Header

Hej på er.

Jag vill referera mig själv som en lycklig tjej med dåliga dagar. Inte som en olycklig tjej med bra dagar. På sistone har det varit svårt om jag ska vara ärlig. När allt går emot mig och när det känns som tuffast, det är då det är viktigt att kämpa!

VARNING: Detta jag kommer skriva nu kan upplevas som att jag skriver utav ilska. Detta stämmer inte helt, utan av ren utmattning och besvikelse. Fast ja, lite ilska också. Så ni som inte klarar det kan sluta läsa.

Jag har berättat om min ångest och min depression. Ni som har varit där vet hur det känns, ni som inte har det kan bara försöka att förstå och vara glada att ni inte är där.
Jag har försökt få hjälp i 3 månader ungefär. I början av Juli träffade jag en psykoterapeut som jag har träffat sen dess. Jag har även gått till en läkare men som inte tryckte att jag skulle vara sjukskriven utan att jag ska jobba... Men hon sa även att jag har ångest p.g.a. "övervikt" och att om jag mådde dåligt så skriver hon ut piller. Så henne är jag inte vän med riktigt.

För några dagar sedan var jag i Trosa med min mamma och farmor, och där fick jag ett samtal från min läkare som undrade hur jag mått efter jag börjat med mina piller. Jag sa ärligt att jag har inte vågat tagit de eftersom jag inte fått någon information om de. Då svarade hon såhär: "Nej men då kan jag inte hjälpa dig!"... NEJ men okej, så det ENDA sättet att kunna hjälpa mig är genom tabletter som jag dessutom inte visste att jag skulle få (alltså, jag fick inte veta utav henne, utan av en annan att jag fått recept). Hur kommer det sig att andra får hjälp men inte jag? Sen första gången jag gick till henne kände jag på mig att hon inte tog mig på allvar. Hon skrev saker som inte stämde helt på mitt intyg (då jag fick vara sjukskriven i 2 veckor), och sen sa hon att jag skulle ringa om jag mådde sämre så skriver hon ut tabletter åt mig. Jag kunde iallafall be henne om ett intyg, eftersom jag behöver det till bl.a. arbetsförmedlingen och lite myndigheter så de iallafall kan hjälpa mig. Gissa vad jag fick hem idag? Ett brev från läkaren till ENDAST arbetsförmedlingen, där det står att jag inte får jobba med ett arbete som innebär mycket stress, för att jag slutade på mitt tidigare jobb när det blev för stressigt. VA?! Hon har ju inte lyssnat alls! Jag har inte ens nämnt något om stress? Jag har sagt till henne att jag lider av ångest och depression, hon har tillochmed kontakt med min kurator. Så säger hon att jag inte tål stress?

Detta intyg är bara att slänga... Jag behövde intyg på min ångest och depression, eftersom det är ett hinder för mig i mitt jobbsökande (som jag sa till A.F, och de behöver verifiera det så de kan hjälpa mig), och till försäkringskassan (som ändå inte läser mina ansökningar) och till A-kassan. Så nu kommer jag inte kunna få den hjälp jag behöver i mitt jobbsökande, för någon typ av ersättning, och ingen hjälp av läkare heller.

Hur ska jag kunna bli frisk från detta när allt bara blir kaos utav det? Ska inte läkare göra upp planer som ska hjälpa mig sakta med säkert för att må bättre? Ska inte de lyssna på mig?

Jag är så trött på att försöka, och försöka, och försöka. När ingenting hjälper? Vet ni hur det känns att inte kunna få hjälp? Att försöka klara sig på egen hand i något som inte ens syns utåt?
Bara för att jag är ung och har bra förutsättningar, så har jag alltså inte rätt till att må dåligt.

Trots detta jag skrev nyss, vilket är helt och hållet det jag känner, så känner jag mig som en dålig människa. Varför ska jag klaga på detta, det finns de som har det så mycket värre än mig? Jag vet att jag kommer klara detta, och jag tänker inte sluta försöka. Det blir bara sjukt tungt ibland, och man hamnar alltid på ruta ett.

Jag kollade på barncansergalan i måndags. Jag blev så imponerad på hur positiva barnen var, och på hur bra inställning de hade. De har det värre än mig, så jag har ingen rätt att gnälla. Jag har det bra, bara inte i mitt huvud.


