Header

Nu börjar det sakta men säkert; alla dessa "hejdå" som jag kommer behöva säga inom de närmsta veckorna. I fredags sa jag hejdå till en vän från Finland här och i lördags till en av mina värdsystrar. Det är svårt i stunden att förstå att jag kanske aldrig mer, i hela mitt liv, kommer träffa vissa av personerna här igen. Det är klart att jag kan komma tillbaka hit, men folk sprider ju ut sig över hela landet när de börjar college så det gör det lite komplicerat att hälsa på igen.

Något som jag är väldigt glad att jag köpte här är min Yearbook. Den har bilder på alla i skolan, på alla event i princip, på lärare och längst fram och bak i boken kan man skriva en liten hälsning. Jag kan inte fatta att jag lämnar Albuquerque snart. Jag har ju skapat mig ett nytt liv här och att bara lämna allt en dag känns så konstigt. Å andra sidan har jag ju mitt liv i Sverige som väntar och det ser jag jättemycket fram emot.

Ses snart!!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Som du kan se på bilderna ovan så är det snö. Förra helgen gick det från 28 grader och sol, till SNÖ och kyla. Väldigt ovanligt. Samma helg åkte jag med Julia och hennes värdfamilj till Carlsbad på en liten utflykt.

Påväg till Carlsbad stannade vi först vid Smokey-the-bear-museet, med bland annat Smokey's grav. Julia fick ett antal snöbollar på sig men jag var ju liksom nästan tvungen att kasta på henne eftersom hon är från Brasilien där det är sommar året om. Hon kommer säkert tacka mig senare.

Vi kom fram på kvällen i Carlsbad så vi sov över på ett hotell och besökte fladdermusgrottorna dagen efter. Det var en vandring på ca tre timmar genom en mörk och kylig grotta. Det var riktigt häftigt och rätt kusligt med tanke på att det gömde sig flera tusen fladdermöss där inne.

Mesta delen av utflykten satt vi faktiskt i bilen. Jag kände mig som blixten McQueen när vi gled mellan berg, öken och kaktusar på Route 66.

Likes

Comments

I tisdags blev jag, Julia och 10 amerikanska studenter kallade till en ceremoni. Tack vare våra betyg ville rektorn att vi skulle få en plats i National Honor Society. NATIONAL. För det första kändes det som utländsk lite komiskt att stå där och bli invigd i det här samfundet. För det andra har jag lektioner som yoga och bild, så det är inte som att jag kämpat den här terminen. Vi fick ett certifikat som tydligen är bra ha när man söker till college och vi var tvungna att hålla upp vår högra hand och säga en pledge som jag förstod kanske hälften av orden i. Jag kommer troligtvis inte ha någon nytta av detta men man vet ju aldrig. Skulle ju kanske kunna höra av mig till Mr.President och fråga om jag kan få byta detta mot ett Green Card?

Likes

Comments

"As I lay me down to sleep

There's a black hole deep inside of me

Reminding me, that I've lost my backbone

Somewhere in Stockholm”

Vart jag än reser så kommer nog Sverige alltid att vara mitt hem. Kan ju inte tala för framtiden man jag är ganska säker ändå. Jag älskar att se mig om i världen och utforska annat än de 447435 km² som Sverige har att erbjuda, men som Avicii förmedlar så finns det något inom en som påminner om var man har sin ryggrad. Sitt ursprung.

I fredags gick jag in på min femte lektion för att göra klart mitt bildprojekt. Jag var nästan först där och lektionen hade inte börjat, så jag tog upp min mobil och gick in på Facebook av ren vana. Där möttes jag av en chock. En chock som jag hoppats på att aldrig behöva mötas av.

Folk hade markerat sig själva som "säkra" i Stockholm. Jag lämnade lektionen direkt för tårarna började flöda och jag ville ta reda på vad som hänt i lugn och ro. Jag kände mig så hjälplös här borta. Detaljer är för Aftonbladet och DN, men att det var ett fruktansvärt attentat i Stockholm under fredagen är säkert.

Jag är hemskt ledsen för alla de som kände de personer som miste livet. Det är en sorg för oss alla. Sverige som ska vara en av världens säkraste länder har nu fått en mörk fläck på kalendern.

Men jag är inte rädd. För kärlek övervinner hat och all den kärlek som visats under de senaste dagarna har gett mig ännu lite mer hemlängtan.

Vi står starka tillsammans.

