Ja, så brukar jag tänka. Gärna på söndagar, då det är en dag som råkar infalla sig dagen innan jag gärna plattat håret, kletat på allt möjligt typ av smink (concealer, foundation, highlighter, ögonbrynspenna, mascara...you name it) och valt mina kläder med omtanke och noggrannhet inför kvällen som komma skall. Men det gör jag ju för att jag tycker det är väldigt roligt, bubbligt, ja. Något jag gärna gör, helt enkelt.

Men, ibland så känner jag inte alls för att göra mig söt, utan jag vill bara få existera. Jag vill inte ha glansigt hår, eller - jag vill inte känna en press av att ha glansigt och välkammat hår, jämn hy, nymålade naglar, markerade ögonbryn, en <kvinnlig> kropp. Jag vill absolut inte ta på mig en vadderad, obekväm BH och tighta jeans. För på nåt sätt så blir det som en slags uniform, alltsammans. Det bildar något helt annat än vad jag ibland har ork eller lust till att vara eller bära.

Ibland hatar jag att vara tjej. Så är det bara. Och då revolterar jag - genom att strunta i alltsammans. Om än bara för en stund.

Tack Patti för att du alltid får mig att våga när jag egentligen är för feg. ❤

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Så, första dagen på första jobbet. 3,5 år sen nu snart. Jag var (chockerande nog) vilsen och hade kommit sent redan första dagen då jag av... rimliga anledningar hade tappat bort mig på vägen dit (två kilometer från min lägenhet). Efter några pinsamma minuter under vår introduktion när vår avdelningschef berättar om hur lite förseningar tolereras så fick vi en chans att *lära känna* gruppen.

Ett par platser bredvid mig sitter en kille som ser ut att vara ett par år äldre än mig, och jag börjar notera under dagen att han lyckas fälla några spontana, dräpande kommentarer om situationerna som uppstår och om hela den här bisarra dagen. Jag skrattar antagligen högst av alla (hehe) och innan dagen är slut så har jag bestämt mig att han ska bli min vän. Japp. Det bara var så. Jag är övertygad om att ni fattar känslan, en bara vet liksom?

I ren entusiasm i hopp om att vi skulle bli bästa vänner redan andra utbildningsveckan så vet jag så många gånger som jag mest bara sa... ord, och ibland bara läten, till honom. "IIHH!!!" "OMG!!!", osv. Ni kan dem. Men jag var bara nitton då, okej????? Fan. Var dessutom på mitt första jobb???? Var skulle all pepp ta vägen??? NE. EXAKT.

Ja, nog snackat om mig. Varför är han min vän, egentligen? Är inte vi jävligt olika? Största anledningen är väl kanske för att han är den roligaste jag känner, tror jag. Vi satt där, sida vid sida i ett alldeles för trångt kontorslandskap i...gud vet hur länge, och jag visste att det skulle bli, trots allt, en bra dag, särskilt om vi jobbade samma tider. De dagar han hade ledigt, men jag själv skulle vara på jobbet en hel dag.... de var... De var värdelösa, helt ärligt. Fy.

Jag är jävligt lycklig över att ha hyfsat många varma, goa människor i mitt liv, och Niklas är utan tvekan en av dem. En annan anledning till varför jag alltid tyckt om honom, hur dum i huvudet han än kan vara, är för att han helt enkelt inte har nåt filter. Alls. Det bara...finns inte där???

Men, i samband med det så vet du alltid precis, exakt var du har honom. Han skulle aldrig typ.... säga något elakt, säga nåt han inte menar, osv. Hur jävla gött är inte det? Om jag vill ha sanningen, om jag vill ha rättvisa råd, ja, då frågar jag honom. Så säger han väl oftast "men Ida för FAN, det må du ju förstå!!!!" och så säger man "ja FÖR FAN, det borde jag ju." Och så gör man det. Okej, kanske inte alltid att våra konversationer låter så, men ibland. Vilket är extremt enerverande, på ett sätt.

Ja. De här senaste tre åren har vänt upp och ned på mig många gånger, men så länge man har en sån där stabil grund att kunna stå på så har det alltid gått bra, förr eller senare.

Jag säger det alldeles för sällan, men jag är så orealistiskt jävla glad över att jag har dig, idiot. Du är märkligt allmänbildad om de konstigaste saker och när du är på ett redigt jävla humör så tror jag att du skulle kunna få exakt vem som helst här på jorden att skratta, för du har en berusande personlighet, precis som jag märkte den där första jävla dagen.

Tack för att du exakt alltid bara är ett telefonsamtal bort. 💛

Likes

Comments

Det är snart höst. Skolan har precis börjat, vi är alla redo och ser fram emot att gå det sista året. Jag har precis tagit på mig ett par långkalsonger. De är grå och resåren i ben och midja är uttöjda sedan länge. Det är det enda klädesplagget jag konsekvent använder när jag är hemma i min lägenhet, när jag inte är i skolan. Jag fryser lite, så jag tar på mig en av min pappas skjortor. Skjortan går i glada färger - gul, rosa, grön. Den gör mig glad, och jag har ännu inte insett att jag helt enkelt inte klär i den, eftersom jag är av absolut minsta storlek, medan skjortan... inte är det. Jag tyckte bara att jag var grunge.