Jaja, nu orkar jag helt ärligt inte skriva mer. Ledsen att detta blev ett sjukt aggressivt inlägg med typ en massa gnäll och klagomål. Ibland har man ljusa dagar, ibland mörka, och det är mänskligt.

Det är på grund av detta som jag känner mig som en olycklig tjej med bra dagar. När jag försöker känna mig som en lycklig tjej med dåliga dagar. Jag ber om ursäkt till er som tror att jag bara vill ha uppmärksamhet och att jag bara tycker synd om mig själv. Men jag behöver skriva av mig, och jag har fått så bra respons och så fina ord av de som inte vet detta, men får känna sig delaktiga, så jag tänker inte sluta skriva.

Ha en bra kväll!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

  • 38 Readers

Likes

Comments

Hej på er!

Nu var det ett tag sen jag skrev, men det har varit svårt att hitta något att skriva om. Så nu ska jag skriva både om bra och mindre bra saker, och berätta om en förändring som inte alla vet!

Jag har inte haft speciellt bra dagar de senaste dagarna. Det har varit kaos i mitt huvud och jag har stressat sönder fast jag inte har nåt att stressa för. En sak jag inte har hunnit berätta (tror jag) är att jag fick veta för ett tag sedan att jag inte bara lider av ångest, utan även måttlig-svår depression. För mig kom det som en chock så jag antog att depression bara var att man var ledsen och ev. hade tankat om att avsluta sitt liv. Men det finns olika typer av depression, precis som ångest. Så jag ska förklara hur jag upplever att min depression är, så att ingen missförstår..

Jag känner inte sorg. Jag har livslust, jag har alltså inga tankar om att ta mitt liv. Det är det viktigaste att alla vet om! MEN, jag känner mig likgiltig.. Jag känner inte glädje så som jag brukat, jag gläds inte åt det jag borde, jag har svårt att skratta genuint. Inte bara när det kommer till glädje. Alla känslor man brukar känna, känner jag knappt längre. Bara irritation och skuld. Skuld är det jag känner mest.
Jag är rädd att folk tror att jag inte bryr mig bara för att jag inte känner någon glädje eller sorg.

Depression är inte något man väljer. Det är inte att du tänker negativa tankar och så blir du nedstämd. Depression är en sjukdom precis som ångest. Det är nåt kemiskt "fel" i hjärnan. Hjärnan fungerar faktiskt inte lika bra som det ska när man lider av depression. Jag lägger upp en bild längst ner i inlägget sen på hur det ser ut.

Men nog om det nu, finns hur mycket som helst att skriva om depression, men får inte ut så mycket.

En av det jobbigaste med att lida av psykiska ohälsor som inte syns, är t.ex. att ansöka om sjukpenning och försäkrings(förnedring)kassan inte svarar eller bryr sig. Eller när man skriver in sig på arbetsförmedlingen och förklarar att man inte klarar av vissa saker eller långa arbetsdag etc. p.g.a. ångesten, så måste man ha ett läkarintyg. Allt man ska göra blir extra svårt, längre processer och mer komplikationer. Jag har redan svårt att kunna tänka klart, min hjärna funkar liksom inte. Jag klarar inte av en massa krångel. Så det är ett stoooort hinder..

MEN!!

Jag ska faktisk inte bara prata om ångest och depression. Jag har faktiskt positiva saker att berätta nu!

I slutet av oktober/början av november, så ska nämligen jag och Jocke flytta hemifrån (igen)!! Vi skriver på kontrakt om några dagar. Det är en stor 2:a här i byn (MED UTEPLATS), så jag har nära hem till mina fantastiska föräldrar (vilket är otroligt skönt, speciellt eftersom jag mår dåligt, och för att de precis skaffat kamin)!
Så idag var jag, Jocke, Emelie och Sosso iväg till IKEA och så handlade vi det sista vi behövde till lägenheten. Det blev lampor och gardiner, ooooch så lite småsaker, hehe. Igår var jag, Jocke och Sosso på Ö&B, Rusta och så. Där köpte vi lite städgrejer och inredning. Så nu kommer lite bilder, först om depression, sen det vi köpt (lite av det iallafall).

Ha det så bra, så kommer jag uppdatera när jag har något att skriva om!

  • 37 Readers

Likes

Comments

Hej på er!

