View tracker

Det har ekat tomt här i några veckor nu. Vi har ju fått ett helt nytt liv! Som ni förstått så har vår lilla äntligen kommit till världen. Den 16e september berikades vi med världens finaste dotter! Tio fingrar & tio tår. Den snällaste lilla människa jag mött. Hon är perfekt!

Det tar ju sin lilla tid att vänja sig vid detta livet & lära känna sitt barn. Men man är så otroligt lycklig! Känns fortfarande overkligt & kan knappt förstå att hon är bara vår! Man får nästan nypa sig i armen. Jag ska skriva ihop ett inlägg om förlossningen & tiden efter nu. Ville bara in & lämna några rader.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Okej, kan vi prata om hur jäkla nervös jag är! Imorgon smäller det!! Kommer förmodligen knappt kunna sova en blund inatt. Imornbitti ska vi ringa in till BB & få en tid att komma in. JAG DÖR. Så sjukt att när vi går hemifrån imorn, så kommer vi tillbaka som en familj. Livet kommer aldrig att vara detsamma igen. & vi är närmare än nånsin till att få träffa vår älskade bebis!

Idag har vi handlat hem mat som går snabbt att göra inför första tiden med bebbo. Typ nudlar haha! Ska köpa med oss Red Bull innan vi åker imorn bara, för det glömde vi! Vi har hämtat ut lillans sänghimmel och satt upp. Jag gjorde en sängmobil på typ 5 min som får hänga sålänge. KAN INTE FATTA!!! Om några dagar ligger vårt kärleksbarn här! Drömmer jag?

Likes

Comments

View tracker

Herre vad känslorna går upp & ner inför förlossningen. Ena sekunden är jag livrädd, ledsen, känner mig otroligt svag & uppgiven. Den andra så är jag så otroligt taggad, känner mig stark inför att föda & känner mig så orädd som man bara kan vara. Jag tror att det är vanligt oavsett hur eller när en ska föda. & självklart är jag så jäkla glad över att vi så snart får träffa vår lilla! Även om det inte blir som jag tänkt mig så kommer det något fint ur det. Det finaste.

Känns så overkligt att vi kommer att åka dit & veta att härifrån kommer vi inte utan bebis! Om det nu inte hinner ske något innan den 15e, men isåfall så kommer vi ju inte från BB utan bebis då heller.

Kan ibland komma på mig själv med att tänka otroligt destruktiva tankar kring vad som kommer att hända under förlossningen. Tänk om hon får någon förlossningsskada? Tänk om hon är sjuk? Tänk om hon inte överlever?! Vet att det är sjukt att tänka så men jag tror inte att jag är ensam om det. Men dessa tankar gör inget gott så det får man bara försöka skaka av sig!

SNART är denna eviga väntan över & vi kommer att ha vår livs kärlek i våra händer. Fy vad jag längtar!

Första mötet med vår baby! Sög på tummen & sparkade för fullt där inne. I vecka 13 trodde vi men senare visade det sig att vi var två veckor efter, så vecka 15.

Likes

Comments

Klumpen i magen (& då menar jag inte bebisen) när jag nu fått en tid för att bli igångsatt. Jag är livrädd. Jag ser bara det värsta framför mig! Jag som inte hade några tankar alls inför hur min förlossning skulle bli, jag ville gå in i det med öppna sinnen. Men såhär tänkte jag mig aldrig att det skulle sluta. På torsdag ska vi bli igångsatta om inget händer tills dess men med min jävla otur så lär det väl inte göra det. Dessutom så har jag på känn att det kommer att gå åt helvete med det också. Blir väl en timmars lång förlossning som avslutas med akutsnitt eller nåt. Känner mig så jävla värdelös! Hur kan inte min kropp fatta att det är time for birth?! Misslyckad.

Har varit så otroligt nere de senaste dagarna för att inget har hänt, har inte känt av något alls & hoppet sviker mig konstant. Jag hoppas varje kväll att "inatt vaknar jag med värkar" & sen vaknar man upp på morgonen lite mer besviken för varje dag som går. Då hoppas man istället att "vattnet kommer att gå idag" & varje gång jag reser mig så hoppas jag att det ska plaska men sen lägger man sig på kvällen igen, lite mer besviken. Så går det runt. Vill bara lägga mig under täcket & försvinna.

