Header

Allmänt, Utmaningar

Efter ett samtal på 1,5 timme känner jag hur lättat mitt känns enklare. Helt sjukt hur det vissa dagar kan vara så myset i huvudet - som känns bättre av att bara få ut.
Jag gick till samtalet med huvudet fullt - gick därifrån med ett leende på läpparna.

Vi har pratat om allt möjligen verkligen. Allt ifrån vad som är viktigt att tänka på när en duschar och hur lång tid det skall ta att städa rummet - till sådana svåra saker som flashbacks och minnen.
Fick veta att vissa putsar fönster två gånger i månaden och en annan väljer att göra det varannat år, det är lite upp till oss alla själva. Även fått lära mig mer om kärlek och hur den kan vara både underbar och fruktansvärd.
Ett givande samtal som flög ut lite och drog över på tiden (standard), jag är nöjd!
Hemläxan blir att ta tid på hur lång tid det tar att damma, plocka undan, bädda sängen osv och bestämma vad som ingår i en städning. Ibland känner jag hur mina hemläxor blir allt mer och mer knasiga. Men det finns allt en baktanke!

Nu har jag precis lyckats åstadkomma någon form av lunch. Vet inte riktigt vad det blev men gott var det! När maten är i magen skall jag ställa mig och snacka lite engelska framför spegeln, ni vet leka sådär fjantig och prata med mig själv. Så jag kan få sätta mitt dumma (ja jag tycker det) tal.
Vore så nice om jag kunde få bli godkänd!

Vid strax innan fyra lämnar jag hemmet igen och ger mig iväg mot träningen! Kommer bli så kul, nu steg tre och lite repetition + styrka. Alltid bra att öva på sådant menar jag - behålla kunskaperna så att steg 4 på lördagar blir enklare!

Önskar er en fortsatt fin tisdag!

Likes

Comments

Allmänt, Utmaningar, Anorexin

"Jag är mamma till en dotter med anorexi som precis kämpat sig förbi den akuta fasen och smått börjat återgå till sitt tidigare liv (skola, vänner, aktiviteter). Hon är så ledsen nu över allt hon gått miste om under sin sjukdomstid och gråter varje kväll pga detta. Har du något råd angående hur/vad jag kan närma mig henne/säga till henne?" - Jess

Denna fråga kände jag verkligen hur den träffade mig rakt i hjärtat. Så otroligt många tårar och nätter som jag själv spenderat över nästan exakt samma sak. Att genomgå en ätstörning är ett helvete - och inte blir det enklare av att sedan inse allt vad en missat här i livet.

Vänner, skola, fester, kunskap och händelser. Så mycket känns helt plötsligt osäkert och när jag själv insåg att ätstörningen inte var någonting positivt så kändes det mesta ganska hopplöst. Vad hade jag gjort mot mig själv? Varför fick det ta så mycket tid? Varför hände det just mig? Varför fick alla vara med om det där roliga utom jag? Jag kände mig totalt värdelös och misslyckad.
Tills jag tog mig förbi denna fas - som är en del i tillfrisknandet omöjlig att undvika.


Det är verkligen jättetråkigt att behöva genomgå en sådan pass svår sjukdom. Det är ingenting som någon någonsin kommer att vara värd att utsättas för.
Med.
Det kommer alltid ett men.
Denna gången ett mycket viktigt men.

Jag insåg sedan att utan mina år som sjuk i anorexi hade jag aldrig varit den personen jag är idag. Jag hade inte haft sådana livserfarenheter som jag har idag och inte heller suttit på den inre styrka jag besitter idag. Utan mina 6år i anorexi skulle jag inte vara den Ida som idag står på denna jord, jag hade varit en helt annan människa.
Jag hade inte haft alla de vänner som jag har idag. Jag hade inte vetat allting om mig själv och människor som jag kan idag. Jag hade aldrig lärt mig så många sätt att hantera ångest på som jag kan idag, aldrig varit så grym på problemlösning och hade aldrig heller fått komma till den insikten om hur otroligt vackert små saker som en syster är här i livet.
Aldrig hade jag varit lika tacksam över att jag lever.

