Hi beautiful people! I'd like to share with you, a text that spoke to clearly to me. It's the publisher and author Dominic Muir's original text and it's derived from the Bible plan "God Hunger". I hope this speaks to you as well. Please let me know, I'm more than happy to talk with you. And Merry Christmas!


We live in a world dominated by an orphan spirit. It teaches people to be defensive, self-reliant, self-sufficient. It militates against the vulnerability and dependence called for by Father God as we take on His kingdom values.

We have been trained by an orphan world that says we must prove ourselves capable. This is a religious lie. We are not built for independence. In fact, the moment we decide to kill our independence, admit our own incapability, give up and look to the Father, is the moment of our greatest victory.

Resolutions and commitments to change our behavior won’t work. Allowing God to change our heart – and the subsequent outworking of that change affecting our behavior – will transform us. Striving is the counterfeit of yielding. Religion attempts to transform us from the outside-in and does not work. The kingdom operates from the inside-out, and it does work, bringing about spiritual transformation.

In order to give up our self-reliance and yield to God’s work in our life we need to learn humility. The orphan spirit is rooted in pride and control. It is offended by the prospect of making ourselves vulnerable. Yet, humble people cannot be humiliated or offended, because their self-focus has vanished, swallowed up by their love for God, themselves and others.

Perfectionism and control tend to produce only shame and fear. But when we are justified by Christ’s perfection through faith in the finished work of the cross, He becomes our perfection. Suddenly, we are enough. We measure up. Slowly, our self-criticism and our judgment of others falls away, because we realize that everyone is significant.

Let’s get rid of our pride, because God resists the proud. Let’s choose to go low and God will lift us up. Let’s embrace the inside-out working of the Holy Spirit in our lives and look towards the glory that God desires to bring through His grace.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here



I will continue to write most of my posts in English since I am so blessed to have friends from all over the world. Today I want to wish everyone a Happy and Safe Thanksgiving with warmth, joy and laughter! I love the idea of dedicating a day of thanksgiving - although everyday should be a day of giving thanks - in ALL circumstances!

I'm celebrating Thanksgiving with my hostfamily and we're going to have the traditional turkey and lots of yummy things - lucky me! Tomorrow I'm going to Boston with my beloved au pair-friends that I've met here and I'm more than excited - just hoping that I will be fully restored from my cold, prayers more than welcome.

I am thankful for so many things in life. My faith, life itself, that I was created and planted into a time as this, all of my family, my parents, my grandparents, my brother, my friends, my education, my homecountry Sweden, my experiences, the countries I've visited and will visit, the restoration of health at so many occassions, my teachers and professors I've had throughout the years, glasses (I wouldn't see anything otherwise), my books and the authors who followed their dreams, food, encouraging notes and messages, deep conversations with beloved friends, animals and particularly the pets and yes, all the good times and all the bad times, there's so much more!

Sometimes it's hard to find things to be thankful for if we're in the middle of a storm but that's when we need to give thanks the most. If we start with the small things and cultivate a habit of not taking things for granted, we realize that we have so much to be thankful for...



Today we went to see the movie "Wonder" and what can I say? It was a WONDERful movie with a deep rooted sentiment. It spured my thoughts and made we wonder why we, as humans, are so keen to blend in when we were born to stand out. Why we are so concered about copying others when we were created to live for and by authencity. Why our image and all that it means can control us and make us act in certain ways that deep down contradicts our own beliefs.

Far too often I see people who only form friendships with people who they know can offer them something of "value" in terms of who their parents are, what connections they have, what network they can grant them access to and with those who they know will give them something. I want to be the type of person who doesn't look at those factors and then decide whether or not it's worth investing in that relationship but rather the one who welcomes everyone who crosses path with me with open arms no matter the background. I want to be the type of person who goes out to search for the lonely and say, "hey, you can sit with us" simply because I belive that everyone is worth to feel included and loved. I aspire to be the type of person who truly lives, breathes and walks with the eyes on what I can give into a relationship rather than what I can get out of it.