*Vila i frid*








Likes

Comments

Förutom jag då. Jag var taggad på att följa med min värdmamma på jury duty, eftersom det är något som vi inte har i Sverige. Senast hon blev kallad var för mer än 20 år sedan, så jag hade tur som fick vara här när hon blev kallad. Vad är då jury duty kanske några av er undrar?

Jury duty kan definieras så här: "Obligation of a citizen to serve on a jury when called. One of the highest duties of citizenship, it accrues from the constitutional right to be tried by a panel of one's peers and involves direct participation in the administration of justice. When summoned for a jury duty, a citizen must appear before the court or be tried for contempt of court."

Du måste alltså, om du bli kallad, åka till rätten och tillsammans med andra slumpmässigt valda medborgare över 18 avgöra om en anklagad person ska åtalas eller inte. Vissa som blir kallade måste vara där varje dag under två-tre månader medan andra kan bli inkallade vissa dagar. Det är dock rätt komplicerat, för som arbetande vuxen med barn och familj kan det vara svårt att lämna sitt jobb i två månader för att göra detta. Min värdmamma blev inkallad idag men väl på plats visade det sig att de enbart behövde fem personer, så vi kunde åka hem.

Men det gjorde vi inte. Istället stannade vi och tittade på en rättegång. Så himla intressant! Det amerikanska rättsystemet är ganska olikt det svenska, så medan min värdmamma satt och sov i rättssalen satt jag med uppspärrade ögon och observerade det hela. Det var i en liten sal, så vi vara bara fyra åskådare. Fallet handlade om en patient som ville stämma en doktor och när vi var där hade de tagit in ett vittne. Vittnet fick 6000kr/timme för att vittna så mycket av tiden gick till att utreda om han var någon att lita på eller inte eftersom han skulle få betalt.

Skulle kunna skriva en hel uppsats om detta (kanske jag också gör nästa år i mitt gymnasiearbete), men det tänker jag inte göra nu. Det var en spännande upplevelse och jag kommer eventuellt åka tillbaka dit igen nästa gång hon blir kallad. Ha det gött!




Likes

Comments

"Aha en bild på din kompis, kul"

Neeeej(eller jo), men titta på hennes klänning!
Hon sydde den själv och tittar man riktigt nära så kan man se bilder på den. Bilder på henne, mig och några av våra andra kompisar. Tittar du t.ex. under hennes hår på vänster sida så är mitt ansikte där. Hon har en fotoklass så läraren hade frågat henne om hon ville göra en klänning till balen, så hon tog på sig uppgiften (bokstavligen).

Jag tycker den blev superfin och skulle också vilja göra något liknande. Riktigt artsy!

Likes

Comments

Igår var det äntligen dags för balen som vi planerat så länge. Det var grekiskt tema och eftersom jag är med i elevrådet så hjälpte jag till att sätta upp dekorationerna. Förberedelserna tog cirka sex timmar allt som allt. Vi var tvungna att montera ihop pelare, blåsa upp ballonger, sätta upp ljusslingor och så vidare. När jag kom hem hade jag en timme på mig att göra mig i ordning innan fotograferingen. Det var stressigt för jag skulle både sminka mig och Comfort, men vi lyckades så gott som, blev lite sena dock. Efter fotograferingen åkte vi och åt italiensk mat på Bravo. Balen började vid åtta så vi hade gott om tid där.

Balen var fullproppad med ungefär 500 upper calssments och det var bra stämning. De flesta var från Sandia men en del var från andra skolor också. Efteråt var jag tvungen att stanna där igen för att städa upp. Det gick snabbare än att sätta upp vilket var skönt då alla var helt slut efter allt dansande. Det kändes så jobbigt på nåt sätt att bara riva ner allt som vi lagt ner så mycket tid på att sätta upp, men det var inte vår lokal, så det fick bli så. När vi var klara åkte vi till en restaurang och fikade, spelade spel och pratade. Jag kom hem runt halv tre på natten, helt slut, med en härlig kväll bakom mig.

Likes

Comments

Nu är det inte långt kvar.

Det är ungefär två månader nu till dess att jag kommer hem. Jag har snart varit här i åtta månader. ÅTTA MÅNADER! Kan ni förstå? Galet.

Under tiden jag spelade fotboll och var med i Game of Tiaras ville jag inte hem, men nu känner jag mig ganska färdig här på något sätt. Jag vill inte lämna min värdfamilj och mina fina vänner här men jag sympatiserar ändå med uttrycket "borta bra men hemma bäst". Jag känner mig mätt på Albuquerque, på ett bra sätt.

Ses snart!