Jag har fått en ny syn på mig själv och andra. Ett helt nytt perspektiv på livet.
"Ingenting ont som inte har någonting gott med sig".
Jag besitter, precis som många andra som genomgått ätstörningar, en enorm mognad och inre styrka som andra aldrig kommer få uppleva. Erfarenheter inte alla får här i livet.

Jag ser det som en del av mig, mitt förflutna. Det har gjort mig till den jag är idag, även om det är otroligt tragiskt att jag skulle bli sjuk.
Går det kanske att försöka förklara för din dotter detta? Att det faktiskt är så att hon lärt sig saker (jag är bombsäker på det)? Att utan sjukdomen hade hon inte varit samma person som idag? Samma underbara dotter som hon är?

Det är inte enkelt att stå bredvid. Det har även jag erfarenhet av.
Glöm inte dig själv Jessi - du är också värd att må bra. Ge dig själv en klapp på axeln för att du är så mån om din dotter. Jag hejar på er båda!
Det kommer bli bättre - ingenting varar för evigt.










Likes

Comments

Allmänt

Bild från pinterest

Idag ska jag iväg på samtal med min fantastiska terapeut. Därefter hinner jag he en sväng innan jag ger mig in mot stan igen. Träning ikväll som börjar 17.00 och däremellan ska jag hinna med att skicka in den absolut sista skrivuppgiften i skolan och öva mina två tal.

Behöver få lite ensamtid vilket jag hoppas få. Känner mig överväldigad av intryck från höger och vänster just nu, behöver få en stund där jag kan få sådär riktigt slappna av.

Tycker det ändå är ganska ballt vad jag lyckats med detta år.
Alla gånger jag lyssnat på när min kropp sagt stopp och alla de gånger då jag lyckats vila trots massvis med uppgifter att göra.

Jag tänker påstå mig vara lite stolt. Att även fast mina egna gränser är diffusa så har jag lyckats ett par gånger.
Det är viktigt att jag ser till att göra det, övar, så jag blir bättre. Gör det även om det är riktigt svårt.

Boken "skälvmedkänsla" av Agneta Lagercrantz ligger framför mig och jag skall alldeles snart öppna den. Jag tror jag läst en tredjedel av boken och den är verkligen helt fantastisk. En bok jag starkt rekommenderar till er.
Skälvmedkänsla är viktigt och svårt. På ett sätt är det emot vår biologiska natur.
Skälvmedkänslan behövs!


Likes

Comments

Allmänt, Träning & Dans

Igår publicerade jag denna bild på min instagram. Jag skrev "mätt som en plätt" i beskrivningen.

Idag byter jag ut dessa ord mot platt som en pannkaka istället. För idag har jag inte gjort annat än att handla hem lite olika livsmedel till veckans alla middagar och sedan är det placeringen framför datorn - sittanden på rumpan - på en hård stol i köket ism gällt.
Därav platt som en pannkaka.

Om vi bortser från det faktum att jag inte längre klarar av att känna min egen bakdel så har jag gummit med tat lämna in två uppsatser och skriver nu på slutet av en tredje. Alla var självklart redan påbörjade sedan tidigare men ack så skönt att ha dessa över.
Jag är inte alls bra på SO vilket dessa är och då jag behöver högt betyg (behöver och behöver, OM jag ska komma in på betygen på högskolan)stressar det mig till och från. Att ha dem inskickade i väntan på om det saknas någonting att lägga till känns det ganska bra.

Planen var att jag efter middagen skall ge mig iväg för träning. Då den är i stan 20.00-21.30 börjar jag tveka. Det är sent på kvällen verkligen och jag vet inte om jag orkar det idag.
Så vi får se hur jag känner sen, det kostar ju ändå 100;- då det endast är öppen träning och då vill jag känna att jag inte endast kastat iväg pengarna. Att jag verkligen får ut någonting av träningen.

Så berodende på hur energiförrådet känns efter middagen så åker jag antingen dit eller stannar hemma.
Vi får helt enkelt vänta och se! Jag har ju min stång här hemma också!