Likes

Comments

Hallå! Här hemma har vi sjukstuga deluxe. Jag & min man har tandvärk from hell, han har halsfluss & feber & jag tror mig minsann fått en släng feber jag med. Men som tur är sägs det ju att bebisen väntar ut sjukdomar hos mamman. Tackar vi för! En vill ju inte föda barn med feber liksom. Inatt trodde jag dock att det var dags. Fick mensvärkliknande smärtor men dessa var lite kraftigare än vanligt. Besvikelsen när man vaknar upp på morgonen & mår prima.. Men det kanske är bäst att hon får stanna tills vi är friska & pigga!

Idag var det även dags för ultraljud. En vecka 41-kontroll. Imorn går jag ju in i v42 (41+0) och har idag alltså gått över en vecka! Känner mig inte alls lika stressad över att hon måste komma nu men det har väl som sagt med sjukstugan att göra! Man såg knappt inget på ultraljudet eftersom hon är så stor nu men fick en bild på hennes söta pussmun framifrån! Den fick mig att längta ääännu mer efter hennes söta lilla ansikte. Mitt allt!

Kisses from our babygirl!

Likes

Comments

Yes, som rubriken lyder väntar vi fortfarande på att det här lilla livet ska vilja komma till världen. Jag hoppas det är snart då jag känner mig mer än redo! & som i tidigare inlägg så är det HEMSKT att gå över tiden även om det mildrar lite dag för dag. Har sovit skit inatt, har faktiskt inte ens sovit alls förutom en blund mellan 05-06.30 tack vare hemsk tandvärk. Vilken timing. Ringde akuttandläkare & fick en tid 10.30, kommer dit & blir hemskickad igen. Det är visdomstanden som ska ryckas ut & de rekommenderade mig att vänta tills bebisen har kommit då ingreppet är ganska komplicerat & att ligga på rygg som höggravid - aint no pleasure. Så, får helt enkelt stå ut & sen gå tillbaka!

Har scrollat igenom River Island & deras babykläder. De är ju fasiken 2 die 4!!!!! Snart kommer vi kunna matcha jag & min lilla gal. Här är några favvisar.

Likes

Comments

Lite höstfint som gärna får flytta in hos mig. Allt från River Island! Kappan är to die for! Har en liknande blå som jag köpte på Zara förra året, lätt ett av mina bästa köp. Måste nästan slå till på denna.

Likes

Comments

​ASSÅ! Nu kommer jag spy ut hur fruktansvärt hemskt jag mår. Klaga lite lagom sådär. My blog, my rules. För det första, den här eviga fucking väntan. Ja, ni har förmodligen hört & läst det förr men for real - its a struggle. Man blir helt psykiskt (& fysiskt för den delen med) rubbad av denna väntan. +2 dagar över tiden är INGET & något jag bör (har) räknat med. Men inom en fanns ändå det där hoppet om att this shit would be over på det beräknade datumet. Att vara gravid är ingen dans på rosor, knappt kul överhuvud taget. 90% av tiden vill man ba få det överstökat. Its a fucking struggle! Jag som var så jäkla positivt inställd till att pfft, this aint shit men oh lord was I wrong. Varenda minut över tiden känns som en timme & det enda jag gör är att ligga på sängen & försöka att inte fucking kill myself. Jag har plussat 33 kilo på vågen & det känns, knäna kan jag knappt använda längre. Har typ testat alla "starta förlossningen"-tricks INKLUSIVE ett halvt glas bubbel (jag som är den mest anti-alkohol ESPECIALLY while pregnant) men känns mer som att jag slows it down. Hur fan överlever man?!

