View tracker

Alltså nu har jag samlat på mig så mycket skrivkraft att jag kände, "näe, nu börjar jag blogga igen". Sen är det en helt annan sak hur kontinuerligt det blir efter detta inlägget, men äsch.

För tillfället flyter livet på, samtidigt som det inte alls gör det. Det låter luddigt, jag vet, och det är minst lika luddigt för mig. Det handlar om att jag har fått anställning på lagret jag jobbat på tidigare till årsskiftet, vilket är skönt. Då är jobbproblemet ur världen, och jag har hittat en utbildning jag just nu känner mig bombsäker på att läsa, vilket raderar ännu ett problem. Men samtidigt så går jag och Axel runt med planer om att flytta ihop i tvåan i Göteborg som han fått tag på, vilket i sin tur rubbar ca ALLT. Självklart är jag taggad på själva idén, att flytta ihop med min bästa person, men samtidigt är jag livrädd för massor av saker i anslutning till det. Ska jag flytta ifrån min familj, som är mina bästa vänner (och ibland mina värsta fiender)? Tänk om mitt och Axels förhållande inte alls håller i vardagslivet? Tänk om jag känner mig extremt ensam och ängslig större delen av tiden? Tänk om jag kan få fast jobb på lagret om jag inte flyttar?
Alltså, det tar över mitt LIV. Jag som alltid sover stenhårt varje natt vaknade mitt i natten med ångest, och låg klarvaken länge med tusen tankar.

Nä, nu ska jag iväg till gymmet och köra intervaller i hopp om att bli lite lättare i huvudet. Hoppas att ni har en bra måndag!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Hej på er!

Senast vi hördes så pluggade jag körkortsteori för fullt, och hade precis fått jobb! Nu har jag börjat på mitt jobb, och allt går bra än så länge. Jag jobbade där i somras, fram till augusti, så allt som jag lärt mig då satt liksom kvar nu, två månader senare. Så egentligen är det inget nytt, utan allt flyter på bara. 

Men innan jag pratar mer om min vardag så måste jag bara berätta en grej - jag har äntligen tagit körkort! Och jag kan inte ens beskriva hur skönt det känns!!!! Jag klarade teorin för två veckor sedan, och uppkörningen igår. Det är en sån fruktansvärd lättnad alltså. Jag gick runt som på rosa moln igår. En helt sjuk känsla.
​Direkt efter uppkörningen fick jag låna en bil och köra runt lite i, så jag och lillebror drog självklart och köpte en pizza till lunch. Varför inte liksom, nu när man kan? Dessutom var Axels änglar till föräldrar förbi min arbetsplats och lämnade Axels bil så att jag kunde få köra den hem efter mitt nattjobb, och när jag kom hem hade Axel skickat blombud och jag hade fått blommor och godis från Axels familj, och mamma och Calle. Så himla gulligt! Blev så glad för alltihop.

Jag måste dock dela med mig av en sak angående körkort som jag tycker är så fantastiskt viktigt, och det är att det har varit en hemskt ångestladdad grej för mig. Jag är helt säker på att jag inte är ensam om att känna såhär. Ända sedan jag och mina kompisar började fylla 16 så har det varit tal om körkort.
"Du har väl börjat övningsköra?" "Hur går det för dig?" "När körde du senast?"
När vi sedan började närma oss 18 år, så blev snacket kring körkort ännu större.
"När ska du köra upp?" "Jag körde hela vägen till Göteborg i helgen" "Pluggar du teori efter skolan sen eller?"
Och i alla fall jag upplevde det som en skamfull grej att inte hålla på med körkort när man var 18. Att inte övningsköra varje dag. Att inte sitta med körkortsteorin utöver skoltid. Jag har dock aldrig känt mig riktigt redo att börja köra bil. Det kändes som ett för stort ansvar att ta sig ut i trafiken. Jag kände mig inte alls säker på den grejen. Dock var pressen såpass stor på att man skulle ta körkort när man var 18, så från det att jag var 16 så åkte jag ju ut och övningskörde lite emellanåt. Aldrig för att jag egentligen ville, utan för att jag visste att man skulle det. Alla andra gjorde ju det. Detta ledde till att jag började hata att köra bil. Jag körde aldrig för att jag ville, och jag var både ängslig och rädd varje gång för att jag inte kände mig redo. Det blev heller inte bättre av att jag hade kompisar som skuldbelade mig när jag berättade att jag inte la ner lika mycket tid på det.
"Det är ju bara att göra det" "Men kom igen nu, du kommer ju behöva det någon gång" "Hur går det med körkortet nu då, kommer du någonstans eller?"
Men det var inte "bara att göra det". Inte för mig. Jag tyckte att hela grejen var både ångestladdad och stressande. Jag ville verkligen inte ta körkort just då. Men det verkade inte som att det fanns så stor förståelse för det.