Likes

Comments

Allmänt

Den 1 April så gäller det. Då ska jag skriva högskoleprovet för första gången någonsin. Fram tills dess är det plug som gäller. Tyvärr inte så mycket plugg till själva provet, snarare de kurser jag biöver beta av..

Nu på morgonen är planer att jag ska hinna planera klart allt inför denna vecka. Det är en del plugg att hinna med, en del redovisningar, prov och tal jag ska hålla. Jag behöver införskaffa käk och jag behöver få plats med alla den träning som skall få plats.

Få ihop ett schema som ändå känns okej och som inte stressar sönder mig. En sak i taget nu!

Känns dock skönt att högskoleprovet ar betalat och klart. Drömmen är ju ett resultat runt 1, men det tror jag inte kommer ske om jag inte pluggar gärdet innan. Jag vet dock inte riktigt helt vad som krävs, även om jag kollat igenom lite gamla prov. Planerar att komma in på linjen med mina betyg.

Hur som helst, nu är det dags att starta upp denna vecka!
Önskar er alla fina dagar och en skön vecka. Ta hand om er!

Likes

Comments

Allmänt, Frågor får svar

"Finns det någon bakomliggande `motivering`till din mandalatatuering eller är det bara för att det är förvälla snyggt!?" - Cecilia

Min älskade tatuering! Den som befinner sig på min högra underarm och lite upp på handen. Det är ett mandalaliknande mönster med blommor, krusiduller och en ananas. Det är ananasen som bär det största värdet i den, resterande är mestadels för att det är riktigt snyggt och även för att täcka över de ärr jag hade där, då min högra arm var den värsta vad gäller detta faktum. Det fanns ärr ut på handen tyvärr..

Jag vill absolut inte ta bort mina ärr, för det är ett sätt för mig att visa vilken otroligt kämpe jag är, det symboliserar min bakgrund och ärren är en del av mig! Jag vill ha kvar dem och har inte minsta lilla fundering över att på något sätt ta bort dem. Då mina ärr befinner sig över hela min kropp så gjorde det mig ingenting att den del av dem som befann sig på höger arm fick döljas, även om dem syns som upphöjningar under färgen.
Då jag alltid velat ha en större tatuering och tycker sleeves eller halva är så förbaskat snyggt valde jag att sätta den och "skräddarsy" den så den passar perfekt över alla mina ärr - där ananasen nu kommer in.

Ananasen är grunden till idén. Jag tror vi alla hört citatet "Stand tall, wear a crown and be sweet on the inside"(Heart of gold) - precis så är det. Jag bär stolt numera min egen krona och vågar stå rakryggad och vara den person som jag är. Jag är stolt över min själv och gör mitt bästa för att vara en bra vän, fin dotter och sprida kärlek till alla dem jag älskar. Att vara stolt över den jag är och snäll mot mig själv - samtidigt som jag ger kärlek till mina nära.

Ni finner ananaser på mitt rum, som ljuslyktor, som sparbössa, som teckningar, affischer, som kryddburkar eller liknande. Nu finner ananas även på mitt mobilskal och tittar ni noga finner ni dem som örhängen. Jag tror jag är beroende av ananaser.
(Skall tillägga att jag inte äter mer än en liten bit om jag äter dem, för att dem förstör munnen, men liknelsen förstör mig inte).

Jag har två till tatueringar också. Ett för syskonskaran i nacken och en "have no fear" på insidan av överarmen. Alla tre är jag superdupernöjd med och ångrar inte en sekund!
Tatueringen jag nu pratar om är menad att påminna mig om att det var tufft då - men nu står jag stark och stabilt på mina både två fötter och är den jag är. Jag är fantastisk och bra som jag är och jag kan med all rätt vara stolt!

Hoppas beskrivningen gav ett bra svar! Puss

Likes

Comments

Allmänt, Träning & Dans

Garaget är min nya favoritplats snart. En lätt överdrift kan jag kanske medräkna att det var - men att ha en egen pole stång är amaxzing.
Vågar dock inte göra några svåra trix då golvet är av sten (sådant en kan skrapa upp sig på) och vill inte riskera allt för mycket. Det svåra får jag öva på i studion helt enkelt.

