På tisdag tog livet plötsligt en oväntad vändning. De som läst tidningen har väl knappast missat att toronto bröt kontraktet med Jocki. Fotbollsvärlden är hård, och det är sånt som händer. Jag skulle kunna skriva en hel bok om det som har hänt (och jag skulle SÅ gärna vilja berätta ett och annat åt er) men det kan jag ju förstås inte göra. Så jag kommer inte skriva något.

Så de senaste dagarna har varit lite som ett stort frågetecken. På måndag reser vi hem och tack och lov har vi både hem och bil kvar, och vi hann heller inte skriva något ettårigt hyreskontrakt här som tur är.

Men allt är relativt och efter att ha känt sig lite deppig och uppgiven några dagar känner jag att jag egentligen inte har något att sura över. Det finns värre saker som händer och det som hände i Stockholm idag är betydligt värre och jag tänker på hur mycket hemskt som händer runt om i världen dagligen.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Men alltså på tal om mitt förra inlägg, VAD vill ni läsa om. Skriv något! Önska något! Jag känner mig lite vilsen i bloggvärlden och känner bara att allt jag skriver är så tråkigt. Jag är visserligen inte längre någon intressant person med något smaskigt skvaller eller provocerande åsikter, men det vore roligt att veta lite vad ni gillar att läsa om. Anonymt eller inte spelar ingen roll.

Nu ska vi se senaste avsnittet av "innan vi dör". Så spännande!

Likes

Comments

Tidigare i livet har jag aldrig haft svårt för att skriva och uttrycka mig, nej tvärtom, men nu däremot är det så svårt! Vet inte om det har att göra med att man blir äldre och förståndigare eller om det bara helt enkelt är det att jag skriver för sällan och har blivit dålig på det. En kombination av båda kanske.

Jag tänker så mycket på vad det är ok att skriva om. Barnen vill jag ju inte visa och berätta för mycket om ändå, och det är ju de jag spenderar hela dagarna med så det är lite svårt att inte skriva om dem. Fotbollen är ju också en stor grej nu men där också måste jag ju hela tiden tänka på vad jag säger och inte. Det är ju så mycket som är hemligt och eftersom jag inte kan skriva allt så blir en del saker jag tänker och funderar över saker jag inte kan skriva om, med risk för att avslöja något som inte är ok.

Och så tiden då, alltså jag förstår inte hur jag tidigare har hunnit studera, jobba, spela fotboll och hinna blogga - på samma gång. Nu är jag hemma med två barn och det känns som om jag inte hinner något annat än att få vardagen att gå ihop. Känns som om jag mest står i köket, och gör jag inte det så funderar jag vad vi ska äta till lunch/middag. Som den sanna hemmafrun jag är, HAHA.

Nu har jag hursomhelst fått ihop några rader, och tur är väl det för svärföräldrarna är påväg hit så småningom och idag fick jag ett muntligt hot om att svärfar inte tar med mina svarta klackskor om jag inte börjar producera mera blogginlägg. Så det är bäst att sätta fart på!

Likes

Comments

Årets första hemmamatch är spelad och det blev 0-0. Men vilken upplevelse alltså, WOW! Det är verkligen så mäktigt att gå på en stor fotbollsmatch. Och vilket fantastiskt omhändertagande av spelare med familj, man blir alldeles varm i hjärtat.

Och på tal om varm i hjärtat, barnen! Så roligt att se hur de hittar kompisar snabbt trots att man pratar olika språk. Och på tal om språk, Maxi lär sig varje dag nya ord och uttryck på engelska. Bara vi hittar var vi ska bo nu snart och Maxi får börja skola så kommer han lära sig engelska på nolltid.

Jag ska skriva mer imorgon om jag hinner, för nu ska vi sova. Men en bild ska jag bjuda på, eller två.

Likes

Comments

På fredag spelas säsongens första hemmamatch. Känns väldigt spännande och det är lite skräck blandad förtjusning när det gäller den känner jag. Idag fick jag i uppgift att ta en selfie och skicka in den till nån som gör matchpassen som man behöver för att komma in till "friends and family room" och "post game hosting". Låter ju himla roligt om det inte skulle vara så att jag inte har en blekaste aning om var ställer är, hur det ser ut, hur vi ska ta oss dit och hur barnen kommer orka eftersom matchen börjar först 19.30. Men det är ju några dagar till det så jag hinner säkert klura ut det.

Och på tal om selfie, hur svårt är det inte att ta en någorlunda acceptabel selfie på sig själv när det väl gäller. Jag kan säga att det blev några bilder innan jag hittade en som va så pass ok att jag vågade skicka in den när man dessutom har åtminstone ett barn som hänger en i byxbenet.

Nu ska vi bada barn, natta barn och sedan slänga oss i sängen och titta ett avsnitt "Innan vi dör". En svensk serie som en vän tipsade om tidigare i vintras men som jag har väntat på att se tills jag och J kan se den tillsammans. Så trist att titta på serier ensam.