Nu, det senaste halvåret, har jag dock känt mig både redo, och haft vilja för det. Och då gick det. Jag tog mig igenom hela processen på ett par månader, och nu är det över. Och jag är så jäkla stolt över mig själv att jag fixade det. Det är en enorm lättnad att denna tyngd, som det faktiskt varit, äntligen är av mina axlar.
Och det jag vill säga med detta är att om det är någon som läser detta, som känner samma press kring körkort som jag har känt, så vill jag bara säga att det är okej. Du behöver inte ta körkort just nu om du inte vill. Du SKA INTE ta körkort nu om du inte känner 100 % för det, för då blir det med största sannolikhet bara fel i alla fall. Körkort kan du ta precis när du vill, när du har vilja och motivation för det. Ingen annan kan bestämma över när du gör det.

Och dessutom, vad är grejen med att "man måste" ta körkort när man är 18? Varför är det sån hets kring det? För att man lagligt får ta körkort precis då? Jaha? Sen då? Om man bor i en liten stad, som jag, och det går att cykla överallt, samt att det finns grymma bussförbindelser, och man inte känner för att ta körkort alls, vad är då grejen med att ta det precis när man är 18? Eller om man bor i en storstad, med ännu bättre och täta förbindelser med kollektivtrafik? 

Det var allt jag hade att säga om dethär ämnet. Ville bara lätta hjärtat lite. Ha en bra onsdag! 

Likes

Comments

View tracker

När jag ändå bara pluggar och inte har något vidare att bjuda på här, tänkte jag att jag kör på en lista!

Om du hade fått en dotter, vad hade du döpt henne till?
Jag har faktiskt aldrig tänkt på det. Har bara tänkt på namn till en eventuell son, och då skulle det isåfall vara Hugo eller Martin. Men jag vet faktiskt inte? Hade väl väntat tills barnet kom ut och känt efter vad som skulle passa då.

Sex utan kärlek eller kärlek utan sex?
Sex utan kärlek! Det går ju det också.

Har du ett bra självförtroende?
Det beror ju på i vilket ämne en talar om. Jag har ett bra självförtroende när det handlar om att känna igen människor, för det är jag faktiskt grym på. Jag har dock ett helt värdelöst självförtroende när det kommer till bollsport, eller sport i övrigt. Självkänslan däremot, har varit fantastiskt dåligt hela gymnasiet, men har börjat byggas upp riktigt bra efter gymnasiet, tycker jag.

Nämn tre saker på din att göra-lista?
Laga mat, fixa tvätt och gå ut med Milton.

Beskriv ditt drömutseende.
Längre, naturligt, guldigt hår, fina linjer i ansiktet, gröna ögon, naturlig brunska i hyn och runt 175 cm i längd.

Någon du har kysst?
Har aldrig kysst någon kändis eller något, utan det har varit killar i min omgivning bara.

Har du kvar klädesplagg från när du var liten?
Det vet jag faktiskt inte. Inget jag sparat själv i alla fall. Har dock ett par skor från när jag var väldigt liten ståendes i mitt rum.

Är du nöjd med din profilbild på Facebook?
Egentligen inte. Men min förra var inte så bra den heller, så jag bytte.

Vad väljer du, godis eller chips?
Skrattade lite när jag läste denhär frågan för de som känner mig vet att jag kan trycka chips på ett helt sinnessjukt sätt. Så, chips.

Hur uppvaktar man dig?
Tror att jag är ganska lättuppvaktad. Kräver inte så mycket. Men vill en dra på lite så är överraskningar en av mina svagheter. En middag, antingen hemma eller ute, är alltid uppskattat. "Ta på dig något du tycker är extra fint. Jag hämtar upp dig runt --" typ.

