Header

Hej! Ursäkta att bloggen stått så stilla, men har inte riktigt vetat vad jag ska skriva om nu när jag är hästlös, haha. Livet rullar på som vanligt men jag känner att det inte alls är lika kul att varken läsa eller skriva om som hästarna.

Kossan och min resa fick ett abrupt slut men jag är 100% säker på att det blev bäst så. Hon fick helt enkelt åka tillbaks till sina förra ägare som har varit galet snälla och enkla att ha och göra med, så det ska de ha en stor eloge för!

Hästtjej ut i fingertopparna som man är har jag faktiskt redan hunnit provrida en ny häst. Det är en häst som jag fick tips om genom olika duktiga hästmänniskor som vi känner, och som dessutom står jättenära oss. Blev intresserad sekunden jag såg henne så vi bokade in en provridning som blev av i Tisdags.

Det är LÄTT den finaste och mest välridna häst jag suttit på och dessutom var den hur schysst som helst, speciellt på hinder, så jag hoppashoppashoppas att det blir någonting med denna..!



saknar detta mer än allt just nu.

Jag och mamma drog på en jätteintressant föreläsning på Hippo för Gabriella Bragée om foder igår, vilket var superlärorikt! Foder är definitivt någonting både jag och mamma vill få bättre koll på, så att kunna lyssna på och lära sig av en expert som man dessutom kunde ställa alla frågor man undrade över till sedan var verkligen hur nyttigt som helst. Tycker verkligen att det är superintressant och kan lätt snöa in på dessa "detaljsaker" som är ändå så jäkla avgörande-såsom rätt foder, rätt utrustning, rätt underlag etc.

Tror jag antecknade typ ett helt skrivblock under föreläsningen, hahah...

Det var typ allt som hänt i livet sedan sist, lovar att bli bättre på att uppdatera nu och hoppas ni fortfarande hänger kvar även om jag för tillfället inte har någonting intressant att skriva om, haha!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Cosmocat Pil "Lillkossan", Allmänt

Denna helg har blivit en riktigt slö en. I torsdags träffades vi alla som står inackorderade i stallet + några fler och grillade, supermysigt och så himla kul att få träffa alla "utanför" stallet!

Lillkossan har gått som en klocka senaste tiden och hoppträningen förra söndagen gick betydligt bättre än den första vi var med på. Hon var stundvis för stark och het men föredrar definitivt att hon är positiv och taggad istället för att inte alls vara samarbetsvillig alla dagar i veckan.
Jag red som en kråka men Kossan tried her heart out och jag är helt säker på att vi kommer bli farliga tillsammans när jag ridit ihop mig mer med henne.

Just nu vilar Kossan då hon såg liiiiiite ofräsch ut i Torsdags. Troligtvis har hon vrickat sig i hagen eller liknande då hon inte alls markerar längre och har sett superfräsch ut sedan i Fredags, phu! Jag hann slå på stora trumman, ringa veterinär och höll nästan på att bryta ihop då jag var helt säker på att detta var slutet på hennes tävlingskarriär, haha.... Kan säga att det kändes väääldigt skönt när hon var helt ren redan dagen efter!

Planen var att vi skulle vart med på hoppträning idag också, men iom att hon stått sedan i torsdags samt att hon markerade förut skippar vi självklart den och satsar på att vara med nästa vecka istället.

Idag är planen att jogga igång igen och imorgon kör vi på (nästan) som vanligt igen, förutom att vi tar det lugnare än vad vi brukar.

Min fina fina häst, tänk att jag får kalla henne min!

Likes

Comments

Cosmocat Pil "Lillkossan", Tankar

Precis som rubriken säger håller jag och Kossan just nu på att testa oss fram angående vad både hon och jag trivs med, och just nu ligger fokus på bett då det är en så central del i hur känslan på ryggen (och framförallt för Kossan såklart) blir.

I början red jag på ett flippanbett vilket hon funkat bra på tidigare och funkar hyfsat bra på hemma på banan, men när vi åker iväg på träning eller rider ut blir flippanbettet lite för skarpt. Kossan är en häst som visar tydligt när hon är missnöjd med någonting, vilket medför att hon blir väldigt förbannad på mig när jag använder ett för skarpt bett på henne- som jag då gjorde senast vi var iväg på hoppträning.