Denna gång ska jag inte skriva om ångest eller något negativt. Utan jag tänkte berätta om vad jag gjorde idag och igår.

Igår åkte jag och hälsade på min kära bror Johan. Vi satt och pratade och fikade lite innan vi hämtade upp Matilda på dagis. Efter det blev det massa bus och mys! Vi kollade på hennes favoritserie "Masha e Orso" vilket betyder Masha och björnen tror jag. Hon tog även fram massa böcker och DVD:er och busade lite. Det är helt sjukt vad hon växer fort! Jag fick t.ex. en kram och puss av henne, och jag trodde inte hon kunde sånt, men det är ju bara ett tecken på hur snabbt hon utvecklas och växer!😍 Kan tillägga att hon är 1 år och 3 månader (om jag räknar rätt).
Precis när jag skulle åka så kom Alessandra hem från jobbet, så jag hann även träffa henne och prata lite. Jag tycker det år så mysigt hos de! Man vill liksom inte åka hem haha.

Nu lite om idag.
Imorse ringde alarmet kl 7 på morgonen, så jag snoozade till typ halv 8, sen gick jag upp och gjorde mig klar inför att träna med Sandra. Så jag åt lite frukost sen åkte vi till gymmet. Jag hade inte tränat på sjukt länge, men blev glatt överraskad över hur bra det gick. Jag trodde att min energi skulle ta slut direkt, som när jag går på promenader. Men jag orkade, och Sandra liksom pushade mig och jag klarade alla övningar! Jag blev galet imponerad av Sandra! Hon är otroligt duktig, och hon kan verkligen det hon gör! Jag hade inte kommit iväg dit om hon inte hade tagit med mig dit, och det behövdes känner jag! Jag känner redan träningsverken också.😂

Sen kom jag hem och åt lunch med Jocke innan han åkte och jobbade. Sen när mamma kom hem satte vi oss i soffan och kollade lite på TV. Sen somnade jag och sov tydligen några timmar. Så bra har jag inte sovit på längre, så skönt! Men gud vad trött man blir när man vaknar haha.


Men nu tänkte jag försöka sova eller kolla på nån serie tills Jocke kommer hem, kan inte riktigt sova förrän han är hemma (och han kommer hem typ 20 över 1 på natten).

Jag vill också passa på att tacka för allt stöd jag har fått! Jag har fått jättebra respons och så från mitt senaste inlägg, och det gör mig så glad för att jag tycker det är så nervöst att skriva om sånt liksom. Så tack! Det är uppskattat!


Men ha det så bra så hörs vi!

  • 50 Readers

Likes

Comments

Ångest

Hej på er!

Som vanligt har jag svårt att veta var jag ska börja. Vad ska jag skriva om? Vad tycker folk är roligt att läsa om? Hur ska jag formulera mig? O.s.v.. Detta inlägg lär handla bara om ångest. (Sorry)

Jag känner att jag måste sluta tänka på vad jag tror alla vill läsa om, och skriva det jag känner att jag vill och behöver. Jag har även hört att det finns de som gillar när jag skriver om min ångest och att de vill veta mer om vad ångest egentligen än och så. Så jag kan väl försöka förklara det. Men en viktig sak jag tänkte ta upp denna gång om ångest, är vad nära till den "sjuka" kan göra. Då det är svårt för anhöriga att veta hur de kan hjälpa till och så. ✨

