View tracker

Hela den här veckan har jag tillsammans med Lotta, Nicole och Nelly varit inlåst innanför murarna och idag blev vi äntligen fria!!! Helgen har däremot bestått av myskvällar här på internatet.

Fredagkvällen spenderades i köket där vi lyssnade på julmusik och gjorde svenska pannkakor för första gången sedan vi kom hit. Klara bestämde sig för att göra drinkar, där kannan vandrade runt fram och tillbaka till alla under kvällens gång. Kanske en förklaring till varför alla blir så lätt sjuka här nere??

På lördagen pluggade jag hela dagen, för att sedan mot kvällen skypa med familjen. Maja gick runt och gav mig en tour i huset, vilket på ett sätt gav mig en konstig känsla. Där gick hon runt och visade mitt hem, mitt hem sedan 10 år tillbaka, men som jag nu inte varit på i snart fem månader. Lite senare inpå kvällen hade vi sedan myshäng och sleepover i Emmas rum.

Resultatet av fyra timmars sömn, blev att vi vände upp och ner på Emmas garderob och predikade för Jehovas vittnen

Förmiddagen bestod av samma upplägg som lördagens, med plugg, plugg och meraaa plugg. Efter middagen bar det sedan iväg till Junkan med Klara för att inhandla ingredienser till vår inplanerade adventsfika. Tillbaka på skolan sprang vi en eller två gånger för mycket ner till kökspersonalen och tiggde basingredienser, ekonomiska som vi är. Efter vår tredje gång sa hon "After this time you can't come back anymore". Fastän hon sa det med glimten i ögat måste jag erkänna att jag fick lite dåligt samvete. När kladdisen sedan var klar, var det dags för resten av gänget att komma in till vår myshörna där vi skulle kolla på julkalendern tillsammans. Jag och Klara hade sagt att dom var tvungna att ha med sig en överraskning för att få komma in, men vi hade inte riktigt räknat med att dem skulle orka att fixa något. Till vår förvåning kom dom in som förväntansfulla barn, med egengjorda julmålningar, dikter och gulliga citat i sina händer. Adventssöndagar fortsätter att briljera här i Nairobi

Klara innan alla barnen hade anlänt till vårt andraadvents partey

Gosarna på plats!!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Till skillnad från hur jag brukar ha det, med knappt några lektioner eller plugg, har den senaste veckan varit väldigt hektisk. Som vanligt under den här delen av året och innan lovtider har jag haft något att göra i varje ämne. I början av veckan skulle affärsplanen skickas in till UF, vi hade en debatt i Model UN där man skulle argumentera för eller emot könskvotering och hur FN ska förhålla sig till de, och idag hade vi ett jättestort matteprov på kapitel 2 och 3. Och än kan jag inte riktigt slappna av då vi fortfarade har en religionsinlämning i moral och etik och en litteraturanalys som ska omfatta tio sidor.

I tider då man har väldigt mycket plugg känns det som om hemlängtan blir mer påtaglig. Den senaste tiden har jag kommit till att längta hem en aning. Men vad som är viktigt att påpeka, är att hemlängtan mer handlar om att man tycker att det ska bli skönt med jullov och att träffa alla där hemma igen. Att få träffa sin familj och vänner efter ett halvår ifrån varandra, att få bo i ett riktigt hus och att få somna i en skön säng. Att vi ska kunna få en kort paus från detta, för att sedan kunna uppskatta allt till fullo när vi kommer tillbaka efter jul.

När jag själv läste bloggar om SSN för att förbereda mig inför detta året, fick jag en bild över att hemlängtan skulle bli vara mer påtaglig och man inte skulle kunna fokusera på livet här. Hemlängtan handlar inte, i alla fall inte för mig, om att den är så påtaglig att jag tänker på den hela tiden och jag inte kan njuta av att vara här. Dagarna rullar på här nere, och fylls med både skratt och glädje. Men det de handlar om är att under ytan, är man lite sugen på att komma hem. Jag vet att jag kommer komma tillbaka hit efter jul, och därför tror jag att det blir lättare att fokusera på att längta hem. Nairobi och internatet fortfarande kommer att vara kvar. I alla fall för nu.

