View tracker

Hej allesammans!
Nu har jag varit i Ghana i ungefär en vecka och har ställt om mig till Ghana-tid och har lärt mig så sjukt mycket grejer på denna veckan. Och tyckte det var dags att dela med mig utav detta.

Min flygresa gick jättebra, med mellanlandning och allt. Jag landade i Accra runt kl 20, deras tid och stod i passkontrollen i ungefär en timma eftersom dem skulle kolla visum. Sedan plockad jag upp min backpack och blev upphämtad tillsammans med tre andra volontär av Francisca, William och Dennis som jobbar på Cultrual Experince(hjälper till att förberedda volontärer och placering) och åkte mot Kasoa och Tinas hus(Tina är den som driver Cultrual Experince) som ligger ungefär två timmar väster om Accra. Även om det var mörkt ute så mötes jag utav en sån kulturkrock. För det första, slummen finns över allt här och det är så smutsigt överallt. Folk försörjer sig på sin marknad, vilket kan innebära små stånd längs vägkanten eller att man bär någon slags vara på huvudet och går runt bland KÖRANDE FORDON. Utöver det så kan vi väl säga att värmen kom som en käftsmäll, så man svettas en del varesig det är morgon eller kväll. Regnskogsklimat som det heter och det är väl något som har stört min sömn, men jag har vaknat pigg varje morgon sen jag kom.

Hos Tina blev vi som sagt informerade om kultur, språk och andra saker man bör tänka på. Språket i det området jag befinner mig i, heter Twi och tänkte att jag ska försöka lära mig en del. Vi var uppe från kl 7.00 på måndagmorgon och tog del av allt detta, sen på eftermiddagen tog dem oss till Accra för att skaffa ghanska simkort med surf och sen åkte vi till stranden för att äta lunch, lära oss afrikansk dans och spela på trummor.
Sedan kom vi tillbaks på kvällen och myste med valpar som var åtta veckor gamla, så gulliga. På tisdagen gick vi också upp tidigt och hade språklektion innan vi åkte in till Accra för att ta del av deras makola market, det vill säga en väldigt väldigt stor marknad och det var så mycket folk. Efter det åkte vi hem och började packa och fixa till saker och ställde de sista frågorna om allt man nu ska tänka på.

Så i onsdags åkte jag till Senya Beraku och Mums Care. Sov ganska dåligt natten innan men det var för fjärilarna i magen och värmen. Jag kom inte själv till Mums Care i onsdags, utan en norska som heter Caroline kom tillsammans med mig som jag lärde känna hos Tina. Så just nu förtillfället är hon men rumskompis, men ska bara stanna i tre veckor. När vi kom fram så var redan Jenni(från Love Life som jag har pratat om) där tillsammans med en till projektledare från Turkiet och två svenska volontär, Linnea och Anna. Så dem tillsammans med alla annan personal har hjälpt oss att komma på plats. Vi fick träffa barnen för första gången när dom slutade skolan, det va en sån underbar känsla och alla är så fina på olika sätt. Vår riktiga arbetsdag började i torsdags och jag tänkte berätta hur en arbetsdag ser ut ungefär, för dem är ganska lika från måndag till fredag har Anna och Linnea berättat.