Det värsta med att inte ha ett jobb eller så, är att jag har ingen koll på dagarna, och pga min ångest så minns jag typ inget heller. Men det första jag tänker på när jag tänker tillbaka på veckan, är mitt samtal med min läkare. Det samtalet förstörde hela veckan, om inte mer. När jag träffade läkaren så konstaterade vi att jag lider av Generaliserat ångestsyndrom och Stressreaktion. Då gjorde vi upp en plan på hur vi skulle försöka göra något för att hjälpa mig. Vi pratade om att jag skulle först vara sjukskriver i 2 veckor, och under dessa skulle jag gå på promenader för att öka endorfiner. Under de veckorna skulle min läkare prata med min kurator om hur de skulle göra. Om jag inte mådde bättre efter vevkorna så skulle vi göra upp en plan och så. Jag tror jag redan har skrivit det här? Jaja.
I veckan runde min läkare och frågade hur jag mådde, och jag sa att jag mår inte alls bättre efter dessa 2 veckor. Då sa hon att hon tar bort min sjukskrivning då hon inte vill att jag bara ska gå hemma hela dagarna (och där sa jag även att jag sitter inte inne hela dagarna och varje dag, utan åker iväg så mycket jag kan och hittar på saker), och att jag borde söka jobb igen. Mådde jag sämre sen så skulle jag ringa igen så skulle jag istället få medicinering.
Det jag kände när läkaren berättat det där, var att jag inte blev tagen på allvar. Hade jag mått så bra så att jag kunde jobba, så skulle jag inte gått till henne från början. Jag ville ha hjälp med min ångest så att jag kan må bättre och så jag kan göra allt som en normal person ska kunna. Men att allt jag trodde och fick höra att vi skulle göra, bara avslutades med att kastas i sjön, så känner jag att jag får ingen hjälp. Ska jag alltså försöka bli frisk på egen hand? Om det nu spårar ur så är det enda hon kommer hjälpa till med, är att skriva ut piller till mig? Jag blev så sjukt ledsen och ville bara försvinna. Jag kommer ihåg hur jag bröt ihop och började storböla i typ 3 sekunder, och att jag sen inte kunde gråta mer. Det liksom gick inte att få ut gråten. Så istället satt jag där, ledsen och enligt mig, hjälplös, medan jag skrev till Jocke om samtalet med läkaren, och han hjälpte mig så otroligt mycket.

En av de värsta sakerna med ångest, är att det inte syns. Jag kan gå till affären och verka pigg och glad, men inom mig kan det bara vara kaos på alla sätt och vis. Jag vill inte behöva bevisa mig för en läkare att jag mår dåligt, för att få det hjälp jag behöver. Men att jag samtidigt skäms. Hur har det gått så långt, så jag behöver hjälp av en läkare? Jag hade ju bara lite ångest ibland? Från det, till att ha konstant ångest och hela tiden kämpa med allt jag tar mig för. Det låter inte som mig. Jag känner inte igen mig i det.

Jag hoppas att ni inte tror att jag bara sitter här och tycker synd om mig själv, och att jag bara fiskar efter uppmärksamhet. För så är inte fallet. Jag söker förståelse och försöker bearbeta.

Igår var jag och Jocke i Nyköping för att vi skulle fira våran förlovningsdag (på måndag har vi varit förlovade i 3 år!). Vi gick runt lite innan vi satte oss och åt middag. Jag kände att efter 5 minuter efter vi hade parkerat, så orkade jag inte gå. Tänk er att ni har 10kg's vikter fast på varje fot och axlar. Det är liksom tungt att ta ett enda steg, och energin bara försvinner. Så får jag när jag går i mer än 5-10 minuter. Så Jocke fick hålla mig i handen och mer eller mindre dra fram mig. Det är galet vad han står ut med bara för att jag lider av ångest. Jag fick veta att han tycker det jobbigaste med det, förutom att jag mår dåligt, är att han inte vet hur han kan hjälpa mig. Därför tänkte jag ta upp det nu, hur man kan hjälp någon som lider av bl.a. ångest.

Jag bifogar en bild ut Therese Lindgrens e-bok "Ibland mår jag inte så bra", där hon berättar just om vad anhöriga kan göra och vad man inte ska göra.

Det där är något som är värt att läsa.

Det sista jag vill säga om ångesten är detta; Jag känner att under den senaste tiden, kanske de 2 senaste veckorna, att jag har blivit sämre. Men att jag av någon anledning skäms över detta och försöker typ låtsas som att jag mår bättre istället. Delvis p.g.a. att jag skäms (vilket är jävligt dumt eftersom ångest är en sjukdom), men också för att jag vill inte oroa min familj och så. De har tillräckligt mycket att tänka på, så de ska inte behöva oroa sig mer liksom.


Men ja detta inlägg handlade typ 99% om min ångest, och även om jag känner att det inte är kul för er att läsa om, så måste jag skriva för min skull, och hoppas att folk läser det jag skriver. Jag har ju som sagt också hört några som vill att jag ska prata om den, delvis för att det är en del av mitt liv nu, men även för att ångest blir vanligare idag, och det ligger mycket skam och tystnad över det ibland.

Men nu ska jag avsluta detta lååånga och deppiga inlägg. Nästa inlägg får bli något roligare!