Under dessa dagar som har gått har solen kommit tillbaka till Nairobi, vilket många har utnyttjat. Dum och slarvig som jag är, la jag mig i solen mellan två lektioner utan att tro att jag skulle få någon färg.

Efter snart ett halvår här var det dags för skolfoto. Yey att dom väljer att ta det nu när man är som blekast :-)

Snart så, då ses vi äntligen ♡

Likes

Comments

View tracker

På vägen hem när vi redan hade åkt ut från parken, sov hälften av oss, medan andra hälften av oss lyssnade på julmusik i 1: advents ära. När alla trott att safarin för denna gången är över, stannar helt plötsligt chauffören. För tio meter utanför fönstret står en elefantfamilj lite nonchalant och kollar på oss. Definitivt ett av de mest häftigaste ögonblicken här i Kenya hittills. Inte ofta man firar advent med julmusiken uppskruvad på högsta volym och ett dussin elefanter precis utanför fönstret. Bussresan hem tog väldigt mycket längre tid än vägen dit, men det gjorde inte så mycket då man hade ett jättebra busshäng med världens mysigaste personer.

Likes

Comments

Helgen spenderades som sagt i Amboseli där vi bodde på en lyxlodge!! När vi kom fram paxade jag, Nelly, Lotta och Nicole "the big five". Det var det enda fyra rummet på området och vi visste inte vad vi skulle få för rum, och om det kanske skulle sluta upp med om vi skulle få ett trångt tält med två extra sängar inplacerade. När vi kom fram visade det sig att vi hade fått ett alldeles eget hus med två stora sovrum, med ett badrum och tillhörande walking closet till varje. Därtill hade vi även ett kök (som vi å andra sidan inte hade någon nytta alls över) och en stor hall/vardagsrum.

Innan vi skulle bege oss på vår första Game Drive hängde vi lite i poolen och på stolstolarna. Tyvärr var det lite molnigt på eftermiddag vilket gjorde att vi inte såg Kilimanjaro så tydligt som vi hade hoppats på. Men bortsett från detta var det en allmänt mysig och bekväm safaritripp. Naturen var slående vacker, och bland palmträd fanns flera elefantfamiljer betandes bredvid oss, och under driven hade vi även turen att se några lejonungar.

Så här kan en liten kåkstad mitt ute i ingenstans se ut. Väldigt speciellt och annorlunda från vad vi är vana vid, men också väldigt mysigt:-))

Lyckliga över att vara framme på resorten!!

Welcome to our crib!!

Fick även besök från några glada turistmänniskor

En babianfamilj

Likes

Comments

Idag har det verkligen spöregnat i Nairobi, och när det regnade som mest bestämde vi oss för att ta en trip till Junkan. Alla var iklädda i mer eller mindre bra kläder, där bland annat Filippa valde flip flops för att trotsa de blöta och leriga trottoarerna, som dessutom försvann i gyttjepölarna. Ikväll har vi haft plugghäng i Emmas rum (turn up it's friday!!), och nu ska vi kolla på film och äta lite svenskt godis.

Imorgon klockan sju åker hela internatet iväg på lyxsafari i Amboseli!!! En resa som hela internatet har hypat, sedan uppskrivningen. Till skillnad från alla tidigare där vi sovit i tält med supertunn madrass och kommer vi nu att bo på en femstjärning lodge. Lodgen har både pool, masage, buffé, wifi och framförallt SÄNGAR. En häftig sak med Amboseli är att i bakgrunden av alla elefanter, zebror och lejon befinner sig Kilimanjaro!! Imorgon åker vi iväg klockan sju från skolan och så är vi hemma på söndag kväll, i lagom tid för nästa skolvecka. Ingen söndagsångest då nej!!!

Min färdmat aka minibanansklase uppskattades :-))

Trots ingen vinterkyla eller snö hjälper Junkan oss att få lite julkänsla!!

Här tappade till slut Filippa sina skor och bestämde sig istället för att gå barfota

På kvällen hade vi sedan en liten julkör som sprang runt från rum till rum och spred lite julkänsla!!