Tanken på att detta KAN hålla i sig i 2 veckor.... DEAD! Jag är närmre än jag någonsin varit nu men ändå känns det så jävla far away. Att romantisera hela graviditets- & förlossningsgrejen är så tröttsamt. Självklart finns det folk som haft helt sjuka (in a good way) graviditeter & förlossningar, & kan inte påstå att min graviditet har varit en pain all the way men att vara gravid ska vara så "underbart & helt fantastiskt" well, it sure is something - but not that. Kroppen är fantastisk som kan bygga ett liv inuti & jag måste erkänna att det är preeeeeetty cool att jag är 2 in 1. Men nu får det fan vara nog. 

Jag går (nej, jag går fan inte en meter) bara & längtar efter att få ont! Hur crazy är inte det, & varje gång jag känner liiiiite så ber jag till f-ing gud att det ska bli riktigt illa snart så att jag vet att its about to go down. "Underhåller" mig iallafall med att tänka alldeles för mycket på förlossningen & tiden kort efter. Lovat mig själv att inte föreställa mig hur det kommer att bli men det är svårt. Klart man får bilder i huvudet på hur allt kommer att gå till. Vore ju konstigt annars. Vet att jag kommer att bli knäckt om jag blir skickad till ett annat BB. Cross my fingers! Det är så sjukt att jag snart inte kommer att vara gravid längre. Nu mer identifierar jag mig som gravid & snart kommer jag att vara... jag. Only less fat. & with a baby! Också helt sjukt. Så svårt att föreställa sig! Jag tänker typ att jag ska föda, sluta vara gravid & that was that. Men jag kommer hem med ett barn, VI kommer hem med ett barn. Det är typ ofattbart.. 

Likes

Comments

I väntan på bebis får jag försöka hålla mig överdrivet sysselsatt... BF+1 idag & jag bara väntaaaaar på att värkarna ska sätta igång. Inatt vaknade jag & skulle kissa i vanlig ordning & hade lite mensvärkaktig smärta. Slog ihop mina händer & bad till gud att dom skulle bli värre! Var hos barnmorskan imorse & hade en vanlig rutinkontroll. Om inget hänt innan måndag blir det tillväxtultra! Hoppas hon hunnit komma innan dess. Har dessutom en stadig vikt på 80(!!!!!) kilo. Vägde 74 sist jag var där & med en startvikt på 47 ynka kilo så har jag alltså plussat 33 kilo. MY GOD!

MEN det jag egentligen skulle visa er var mina senaste köp. Som jag ÄLSKARRRRRR! Hittade bootsen på River Island & ba "jag måste ha" inget snack om saken. Dom är så fina! Grålila i tonen i sammet. Sen spontanköpte jag en ny väska som jag absolut inte behöver men den var ju så fin! Inne på Belle. Nöjd.

Likes

Comments

Kan inte fatta det! Imorgon är BF-dagen här! Så sjukt hur tiden på något sätt bara flygit fram. Imorn är dagen som vi räknat ner till så. jäkla. länge! Vi får se om bebisen vill komma imorgon, men hon verkar trivas väldigt bra där inne så förmodligen väntar hon ett tag till. Närmre förlossningen kommer vi iallafall, för varje dag som går. Nerverna börjar göra sig påminda av tanken på att snart smäller det! Jag har dock så svårt att föreställa mig att värkarna bara ska starta helt plötsligt. Det är lättare att tänka att man bör ha en del förvärkar & sen sätter det igång på riktigt. Men nu är jag mest rädd för att behöva bli igångsatt. Då vet man att inom en snar framtid så kommer jag att ha så fruktansvärt ont, om det får komma naturligt så vet man liksom inte när. Man hinner förmodligen stressa upp sig & försöka föreställa sig hur ont man snart kommer att få om man blir igångsatt, medan man inte hinner tänka alls om det kommer av sig självt. Hur som så är jag så sjukt exalterad över att detta äntligen snart är över & vi får träffa vår lilla skapelse! Jag trodde aldrig den här dagen skulle komma. Kan inte begripa att inom 15 dagar så är hon här hos oss! Lycka. Bjuder på ett axplock av bellypictures!

Vecka 12, 14 & 17

Vecka 19 & 23

​Vecka 31, 37 & 38


Likes

Comments