Igår besökte vi en ny park för första gången. Så roligt att det finns stora parker här och att det ofta är väldigt mycket folk där också. Roligt för mig så jag har någon att prata med och att barnen också kommer i kontakt med andra barn. Idag var vi där igen så länge Jocki tränade och jag passade på att fota lite också, vi var där strax innan lunch så idag var det nästan ingen annan där.

Det finns mycket roligt att klättra på i parken. Det ser verkligen ut som riktig sten och trä men det är någon sorts plastgrej. Antonio tycker det är otroligt frustrerande att inte kunna klättra med överallt där Maxi kan.

En fokuserad Antonio

Det finns så roligt många söta ekorrar överallt. Barnen älskar dem och de är inte så rädda så man kan gå ganska nära utan att de springer iväg. Idag påväg till parken så såg vi säkert närmare 10 olika.

Här är det Maxi som är fotograf. Vilken tur att man är barnslig, annars skulle det nog vara tråkigt att spendera många timmar i parken varje vecka.

Här ser ni en större del av parken, mycket roliga utmaningar för barn i alla åldrar.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Gårdagen var det tyst här. Det var en dag då jag kände mig trött och barnen bråkade och krånglade mest hela dagen. Troligtvis på grund av mitt humör. Jag har ett knä som bråkar till och från sedan januari och nu är det sämre igen och det är inte speciellt roligt att befinna sig på andra sidan världen i såna lägen.

Men så är det ju ibland, man har bättre dagar och sämre dagar. Idag är en bättre dag igen - tack och lov.

Igår kväll när dagen började närma sig sitt slut bestämde jag mig för att knalla ner till gymmet. Tänkte bara promenera en stund under tiden som Jocki nattade barnen. De som känner mig väl vet att jag sist och slutligen sällan har ro att bara "promenera en stund" utan det blev ändå att jag sprang - så skönt. De konstiga var att jag tyckte att jag hade helt ok tempo på ändå (kollade ishockey på tv samtidigt, så någon rekordtid var det inte tal om) och ökade lite när jag märkte att kilometrarna ändrade himla långsamt. Tänkte att de säkert beror på att kroppen inte känns helt hundra nu och nöjde mig efter att ha sprungit 5 km på 45 minuter. Tränade lite mage, rygg och armar och gick sedan upp och beklagade mig åt Jocki att det gick riktigt trögt. Han skrattade bara och informerade mig om att jag sprungit 5,2 miles och inte kilometer. Undra på att jag tyckte det gick långsamt. Så 8.4 km på 45 minuter kändes genast betydligt bättre.

Likes

Comments

En del av er har säkert redan sett hur det ser ut där vi bor. Men jag tänkte att det kanske kan vara roligt för er andra också. Här bor vi alltså tillfälligt mars och april så länge vi söker eget boende. Lägenheten är i ett område som räknas till downtown tror jag, men är ändå en bra bit utan för "stan". Jag gillar området och kan mycket väl tänka mig bo på ett liknande ställe. Hyrorna är dock tyvärr helt galna här (både nära stan och 20 km utanför) och vi skulle gärna bo lite närmare träningsanläggningen så vi hoppas på att hitta något närmare north york.

Hehe sängarna är inte så väl bäddade, men äh det bryr ni er säkert inte om och så hade jag ingen bild på badrummet som finns i vårt sovrum men det ser typ ut som det andra men med duschskåp istället för badkar. En riktigt fin lägenhet på bra ställe så det blir tufft att byta ner sig efter dessa månader.

Likes

Comments

Äntligen har solen och värmen hittat hit också. De senaste dagarna har varit ganska gråa och kalla så idag har vi passat på att vara mycket utomhus. Vi vågade oss en bit längre bort från där vi bor och jag upptäckte en massa intressanta butiker som jag ska gå och titta till nån dag då barnen inte är med. Vi hittade också e park ca 1 km från där var vi bor så där lekte vi en timme innan vi gick hem och åt mat.

Halva dagen kvar och jag vet inte riktigt vad vi ska göra. Kanske fortsätta upptäcka närområdet och så lovade jag Maxi att vi skulle gå på picknick någonstans.

Likes

Comments

Maxi är i en fantastisk ålder på många sätt, men vi har grubblat lite på en sak. Jag är ju typen som helst inte tar bilen för sträckor som är ca 4 km och kortare, och här blir det ju ofta att vi promenerar runt en hel del. Hittills har Maxi gått med oss, för det är ju även bra att lära sig gå lite längre sträckor. Men idag när Jocki skulle iväg och fixa signum och grejer så for vi via butiken och köpte en "kickbike" och hjälm.