And I see a Sweden and a world where we don't measure anyone's worthiness based on what titles they are holding, what academic background or family they come from but rather by the fact that we all have our own stories to tell. When I look back at my life I want to be the one who dared to step into the deep water and step out into the unknown without fear of being rejeceted. I want to be the one who includes everyone I meet and who takes pride in being rejected for who I am rather than being cheered for for who I am not.

There's so many interesting people out there and I believe that some of our generations' most important tasks are to actually start seeing souls (who we are regardless of possessions) instead of bodies (appearance, dollars and cents etc.) because that would change the whole ideal of beauty and the way we perceive success.

Today I want to challenge us to take the first steps of inclusion of the people around us. Those that we haven't seen before, those that we have lost contact with, those that we usually wouldn't hang out with and those that are very different from us. Why? Why not! You will most certainly experience that the true success of life is revealed in your relationships.



I will change and mix the langugage her on the blog from post to post - depending on what I feel like writing. Today was a great, great day. First I woke up to serve at Hillsong Church Montclair - man, that place feels like home. After the services, I went to a birthday/surprise picnic at Eagle Rock Reservation for my dear friend Klara. It was a blessing and friendship is truly a wonderful gift from above.

The message I felt on my heart today relates to what we carry and it's inspired by Judah Smith's book Jesus is __. It's about all the pain, the hurt and the sorrows that we place on our shoulders. About the heavy yoke and hard burden of the world. We don't have to carry all that life hands us: all challenges and trials, on our own. The Bible says: "Cast your cares on the Lord and he will sustain you; he will never let the righteous be shaken (Psalms 55:22 NIV)."

We are supposed to ask for help, we are supposed to cast our cares on the Lord - He tells us to. Our minds might want to trick us into that we are not worthy of receiving help, that it was our own fault that we ended up in the situation we are in, that we deserve to feel bad and anxious. Our minds can be extremely infectious if set loose on the wrong trains of thoughts. We can actually come to a point where it's more comfortable to hold on to what hurts us - even when God calls us to: Come to me, all you who are weary and burdened, and I will give you rest (Matthew 11:28 NIV). We hold on to the hurt, instead of stepping out in freedom, because we feel comfortable there in the wilderness. We would rather stay in the comfort zone than taking a leap of faith into the unknown because the comfort zone is familiar. The freedom that He can give us sounds too good to be true. And that is exactly what the Gospel is about - the Good News, the News that are too good to be true.

Our wordly and 'rational' thoughts tell us that we shouldn't be able to feel and find inner peace in seasons of bankruptcy, sickness, despair, loneliness and depression. But that freedom is exactly what we find in the relationship with Jesus Christ. He says: For my yoke is easy and my burden is light (Matthew 11:30 NIV). If we walk with Him, and not in our own power, we will go through fire knowing that we will win no matter what. All we do is win in the relationship with Jesus. We win eternal life. Nothing that comes against us on this earth will prosper in eternity. The Bible says that: These trials will show that your faith is genuine. It is being tested as fire tests and purifies gold—though your faith is far more precious than mere gold. So when your faith remains strong through many trials, it will bring you much praise and glory and honor on the day when Jesus Christ is revealed to the whole world (1 Peter 1:7 NLT).

We carry these mountains that we were only supposed to climb. We make it harder for ourselves in the midst of trials - our thoughts make it harder. The thoughts tell us that we should be able to make it on our own, that we should figure it out on our own, that we will never make it through. And I get that, I've been there myself. I've been deep down in the life-consuming mud of burn-out and where I couldn't see an end to it. I've been in situations where I didn't believe I would make it out whole. But sometimes we hold on to patterns, patterns that belong to the past. When we take a leap of faith and put our feet on untouched spiritual ground, we can break free from the chains of depression, anxiety, worry, additions and far more. When we admit and act on: Cast all your anxiety on him because he cares for you (1 Peter 5:7 NIV), we will truly be set free.

When we welcome Jesus to carry the mountains for us, as he gladly does and did on the cross, we can make it out alive. We can make it to the other side with a character for eternity and still enjoy the journey on the way there. The Bible tells us and commands us that in the middle of stroms 'The Lord himself will fight for you Just stay calm. (Exodus 14:14 NLT). We are not supposed to freak out - we have a rock that is our salvation at a whisper's distance...