Har du rykten efter dig?
Inte vad jag vet?

Din absolut sämsta egenskap?
Att när jag väl blir sur, så kan jag dra ut på det, trots att personen sagt förlåt, och "straffa" personen lite genom att vara kort i mina svar eller dryg i tonen. 

Din bästa egenskap?
Att jag är en grym lyssnare.

Kan man vara vän med sitt ex?
Så länge allt slutar så bra som det kan, så tror jag absolut att en kan det efter en period.

Har du kysst en kompis?
Aldrig, och det verkar tydligen vara rätt ovanligt (och i vissa fall oroväckande haha) när jag berättar det för folk?

Hade du kunnat ha distansförhållande?
Absolut! Har ju det nu, och det går hur bra som helst, än så länge.

Hur lång är du?
168 cm.

Likes

Comments

​Såhär kommer min dag spenderas - framför datorn för körkortsplugg (med avbrott för hundpromenader och matlagning). Här blandas spöregn med blåsigt och soligt, så det är lite oklart väder, men himla mysigt att hänga inomhus med te och tända ljus. Då går saker som plugg lite enklare. 

Likes

Comments

Agerar tydligen modebloggerska idag(?), men har gjort inköpt det senaste som jag är supernöjd med, så vill visa.

Denna skjortliknande blus med trumpetärmar (heter det så?). Hade den till kostymbyxor i fredags och det blev miket nice. Från H&M.

Och denna tröja med turtle neck. Har inte haft tid att använda den än (pga köpte den igår haha), men tänker typ att den blir nice till ljusa mom jeans. Eller till vad som helst egentligen? Den passar ju typ till allt. Från Monki, i alla fall.

Likes

Comments

Det var egentligen inte tanken att det skulle bli så, men i lördags åkte jag till Axel och stannade till igår. Jag kunde liksom inte hålla mig. Vi kommer inte kunna ses varje helg, det vet jag, men fick abstinens bara. Sånt händer. Vi käkade i alla fall ute på lördagskvällen, jag drog en runda på stan på lördag förmiddag när han pluggade, sedan både lunchade och fikade vi ute, och vid 19 åkte jag hem. Det blev ett intensivt men underbart dygn<3

Vet ni? Förra veckan fick jag jobb! Och jag börjar nästa vecka. Så jag har bestämt mig för att göra så lite som möjligt denna vecka, så att tiden går långsamt (hehe life of a latmask). Och då kan man ägna sig åt sånthär - baka scones och äta frukost lääänge.

Ni får ha en härlig måndag! Hejs!

Likes

Comments

Idag är det fredag, men igår var det torsdag, och då gjorde jag sånthär:

Började morgonen med att sitta och läsa här...

... och jag läste denhär boken! Tycker om den jättemycket faktiskt, har redan läst 3/4 sedan jag fick den i tisdags.

... och jag hade på mig detta! (hehe poze)

Sedan till missödet: jag skrev ju igår att jag hade en "fullt fungerade iPhone 5C hemma". Men jag måste jinxat någonting alltså, för helt plötsligt så började den sacka ner mer och mer för varje timma, kändes det som. Först slutade instagram fungera, sedan kunde jag inte öppna min mail. sedan kunde jag inte ens öppna bildmappen och tillslut så tog det minst 1 min för den att öppna vad jag än ville in på. Så den tog sina sista andetag igår, kan man säga. Det resulterade faktiskt i panik. Jag fick hög puls, skakiga händer och blev superstressad i själen (är det såhär det känns att försöka sluta med cigg, förresten?). Det var som ett beroende byggdes upp i min kropp. Fruktansvärt obehagligt. Så nu på morgonen köpte jag en ny iPhone 5S. Jag kan skriva en annan dag om vad jag känner kring mitt beteende gällande mobil en annan dag, men jag är ju sådär imponerad av min kropps reaktion alltså... Jaja.

Nu ska jag strax agera barnvakt, och ikväll ska jag njuta av helg (genom att trycka rotfruktschips och dipp). KRAM!

Likes

Comments

I lördags fyllde jag äntligen 20! Eller, jag vet inte om jag kan säga äntligen, egentligen. Har gått runt och sagt att jag varit 20 i typ ett halvår, he-he. Men nu kan jag i alla fall säga att jag är 20 och inte ljuga om det!

