Postad i: Inför USA

Nu är det gjort! Äntligen är visumet fixat. Jag som har stressat över detta hur länge som helst kan nu säga att mitt visum blev beviljat, och jag har nu även fått min flyginfo. Åker från Landvetter 06.50 den 2 augusti och mellanlandar i Bryssel, innan nästa flyg går vid 11 mot New York!

Jag vet att jag fortfarande har hur mycket som helst kvar att göra, men nu är det jobbigaste över. Det jag har kvar nu är bara det praktiska: packningen. Förmodligen det mest fysiskt krävande för mig med tanke på att jag avskyr att packa, men det är fortfarande inte en till visumansökan. Trodde ju allvarligt att mitt visum skulle bli avslaget. Hade nojjat hur mycket som helst, men när jag väl kom dit (först av alla) var det hur lugnt som helst. Verkligen ingenting att oroa sig över alls! Simpla frågor som "So you're a high school student?" "You'll be staying in the US for a year?" "You'll be living with a host family, correct?" är det man får, och sen kommer "Your visa has been approved", och då kommer lättnaden över en. Asskönt!

Imorse gick jag upp 04.45 för att ta mig bort till ambassaden. Mamma tvingade upp mig som den tidspessimist hon är, men tack och lov för det! Vi var först där, vi kom fram cirka 06.30 och hade tid 08.30. Kom in till ambassaden vid 8.10 och var klar 8.40. Det låter som en jobbig väntan men verkligen inte! När jag kom ut först av alla såg jag att det hade bildats en galet lång kö, och de stod med största sannolikhet och väntade längre än jag. I sådana lägen tackar jag mamma och inser att jag kanske borde lyssna på henne lite oftare än vad jag gör.

Bilden är tagen precis efter att jag kom ut och jag var så nöjd. Alla ni som är osäkra eller nervösa inför ert besök på ambassaden: slappna av. Det är verkligen inte så farligt som man tror. Så länge ni har med er rätt papper och följer instruktionerna ("sit down and wait until your name is called, miss", det är verkligen inte svårare än så) så kommer det att gå kalas.

Nu ska jag kolla igenom mina flygdetaljer en sista gång innan jag lägger mig och kollar på en film. Galet att jag lämnar Sverige om 2 veckor, men tänker inte riktigt på det. Jobbar så mycket nu innan att jag knappt har tid att tänka på det. Men det kanske är för det bättre. Alltid roligare att leva i nuet snarare än två veckor fram!

Likes

Comments

Postad i: Inför USA

Hej! Detta är det första inlägget som skrivs på denna blogg, en månad efter att den skapades. Tänkte att det var dags att i alla fall komma igång lite. Jag fick tidigare förra veckan reda på att jag har ett preliminärt avresedatum den 2:a augusti, vilket känns skitkul! Jag har redan pratat med min familj på FaceTime, och jag gillar dom jättemycket. Familjen består av en mamma och en pappa, samt tre barn. Sonen som är äldst heter Jacoby och är 99:a, precis som jag. Han ska iväg på college i höst, så det är hans rum jag kommer ta över. Den äldsta dottern heter Rachel och är född 2000, så alltså bara ett år yngre än jag. Det var henne och mamman, Valerie, jag pratade med. De verkar vara helt fantastiska, supermysig båda två. Jag kunde inte prata med pappan, David, eller Jacoby och heller inte med Ashlyn, som den yngsta dottern heter som är född 2003. Detta eftersom att de inte var hemma. Men vi följer varann på Instagram så man har kikat in varann lite, och Ashlyn verkar lika härlig som hennes storasyster och mamma. Toppenfamilj helt enkelt! Hoppas verkligen att jag passar in där, men vill inte jinxa någonting i förtid. Vi får helt enkelt se.

Det som är kvar för mig att göra förutom fixa bankkort, telefon, packa, och hela det köret är visum. Jag måste boka en intervjutid på amerikanska ambassaden snart, vilket stressar mig lite. Det känns som att alla redan har gjort det och jag är sist, så jag har lite ångest över det. Väntetiden är dessutom rätt lång, så jag vet att det inte kommer ske imorgon vilket stressar mig ännu mer. Men, som min pappa alltid säger: "ta det bara lugnt, allt löser sig". Och det gör det verkligen.

Lite mer om var i USA jag ska. Staden heter alltså Fargo, och är den största staden i delstaten North Dakota som ligger längst upp i USA vid den kanadensiska gränsen, hyfsat centrerat. Det innebär att klimatet är en extrem version av Sveriges, med sommarväder på 30 grader och vinterkyla på -20. Gött! Jag tycker faktiskt att det ska bli rätt härligt, jag menar jag åker ju bort för en förändring. Lite kyla är väl vi svenskar rätt vana vid ändå?

Nu vet inte jag så jättemycket om staden, men mina föräldrar gör. De har sökt hit och dit och verkar kunna allt, det är dom som upplyser mig när det borde vara tvärtom. Det är inte att jag är ointresserad, utan mer det att jag är mer intresserad av familjen och skolan än staden. För det var aldrig det viktiga för mig; var jag bodde i USA. Snarare med vilka. Och utan att jinxa någonting är den värdfamilj jag blivit placerad i hur bra som helst. Jag är supernöjd! Tack pappa för att du gjorde detta för mig, du är världsbäst.

Nu ska jag smita iväg för att ta ett foto att skicka till amerikanska ambassaden. Exciting! Det börjar närma sig nu. Kom precis tillbaka från världens roligaste resa i Ayia Napa med fyra kompisar som jag har sett fram emot sedan februari, och nu när den är över så inser jag hur nära USA är. Lite läskigt, men utan utmaningar kommer man ingenstans!

Likes

Comments