Man går typ upp på morgonen vid halv 6, duschar och klär på sig. Sen börjar dagen med att hjälpa till att tvätta barnen, klä på dem och borsta tänderna. Då kan klockan ungefär var runt 6. Jag och Caroline har fått ansvaret för att hjälpa till med pojkarna, medan Anna och Linnea hjälper till med flickorna. Barnen brukar sköta sig bra själva, men vissa är för små och andra har svårigheter. Det finns 4 av ca 35 pojkar som behöver hjälp eftersom dem är "sjuka", dem har svårigheter samt att två ses som utvecklingsstörda samt autistiska. Dem barnen är ungefär mellan 4-7 år, även om dem har svårigheter så går det att kommunicera med dem på deras sätt, vilket jag tycker är så fint. Efter att man är klar med de uppgifterna, så hjälper vi till med frukosten och serva den till alla ca 65 barnen i en liten matsal...känns overkligt att alla får plats där inne faktiskt. Sen efter det så går vi och äter frukost och då är kl mellan halv 8-8, så det tar lite tid. När vi har ätit klart så hjälper vi till med disken efter barnens frukost, blir en hel del så att säga. Barnen går till skolan efter frukosten, som ligger i en byggnad på barnhemmets område. Sen börjar det slitsammaste på hela dagen, att tvätta alla dessa barns kläder. Pojkarna har en egen "husmor", Rita, som tar hand om dem, lika så har flickorna(Rebecka) så man hjälper princip dem. Sen så städar vi barnens rum om inte husmamman redan har gjort det. Efter det så är det lunch dags, så då hjälper vi till med den och då serverar vi ännu mer mat för det kommer barn från byn, som går i skolan och har betalat för att få mat med. Så när barnen har fått lunch, går vi på lunch och sen sätter vi oss med disken igen eller arbetar med något som behövs göras, som laga kläder, handla eller någon annan syssla eller så är man med i skolan. Men barnen brukar bli så upphetsade och okoncentrerad när vi är med, så vi brukar hoppa det och hjälper till med läxorna på kvällen istället. Barnen slutar skolan kl 15, efter det går dem och lägger sig i en timme efter dem har duschat och bytt om, så man har en fri timme där, innan man går ut och leker med barnen eller gör läxor med dem. Sen hjälper vi såklart till med kvällsmaten, innan vi går och äter och vanligtvis blir det att vi hjälper till att diska igen, fast då brukar barnen hjälpa till, framförallt de äldre tjejerna. Tror dem har det som en tilldelad syssla. Är så sjukt imponerad av hur vuxna många av barnen är och vet hur allt ska gå till. Vi brukar vara med barnen innan dem går och lägger sig och gjort deras kvällsbön. Sen så brukar vi duscha och gå och lägga oss runt åtta tiden för vi är så trötta. Så ser en dag ungefär ut för mig, det är ganska slitsamt men är värt varenda svett droppe.

För övrigt är maten helt okej och jag dricker minst tre liter vatten om den. Vi duschar i kallvatten eftersom det inte finns varmvatten, men i denna värmen så är bara det skönt. Sängen som jag har är lite obekväm och jag vaknar fortfarande utav värmen två gånger per natt, men är lika pigg ändå när jag vaknar. Annars har vi försökt ta in så mycket som möjligt. Kulturkrockar som att aga förekommer här, vilket jag ännu inte har sett, men lär får se. Vet inte hur jag kommer reagera, men har fått tips att jag ska ifrågasätta när något sånt sker varför dem väljer att agera då som dem gör, ex aga.

Igår, fredag, fick jag också vara med om en obehaglig upplevelse. En olycka inträffade när en av barnen fick en gungande fyrsittsgunga(som nu ser på en av bilderna) i huvudet som är gjord av järn. Kan meddela att jag tycker inte lekplatsen är så barnvänlig och funderar på om jag ska försöka starta upp något som kan förbättra den för att slippa sådana olyckor som hände igår. Olyckan resulterade till ett jack i pannan och en hjärnskakning...jacket var djupt och blödde väldigt mycket. När allt hände, lät det som om någon hällde ut en vatten flaska, så mycket blid forsades den första stunden. Jag fick panik men lyckades hålla mig lugn och vi fick rent såret och tejpade jacket. Vi får se imorgon hur det läker, det såg helt okej ut igår med tanke på förhållandena. Så där har vi anledning till varför något måste göras, ska bara komma på vad och lite idéer har jag.

För övrigt så hade vi en liten aw på stranden igår i Senya Beraku och ett dopp i havet fick det bli med. Kan säga att vågorna är ganska rejäla! På helgerna är vi lediga så vi kan passa på att resa och se oss omkring. Så just nu befinner jag mig i staden Cape Coast tillsammans med alla volontärerna. Vi har idag besökt det kända slavfortet här, något som man bör se när man far till Ghana. Väldigt intressant och lärorikt var det och lite små jobbigt att få reda på dessa grymheter som hade skett där. Sedan efter lunch åkte vi till Kakums naturreservat som ligger 1,5 timme bort, för att besöka dess regnskog. Vilken upplevelse!! som ni ser på den nedersta bilderna, så sker själva rundturen uppe bland träden på som högst 40m. Det var också lärorikt. Ghana är mer känd för sin gröna natur än djurliv, men vi fick faktiskt reda på att det fanns bl.a. Elefanter, leoparder, krokodiler och apor där. Det finns runt omkring i hela Ghana men mer vanligt där det är tät djungel, så det är svårt att hitta dem. Men bra att veta att dessa djur finns omkring är ganska häftigt. Haha de djur som man ser mest utav här som springer runt på gatorna är hundar, katter, getter, får, höns och kossor men också grisar men dem förekommer mest nära stränderna haha.