Likes

Comments

Maten här i New Mexico är FANTASTISK. Den är väldigt speciell och ser väldigt ofta inte jättekul ut, men god, det är den. Inga köttbullar och makaroner här inte!

Så här ser en typisk tallrik ut om du går ut och äter på en NM-restaurang. Tacos, nån risröra och nån bönröra, och enchiladas. Det finns massa olika kombos men den här är den vanligaste.

Här är lite annan traditionell mat.

Tamales

Röd och grön chili - något folk förknippar med NM

Rellenos

Sopapillas

Fisktacos - Varför har man aldrig lagat det förut?

Fisk är en mycket mer naturlig resurs i Sverige än här, så nu känner jag mig väldigt inspirerad att laga bland annat fisktacos när jag kommer hem.

Likes

Comments

Förra söndagen kom jag hem från Hawaii, fylld med nya upplevelser, vänner och minnen. Tänkte sammanfatta resan dag för dag här. Jag åkte med Belo som i samarbete med YFU anordnar denna och andra resor.

Jag var näst först av alla 55 utbytesstudenter att anlända på Hawaii. Eftersom jag kom fram runt lunchtid så hade jag och de andra tidiga anländande en del tid att fördriva i väntan på resterande. Vi gick därför ut och utforskade ön och alla var helt fascinerade av hur vackert och varmt det var. Det var i princip vad första dagen hade att erbjuda. Lite information och så.

Dag två och det var dags för katamaran. Man kunde se delfiner, valar och sköldpaddor om man hade tur. Tyvärr såg vi i första gruppen inget djur men det var en cool upplevelse ändå. Vattnet var klarblått och allt var så fint.

På eftermiddagen blev vi lite mer kulturella och åkte runt på ön och såg olika sevärdheter.

Dag tre var det surfing! Yeyyy! Som jag hade längtat och så kul det var. Surfa kommer jag göra igen.

På eftermiddagen åkte vi till Polynesian Cultural Center. Vi fick ta del av detta i form av mat, dans, spel och en riktigt komisk föreställning.

Dag fyra började med att vi åkte till Pali Lookout. Vyn var sååå häftig! Vi hade rätt otur med vädret under den här veckan men det var inte hela världen. Många hade med sig en flagga från sitt land men ingen av oss svenskar hade, förutom jag som hade med en miniflagga, för den var den enda jag kunde hitta. Så vi tog bilder med den... bättre än inget kanske?

När vi tagit tillräckligt med foton åkte vi vidare till en strand som klassas som en av världens bästa. Vi tog ett kort stopp på vägen dit och köpte med oss picknick. Stranden var verkligen super. Det var mulet men varmt så de flesta badade ändå. Dock var vågorna höga, och då menar jag verkligen HÖGA. Det var nog de högsta jag varit med om. Vi fick bara vara ca 20 i vattnet samtidigt så badvakten kunde hålla koll på oss.

Till middag blev det Hard Rock café och sen lite shopping efter. Lång händelserik dag.

Dag fem var Pearl Harbor och då hade vi verkligen pissväder. Dock var det en cool upplevelse. Vi fick träffa end veteran som varit i tjänst under attacken på Pearl Harbour.

Efter detta åkte vi till en marknad och shoppade lite för att sedan avsluta kvällen på Bubba Gump Shrimp, vilket är en restaurangkedja baserad på filmen Forrest Gump.

Under dag 6 var vi väldigt aktiva. Vi började dagen 07.00 med en timmes morgonyoga på stranden. Efter det blev det hike upp för Diamond Heads. Fantastisk utsikt!! Inte nog med det, vi surfade på eftermiddagen i över två timmar för att sedan strosa runt bland affärer i några timmar.

Dag 7 åkte vi och snorklade. Man kunde se hajar, sköldpaddor m.m. men jag såg tyvärr inga. Dock såg jag Hawaiis state fish, Humuhumunukunukuāpuaʻa. Den här dagen hade vi strålade väder.

Senare på kvällen åkte vi för att äta middag på ett kulturellt ställe. Man kunde göra tillfälliga tatueringar, blomkransar och andra små aktiviteter där. Det var även olika shower och underhållning under kvällen. Det var sista kvällen...

Till skillnad från när jag åkte till Hawaii så var jag faktiskt inte helt ensam på vägen hem. Det var ca 7 pers som skulle till LA samtidigt som mig, så jag behövde inte åka hela vägen själv vilket var skönt.

​Detta var en bra resa. Hawaii är paradiset. Hade kunnat skriva hur mycket som helst men fokuserade lite mer på bilderna istället. 

Aloha!! 

Likes

Comments