Hit ska vi alltså imorgon!!

Likes

Comments

Helt sjukt. Idag har jag befunnit mig 100 dagar i Afrika. 100 dagar sedan jag träffade min familj. 100 dagar sedan jag sov i min egen säng. 100 dagar sedan jag såg mina bästa vänner. 100 dagar sedan jag kunde tillbringa en hel dag ensam och bara ta det lugnt i mitt rum. 100 dagar sedan jag tog mitt standardlöp mellan huset till busshållplatsen, 2 minuter innan bussen skulle gå. 100 dagar sedan jag kunde öppna ett fyllt kylskåp och ta vad jag vill. 100 dagar sedan jag hade dramatiska sångduetter med Maja. 100 dagar sedan jag och pappa kunde sticka iväg på en spontanfika och vräka i oss alltför många godsaker under en alltför kort tid. 100 dagar sedan jag och mamma kunde ta en söndagsprommis ner till havet. Och 100 dagar sedan jag kunde mötta upp mina bästa kompisar på en 5 minuters förvarning på Ica för att inhandla kvällens godsaker.

Men det var även 100 dagar sedan jag ännu inte hade upplevt allt som skulle komma att hända. Ännu hade jag inte levt Kenya-livet. Ännu hade jag inte träffat några av mina kära internatvänner. Ännu hade jag aldrig ätit någon kvällis och fått uppleva det sociala sammanhanget. Ännu hade jag inte varit på mitt första safari eller sett några lejon. Ännu hade jag inte vaknat två minuter innan skolan börjat och sprungit till lektionen i pyjamas. Och ännu hade jag inte fått ta del av det kenyanska samhället eller fått träffa dess genuint glada och snälla folk.

100 dagar i Kenya, 190 to go.

Idag när jag gick förbi postfacket såg jag två paket ligga där, varav ett var till Wilma. I glädje för Vilmas skull sprang jag med paketet till henne, och efter det blev vår pluggsession inte så mycket plugg utan mer godis. Funkar också

På kvällen beställdes det Pizza och glass från Coldstone som vi sedan satt och åt i ett klassrum. Ännu en gång, när skulle något sånt här hända i Sverige?

Kim delade broderligt med sig av sin glass till alla<33

Likes

Comments

Nu har vi gått in i period två här nere, vilket innebär småändringar i schemat för alla. För mig betyder det att från och med nu kommer jag börja klockan elva på måndagar och tisdagar, och sluta klockan elva på onsdagar, torsdagar och fredagar. Whoaa!!

Idag hade vi även vår första fotbollsträning med vår kenyanska tränare Dumba! Upplägget blev en aning seriösare och träningen mycket mer ansträngande med en riktig tränare. Han var verkligen jättesöt och berömde oss hela tiden, även när bollarna flög åt alla håll och kanter.

Sedan har jag pluggat massa matte under läxis då vi har en diagnos nu först på fredag på ett kapitel, och sedan ett prov på två kapitel nästa vecka (??) Lite oklart och en aning stressigt för tillfället... I övrigt har jag, som vanligtvis inte har några prov eller inlämningar, plugg i nästan alla andra ämnen. Därför bestämde jag mig för att unna mig att göra en chokladbolls-ish smet på kvällis:))

Vi tränade på Impala idag då var fotbollsplan är för lerig nu under regnperioden

Likes

Comments

I fredags hade jag och Lotta gjort en helplan över vad vi skulle göra under lördagen. Dessa planer gick dock i kras direkt när vi gick upp på morgonen och insåg att det spöregnade. Efter att ha slöat alldeles för länge i sängen valde vissa av oss att gå på bio medan jag Nelly, Alex och David begav oss till en keramikkurs (??). Vi hade ingen aning vad vi gav oss in på men det visade sig vara jättekul. Extra kul blev det när våran lärare tyckte det var jättekul att retas, vilket killarna fick ta emot en hel del haha.