Efter träningen vi var med på slutade jag i princip rida på flippanbettet och har sedan dess ridit på vanligt tredelat bett med fasta ringar. Det har funkat bra och det känns bra att kunna rida henne på ett så snällt bett. Grejen är bara att hon är väldigt känslig i munnen samtidigt som hon blir väldigt stark, vilket gjort att jag funderat på om hackamore ändå kunnat vara ett bra alternativ för henne.

Jag har varit lite feg för att prova då jag trott att hon ogillar hävstångseffekten och trycket som blir i nacken av hacket, men jag blev motbevisad idag då jag både red ut och red på banan med det.

Hon var så himla lugn och lyhörd på det och verkade väldigt tillfreds under hela ridturen vilket kändes väldigt skönt då jag nu har någonting att varva det tredelade bettet med. Kommer prova använda hacket på nästa hoppträning också då hon trivs på det så himla mycket, plus att det känns riktigt bra för mig också. Himla skönt!



Likes

Comments

Cosmocat Pil "Lillkossan", Riddagbok, Allmänt, Vardag

For ut på våra fantastiska ridvägar igen idag och fokuserade på intervaller i galopp. Kossan var riiiiktigt fin och lyssnade på minsta lilla sak jag bad henne om vilket kändes helt fantastiskt. Så himla skönt att våran bra feeling verkar hålla i sig!!

Mötte även en älg, vilket avbröt vår sagolika uteritt då jag blev livrädd, snabbt vände om och tog en annan väg, haha... Kossan hann också få syn på den men blev som tur var inte alls så påverkad mer än att hon sneglade lite åt älgens håll och undrade vad det var. Tur att hästen är cool när ryttaren är fjantig!



Imorgon väntar en mindre rolig dag då min käre gammelfarfar begravs.
Jag tror att begravningen kommer att bli jättefin och jag vet redan nu att jag kommer att gråta floder, då min gammelfarfar betydde och betyder väldigt mycket för mig. Jag, min lillebror, mamma, pappa, farfar, farmor och gammelfarfar hade (och har!) som tradition att äta middag tillsammans varje fredag vilket var och är en riktig höjdpunkt på veckan. Att vi träffades så ofta gjorde att vi fick en fantastiskt bra relation vilket gjort att hans bortgång blivit ännu jobbigare och hårdare.
Även fast vi alla saknar honom så himla mycket vet jag att han fick leva ett långt och fint liv fullt av kärlek, skratt och musik- någonting han älskade. Han blev hela 96 år och jag är så tacksam över att vi har fått dela så många fina stunder tillsammans❤

Imorgon blir i och för sig inte en dag som endast kommer att vara ledsam, för på kvällen ska jag och Kossan på markarbetesträning för Thomas Nordberg vilket kommer bli väldigt spännande och lärorikt! Det ser vi fram emot och jag hoppas och tror att vi kommer att få hjälp med de saker vi behöver träna på.

Vi hörs imorgon!

Likes

Comments

Cosmocat Pil "Lillkossan", Riddagbok, Träning/Tävling

Kanske dags för mitt första ordentliga inlägg nu? Haha...

Tänkte börja detta inlägg med att prata om hoppträningen vi var med på i fredags.

Jag har fått turen att under hösten vara med i en hoppgrupp och träna för en jätteduktig tjej, Carolina Määttä, som jag aldrig tränat för förut. I fredags var vi på den första träningen vilken jag varit väldigt spänd och taggad inför. Det gick inte alls så bra tyvärr, men jag tabbade mig med så många saker redan innan vi ens började träningen att det nästan var dömt att misslyckas.

För det första var jag supernervös och ville inte att någonting skulle gå fel, vilket gjorde att jag självklart glömde att packa med både schabrak och padd. Vi märkte inte detta förrän när vi kom fram, så jag fick helt enkelt lasta ur Kossan medan min farfar (som var snäll nog att följa med och hjälpa till) fick åka tillbaka och hämta sakerna jag glömt. Detta resulterade i att jag blev 20 minuter sen vilket gjorde att jag då blev ännu mer stressad än jag redan var, någonting som smittade av sig på Kossan.