Imorgon väntar en dag på stranden innan vi beger oss tillbaka till barnhemmet. Jag bara väntar på att bli sjuk, något som alla volontärer blir. Idag har tex Linnea varit jättedålig och har spytt mer än vad man brukar göra, så vi måste nog till sjukhuset med henne om hon mår dåligt imorgon. Även Caroline har spytt idag, medan jag har haft en orolig mage. Jag vill verkligen inte må dåligt, hoppas det kommer isåfall när vi kommer hem imon så jag inte behöver må dåligt under bussfärden hem till Senya. För övrigt mår jag bra och blir mer förälskad för varje dag som går i barnen, jag saknar dem redan vilket är ganska sjukt eftersom jag träffa dem första gången i onsdags. Dem har redan lämnat såna intryck på mig och älskar att alla har olika karaktärer. Ska bara försöka lära mig allas namn, haha inte lätt men jag har sju veckor på mig. Nu ska jag försöka sova, har inte varit uppe så här länge sen jag befann mig i Sverige. Godnatt och hörs nästa vecka och glöm inte att följa alla dessa arbeten som sker på barnhemmet via Lovelifesweden.se eller på Facebook. Och va gärna med och stöta i projekten, så lite gör så mycket och jag har sett det själv med egna ögon nu!

  • Ghana

Likes

Comments

Ja, då var det dags att lämna kalla grå Sverige och bege mig sönder ut. Kan inte riktigt fatta att idag ska jag åka och lämna mitt hem i två månader, min säkra punkt, på egen hand. Jag är galet pirrig nu, tur att nervositeten inte är så stor...men det lär komma när jag står på flygplatsen i Amsterdam och den lär verkligen komma när jag har landat i Accra!! Men iallafall, jag har nu vinkat av min familj, checkat in och fått i mig lite frukost. Så sitter och väntar på att få gå planet som ska gå om en halvtimme. Resan ner till Amsterdam kommer ta ca 1,5 timme och sen har två timmer där innan jag går på sista planer mot Accra, Ghana.

Har som sagt ingen aning om hur jag kommer kunna uppdatera när jag är på plats, men ska försöka få upp ett inlägg i veckan. Det enda jag vet just nu är att jag kommer ha informationsträffar nu de första dagarna och kommer sedan åka till barnhemmet i slutet av veckan skulle jag tro. Jag bara längtar tills jag ska få ta del av alla dessa barn och få vara delaktig i deras vardag.

Men tills vi hörs här näst, ha det så bra i minus grader och slask! Ta hand om varann!

Likes

Comments

Oj oj oj, nu bubblar det i magen. Sov dåligt i natt och vaknade vid halv fem av en mardröm och grät, inte bästa starten på morgonen kanske. Men anledningen till dessa mardrömmarna är nog för jag börjar bli nervös, jag drömmer alltid när jag är nervös och sover oroligt. Jag brukar aldrig visa någon nervositet öppet annars, haha tror det utspelar sig i sömnen, vilket bara är konstigt.
Men iallafall...