Likes

Comments

Helgen kom och gick. Jocki var ledig lördag och söndag så det var skönt att få lite tid tillsammans. Vi har både gym och pool i huset som vi bor i så vi har redan hunnit simma två gånger och så brukar jag smita ner till gymmet en stund på kvällarna när Jocki nattar barnen, alternativt en stund på morgonen (med barnen... - inget jag rekommenderar). De flesta höghus här har välutrustade gym, otroligt bra idé om man frågar mig och jag hoppas att vårt kommande boende också kommer att ha det.


Vi besökte också ett nytt shoppingcenter. Finns så otroligt många stora shoppingcenter här och shoppingen är så bra. Så vad köpte jag då? Jo, ett paket strumpor på H&M. Haha... Lyxlivet ni vet. Det är mycket utgifter när man flyttar till ett nytt ställe så shoppingen får nog vänta ett tag. Men det är ju roligt att gå runt och titta och äta god mat.


Vi har besökt många legobutiker också, och Maxi har fått ett stort paket Nexo Knights av Jocki precis som han hade blivit lovad. Lyckan då de byggde ihop det alltså! Maxi är en riktig legokille för tillfället som både bygger och sedan leker länge.

Likes

Comments

Igår besökte vi en ny park för första gången. Så roligt att det finns stora parker här och att det ofta är väldigt mycket folk där också. Roligt för mig så jag har någon att prata med och att barnen också kommer i kontakt med andra barn. Idag var vi där igen så länge Jocki tränade och jag passade på att fota lite också, vi var där strax innan lunch så idag var det nästan ingen annan där.

Det finns mycket roligt att klättra på i parken. Det ser verkligen ut som riktig sten och trä men det är någon sorts plastgrej. Antonio tycker det är otroligt frustrerande att inte kunna klättra med överallt där Maxi kan.

En fokuserad Antonio

Det finns så roligt många söta ekorrar överallt. Barnen älskar dem och de är inte så rädda så man kan gå ganska nära utan att de springer iväg. Idag påväg till parken så såg vi säkert närmare 10 olika.

Här är det Maxi som är fotograf. Vilken tur att man är barnslig, annars skulle det nog vara tråkigt att spendera många timmar i parken varje vecka.

Här ser ni en större del av parken, mycket roliga utmaningar för barn i alla åldrar.

Likes

Comments

Gårdagen var det tyst här. Det var en dag då jag kände mig trött och barnen bråkade och krånglade mest hela dagen. Troligtvis på grund av mitt humör. Jag har ett knä som bråkar till och från sedan januari och nu är det sämre igen och det är inte speciellt roligt att befinna sig på andra sidan världen i såna lägen.

Men så är det ju ibland, man har bättre dagar och sämre dagar. Idag är en bättre dag igen - tack och lov.

Igår kväll när dagen började närma sig sitt slut bestämde jag mig för att knalla ner till gymmet. Tänkte bara promenera en stund under tiden som Jocki nattade barnen. De som känner mig väl vet att jag sist och slutligen sällan har ro att bara "promenera en stund" utan det blev ändå att jag sprang - så skönt. De konstiga var att jag tyckte att jag hade helt ok tempo på ändå (kollade ishockey på tv samtidigt, så någon rekordtid var det inte tal om) och ökade lite när jag märkte att kilometrarna ändrade himla långsamt. Tänkte att de säkert beror på att kroppen inte känns helt hundra nu och nöjde mig efter att ha sprungit 5 km på 45 minuter. Tränade lite mage, rygg och armar och gick sedan upp och beklagade mig åt Jocki att det gick riktigt trögt. Han skrattade bara och informerade mig om att jag sprungit 5,2 miles och inte kilometer. Undra på att jag tyckte det gick långsamt. Så 8.4 km på 45 minuter kändes genast betydligt bättre.

Likes

Comments

En del av er har säkert redan sett hur det ser ut där vi bor. Men jag tänkte att det kanske kan vara roligt för er andra också. Här bor vi alltså tillfälligt mars och april så länge vi söker eget boende. Lägenheten är i ett område som räknas till downtown tror jag, men är ändå en bra bit utan för "stan". Jag gillar området och kan mycket väl tänka mig bo på ett liknande ställe. Hyrorna är dock tyvärr helt galna här (både nära stan och 20 km utanför) och vi skulle gärna bo lite närmare träningsanläggningen så vi hoppas på att hitta något närmare north york.

Hehe sängarna är inte så väl bäddade, men äh det bryr ni er säkert inte om och så hade jag ingen bild på badrummet som finns i vårt sovrum men det ser typ ut som det andra men med duschskåp istället för badkar. En riktigt fin lägenhet på bra ställe så det blir tufft att byta ner sig efter dessa månader.

Likes

Comments

Äntligen har solen och värmen hittat hit också. De senaste dagarna har varit ganska gråa och kalla så idag har vi passat på att vara mycket utomhus. Vi vågade oss en bit längre bort från där vi bor och jag upptäckte en massa intressanta butiker som jag ska gå och titta till nån dag då barnen inte är med. Vi hittade också e park ca 1 km från där var vi bor så där lekte vi en timme innan vi gick hem och åt mat.

Halva dagen kvar och jag vet inte riktigt vad vi ska göra. Kanske fortsätta upptäcka närområdet och så lovade jag Maxi att vi skulle gå på picknick någonstans.

Likes

Comments