När jag var klar och satt uppe på ryggen kände jag mig lite lugnare, men märkte ganska direkt att Kossan hade en del överskottsenergi. När hon har det blir hon ganska bångstyrig och svår att jobba med så redan där förstod jag att det inte skulle bli en toppenträning. Hon hade ju dessutom bara stått hos mig i fyra dagar vilket gjorde/gör att vi fortfarande är i perioden att hon testar mig, vilket i sin tur gör att hennes ovilja att samarbeta blir tio gånger värre. Jag hade även ett alldeles för skarpt bett på henne vilket gjorde att hon blev förbannad på mig så fort jag tog i henne. Hon krullade ihop sig och knäppte av vilket då gjorde att hon blev ännu mer frustrerad och sur på mig.

Med facit i hand kanske vi skulle väntat till veckan efter med att åka iväg och träna så att Kossan hade hunnit installera sig lite mer hos mig, men gjort är gjort och man lär sig av sina misstag.

Även fast träningen gick åt skogen har jag tur som tränar för just Carro då hon är så himla förstående, peppande och pedagogisk. Hon är verkligen jätteduktig på det hon gör och jag är som sagt jättetacksam över att få träna för henne.


Dagen efter (Lördag) bestämde jag mig för att byta bett till ett vanligt tredelat och rida ut för att efter det rida på banan, mest för att Kossan skulle tycka att det var så kul som möjligt. Det visade sig vara en väääldigt bra taktik och hon var så otroligt jäkla fin när jag gjorde på det sättet. Mjuk som smör, jätteavslappnad, superkänslig och självbärande vilket var (och är) exakt det jag strävade mot.

Lät henne jogga på linan i Söndags och körde samma upplägg som i Lördags idag, först uteritt och sedan ett kortare pass på banan med fokus på att få henne lösgjord. Även idag funkade det riktigt bra, hon sökte sig framåt-nedåt och man kände verkligen att hon höjde ryggen och trampade under sig ordentligt. När allting klaffar är det verkligen en helt obeskrivlig känsla att sitta på hennes rygg och i mina ögon är hon världens finaste häst.


Vi får hoppas att det fortsätter som de gjort de senaste dagarna, för hon är så otroligt fin just nu och jag har aldrig fått en så bra känsla på en häst förut.

Det känns fortfarande helt overkligt att få kalla henne min, älskade häst.


Likes

Comments

Presentation

Hejsan och välkommen! Jag tänkte göra ännu ett försök till att blogga och förhoppningsvis kan jag hålla i det denna gång, haha.

Mitt namn är Ida Högstadius, en 16-åring som är född och bosatt Umeå. Jag är en glad och målmedveten tjej som brinner för musik och ridsport, vilket är vad denna blogg främst kommer att handla om.

Tidigare har jag haft två ponnyer som jag tränat främst i hoppning med och just nu står jag som ägare på min allra första storhäst, Cosmocat Pil. Hon blev min den 31/7-17, alltså för drygt en vecka sedan.

Lillkossan som hon kallas är ett sto född 2007 e. Cathageno - Cosmopolite S som tidigare gått upp till 130, vårt mål på lång sikt är att debutera och nolla 120. Just nu håller vi mest på att lära känna varandra och hitta knappar, då hon som sagt nyss flyttat till mig.

Hon är en väldigt pigg, glad och social och är väldigt okomplicerad. Hon hoppar som en katt och är väldigt välriden, vilket är exakt vad jag letade efter när jag sökte häst. Självklart kan hon ha sämre dagar då hon är ett sto, men hon gör fortfarande aldrig någonting för att vara dum utan uttrycker bara när hon är missnöjd med någonting (vilket jag ser som en fördel!). När man gör rätt gör hon rätt, och när allting klaffar är känslan av att sitta på hennes rygg helt obeskrivlig.

Hon är verkligen min drömhäst och jag tror och hoppas på att vi får många roliga och lärorika år medan vi utvecklas och når våra mål tillsammans.

Här får ni som sagt följa vår resa tillsammans samtidigt som ni får en inblick i min vardag som vanlig tonårstjej. Hoppas att ni stannar och välkommen ännu en gång!

Likes

Comments