Även dålig sömn i natt, så somnade jag om och vakna klarvaken vid åtta tiden. Låg och myste lite innan jag fräschade till mig lite och vandrade ner till stan så jag stod utanför Systembolaget precis innan öppning. Detta har aldrig hänt och det kändes så konstigt. Och om jag var vaken innan, så var jag ännu mer vaken efter promenaden ner till stan i kylan. Tror det va runt -10 vid den tiden. Efter besöket på alkoholhandlen bockade jag av lite ärenden innan jag hamna i lägenheten min igen. Sen fick jag agera frisör och umgicks med min kära kusin. Vi spelade the Sims, vilket jag än idag älskar att göra. Dagen rusade förbi och tillslut blev klockan halv sju och min broder aka gamla granne kom förbi med backpacken som jag ska låna. Och en timme senare befann jag mig på Nami med mina favorit tjejer för en liten hejdå-middag. Det va väldigt mysigt och maten var super som vanligt. Efter massa tjöt och skratt så kom jag in inför dörren för en timme sen alldeles frusen. Det är tur att jag kommer slippa denna kyla nu i två månader, mina kylaskim och leder orkar inte med detta mer. Nu ska jag mysa ner mig framför ett avsnitt Gilmore girls och få upp värmen i sängen. Imorgon väntar ännu en uppbokad dag och andra förberedelser!! Godnatt

Likes

Comments

Ja, nu är det inte långt kvar och det pirrar lite extra i magen just nu. Igår inhandlade jag nästan allt till resan, nu är det bara lite kvar faktiskt. Första-hjälpen-kit, värktabletter, pannlampa, myggmedel m.m. Har också hittat en ny bok, sen har jag fått en bok av mamma och hittade två böcker här hemma som jag inte har läst. Alla böcker går i teman princip, "acceptera dig själv", "det är okej att må dåligt" och "du duger", vilket jag behöver eftersom mitt mående har varit svajigt förra året. Jag har lite kvar att fixa, som lite gåvor som ska inhandlas och väntar på att en kompis ska komma och lämna backpacken jag ska låna så jag kan börja packa på riktigt. Jag har börjat röja i lägenheten också, så lillebror kan flytta in medan jag är borta. Tog min sista dos dukoral igår och började mitt intag av lariam för att undvika malaria, vilket gav ännu en gratis bakfylla men gick över efter två timmar. Ja, snart åker jag. Fick reda på att tjejen som är grundare för Love life(projektgrundaren för barnhemmet) åkte ner till barnhemmet igår, vilket känns hur bra som helst att jag ska få träffa henne och arbeta på plats med henne. Hon ska starta upp ett nytt/nya projekt på barnhemmet, så ska bli intressant att vara delaktig och hjälpa till. Det känns lite som en trygghet också, hoppas också på att lära känna andra nationaliteter där nere, men skönt att man får snacka lite på svenska också.

Vi också meddela att dem som vill vara med och bidra, så kan man swisha en slant till 0703606042 eller bankgiro 115-8294. Då går pengarna oavkortat till Mums Care i Senya Beraku, det lilla kan göra skillnad!
https://www.facebook.com/lovelifesweden/

Likes

Comments

God kväll! Ligger här i sängen och lyssnar på den kära stormen som dragit in över hemstaden. Har precis också tagit mitt drickvaccin som ni ser på bilden. Så ligger här och väntar på biverkningarna som kan vara yrsel, illamående och magont. Hittills har bara magen vaknat till lite, så hoppas jag hinner somna innan resterande skulle bryta ut.

Annars har jag bara degat idag. Sista passet för julveckan gjordes igår, juldagen på Oscars vilket var hektiskt som alltid. Annars har jag jobbat 11 timmars pass hela förra veckan och denna nyårsveckan lär se likadan ut skulle jag tro. Men detta är sista veckan på fiskexporten på tre månader. Om två veckor så är jag i Ghana, tiden går så fort nu och det händer så mycket runt omkring mig. Jag har iallafall haft en mysig jul med släkten på mammas sida hos mormor och morfar. Mat i massor, Kalle anka, gamla historier och jag fick agera tomte. Sedan på kvällen mötes några arbetskollegor från Oscars upp hemma hos mig för några glas vin, innan vi gick till backstage och firade vidare julen. Även om julen är mysig så är jag glad att den är "över".

Har annars nästan förberett allt inför resan, fick mysnät och pannlampa i julklapp vilket var behövligt. Och sen fick jag en "shitbox", haha min moster köpte en papperstoa till mig. Så nu har jag bara lite små saker kvar och ett litet apotek att fixa. Det är tur jag är ledig sista veckan innan jag åker, vet knappt om jag hinner med ändå med allt och träffa alla. Men men...