Tack för att du läste! Kram.

Likes

Comments

Hej på er!

Jag tänkte uppdatera lite efter senaste inlägget. Då skrev jag mycket om ångesten och så, så tänkte mest återkoppla lite.💁

Sen vi pratade sist så jag varit hos en läkare som har "diagnotiserat" ångesten eller vad det kallas. Jag har även blivit sjukskriven i 2 veckor just nu, där jag ska bara gå på promenader typ medan min läkare och kurator har pratat mer om hur vi ska göra sen. Just nu verkar det som att jag kommer gå mer regelbundet till kuratorn och andra saker, jag kommer även få gå till någon sjukgymnast och träna (eftersom motion överlag gör så att man mår bättre, men jag inte harenergin att kunna ta mig ut själv), och lite annat, vet inte hur mycket jag vill dela med mig av.
Jag är alltid trött och det är en av de jobbigaste delarna av ångesten. Jag får liksom tvinga mig själv att göra något.

Men sen jag skrev sist så har jag faktiskt mått lite sämre, blivit mycket mer lättretlig och tycker att ångesten har blivit tyngre, men har min underbara familj (och Jocke och Sosso såklart!), som stöttar mig och hjälper mig.

Men nog om det tråkiga!👋

Det jag minns, men minns inte när haha, är att jag följde med Sosso till Stockholm för att prata med en tatuerare och kolla på hennes skola. Otroligt nog så hittade vi dit vi skulle och åkte aldrig fel! 😱

Jag var även med när min systerdotter Maja började i FÖRSTA KLASS!? Det var så roligt att vara med, och mycket nostalgi! Maja verkade inte jättetaggad, jag och Emelie var nog nästan mer peppade än Maja haha.

I går så var jag hos kuratorn, och efter det så åkte jag och Emelie och hämtade upp mamma och sedan åkte vi till Johan och hans familj och hälsade på lite! Det var roligt att få se hur mycket Matilda har vuxit, och även roligt att få träffa Alessandras föräldrar som är på besök i Sverige en vecka.😁
Efter vi varit hos brorsan så stannade vi till på elgiganten och hämtade ut min dator som min fantastiska kille köpt till mig! Det blev en MacBook Pro, och är så galet nöjd!Jag är lite (mycket) av en Apple-nörd, hade en Asus innan, och ogillar allt som inte är apple typ, så krångligt! 😂

Idag så åkte jag, Jocke och Emelie till Kungens kurva, fick mer pengar än jag räknat med, så åkte till elgiganten där och köpte en iPad Pro (Apple-nörd, jag vet), och även en Apple Pencil. Jag har känt att när jag får kraftig ångest så behöver jag sysselsätta mig lite, för på det sättet kan jag tänka bort ångesten utan att "undvika" den.. Så med den kan jag göra kreativa saker på paddan, och så ska jag och pappa skaffa Logic, så kan jag äntligen börja spela in musik igen!
Efter elgiganten åkte vi och åt, sen tog vi en tur till Dollarstore och handlade lite åt mamma och så. Sen åkte vi hem och tagit det lugnt sen dess. Emelie köpte en ny dator också, så vi har installerat och fixat våra grejer, kollat på TV och ätit. Men nu ska Emelie hem och jag och Jocke ska sova.

Hoppas detta inlägg blev lite mer sammanhängande, men tror tyvärr inte det, det är svårt att skriva saker när man knappt minns de, och försöker skynda sig att skriva ner det man tänkte innan man glömt det haha. 😳

Hoppas ni har det bra, så ska jag försöka uppdatera lite mer här, men skriv gärna om ni vill att skriver om min ångest (vet att många kan relatera och även att många vill lära sig mer om det), eller om jag ska skriva om något specifikt.


Ha det bäst!👋


  • 70 Readers

Likes

Comments

Hej på er!

Jag vet att det var sjukt länge sen jag skrev här, men känner nu att jag behöver lätta på hjärtat lite. Kommer Antagligen inte vara logisk och skriva otroligt osammanhängande, då det är jobbigt att få ut allt och förklara på ett bra sätt.