Drop the mountains and put on your best climbing shoes and soon you will reach the top!



USA, och resten av världen, är så fokuserade på konsumtion. Mer, mer, mer. Större bilar, fler leksaker, pool inomhus och utomhus, en katt av guld och två diamantklädda hamstrar etc. Lite skämt å sido,. men ni fattar poängen? Vi är så drivna, hela samhället, av att vi måste ha mer. Det är det mest rationella idag. Samhället bygger på att vi aldrig riktigt ska få vara nöjda med oss själva eller vår situation. Tidningarna skriver om det senaste modet, de nya trenderna och om alla produkter som lovar oss lycka och välmående.

Allt detta i sig är inget fel men vi fokuserar allt för mycket på det vi inte har och det vi fokuserar på är det vi får: vi känner oss aldrig riktigt tillfredsställda. Vi springer för att ta oss ingenstans snabbare. Schasar ut oss själva i ett hamsterhjul. Jagar det som inte är värt att jaga. Detta ämne knyter ihop med det jag skrev om för några dagar sedan: vi är human beings, inte human havings.

Dalai Lama fick frågan vad som förvånar honom mest och svaret var:

“Man. Because he sacrifices his health in order to make money. Then he sacrifices money to recuperate his health. And then he is so anxious about the future that he does not enjoy the present; the result being that he does not live in the present or the future; he lives as if he is never going to die, and then dies having never really lived.”

Om vi fokuserar på det som har ett verkligt värde i evigheten tror jag att vi alla hade varit mer tillfredsställda, sant tillfredsställda. Vi alla jagar efter något som kan fylla det tomrum vi har inom oss. Men det finns bara ett svar på vad som kan få oss sant tillfredsställda och det är Jesus. Det handlar inte om en religion eller traditioner, Jesus har redan uppfyllt det, utan det handlar om en personlig relation med Honom. Det handlar om att fokusera på de saker och ting som har ett bestående värde: ett värde som håller i evigheters evighet. Vår karaktär, det som karaktäriserar oss som människor och individer, är det vi bör springa efter. Vi ska springa det lopp som utvecklar oss som mest och som utmanar oss. Det lopp där vi inte klarar oss själva utan måste förlita oss på bön och styrka från Skaparen. Det lopp där vi prövas och formas till de människor vi sannerligen ÄR.

Njut av dagen och välkomna alla utmaningar med ett: "don't say 'why me', but rather 'try me'."

Source: http://www.collective-evolution.com/2014/05/25/someone-asked-the-dalai-lama-what-surprises-him-most-his-response-was-mind-altering/



Härliga lördag! Dagen då jag verkligen kan vila ut och få ladda batterierna. Börjar oftast mina morgnar med att läsa något: skrollar genom Instagram för peppande budskap, Bibeln och Pinterest. Ibland blir det till och med en kort podcast. Min poäng är att idag hittade jag ett så bra budskap om hur sinnet är slagfältet. Det är där de verkliga striderna utkämpas. Vi tenderar att oroa oss allt för mycket - för saker som händer och för saker som inte händer. Vill dela T.D. Jakes ord:

The mind is the battleground, it is the place where the greatest conflict is. It’s wearing you down. It’s where half of the things you thought were going to happen, never did happen. But if you allow those thoughts to dwell in your mind, it will succeed at robbing you of your peace, robbing you of your joy, robbing you of your life, just because you thought yourself into a nervous breakdown, you thought yourself into depression, you thought yourself into defeatism. The warfare is in your mind. Its not in your check book, its not in your savings account, its not on your job. The fight that you’ve got to fight is in your mind. The mind is the battleground, the fight is in your mind!