God natt! Nu har magen lugnat sig, så ska försöka sova nu

Likes

Comments

Livet är fruktansvärt orättvist och att finns ett sånt mörker hos människor, så att dem tar ett annat liv är helt obegripligt. Det spelar ingen roll om det handlar om olika åsikter, konflikter, ilska, hat eller tro. Varför ska någon behöva förlora sitt liv och framförallt varför ska någon som inte är inblandad eller oskyldig behöva mista livet? Varför?! Varför ska bomber släppas över oskyldiga städer som lösning? Varför ska någon som inte är delaktig i konflikten behöva rikta sitt vapen mot någon främling som aldrig har gjort dem ont? För många varför..

Alla dessa krig som finns runt omkring i världen tar aldrig ett slut och jag tror inte att döda är lösningen. Vi har alldeles för mycket annat att länga energi på. Allt ifrån att rädda vår jord, bota alla dessa sjukdomar och bearbeta fattigdom. Denna veckan har jag lyssnat på radion en del, följt läget om vad som händer där ute. Aleppo har varit i centrum av alla nyheter. Det gör ont att höra vad som händer runt omkring oss och man känner sig maktlös. Helst av allt vill man vara på plats och hjälpa till. Igår såg jag på filmklipp från Aleppo och jag grät i en kvart efteråt. Jag blir så arg att oskyldiga människor, framförallt barn mister sina liv på en sekund pga ett krig. Det är därför det är så viktigt att vi hjälper till att bidra med all hjälp vi kan. Jag valde att hjälpa till och gav peng, vad gör du?

Likes

Comments

ÄNTLIGEN! I onsdags fick jag det efterlängtade mejlet som jag har väntat på i månader. Jag har fått information om mitt projekt där jag kommer spendera mina två månader i Ghana. Har fjärilar i hela magen och nu vill jag bara åka! Jag tänkte att jag skulle dela med mig utav detta och lite information till alla nyfikna där ute.

Jag har blivit placerad på ett barnhem, Mums care childrens hem, i Senya Beraku som ligger i södra Ghana. Jag har försökt hitta lite information om hur stort Senya Beraku är men har tyvärr inte lyckats, men skulle tro att det är en liten mindre stad nära havet samt huvudstaden Accra. Det är ungefär 60 barn i åldrarna mellan 1-12 som bor på barnhemmet och barnen som har åldern inne går i skolan. Barnen har turen att dem har tillgång till vatten, mat och elektricitet, tack vare alla fina bidrag som barnhemmet har fått. En svensk volontär vid namn Jenni har sedan 2012 arbetat med detta barnhemmet genom att samla in bidrag i alla olika former, vilken hjälte! mer info finns här www.lovelifesweden.se . Mina uppgifter under min tid på barnhemmet är framförallt hushållssysslor som städa, diska och hjälpa till med matlagningen. Jag kommer också hjälpa till i skolan och att ta barnen till sjukhuset och göra ärenden. Men framförallt är jag där för att ge kärlek och värme, i form av kramar, lek och omvårdnad. Jag har också fått info om vad jag behöver ha med mig, även om jag redan visste det mesta. Så igår fick jag klicka hem klänningar/tunikor från hm's rea, eftersom när jag spenderar tid i skolan med barnen måste jag ha klänning eller kjol och eftersom jag inte uppskattar shorts så behövdes det i vilket fall som helst.

Det känns väldigt bra att jag har fått min information nu, nervositeten har lugnat sig och nu vill jag som sagt bara åka. Ska försöka få kontakt med Jenni från Love Life angående om det finns något jag kan ta med mig nere från Sverige till barnhemmet. Har funderingar på att ta med mig pennor, målaböcker och annat pyssel.

Likes

Comments

Hej dagboken eller kanske skulle säga kvällsboken. Ligger här i sängen och hade tänkt tacka för dagen, men min hjärna kan inte slappna av fast ögonen nästan sviker mig ändå. Som vanligt har jag många bollar i luften samtidigt, jobbar för mycket, äter för lite och sover dåligt. Detta brukar vara min vardag och jag är van vid det, men ibland blir det för mycket. När jag får för mig att jag vill göra en sak eller vill ha något, så vill jag ha det på direkten. Jag skulle vilja säga att är för otålig som människa.