Jag berättade för er tidigare att jag hann med en snabb session. Den satt fint innan jag mötte upp gulligaste Satu för en middagsdejt med rullskridskor. Hade riktigt mysigt och åt riktigt gott verkligen.
Och vet ni vad jag fick? En liten julklapp från underbaraste Satu!!!! Världens finaste lilla text och en liten gåva! Jag blev riktigt rörd och glad över den ska ni veta. Satu hon är bra fin hon!

Ni får försöka överleva dessa mobilbilder idag helt enkelt. Kameran laddade ur och jag hade helt enkelt inte ett alternativ.

Nu har jag precis landat hemma. Ska försöka planera lite av kommande vecka, göra en matsedel så jag kan inhandla all mat jag behöver imorgon och försöka få över alla dessa prylar jag flyttar mellan mamma och pappa. Imorgon flyttar jag ju till pappa och behöver få med mig en hel del.

Ingen söndagsångest har jag dock ska jag tillägga - jag hoppas ni fått vara skonade också, annars så skickar jag lite extra kärlek och massvis med bamsekramar till er!
PÖSS

Likes

Comments

Allmänt, Träning & Dans

Efter en drömmig lunch kröp det så mycket i benen att jag var tvungen att ge mig av mot far.
Jag intog garaget (ja för det är ju det enda stället jg fick ha min polestång) och började värma upp. Hann med 40minuter träning där jag försökt lyckas med ditten och datten.
Trix och enklare spins har jag gång på gång försökt med. Extended butterfly (minns ni att det var favoriten?) fick även den göras ett par gånger, även om taket är lågt och väggen alldeles för nära Polen.

Bilderna är från gårdagens pass på Vida

Nu har jag nästan 1,5 timme på mig att sysselsätta mig själv. Vet inte om jag kanske ska åka tillbaka till Mamsen så jag får tillgång till min dator.
Plugget ska ju göras klart någon gång menar jag...

Ett litet tag till hemma bara..

Vid strax efter fyra ska jag hämta upp fantastiska Saru. Vi ska till Rollers and Bowlers där dem har rullskridskodisco.
Vi har tänkt oss en utemiddag tillsammans ikväll vilket jag ser fram emot. Kommer bli både gott och mysigt!

Önskar er en riktigt fin söndag. Hoppas ni sluppit och slipper Söndagsångest!
Kramis!

Likes

Comments

Allmänt, Anorexin

"Känner du att du kan ha ett sunt förhållande till träning och mat nu eller behöver du vara `vaksam`pga tidigare sjukdomsbild?" -Cecilia
"Tror du att det går att bli frisk efter 10års sjukdomsperiod?" - Ninna
"Hur ser livet ut som frisk från en ätstörning. Går det att bli `helt` frisk eller har du t.ex hjärnspöken ibland? Berätta gärna mer!" - Idamia

Denna otroligt intressanta fråga får jag ibland. Jag tycker den är otroligt viktigt då så många idag verkar tro att det är en omöjlighet att bli helt frisk och fri från en ätstörning, vilket det självfallet inte är.
Oavsett 1, 2 eller 30 år som sjuk!

Idag skulle jag klassa mig som 100% frisk och fri. Inte 99%.
För att bättre förklara så tänker jag att jag ska förklara hur jag ser på en ätstörning. För mig är det någonting som leder till att relationer och vardag påverkas i negativ bemärkelse av att mat, kropp, vikt, träning och/eller figur får ta alldeles för mycket uppmärksamhet samt tankeverksamhet.
För mig ser livet inte alls ut så.
Visst kommer jag säkert behöva vara "vaksam" ett par år. Men inte så att jag ständigt funderar över allt och alla.

Jag har mina tankar, känslor och funderingar precis som alla andra. Min kropp ser jag som en kropp, när jag tittar mig själv i spegeln ser jag en vacker kvinna som faktisk är ganska smal.
Att gå förbi ett skyltfönster innebar som sjuk att granska mina ben och bekräfta deras enorma storlek, idag ser jag två helt jävla vanliga ben...!