The bible says it is with the mind that we serve the Lord...It is with the mind that we serve the Lord - The mind is the battle ground. It is the place where the greatest conflict is. There are more people in this room having trouble in their mind than there are people having trouble in their finances. The struggle is in your mind: This is why we have people who go to bed tired and wake up tired. Slept 8 hours and you wake up still tired. The reason you wake up tired >is that you got sleep but you didn't get rest. Your mind has been in turmoil all night long. You been wrestling in your sleep. Have you ever woke up and your bed was wet, the bed is >all tore up just like you been in a fight. Because your mind has not rested. Your body went to sleep but your mind is still caught up in a warfare. Your mind is the battleground. Touch somebody and tell them the enemy is after your mind {Crowd: The enemy is after your mind}. Out to worry you to death, out to stress you to death, out to break you down, out to make you quit, out to make you think that you can't get up, out to make you give up on your dream. The warfare is in your mind, it's not in your checkbook, it's not in your savings account, it's not on your job - the fight that you got to fight >is in your mind, and if you whip it in your head, you can whip it your checkbook, you can whip it on your job, you can whip it out of your children. But you gotta drive it outta your head.

Meditera gärna över detta (note to self) och se hur du lyckas erövra område efter område i ditt liv! Jag är så pepp på att få tillbaka mitt sinne: let the Devil know not today. 

Ha en underbar lördag!



Ahhh, livet här i USA...Jobbdagarna är långa, mitt tålamod prövas ständigt och jag trampar ofta på vassa leksaker - men vad gör det när jag är i landet jag så länge drömt om att åka till. Jag har berört detta ämne tidigare, men den "växtnäring" för min karaktär som finns i den amerikanska jorden är obeskrivlig.

Jag har fått inse så mycket under mina tre månader här och har verkligen förstått att man kan uppnå tillfredsställelse och frid i stunden som är nu - inte när och om man har uppnått det finansiella målet, klättrat på karriärsstegen, träffat den rätta partnern eller har den nyaste bilen. Nej, frid i själen kan uppnås i stunden som är nu och min nyckel till det ligger i att livet i sig är en så obeskrivligt underbar gåva. Varje dag vi vaknar upp kan vi vara säkra på att vi har ett syfte att uppfylla. Varje gång vi får slå upp våra ögon till vardagen finns det mening. Vi kan vila i det. Varje andetag vi andas innehåller hopp. Varje ord vi yttrar har vikt.

Det spelar ingen roll i vilken situation vi befinner oss i eller vilka utmaningar (fysiska eller psykiska) som kommer emot oss - vi kan vila i att vi är underbart älskade och finns till för ett syfte. Vi behöver inte göra något eller uppnå något särskit för att vara värdiga eller för att ha ett syfte - nej det finns i hela vår existens. Vi är human beings - inte human doings eller human havings. Gud ser inte på oss med ett rankings-mätsticka utan med kärleksfulla ögon. Vi kan älska andra för att han älskade oss först.

Vi är skapade och planterade i denna tid och på denna plats av en anledning - även om vi inte förstår eller ser den. Vi hade kunnat leva i vilken annan tid som helst och vi lever på en planet mitt ute i en rymd som uppskattas vara 92 miljarder ljusår (källa 1). Ett ljusår är cirka 9,46 biljoner kilometer (källa 2). Ta 9.46 biljoner kilometer x 92 miljarder ljusår (plus att universum beräknas expandera hela tiden!!!) och du förstår hur unikt det är att vara vid liv, faktiskt en chans på nära noll att vi blev just vi (källa 3).

Det uppskattas också att det enbart är cirka 5 % av universum som vi faktiskt kan se - de resterande 95 % är mörk energi och materia (källa 4). Om vi bara trodde på allt vi såg med våra egna ögon så inser vi hur mycket vi skulle ta miste på.

Ja, jag vet inte riktigt hur jag ens ska försöka beskriva vilket underbart mirakel det är att vara vid liv. Vardagen kan lätt få oss att ta allt för givet, att tro att vår existens ligger i våra egna händer. Det är så enkelt att överrumplas av rutiner och vardagens måsten om vi ser dem som just måsten. Om vi ändrade perspektiv och förstod att det är en sann välsignelse att kunna utföra sysslorna, att varje andetag vi tar är unikt och att varje steg vi tar utforskar nya territorier i vår livsresa - då skulle vi kunna uppnå frid och tacksamhet i vardagens alla hörn. Det enda sanna stund och tid vi har är i detta nu. Vi kan hoppas och drömma om morgondagen men det är ingen garanti. Lägger vi för mycket fokus på morgondagen glömmer vi att leva i nuet och kommer till en slutdestination på jorden där vi aldrig riktigt har levt.