Till att börja med är jag inne på den där roliga veckan under månaden, vilket gör mig så där härligt hormonell och smärta kan upplevas lite här och var i kroppen. Ja, ni livmoderbärare vet vad jag menar. Utöver detta så jobbar jag mycket och för tillfället längtar jag efter en paus från jobbet. Finns många anledningar till detta och tur som det är så åker jag snart. Och på tal om resan så har jag flera ärenden relaterade till den som måste fixas samt lite förberedelser här i dagarna. Sen som många andra så har jag lite personliga battles och andra tråkigheter. Sen så har vi det största stressmomentet i nuläget...

Jag har bestämt mig för att jag vill plugga till hösten2017/våren2018 till sjuksköterska. Men för tillfället så saknar jag behörighet till att söka in på det programmet jag vill gå samt att jag har märkt att mina betyg inte är så bra som jag vill. Jag behöver alltså läsa upp en 100p kurs i naturkunskap och helst läsa upp mitt F i Matte 3b(japp, matte är inte min grej) för att få tillgång till ett merit poäng med, innan 15 april och leverera jävligt bra på högskoleprovet i vår. Kan ni förstå stressen och hur dåligt planerat detta är, när denna damen arbetar för tillfället 40h-60h/veckan och ska i väg januari-februari....Jag vill verkligen komma in till hösten, vill gör något nytt och detta är verkligen något jag vill göra också. Så just nu försöker jag kolla och tänka efter vad jag ska göra. Jag bestämde mig för ca en månad sen att jag vill sätta mig vid skolbänken nu. Har funderat på sjukvården sen ett år tillbaka. Sen något som också stressar mig är att allt är väldigt mycket när det gäller högskola eftersom jag inte har varit insatt hur det fungerar. Har läst och läst för att förstå mig på allt.

Framtiden...den stressar mig som ni kanske förstår. Så då har jag fått skriva av mig och nu har min lilla hjärna lugnat sig och det är dags allt sova. God natt, slut tjötat för idag!

Likes

Comments

1. Vilket smeknamn har du, som bara din familj kallar dig? - Tjolantaplanta, ni får tolka det hur ni vill haha
2. Vad har du för konstig vana? - Jag blir alltid kissignödig när kommer hem, så där så man nästan kissar på sig....har varit så sen jag var 10 år
3. Har du några konstiga fobier - Jag kan inte gå i kramsnö, får typ lätt panik och får rysningar av hur det knarrar...ryser bara av att tänka på det!!!
4. Vilken låt älskar du att vråla ut när du är ensam hemma? - finns för många...
5. Vad stör du dig mest på? - för tillfället att man fryser konstant vart man än befinner sig
6. Vad gör du när du är nervös? - Rodnar och stammar och uttalar ord konstigt, lite svenengelsk haha
7. På vilken sida av sängen sover du? - Höger sidan men vaknar alltid i mitten
8. Vilket var ditt första gosedjur och vad hette den? - Jag minns faktiskt inte, minns bara att min lillebror hade en häst gosedjur som hette Pontus och jag vad fett avundsjuk
9. Vad beställer du på Starbucks? Chailatte
10. Vilket skönhetsråd predikar du alltid om, men själv inte följer? Att man ska tvätta ansiktet varje morgon och kväll
11. Hur står du vänd i duschen? - Med ryggen mot duschstrålen
12. Har du några konstiga kroppsskills? - Nej inget jag vet om iallafall
13. Vilken är din favorit när det kommer till skräpmat? - Det är la hamburgare av något slag

14. Vilken fras eller vilket ord säger du alltid? - har alltid olika, men oftast är dem väldigt fula
15. Sovdags! Vad har du på dig? - T-shirt och trosor

Likes

Comments

Hej allihopa! då var det dags att leka bloggare igen, haha oj oj oj vad man har försökt med detta. Inte för att det är kul att dela med sig utav sitt liv, så är det faktiskt väldigt skönt att få skriva av sig ibland. Det handlar inte bara om saker som har hänt, utan också om hur man känner. Jag är trots allt en väldigt känslosam person, men kan hålla inne på saker och ting eftersom jag inte vill att någon ska känna sig berörd och känna att dem behöver se/ta hand om mig. I'm a big girl. Men som sagt, det kan var skönt att skriva av sig ibland och sen kan man se tillbaka på det. Mitt hjärnkontor har så mycket för sig att det är rätt bra att se tillbaka och komma på "Aha, det var så jag tänkte". Man kan väl säga att detta faktiskt blir med en dagbok än en blogg faktiskt...

