutom inga klädregler så här kan du ha på dig vad du vill.

Vi hade bärare när vi besteg Mount Kenya som bar våra stora ryggsäckar på 70 liter. Sedan bar vi alla på små ryggsäckar, där bland annat regnkläder och mat fanns som vi kanske skulle behöva under dagen.

Likes

Comments

I söndags åkte vi till Karura Forest för en promenad i skogen. Vi hann inte vara där så länge, men vi hann bland annat gå till ett vattenfall som var superfint. 

Likes

Comments

19 år fyllda nu! Usch börjar bli riktigt gammal nu, vad händer med tiden? Känner mig fortfarande som 14 åriga Ida som gillar att spela Sims på fritiden och shoppa på Monki.

Under natten vaknade jag flera gånger och hade ganska svårt att sova. Vet inte om det berodde på den vanliga oron man har natten innan födelsedagen, eller för dagens nationella prov. Så småningom lyckades jag i alla fall somna, där jag sedan blev väckt på morgonen av mina kompisar. Dom hade bakat en tårta med oreos och nutella, MUMS. Därefter hade dem ordnat en liten överraskning med sång och dans, där de delade ut några iconic presenter. Världens finaste, lemuren hälsar big thanks!!!

Därefter var det tags att ta tag i det som jag inte kunde blunda för längre, svenska nationella. Man tycker att fyra timmar är mer än tillräckligt, men duktig som jag är på att inte utnyttja min tid, flög tiden förbi snabbare än vinden. Första timmen tog jag det alldeles för lugnt och filosoferade om livet, och glömde nästan bort av att jag skrev prov. Den sista timmen fick alltså pennan ryka för fullt!!

På eftermiddag stack vi till Osteria, en restaurang som många tidigare SSN:are rekommenderat. Det var ett jättemysigt ställe och maten var helt okej. Det dåliga var väl att de hade exkluderat skatten från priset, och la först på när vi skulle betala. Därför blev det mycket dyrare än vad vi tänkt oss, men i överlag hade vi en jättemysig dag.

P&K

Likes

Comments

Hejhej finisar!!

Idag spelade både tjej- och killlaget fotbollsmatch mot ISK, International School of Kenya. Till skillnad från matcher då det bara är vi tjejer, var detta en aning hetsigare. Man märkte även att killarnas fotbollsmatch var ganska annorlunda från oss, då dem var mycket mer explosivare och "aggressivare" i sitt spel.

I slutet av andra halvleken hände det däremot något tråkigt, då Sofia blev tacklad och gjorde illa hennes ben. Det blev så illa så vi var tvungen att avbryta matchen och ringa efter ambulans. Det hela komplicerades även, då vi inte hade någon vuxen med oss som kunde följa med dem till sjukhuset, så därför var vi tvungna att vänta hela laget tills ambulansen kom. På sjukhuset fick de reda på att det inte var något allvarligt, vilket var skönt att höra. Det roliga med matchen var att vi vann med 4-0 och tog revansch, från semifinalens förlust.

Likes

Comments

Instagram@idadiesfeldt