Den här veckan är det EAST AFRICAN veckan, vilket innebär att hela skolan är ute på fältstudier någonstans i Nairobi beroende på vilken kurs man går i. Naturarna är i Ol Pejeta på safari, där dom bland annat ska tälta på savannen och få se världens tre sista vita noshörningar. East African Development är i Kisumu, vilket är ett väldigt fattigt och outvecklat område i Kenya, där dom arbetar med hur man kan förbättra förhållandena och utveckla staden. Och vi som går Model UN är kvar i Nairobi, där vi ska gå på en konferens varje dag på FNs högkvarter där vi debatterar och röstar på våra resolutioner.

Tycker det är väldigt skönt att inte behöva vara på vift, utan att vara kvar på internatet och njuta av bekvämligheten. Speciellt nu efter Mount Kenya. Däremot är det lite konstigt att vara på internatet nu, då det vanligtvis brukar vara fyllt med 80 ungdomar med det nu endast bor ett dussin av oss här. För första gången på 6 månader kan jag höra ljudet av tystnaden på internatet.

Likes

Comments

De senaste dagarna har vi hittat på massa kul och därför har det blivit väldigt liten tid kvar till att blogga. I torsdags följde jag med Alex och hans mormor, som precis kommit ner hit, till masaimarknaden. Man märkte att besöket blev lite annorlunda från vad vi är vana vid och försäljarna var inte alls lika på och hetsiga som vanligt. Istället visade dem upp en stor respekt för Alexs mormor aka "Mama" och försökte inte lura oss med skyhöga priser. Så tips att ta med en äldre släkting eller vän till masaimarknaden, respekten för äldre är mycket större här än hemma i Sverige!!

I fredags åkte vi ett gäng efter lunch till The Hub, där vi bland annat avnjöt goda tapas och drinkar. En väldigt lyckad dag där vi bland annat pratade framtida sommarplaner och återföreningar med andra SSN:are. I lördags tänkte vi åka till en lokal pub som vi hade blivit tipsade av tidigare SSN:are. De hade sagt att stället hade jättebillig öl, men det var ganska dött och omysigt så vi valde att dra vidare. Kanske blir en återvändo en annan kväll!!

Vi började i alla fall gå mot Yaya där tanken var att vi skulle ta en buss mot westlands. Men efter mycket krångel och letande valde vi istället att köra på en mycket enklare men framförallt dyrare väg, taxi. I westlands hamnade vi på en rooftop där vissa åt lunch, medan andra valde att ta en glass på coldstone. På hemvägen stannade vi till på yaya där vi köpte lite snacks och Lotta och Nelly piercade sig. Kvällen fortsatte sedan på någons internatrum där vi hängde tills det blev natt.

Likes

Comments

Igår hade skolan besök från en som jobbar för svenska biståndsorganisationen SIDA. Han föreläste exempelvis om hur Sverige arbetar med bistånd och hur detta påverkar Kenya och andra mottagarländer. Väldigt intressant, och vi fick chansen att själva fråga en hel del frågor, så som om han anser att Sveriges biståndshjälp idag är så effektiv som möjligt, och hur ironiskt det är att dem som kommer ner och arbetar med bistånd får bo i lyxhus betalat av biståndspengar.

När skoldagen var slut klockan 11, var det sedan dags för studentmöte med alla studenter, rektorn och huvudansvarige för boardingen. Vi gick bland annat igenom schemat för studentdagen, planerade var vi skulle äta middag och senare gå ut på kvällen. Blev verkligen så taggad, studenten här nere kommer bli så himla kul. Samtidigt betyder studenten även slutet på detta året... Blandade känslor inför denna dagen, tror den kommer bli ganska jobbig för många, samtidigt som vi kommer ha världens bästa dag.

  • Vardag

Likes

Comments

​Trots väldigt möra och trötta kroppar, drog vi oss ut från internatet för att fira alla hjärtans dag. Först åkte vi till ett mysigt hipster café, Wasp & Sprout, som låg ganska långt bort från skolan. Det låg ganska avskilt från allt annat och mitt i ett bostadsområde, vilket var jättemysigt. På caféet åt vi bland annat en jättegod halloumi sallad, en dates & oats milkshake, dirty espresso shake och några tuskers. 

Efteråt stack vi till The alchemist och hängde några timmar. Vi blev dock ganska besvikna på mama, då dem först inte hade det vi ville ha och sen kunde vi inte betala då kortmaskinen inte fungerade. Hungriga åkte vi hem och beställde pizza från Dominos. När pizzorna sen kom hade pizzakillen glömt min och Alexs beställning :-)) Vi fick istället leva på smälta ostmackor från kvällis och pizzakanter från dem andra. 

Likes

Comments

I måndags eftermiddag kom vi tillbaks till internatet efter att ha bestigit Mount Kenya. Kan ju säga att direkt när våra fötter nuddade grusstenarna vid gaten, började folk springa mot duscharna i hopp om att vara först i deras korridor. Mount Kenya var bland det värsta jag någonsin har gjort. Jämfört med Mount Longonot som förmodligen var mer fysiskt jobbigt, var Mount Kenya väldigt psykiskt jobbigt. Förutom att vi gick konstant under fem hela dagar, påverkades alla förr eller senare av höjdsjukan, bristande sömn, dålig mat och ingen hygien.