NU till det väsentliga. den största anledning till att jag börjar skriva här igen är för att det snart närmar sig en ganska stor sak i mitt liv. Som många nära och kära känner till, så ska jag bege mig till Ghana för att volontärarbeta med barn i 2 månaders tid. Att göra en sådan resa har varit en dröm sedan jag var liten och låg i soffan i mammas famn och kolla på Humorgalan "för varenda unge" med flera. Så i augusti bestämde jag mig att förverkliga en av mina drömmar. Till en början kom dem här tankarna spontant. Jag kom hem i mitten av juli från en USA-resa som varade i 1,5 månad och efter att jag hade jobbat i en månad så dog arbetsprestationen samt arbetsmotivationen helt. Jag är en sån person som måste ha något på gång helst hela tiden, något som driver mig framåt i vardagen. Och denna resan blev mitt nya bränsle. Först hade jag tänkt åka till Asien och resa runt, vilket var den resan som skulle egentligen göras förra vintern men det kom förhinder. Men problemet var att jag inte hade någon resepartner och suget efter paradiseresa fanns inte. Jag kom fram till först och främst att jag ville göra något själv denna gången. Jag fundera på om jag skulle åka och säsonga istället, men jag hata vinter så där den idéen också. Sen funderade jag på om jag skulle ansöka som att bli reseledare, vilket är något jag har funderat på sen tidigare men har tyvärr fått höra mer negativitet än positivitet om arbetet. Men sen tillslut blev jag påmind om min lilla dröm genom reklam på facebook(som jag förövrigt aldrig lägger märke till i vanliga fall) och sedan började letandet efter inspiration och information. Vet att jag satta i ca 4 timmar och bara läste om vad allt innebar på riktigt och hur allt verkligen fungerade. Det sluta med att jag hitta en organisation som jag mejlade frågor till och två veckor senare bokade jag min resa.

Nu är det mindre än två månader kvar innan flyget lyfter från Landvetter och ännu har inte nerverna börjat balla ur. Det känns konstigt att tänka att jag kommer befinna mig på en okänd plats, bland okänd miljö, bland nya människor, princip i en helt ny värld helt själv. Jag ser verkligen framemot detta, få känna på kulturkrocken samt lära känna ett helt nytt samhälle, mat och klimat. Men det viktigaste av allt är att jag kommer befinna mig på en plats där jag verkligen kan tillföra något. Att känna sig delaktig i något som spelar en sån stor roll, framför allt för flera människor. Och det känns faktiskt bra i hjärtat att jag göra detta. Inte nog med att jag kommer göra en resa för livet, jag kommer också växa som människa. Jag tror inte man förstår riktigt hur många människors vardag ser ut runt om i världen, förrän man upplever det med egna ögon.

Nu har jag delat med mig lit om hur det sluta med att jag bokade denna resan. Jag tänkte jag skulle dela med mig i ett annat inlägg varför jag göra denna resan samt vad krävs för att göra denna resan och sen lite fria ord från hjärnkontoret om resan. Anledning till att jag har valt att blogga igen är för att många av er vill följa med min resa och har en del frågor. Jag kommer självklart uppdatera via mina sociala medier så gott det går, men som det verkar så kommer jag har ha dåligt med tillgång till internet när jag väl är på plats(vilket är ganska självklart för Ghana har tyvärr inte ett sådant bra internetverk inom landet) och kommer bara ha tillgång till detta via internetcaféer. Det är då mest praktiskt med att uppdatera via blogg om jag inte ha till gång till ett wi-fi och detta finner man bara i städerna. Och jag vet ännu inte vart jag kommer bli placera hehe. Men tilldess så kan ni få följa mina förberedelser här och ska försöka uppdatera så gott det går under tidens gång.

Nu är det läggdags och arbete väntar imorgon, god natt

Likes

Comments