Det lyckliga i allt detta är att vi kan välja att vara här och nu. Vi kan välja att vara tillfredsställda med det vi har och känna innerlig tacksamhet för att få tvätta kläderna och tjäna varandra. Vi kan välja att välkomna andra med öppna armar och med en insikt om att vi är på denna resa tillsammans - inte ensamma. Vi är aldrig ensamma även om det känns så. Vi kan välja att lägga våra gamla liv bakom oss och omfamna det som Jesus har för oss - vi kan välja att tacka ja till Hans kärleksfulla och nådefulla famn. Vi kan välja. Det är det fina i allt det här: vi kan välja.

Life is really simple, but we insist on making it complicated.


Ahhh, life here in the United States ... The jobdays are long, my patience is constantly being tested and I often stumble on sharp toys - but what does that matter when I'm in the country I've dreamed about going to for so long. I have touched on this topic earlier, but the "nutrition" of the soil for my character-development found here in the American soil is indescribable.

I have realized so much over my three months here and have really understood that you can achieve satisfaction and peace here and now and not when you have achieved the financial goal, climbed your career ladder, met the right partner or have the newest car in your garage. No, peace in the soul can be achieved in the moment and my key to that is the fact that life itself is such an indescribably wonderful gift. Every day we wake up we can be sure that we have a purpose to fulfill. Every time we open up our eyes to everyday life - there is meaning. We can rest in that. Every breath we breathe contains hope. Every word we express is important.

It does not matter what situation we are in or what challenges (physical or mental) that come against us - we can rest in that we are wonderfully loved and exist for a purpose. We do not have to do anything or achieve something special to be worthy or to fulfill our purpose - no, it is in our entire existence. We are human beings - not human doings or human havings. God does not look at us with a ranking´s measuring stick but with loving eyes. We can love others because he loved us first.

We are created and planted in this time and in this place for a reason - even though we do not understand or see it. We could have lived at any other time in the realm of times and the very fact that we live on a planet in a space that is estimated to be 92 billion light years (Source 1) speaks clearly that there is more. A light year is approximately 9.46 trillion kilometers (Source 2). Take 9.46 trillion kilometers x 92 billion light years (plus that the universe is expanding!!!) and you understand how unique it is to be alive - actually a chance at close to zero that we became just we (Source 3).

It is also estimated that it is only about 5% of the universe that we can actually see - the remaining 95% are dark energy and matter (Source 4). If we just believed in everything we saw with our own eyes then we realize how much we would miss out on.

Yes, I do not really know how to even try to describe what a wonderful miracle it is to be alive. Everyday life can easily make us take everything for granted, believing that our existence lies in our own hands. It is so easy to be overwhelmed by routines and everyday necessity if we see them as just that - routines and have-to's. If we changed the perspective and realized that it is a true blessing to be able to perform the chores, that every breath we take is unique and that every step we take explores new territories in our journey of life - we would be able to achieve peace and gratitude in every corner of the day. The only true moment and time we have lies in this very now. We can hope and dream about tomorrow but there is no guarantee. If we put too much focus on tomorrow, we forget to live in the present and come to a final destination on earth where we have never truly and really lived.

The good thing, and the hope, in this is that we can choose to be here and now. We can choose to be content with what we have and feel sincere gratitude to wash the clothes and serve each other. We can choose to welcome others with open arms and with an understanding that we are on this journey together - not alone. We are never alone even if it feels so. We can choose to put our old lives behind us and embrace what Jesus has for us - we can choose to enter His loving and gracious arms. We can choose. The greatest of all this is: we can choose.

Life is really simple, but we insist on making it complicated.