Jag tar fram dammsugaren och ser till att städa upp allt damm och smuts från golvet. Jag har på musik i bakgrunden och mitt internet går så sakta så den pausas, konsekvent, eftersom låtarna måste "buffra". Det är bara några knappa dagar tills jag ska sätta in en ring i näsan, en septumpiercing, och jag har jobbat upp sådan obotlig längtan inför det hela så allt jag gör är med nästan explosiv energi. Jag sparkar argt på dammsugaren, eftersom musiken måste buffra, och hamnar på nåt sätt på en låt som jag aldrig hört förut. Den var inte med i listan.

Titeln på låten får mig genast att tappa fokus på både dammsugare och buffring, och jag blir genast intresserad. Den tar slut. Jag spelar om den. Den tar slut, jag låter den börja om igen. Drar iväg den till spellistan. Blir sittandes ett tag, då jag är paff, stum, häpen, och slagen av en otrolig förtjusning som jag knappt känt tidigare. Vad i helvete var det jag just hade snubblat över? ?

Datumet på den här till synes vanliga dagen var 26 augusti 2012. Det kan låta konstigt, kanske överdrivet, töntigt, jag vet inte. Men jag brukar titta tillbaka på den där dagen nån gång då och då och le, för jag är övertygad om att mitt jäkla liv fick en helt ny vändning och var påväg att få många, många fler, men att särskilt den där dagen blev ett stort steg till den jag trots allt är idag. Den där låten fick mig att känna mig trygg och som mig själv. Eller, inte som mig själv, men som att det var helt okej att jag var mig själv, och att det var helt okej att vara konstig, udda, att vara precis ALLT jag var då som jag på ett sätt försökte förminska. Jag visste liksom att det var så mycket som skulle komma att förändras - och det var nödvändigt då, för mig. Jag vet det nu.

Låten var "Everlasting Light" med the Black Keys, vilka jag ju snackar en hel jävla del om än idag. Jävligt bra om ni frågar mig.

Jag vet inte. Jag kan tycka att det är så jävla fint med små, små saker, till synes sjukt oviktiga, men som en senare vet var avgörande för att den där personen skulle bli...den. Det finns en...viss skönhet i det. Det kan vara ett möte, en kväll, en annan person, en låt, en serie, en skiva. Men vi alla har dem. Det är nog dem som formar livet, utan att vi vet - förrän långt efter, om ens då.

Av en ren slump så kom jag att prata om det här i helgen, och jag riktigt kände hur kroppen hoppade till bara jag nämnde titeln. För jag älskar den, intensivt, inte bara för att den rent musikaliskt sett är vacker och genial, utan även för allt den gjort för mig. Allt den hängt med genom. Allt det dåliga - och allt det bra. 💗

Likes

Comments

Arms, legs, toes and feet
Lipstick and eyes sneaky peeks
Split tail buttons and bows
Pink butterflies on painted toes

I'm a skin tight boogie baby
Right on top of the world
You're a skin tight boogie baby

Can, I, walk you home
Carry your books so you're not alone?
Skin-Tight Boogie - Eagles of Death Metal

https://www.pinterest.se/idawiktorsson/models/

Likes

Comments

HEJ!!!

Den här veckan.... har gått så sjukt fort?? Har knappt hunnit reflektera över det förrän nu. Bra jävla vecka ändå!!!!! Jobbet har fungerat superbra i vanlig ordning eftersom jag har världens bästa kollegor, blev bjuden på kanelbullar och blåbär- och hallonpaj. Liksom... ååh! De är så fina, bara.

Sjukt bra vecka, som sagt!! Bra häng, hämtat ut nya kläder och en skiva, druckit vin, tittat på That '70s Show och massa såna bra grejer.

ÄLSKAR DEM! 😍

Likes

Comments

Hej loved ones!

I fredags hämtade jag ett paket MED EN SPRILLANS NY JÄVLA SKIVA. Den här skivan har legat och lurat lite sådär härligt i en av mina spellistor på Spotify ända sedan 20jävla11. Hela fredagen spenderades egentligen med att lyssna på musik? Det var en jävligt bra fredag ändå. Slocknade sedan vid tio-evla nån gång. Partyyyyy!!!

Likes

Comments

Alltså, på riktigt nu. Kompisar. Det här är allt jag är? När eller om jag skulle bli dissekerad så är jag EXTREMT övertygad om att Black Keys skulle blästa ut på högsta volym. Jag är aldrig så levande som nu. Jag vet inte ens varför, de är bara så jävla duktiga musiker och det får mig att bli alldeles bubblig inombords.

Likes

Comments

När han sedan tar min hand och flätar hans fingrar med mina så förvandlas jag och består plötsligt av en omätbar elektricitet.

Likes

Comments

Tja tja bloggen. Här är en blöt jag och min obäddade säng =) =) Jävligt mörk bild, ser jag nu, men det är det bästa möjliga ljuset ifrån förutsättningarna i den här lägenheten på hösten. Så den får vara kvar!!

Jag har ett nytt mobilskal!!!!!!! Titta vad fint!!! 49 spänn typ?? Yolo.

Ser ni vilka ansikten jag har på kroppen, förresten? JO. EAGLES OF JÄVLA DEATH METAL. Köpte den här t-shirten för ett tag sen, men då passade den inte. Men nu!!!! Nu är tiden kommen.

Nu ska jag försöka laga lite maaaat och sen ska jag dammsuga som aldrig förr. Kul va?? ✨

Här är ett bra album med en jävligt cool tjej:

Likes

Comments

Måndag! Här är Josh Homme och Jesse Hughes.

Likes

Comments