I fem dagar kunde många av oss inte gå på toa pågrund av höjden vilket gjorde att man aldrig var hungrig. När maten sedan bestod av hårda böner i ketchup eller vita toastbröd med konservsylt, var ens matlust kanske inte heller så stor. Under dessa fem dagar hade man kanske en/två timmars sömn från föregående natt, då underlaget och temperaturen inte var den mest behagligaste. Tror helt ärligt att jag var mer vaken än sovandes under natten. Sedan måste jag faktiskt erkänna att även om hygienen inte är ens första prioritering under dessa förhållanden, tog det ändå undermedvetet på en att man hela tiden var ofräsch. Efter att ha gått runt i fem daga i sin egen svettlukt, tovigt och fett hår, var ens längtan till internatet inte långt bort.

Har aldrig förstått vad höjdsjuka innebär, men tro mig nu vet jag! Höjdsjukan gav en sådan fruktansvärd huvudvärk som gjorde att man både tappade balansen och uppfattningen av omgivningen. För många gjorde höjdsjukan också att man inte kunde gå upp hela vägen till toppen och fick avbryta bestigningen.

Kan säga att detta var första men även sista gången jag besteg ett berg. Euforin när vi nådde toppen efter att gått i tre dagar var extrem. Nu i efterhand är jag glad över att ha gjort det, men i resans helhet var det alldeles för jobbigt för en kvarts lycka på toppen. Bestigningen delades upp i fem dagar, där vi besteg toppen av Mount Kenya dag fyra. Tänkte därför göra en uppdelning av varje dag, för att få en bättre uppfattning om vår resa.

Likes

Comments

​Imorgon klockan halv sju bär bussarna på skolan iväg till Mount Kenya. Dagen som många har fruktat och hela tiden verkat så avlägsen är snart här. Efter Mount Longonot var jag helt slut och tanken av att göra detta fem heldagar i sträck, och detta dessutom i tält och utan någon dusch på fem dagar, var inte speciellt lockande. ivsstilen den kommande veckan kommer alltså att bli Kompisar som tidigare har varit här har sagt att Mount Kenya är det värsta respektive det bästa dom har gjort. Tror att den här resan kommer att vara väldigt fysiskt och psykiskt ansträngande, men också väldigt häftig. Nu när jag är borta kommer bloggen alltså inte att uppdateras då vi inte kommer ha någon täckning. Men farmor räkna med att få massa spamm om de olika dagarna när jag har kommit hem. 

Likes

Comments

När konferensen var slut var det dags att gå ut och fira Nullan. Först var tanken att vi skulle till en irländsk pub vid Ngong Racecourse men när vi kom fram var den stängd. Därför bestämde vi oss spontant för att ta en matatu för att sedan hoppa av på Junkan. Bussresan kostade 1 kr för en person, värt!! Jämför detta med en taxiresa tillbaka som skulle kosta 50 kronor.

Därefter gick vi till libanesen för att äta middag. Vi var dom enda gästerna på restaurangen så vi fick en väldigt bra service;)) Då vi var sju personer fanns det inget långbord på utsidan så kyparna öppnade upp hela balkongen, så att vi satt med en jättefin utsikt. En toppen kväll!!

Likes

Comments

I söndags fyllde Nullan 19 år, vilket vi firade med sång och tårta på morgonen. Därefter var det dags för vår Mockdebate med den katolska flickskolan "Precious Blood". Mockdebaten var väldigt lärorik och den var till för att vi skulle kunna förbereda oss och lära oss lite om hur en UN konferens fungerar innan den riktiga på FNs högkvarter. Som alla andra kenyaner var skolan dock försenad med två timmar, vilket dock bara var ett plus för mig då jag kunde öva på mitt tal. Dum (eller lat) som jag är, hade jag låtsats som att jag inte hade något plugg under veckans gång och förskjutit till att göra den kvällen innan :-))

Jag som är ambassadör för min resolution hade i uppgift att läsa upp den vid podiumet, förbereda ett argumenterade tal efter att jag läst upp den och svara på kommande kritik och frågor. Jag var dessutom först ut vilket var lite läskigt, då vi från SSN aldrig har genomfört en sådan här debatt, medan den andra skolan har läst den här kursen i flera år. Däremot var det väldigt kul, och man inser hur viktig och givande den här kursen är. Jämfört med dom andra elverna inser man exempelvis att vi svenskar kanske har bättre uttal men är mycket sämre på att improvisera ett svar gällande uppkommande kritik, och detta med formell engelska. En anna sak som var lite rolig var att alla våra resolutioner från Svenska Skolan gick igenom!!

Mellan uppläsning och röstning på resolutionerna, åt vi brunch med de andra eleverna. Även här lärde man sig att vi svenska ungdomar har så mycket mer frihet än Kenyanska. De får exempelvis aldrig lämna internatet och om dom skulle bryta mot någon regel skulle det innebära att dom skulle få sitta i ett klassrum i sju timmar, utan att göra någonting och bara stirra ut i tomma intet. När vi jämförde detta med att vi skulle bli "grounded" om vi drack alkohol, märkte man att det drog till sig väldigt mycket uppmärksamhet. Även om diskussionerna under debatten kunde vara lite hetsig (speciellt mellan dem själva) var dom verkligen genuint trevliga. Dom överöste oss med komplimanger och i slutet fick jag en liten note av en haha.

Likes

Comments

Instagram@idadiesfeldt