Källa/Source 1: https://www.space.com/24073-how-big-is-the-universe.html
Source 2: http://www.rymdkanalen.se/blogg/2013/05/lucka-9-visste-du-att-ett-ljus%C3%A5r-%C3%A4r-946-biljoner-kilometer
Källa/​Source 3: http://www.businessinsider.com/infographic-the-odds-of-being-alive-2012-6
Källa/​Source 4: https://science.nasa.gov/astrophysics/focus-areas/what-is-dark-energy



Hej kära vänner,

Nu har det varit tyst här ett tag men tiden har gått i 110. Dagarna rusar på i ruskig fart med många bestyr och ärenden och då har tyvärr bloggen blivit lidande. Vad som hänt det senaste är att jag varit i värdfamiljens "lake house" som de säger här. Vi har paddlat kajak, plockat vilda blåbär och bara njutit.

Kulturchocken börjar lägga sig så smått och nu känns min vardag i USA mer och mer naturlig. Ett exempel är att man här inte säger tiden på samma sätt som vi i Sverige: dvs. kl. 16:00 för klockan fyra utan 4:00 pm (som ni redan vet), och nu känns det mer naturligt att säga 4:00 pm haha och kl. 16:00 känns lite konstigt.

Hur som helst har dessa två och en halv månaderna varit så otroligt utvecklande. Jag förstår varför viskningen om att jag skulle flytta hit varit så stark under sju år. Jag har vuxit som person eftersom jorden runt omkring mig varit full med växtnäring. Att lämna allt man känner till bakom sig är ett så otroligt stort steg. Min senaste tid har också varit 'confusing', som att jag befunnit mig i ett moln. Då tog jag mig tiden att lyssna till Guds budskap och fick förstå att det är enbart när vi kommit ut ur molnet som vi sannerligen kan säga att Han är vår Herde. Han tillåter även oss att tappa balansen i livet ibland för att vi ska kunna växa i vår tro och växa oss närmre honom: inte stanna i ett status-quo. Det är i vår svaghet som Han blir som starkast. Han kommer aldrig lämna oss och han har skrivit varje dag av våra liv i livets bok.

Värdfamiljens hund gick bort och det fick mig också att återigen att tro att det finns en tanke och plan bakom allas liv: ett startdatum för att komma till jorden och ett slutdatum för att lämna jorden. Egentligen är det då ingen slut utan början på evigheten...

Jag hade kunnat skriva om min tro och relation med Jesus hur länge som helst. Det känns så skönt att ha hittat hem, precis som Hillsong, kyrkan jag går till, också säger. Allting är en relation och inte religion. Det finns så mycket hemskheter som gjorts under religionens flagg och så mycket ondska som titulerar sig Kristen. Allting måste prövas om det kommer från Gud och det är bara från Gud om det är förenligt med vad Bibeln säger.

Livet i Hans närhet är oslagbar och även att jag vet att min leverfläck hade förändrats och att en till operation måste göras så känner jag frid. För jag vet att Han har räknat varje hårstrå på mitt och ditt huvud. Han är i full kontroll och knackar på ditt hjärtas dörr: Han skulle aldrig tvinga sig in och gör det inte heller utan väntar på att du ska öppna. Tiden är inne nu, inte imorgon och inte om en månad. Livet är så mycket större med Honom och Han bara väntar på att du ska låta Honom få bära alla dina bördor. Friheten finns i att ångra sina synder, säga förlåt och tacka Ja till Hans varma famn.

Om du behöver någon att prata med om något så finns Han alltid där och lyssnar... Vill du veta mer om Jesus så kan du gäääärna fråga mig. Han älskar dig!




Hej kära vänner,

Jag kom precis till Verona efter en lång och härlig helg i värdfamiljens sommarhus. Mina batterier är fulladdade och jag känner mer än någonsin hur glad och tacksam jag är för att jag vågade ta beslutet att åka hit och en oändlig tacksamhet över att jag lever och lever just i den här tiden genomsyrar mitt inre: en känsla jag vill hålla fast vid när vågorna blir högre.

