Jag vill inte sitta här och skriva hur synd det är om mig & att alla ska tycka det.
Men jag vill skriva ut, förklara, att förluster för mig, stort som litet,
speciellt dethär, tar mig riktigt hårt.
Få folk att förstå värde i alla liv, att en hamster inte bara är en hamster. Att det är ett liv.

Idag, den 17 September 2016, är det
3 månader sen jag helt förstörd åkte in till veterinären med min älskade Rex & fick låta han somna in.
Något som tog mig otroligt hårt.
Jag ångrar verkligen allt.
Om jag nu märkte att det inte stod riktigt rätt till på onsdagen, VARFÖR väntade jag ända till Fredag för att åka till veterinär?
Skulle jag inte väntat, skulle jag tagit mitt ansvar och åkt in tidigare, bara en dag tidigare. Skulle han levt.

Det är så otroligt lätt att vara efterklok när det gäller djur, och man blir så otroligt deprimerad av det.
Men någon innan mig säger att
jag bara inte kan lägga detta bakom mig och fortsätta livet dom det var innan.
Har man förlorat något som betytt allt för en, som var ljuset i livet, är det inte så lätt. Speciellt inte när man vet att marginalen till att han skulle överlevt var så ytterst liten.
Jag skäms över att ha varit en
så otroligt dåligt djurvän.

Jag har tänkt något så otroligt sedan detta hände, de första två månaderna hade jag inte ens ett äkta leende på läpparna. Men det vet ingen om.
Jag var och fortfarande är så otroligt överkänslig.
Hela jag har ett tiotal gånger kämpat som f*n för att inte bryta ut i gråt
på ställen där det verkligen inte
passar.
Jag har mått så dåligt, haft klumpar i magen för att jag
känt mig som en vidrig människa.
Hela jag vändes upp & ner, och ingenting fungerade som det brukade.

Det är inte lätt att fortsätta, att komma ur hur jag känner & mår.
Jag vill ge mitt hjärta till mima djur,
men där misslyckades jag.
Jag älskar dig Rex, så oändligt mycket❤️
Så mycket att jag inte kan beskriva med ord.
Jag saknar dig så overkligt mycket, att jag inte ens kan hantera tårarna som just nu bara forsar ner för mina kinder.
För allt jag vill ha är dig.

Mitt misslyckande med att vara en djurvän, mitt misslyckande med allt, har gett mig en rädsla långt långt inom mig.
Som jag inte kan få bort.
Jag är så rädd. Så orolig.
Rädslan att förlora något av mina andra delar av livet, är så stor att jag inte vågar skaffa fler djur.
Kommer jag någonsin våga göra det?
Jag vågar inte, för att någon gång kommer det var nästa djurs tur
att lämna.
Jag får klump i magen bara
av att tänka på att dom jag har kvar
en dag inte kommer finnas kvar.

Mycket känns bara så hemskt, jag tänker inte stressa iväg sorgen jag känner. Den får ta sin tid, jag får ta min tid. Och det vill jag att folk ska acceptera.

Ta vara på ALL tid du får med dom som betyder mycket för dig, när som helst kan det vars försent.

"...Du tog en kula för mig, du fick en smula tillbaks..." - så kan jag beskriva denna händelsen.
Mitt slarv resulterade till att det kostade han livet.
Jag ångrar det så.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Stor bamsekram & massa belöning till min prins idag!
Det blev ett kort pass idag där vi tränade på att få han att bära sig i formen själv & lyssna på skänkeln.
Att fö han lyssna för skänkeln gjorde vi med tempoväxlingar & mycket övergångar.
Mot slutet blev det riktgt riktigt bra.
Han var lite stel i början men mjukade upp sig efter ett tag & det kännes verkligen super!
Vi galopperade även för första gången sedan semestern idag, wow silken bra frammåtbjudning han hade! Behövde bromsa mer än driva idag vilket kändes superskönt då det känns som ett tecken på att den dåliga frammåtbjudningen varit på grund av inflammationen han hade innan<3
Massa guldstjärnor till mig älskade ponny idag, jag är lyckligt lottad som har en sådan underbar ponny❤️

W Love from Ida<3

Likes

Comments

Igår hämtade vi ÄNTLIGEN hem Prinsen Anton från sommarbetet, lite surt tyckte han.
Men han har iallafall en lycklig ägare nu :p
Skitigare än skitigast är han om man säger så..

Då blev det mys i stallet hela kvällen & jag och min vän provade även på att knoppa honom. Blev lite sådär resultat då han har fått hur tjock man som helst nu. Men godkänt.
Glada är vi också att vi fått ny kompis i stallet, @Sagarydholm s ponny har äntligen kommit & nu är stallsysslorna 100x roligare när man gör det tillsammans!
Så roligt att vi till och med putsat all våran utrustning på egen vilja! (!!)

Idag satt jag på ryggen på Anton för första gången på nästan 2 månader!😍
Han var ovanligt pigg men lugnande sig sen, på ridbanan hade vi sällskap av Saga med Magic & Johanna med Blitz<3
Passet avslutades med en skön skrittrunda ute i den svenska sommaren.

See you, W Love from Ida<3

Likes

Comments

Här i Portugal går jag på en marknad, då och då skymtar jag i ögonvrån små kartonger som golf bär rundor i ett snöre, däri finns kaniner & fåglar. Inget som förvånar mig då dagens befolkning inte har en hjärna till att tänka att djur också har känslor, dom har ett liv som är precis lika mycket som våra.
Djur som säljs här för att bli mat.
Inte nog med att dom får vistas i en trång låda & sedan bli slaktade.
Djuren får bo i små trånga burar, led smutsig halm, smutsigt vatten och dåligt med mat.

I vissa burar fanns det något omkring 20-25 fåglar, dom kunde knappt röra sig. I andra lade 4 stora kaniner i blöt stinkande halm. Deras tassar var missfärgade av allt kiss och smuts som fanns i burarna. Dom mådde inte bra & det såg man.
Det gör ont att se hur människor ens har mage till att hålla djur på det här viset.
Än en gång skäms jag över att vara människa.
Människor verkar tro att världen är vår, jag skulle snarare vilja säga att människorna har tagit över den värld som en gång var djurens.
Alla liv på denna jord är lika mycket värda.

Jag har länge velat starta ett omplaceringshem för djur, min vilja var på topp redan innan. Men nu efter att jag upplevt dethär har min vilja växt sig 1000x starkare.
Jag vägrar låta människorna behandla djur som om dom vore leksaker, vilket resten av världen borde förstå.

Tänk från djurens perspektiv, hur skulle det kännas för dig om du levde på dethär viset? Hur skulle det kännas om du blev uppfödd för att leva ett liv i misär, bli behandlad som leksaker och sedan slaktas innan halva livet ens gått?

Detta är helt sjukt, man gör inte såhär.
Punkt slut.

Likes

Comments

Första blogginlägget nu..
Ridsportens med och motgångar, åsikter och vardag är ord dom kort beskriver vart du hamnat.

När du följer min blogg får du en inblick i ridsportens värld, vad som händer i en ryttares vardag med både l
Med och motgångar.

Vi säger inte bara hej till bloggen utan hälsar också på min ponny Anton som för det mesta tar över denna blogg med sitt för söta utseende!

Första inlägget blir kort, detta är bara början.

Så, vem är du då?

Ja, kan man fråga sig. En 13-årig tjej från Skåne,ägare till en fin vit springare vid namn Anton.
Mycket mer finns det inte att säga om mig.
Mer kommer du få veta med tiden, så häng med!
Ida Rosling är namnet, förresten.

W Love From Ida<3

Likes

Comments