Jag och Joakim är, som många nog vet, i Sunne på Selma spa och hotell. Vi åkte hit för att komma bort och koppla av och se lite av vackra Värmland, få vara med bara varandra och liksom, slappna av. Men jag är så otroligt trött på att aldrig må bra helt.. Jag har något som kallas GAD (Generalized Anxiety Disorder), alltså, ångest som jag känner av hela tiden och gjort väldigt länge. Det är inget som jag har velat visa eller prata på mycket om, men nu när jag vet vad jag har så är det lite lättare iallafall.

P.g.a. min GAD så kan jag aldrig slappna av helt, och har alltså alltid ångest, fast vissa dagar är det bättre, och vissa sämre. Idag var en sämre dag. Jag är så trött på att ha detta, att jag inte kan sitta på en fin restaurang med världens finaste kille och bara njuta, utan istället ska jag sitta och ha ångest över något jag själv inte vet om. Jag vet inte riktigt vad jag vill skriva eller så. Jag blir bara så ledsen över att bära på detta och att det ska förstöra fina stunder. Det jag tycker är jobbigast i nuläget är att Jocke känner att han måste ta hand om mig och att han mår dåligt för att jag inte mår bra, och det vill jag inte att han ska behöva.

Jag hoppas att det blir en bättre dag imorgon, då väntar spa-behandlingar och sedan en bilresa hem igen.

Jag vill inte bara skriva negativa och nedlåtande saker, ångesten går som sagt upp och ner. Jag vill inte gnälla, jag vill att folk ska förstå, så förstsår de varför jag är som jag är och varför jag verkar "lat" och "borta" m.m..

Men nu kommer jag lägga upp bilder (mest på maten vi ätit sen vi kom hit haha), det kommer i kronologiskt ordning (om jag gjort sätt) så mycket mat, även Jockes. Sedan lite övrigt.

Ha det bra!

  • 145 Readers

Likes

Comments

Hej!

Nu sitter jag återigen hemma hos mamma och pappa. Jag och pappa hade precis börjat åka mot Södertälje för att jag skulle ta tåget hem. Men inte ens efter 5 min så skrev Joakim till mig och sa att tågen är inställda. Så vi fick vända om igen... Jag har föreläsning imorgon och fredag, så det här var inte vad jag behövde.

Om det inte är nog med det. Igår så råkade mamma ut för en olycka. Det var någon i en SUV som fick sladd och for rakt mot mamma, som inte hann väja. Så mamma fick ta en dag på VC och akuten. Hon är okej, men har ont såklart. Tur att det inte var några höga hastigheter!

Snälla: ÅK INTE MED SOMMARDÄCK NU! För allas skull!

I början av veckan så kände jag mig febrig och slut i kroppen. Så låg mest hemma i soffan hela dagarna fram tills mammas olycka, då jag åkte hem till Vagnhärad.

Så där var lite om min vecka, i fel ordning. Men men.

Nu så ska jag ta och plugga lite och hoppas att tågen går imorgon så jag kan komma till skolan på fredag.

Ha en bra kväll!

  • 68 Readers

Likes

Comments

Godmorgon!

Just nu sitter jag och äter frukost och ska sedan förbereda mig för skolan. I stort sätt så har jag glömt något varje dag. Mest matlådor, och när jag kommer ihåg att ta med matlådan så glömmer jag bestick i stället haha.

Som jag skrev i mitt förra inlägg så berättade jag att jag och Jocke skulle flytta hemifrån, och det har vi gjort nu, så jag tänkte berätta om flytten och om hur det känns hittills. Även om vad vi har gjort förutom att flytta.

På fredagen när jag, mamma och Emelie satte oss i bilden med alla kartonger och IKEA-möbler, så stannade vi först för att tanka, och sen stannade vi igen för att dörren på förarsidan låste sig och gick inte upp. Samtidigt så låste sig backluckan där alla saker var.
Men det låste sig med lite hjälp av pappa!

Sedan när vi väl var framme i Katrineholm så var det bara att bära upp allt. Bland det jobbigaste jag har gjort, speciellt då jag var helt galet förkyld!

Sedan åkte vi och handlade lite medan Jocke, Jonte, Nicklas och Conny (Jockes pappa) bar upp soffan och sängen.

Sen fixade vi lite innan alla utom Jonte åkte hem.

På lördagen så kom mamma, pappa, Emelie och Lena (Jockes mamma) hit och hjälpte till galet mycket! Jag hann knappt med för allt hände så snabbt och smidigt. Alla kartonger kastades, alla flyttlådor lades upp i förrådet och Emelie och Lena byggde ihop de sista IKEA-möblerna.