Efter att vi suttit i ungefär två timmar med våra skålar var vi jättehungriga, så vi åkte till Mama Rocks för lite burgare. Därefter åkte vi hem och på vägen hämtade vi upp några andra från SSN. När vi kom fram till dem stod dem med en kille som med största sannolikhet var hög. I handen hade han en liten kartonglåda med både kaninungar, hundvalpar och kattungar. Mådde så dåligt när jag såg det, där stod en gubbe som det var omöjligt att få ögonkontakt med och i handen viftade han med en kaninunge.


Istället för vanlig utgång valde vi istället för att gå på den nya Harry Potter-ish filmen på IMAX bion i downtown. Vi har aldrig varit i Downtown på kvällen och jag var verkligen inte beredd på hur folk skulle vara. Bara genom att gå till andra sidan gatan blev man omringad av en flock med gatubarn som drog i ens kläder och hår, med händerna uträckta efter pengar. Usch, man vill på ett sätt hjälpa men inte på detta sättet. Fattigdomen blir så påtaglig när man är här nere och man kan inte lika lätt bara kolla bort från det som man gör hemma i Sverige.

Ett besök på Cold Stone innan bion

1 & 2 Söndagsträning på Impala 3. Morgonpepp på dagens klassråd

Idag kom även mammas jobbarkompis som är här i Nairobi nu, för att lämna ett litet paket från Sverige. Tack mamma och pappa!!!

Likes

Comments

I torsdags fyllde Anna 18 år, vilket hon firade med att bjuda in hela klassen på en tacokväll. Och wow vad gott det var, underskatta inte tacos alla ni där hemma!!!!

Det var verkligen en av de mysigaste kvällarna vi haft här i Nairobi, tack Anna!! Känslan att få vara i ett riktigt hem på tre månader var så himla härlig. Anna hade gjort det så fint och under kvällen satt vi i hennes trädgård i ett omgjort rum med öppna väggar. Genom en trappa kunde man gå upp till taket, där dem hade gjort om det till en chillplats där man kunde hänga.

Mellan tacosätandet gjorde vissa då och då lite roliga utmaningar där man hejade på personen som man hade bettat på i den tidigare oklara och roliga tipspromenaden. En väldigt rolig lek som gav många skratt. När tacos och tårtätandet var klar gick vi sedan vidare till deras "utebio". På en vitmålad ovalformad vägg spelades filmen upp från projektorn, med tjugo stycken ungdomar ihopträngda och mysandes i utesängarna.

Kurre fyllde även är på fredagen, så här bjuds hon på lite födelsedagssång

  • Vardag

Likes

Comments

Nästan direkt då vi hade landat i Kenya, tappade allt där hemma mening. Det var inte så att jag ville det, utan det kom bara naturligt. Att uppehålla sina kontakter blev mycket svårare med tanke på det faktum att vi bodde på andra sidan jordklotet för varandra. Galna feststories från snapchat var inte längre lika intressanta och bokade skypesamtal avslutades en aning för tidigt med ursäkten "dåligt internet".

Att hålla sig uppdaterad till Göteborgs-, Stockholms- (eller var man än kom ifrån) skvallret var i princip en omöjlighet. Och det flesta av oss kunde faktiskt inte bry oss mindre om det. Här snackar man istället om vilka som blev grounded från gårdagen, vilken boardingvärd som är mest oskön och haff på internatet.

Det är lätt att bara se det som normalt, för det är det- för oss som är här. Men jämfört med ens liv där hemma och våra kompisars som är där nu, är livet här på SSN så instängt. Vi håller oss varken uppdaterade till världsnyheterna eller vårt gamla liv, utan det som betyder något är det som händer här på internatet. Att gå med smink till skolan slutade man efter en vecka. Dagens outfit, eller rättare sagt årets outfit då man går med samma bekväma kläder varje dag, består av några slappa haremsbyxor och en tjocktröja.

Gud, hur kommer det bli när man kommer hem igen? Känns som om jag kommer vara på en helt annan planet. Nya trender är något jag inte ens kommer försöka att hänga med i under min vecka i Sverige. Och att inte se ut som person i "the walking dead", kommer att bli en ansträngning...

Likes

Comments

Instagram@idadiesfeldt