Utan problem tog vi oss fram och tillbaka ca 5 km och senare på dagen ville han också ut och åka lite igen. Så nu hoppas jag vi har löst det problemet. Cykel känns inte aktuellt i det område vi bor nu. Alldeles för mycket trafik och människor på gatorna vi går på.

Nu är det morgon här och det ser ut att bli en riktigt fin dag idag. Jag och Antonio har redan druckit smoothie så bara maxi vaknar nu och får i sig frukost så ska vi prova gå ner till gymmet en stund så får de se barnprogram där och jag ska träna lite. Jocki är också iväg och tränar så vi ska försöka vara effektiva här nu från morgonen så kan vi kanske hitta på något när han kommer hem.

Likes

Comments

Känner att vi på något sätt börjar få till en vardag här. Jocki åker iväg tidigt till anläggningen för att äta frukost och träna. Vi äter frukost här hemma och lägger oss sedan i sängen en stund å ser på barnprogram, alternativt att jag går runt och städar och plockar och barnen leker snällt (Haha... Nej, det är mycket bråk nu, men de leker lite iaf, ibland... Mellan bråken). Klär på oss, går ut och promenerar, handlar lite, promenerar hem igen...

Jag är den föräldern som tänker mycket på mat. Vill att mina barn ska äta mycket och bra mat. Barnen är dock hittills lite skeptiska till den mat vi har ätit. Det är ju lite annorlunda och vi har ju ätit "ute" en del nu också sen vi kom. Så idag när vi åt makaroner, hemgjorda köttbullar, körsbärstomater och kokt broccoli så utbrast Maxi "Åh mamma vilken god mat!". Vilka finsmakare!

Nu vilar Antonio och stora killarna bygger lego. Efter flera dagar på språng så känner jag att det är skönt med en dag utan måsten. Igår handlade vi bilstol åt Antonio, måste ännu hitta en åt maxi också. Hittills har vi lånat från anläggningen men de bör finnas där så det är dags att skaffa egna. Lite jobbigt med allt som ska köpas när vi inte säkert vet hur länge vi kommer att vara här, men äh, sånt är livet!


Likes

Comments

16 mars var en spännande dag på alla sätt. En dag vi alltid kommer att minnas med både skräck och förtjusning.

16 mars flög jag och barnen iväg till Toronto för att träffa Jocki som varit här redan två månader. Hela vintern har varit spännande och för tillfället så är jag väldigt trött på spänning och vill ha vardag och rutiner, något jag hoppas att vi så småningom lyckas skapa här. Tanken är att Toronto ska bli vår nya hemstad. Hur länge vet ingen, men tiden får visa. Vi tar en dag i taget.

Vi skojade lite i mitt kompisgäng att jag ska börja blogga igen i samband med flytten och till en början kändes tanken väldigt konstig, men på något sätt så kan det vara väldigt roligt att ha denna tid dokumenterat på något sätt och så får ju ni där hemma följa med lite hur det går för oss här borta.

Vi provar på så får vi ju se vad det blir till.

Likes

Comments

Eftersom Maxi är på dagis tisdag till torsdag så blir ju helgen alltid väldigt lång hos oss, och inte mig emot egentligen. Men på något sätt tycker jag nog ändå måndagar är sköna eftersom det ändå på något sätt blir vardag då efter en lång helg och vi får mjukstarta veckan lite.

Imorse steg jag upp med två pigga barn vid 8. Vi åt gröt och tittade barnprogram. När J steg upp blev det städning, och jag förstår inte hur en familj på fyra kan grisa ner som oss. Men nu är ordningen återställt och jag kan slappna av.

Efter det gick vi till västraplan för att spela frisbeegolf och fotboll i höstvädret. Kallt som tusan men visst smakade lunchen bättre efter att ha varit ute en stund, som alltid. Nu är J och kollar träningar och vi ska också gå ut en stund ännu bara Antonio blir trött först.

Likes

Comments

Varje söndag äter vi middag hos svärföräldrarna och denna söndag var inget undantag. Men denna gång gick vi, hela familjen en skogspromenad innan maten. Det är så skönt att vara ute och röra på sig lite från morgonen och med tanke på den långa vintern man har framför sig så borde man nog dagligen vistas ute i solen för att få lite d-vitamin och energi.

Maxi cyklade och jag och Jocki gick. Imponerande hur en treåring orkar cykla ca 6 km i blandad terräng. Lillkillen sov i vagnen under hela promenaden och idag blev det nog bekräftat att bugaboon tar sig fram även i lite jobbigare terräng.

Likes

Comments