Medan de byggde ihop möblerna så borrade pappa och hjälpte mig att sätta upp tavlor, klockor, lyktor och allt sånt. Vi fick nästan allt klart!
Nu har vi bara 1 kartong kvar, och det är med alla mina tjocktröjor, men det kanske jag fixar idag efter allt pluggande.


Igår medan jag pluggade så lagade Jocke lite mat. Vi åt tonfiskröra med pasta, och det är så gott!
Efter det så pluggade jag lite till och sen kollade vi lite på TV tills jag somnade i soffan haha.

Men nu ska jag fixa lite inför skolan. Här kommer lite bilder!

Hoppas ni har en bra dag!

  • 128 Readers

Likes

Comments

Hej på er!

Som många av er nog vet så ska jag och Jocke flytta hemifrån! 😄
Veckan efter jag kom in på skolan så ringde jag runt till olika hyresvärdar, där en av de hade en lägenhet som vi kunde komma och kolla på samma vecka. Så på torsdagen den vecka så åkte vi till den och kollade. Den var över alla förväntningar! Den var verkligen jättefin!
Så efter vi kollade på den så ringde jag hyresvärden och sa att vi var intresserade. Sedan efter knappt en timme så ringde de upp och sa att vi får hyra den! 😍

Så den första oktober så flyttar jag och Jocke in i en stor etta i Katrineholm. Alltså om ca 2-3 veckor. Och jag kommer ha 5 min promenadväg till skolan, och bor några meter ifrån Espresso House och O'Learys, haha. 😄

För ett tag sen så åkte vi till Ullared med Emelie och Alice, så där passade vi på att köpa massa saker till lägenheten, som nu tyvärr är nedpackat så jag kan inte visa. Jag har även börjat kolla på lite saker man kan inreda med, få lite inspiration liksom!

Sen har vi en undran. Jag och Jocke funderar på att filma själva flytten, så de som vill se eller vill vara med men inte kan, kan få se lägenheten och vara med på flytten. Låter det som en bra grej?

Nog om det, här kommer lite bilder som ger mig och inspiration!
Och vi börjar med badrummet. Eftersom golvet och en rand på kaklet är rosa, så kommer vi inreda i grått och rosa.

Och sedan i vardagsrummet/sovrummet så tänkte vi att eftersom det är vita väggar, och våran säng, soffa och gardiner är svarta eller mörkgråa, så tänkte vi inreda med lite grön marmor och mässing. (Dock inte för mycket!/Jocke)

Och till köket hittade vi inga bilder. Men vi kommer ha en beige löpare, och sen t.ex. vispskålar i turkos/babygrön. Så de färgerna kommer vi ha där.👍


Hoppas ni gillade den här typen av inlägg och svara gärna på undringen!

Ha en bra dag!

  • 144 Readers

Likes

Comments

Igå så var jag på skolan för första gånger sedan antagningsporovet, för idag så hade vi upprop och sånt.
Det första jag såg när jag skulle svänga in till IUC's parkering var ca 10 killar som stod och pratade. De verkade redan vara kompsar allihopa. Då blev jag nervös och visste inte om jag skulle gå fram eller om jag skulle gå in till lokalen. Hehe.

Sedan började uppropet. Vi var rekordmånga tjejer i år, 6 stycken av kanske 30.
Vi fick lite information och sånt, och sen drog vi och åt lunch.

Jag och en tjej som heter Amanda gick och åt tillsammans, hon presenterade sig precis innan vi började, och efter det så pratade vi hela dagen.
Hon är en jättehäftig tjej från Åland, fin dialekt och jättetrevlig!

Iallafall, efter lunch så gick vi tillbaka till IUC för att ha en föreläsning om Kundrelationer. Föreläsaren var otroligt intressant och var så extremt duktig på att lära ut. Hon berättade också att hon har en musikalisk sida. Hon har t.ex. konkurerat mot Linda Bengtzing och jobbat med Bert Karlsson!

Vi slutade halv 5, så efter det åkte jag till Nyköping för att sova hos Jocke.

Just nu sitter jag och äter frukost innan jag ska åka till skolan.
Hoppas alla får en bra dag!


  • 98 Readers

Likes

Comments