Förr kunde jag fundera över vilken fiskbit jag skulle välja, vilken som hade minst fett, var minst, hade rätt form, mysigaste färg eller kanske vilken som helt enkelt innehöll minst kalorier. Idag tar jag vilken jävla fiskbit som helst, helt utan att tanken på kalorier dyker upp i huvudet.

Jag vet kaloriinnehållet på många livsmedel, detta är kunskap jag har som jag inte kan glömma. Saken är den att det får inte vara med och bestämma vad jag äter och är inte laddat för mig idag. Det är siffror som jag inte tänker på, men om någon frågar så kan jag svaret på hur många kcal olika livsmedel innehåller per 100g. Mat har övergått från att vara siffror till att bli någonting njutningsfullt, gott och socialt. Någonting livsnödvändigt för kroppen som för med sig positiv påverkan på psyke. Mat är en stor del av livet, utan den lever vi inte.

Att vara frisk innebär inte att bara vara friskförklarad, för det är en enorm skillnad på frisk och friskförklarad. Friskförklarad innebär fri från symtom, frisk innebär att leva och trivas med det livet! Självklart är det en omöjlighet att vara frisk i en undervikt eller frisk med förbjudna livsmedel - då vidmakthåller vi vår ätstörning och fortsätter krama en liten del av den nallen som den ibland faktiskt får agera. Men att vara friskförklarad innebär i min mening inte att vara frisk. För att vara symtomfri kan innebära att ha destruktiva tankar, vilket jag idag inte har!

Att släppa nallen är svårt och innebär att vi kommer att behöva genomlida en smärre identitetskris för att ta oss ut på andra sidan, vilket inte kan kännas så lockande. Det är vad som kommer efter den som jag vill lyfta fram, livet, det som är sådär värt att leva för!

Jag har dåliga dagar och jag har min PTSD, jag ska inte ge er bilden eller tron om att friskhet innebär att sväva bland rosa moln och enhörningar. För det är inte vad det handlar om.
Att vara frisk innebär också problem, svåra stunder, tårar som kommer likt floder och ångesten i bröstet som gnager ibland. Jag kan gråta över killen som jag blev olyckligt kär i, må dåligt över att syster blev ledsen eller få ångest för sociala sammanhang - Autism räknas in som psykisk ohälsa och är livslång. Den förstör dock inte mitt liv på det sättet, det är en diagnos jag inte vill leva utan men som ger mig lite extra mycket ångest om vi jämför med genomsnittsmänniskan.
Jag mår ju faktiskt bra även om jag har ångest!
Skillnaden är att den inte är konstant, den är oftast enklare att hantera och den finns där mer för att bryta ner oss en aning så vi sedan kan få känna kontrasterna och njuta lite extra av att må bra!

"Må dåligt för att kunna må bra. Må bra för att orka må dåligt" - jag tror på en balansgång!

Har jag delar av livet jag vill komma över. Jag vill slippa dras med de flashbacks som fortfarande hemsöker mig och jag vill jobba bort min fobi för kräk. Jag vill bli ännu starkare både fysiskt och psykiskt och jag vill lära mig en hel del kunskap. Det finns alltid saker att utveckla, det kommer att vara ett livslångt projekt.
För att det inte skall bli så att vi ständigt går och höjer kraven på oss själva tänker jag mig då att vi måste ge oss själva tid för att observera och riktigt njuta av alla de framsteg vi gör. Njut lite när du nått ett av målen och höj inte direkt siktet på nästa, det blir så mycket roligare då.

Jag ser idag mig själv som mig själv, inget annat än en människa. Jag ser mina styrkor och även svagheter, de som vi alla har. Jag tycker om min kropp och vågar vara mig själv. Jag struntar i vad andra människor tycker och tänker om mig - för innerst inne sitter jag på vetskapen om att jag är min egen version av fantastisk.
Min egen version.
Bra precis så som jag är - precis som du!

Likes

Comments

Min instagram:@idiisens