Min helg har kantats med kajakpaddling, läsning och lyssnande till fågelkvitter. En särskild höjdpunkt var att få paddla just kajak och få lyssna på gudstjänst och lovsång samtidigt. Jag förstod verkligen att det är genom Guds nåd som vi blir räddade: inte för att vi på något sätt kan eller har förtjänat det, men för att Han är så evigt god. Jag har länge bett om att få inse vad mitt kall är: vad är det jag är satt på den här jorden för att göra, och jag kände hur jag verkligen fick ta ett steg i rätt riktning genom att förstå att Han planerat varenda dag i våra liv. Han kände oss redan innan vi kom till jorden: Han tog oss från tidlösheten till tiden och vi är inga misstag: vi är högst planerade och är satta just i den här tiden och födda i just våra land för ett syfte: vi är skapade av Gud och för Gud. Hallelujah vad skönt det var att få inse det!

Jag har också börjat läsa Dale Carnegies How to win friends and influence people och den är så välskriven att jag nästan smäller av! De insikter eller principer som jag hittills plöjt genom är:

1. Alla har en längtan efter att få känna sig bekräftade och viktiga: ett lika starkt behov sömn och det om mat för att nämna några.

2. Att visa genuin uppskattning: inte smicker, är otroligt viktigt för goda relationer. För vårt välmåendes skull.

Har satt upp ett litet mål för mig själv om att läsa minst en bok per vecka - inte för att jag måste, utan för att jag vill. Jag har redan börjat fylla upp min bokhylla med lästa böcker och det känns så himla tillfredsställande. Läsning får mig att må bra, det har blivit som en hobby, och precis citatet som min nyinköpta vattenflaska uttrycker: do more of what maes you happy, ska jag fokusera på det som får mig att må bra.

Lite tankar såhär på memorial day. Ha en fantastisk vecka mina kära!

Ida x



Hejsan svejsan allesammans!

Mina dagar i Staterna rusar på i en väldans fart: igår var det tre veckor sedan jag steg på planet i Göteborg mot nya äventyr. Det känns dock som att jag hunnit med otroligt mycket saker på bara tre veckor: inte bara upplevelsemässigt men också i termer av personlig utveckling. Äntligen kan jag sätta färger på just de två orden: personlig utveckling. Jag trodde inte att jag skulle ha direkt hemlängtan eftersom det är enkelt att Skypea och att jag bott ifrån familj och vänner tidigare, men ack så fel jag hade. Det går i vågor men just nu är jag bara så glad och tacksam att jag tog steget och flyttade hit.

Mina dagar består mest av jobb och det är framförallt under helgerna som tid finns för att hitta på saker. Den kommande helgen är det Memorial Day och då ska jag troligtvis följa med värdfamiljen till deras hus i Pennsylvania, annars får vi se vad det blir av. Min lördag spenderades i New York med två vänner som jag träffade på orienteringskursen: Alice och Doris från Kina. Vi gick mest runt kring Times Square och i Central Park men det blev också en sidotur till området "Flushing" där jag testade Pearl Tea: ett slags te från Taiwan. Vi såg också flera bröllop: bland annat ett inne i St Patrick's Cathedral.

Hur som helst är det är verkligen något speciellt med den staden: backen eller gatan upp till huset som vi bor i här i New Jersey är superlång och brant men efter en heldag i New York kändes det som att jag flög upp av all energi jag fått. Det är något alldeles särskilt med en stad som aldrig sover.

Söndagen som var spenderas i Montclair där jag gick på Gudstjänst hos Hillsong: jag blev såå otroligt glad när jag fick förstå att min favoritkyrka fanns bara ett stenkast med bil bort. Det roliga var, bland mycket, att jag också jag träffade en tjej från Finland som också jobbar som Au Pair. Hon hade åkt hit med en annan organisation men vi har redan bestämt oss för att hitta på något skoj. :) Resterande eftermiddag hade värdfamiljen ett trädgårdsparty i vårig anda. Roligt och typiskt för USA!

Ja, det är både mycket och lite som händer i min vardag men jag känner tacksamhet för var dag som jag får slå upp mina ögon igen. Innerst inne känner jag att jag kommer ett steg närmre att inse mitt kall och det väntar jag med spänning på: för jag tror att det finns något vi alla är kallade till att göra: om vi bara tar oss tiden att lyssna.