Firandet började redan i fredags, när jag gick ut med massa favvosar. Vi glömde dock bort min födelsedag vid tolvslaget? Kaaan ha berott på för mycket dänz, bland annat ensamma på en scen, haha...... Lyckades också tappa min mobil i toaletten. Så fruktansvärt klantigt. Som tur är så hade jag en fullt fungerande iPhone 5C hemma, så det går ingen nöd på mig egentligen. 
På lördagen väcktes jag av mamma, Calle och Milton, så hade vi en lyxfrulle med presenter. Klagar ej på en sån sak. Resten av dagen fylldes med lunch på stan, släktmiddag och en omgång Rackare på kvällen. Det sjukaste hände också mig också Axel när vi skulle ta standardnattrundan med bilen och skriksjunga till musik - vi hittade en ägarlös hund? Helt plötsligt satt vi med en ensam hund i bilen och ba "jahapp, vad gör vi nu då?". Men vi lämnade in den till polisen, och de har inte hört av sig, så antar att det gick bra.

Det var min 20-årsdag! Är riktigt nöjd med hur den firandes. Tidigare år har jag känt mig lite ledsen, bland annat pga att jag känt mig lite bortglömd av människor i min omgivning (födelsedagar är viktiga ok). Men så kände jag inte i år. Kände mig bara glad hela tiden! Är tacksam för det. 

Likes

Comments

Jag kom och tänka på det igår, när jag kollade på Clara Henrys senaste youtubeklipp (klick), och det slår mig ännu mer nu när jag läser Flora Wiströms bok Stanna. Det jag ska skriva om är egentligen två skilda saker, men jag ska berätta.

Clara Henry snackar om att hon är introvert. Inte introvert som i super-blyg och inåtvänd, vilket det heller inte betyder. Utan introvert som att umgänge suger ut energi, som gör att hon behöver egentid för att återhämta sig när hon har umgåtts med någon. Och jag kunde inte känt igen mig mer. Jag är också introvert. Jag kan absolut gå på tillställningar med stora folksamlingar, eller hänga med kompisar enskilt. Jag kan vara social, tycker om att dansa och älskar att ha långa, djupa samtal. Jag trycker inte längs väggarna eller drar mig för att träffas när någon frågar. Men säg att jag har haft brunch med kompisar fredag förmiddag, och sedan gått ut med dem på kvällen, så kommer jag behöva spendera hela lördagen själv för att ladda på med ny energi att umgås på. Detta kan många gånger få mig att framstå som en tråkmåns. "Men vadå att du inte vill ses idag, du var ju med hela dagen igår?" "Alltså hon känns så himla selektiv, hon är liksom bara med ibland". Men det handlar inte om att jag inte vill träffa människor, det handlar om att jag behöver egentid för att orka ibland. Och, dessutom, jag älskar verkligen att vara själv. Jag uppskattar mitt eget sällskap jättemycket. Jag har verkligen inga problem med att umgås med mig själv. Detta kan låta supertråkigt, men det är så det är, och det är så jag funkar.

Nu till en annan sak, som också har med människor att göra. I Flora Wiströms bok Stanna är huvudkaraktären och hennes roommate väldigt nära varandra rent fysiskt. De håller om varandra spontant, skedar och pillar varandra i håret. Och varje gång det dyker upp i boken så kommer jag på mig själv med att göra ogillande grimaser när jag läser. Inte det att jag tycker att det är äckligt eller motbjudande på något vis, inte alls. Det är bara det att just så nära, fysiska grejer med kompisar har verkligen aldrig varit min grej. 
Jag har haft fysiska kompisar genom åren, som tar en på armen när de skrattar, eller lägger armen om en spontant, eller pussar en på kinden. Och jag har alltid känt mig som en jäkla outsider i alla såna situationer, för jag blir så obekväm och stel. "Oj, nu pussar hon mig på kinden. Vänta, ska jag göra tillbaka nu? Hur gör man? Ska jag pussa tillbaka? Är det konstigt?" och så slutar det med att jag ler lite stelt och hela stämningen ba dör. Jag har alltid velat kunna vara lika fysisk tillbaka, naturligt liksom. Romantiserar det så mycket. Men det är helt enkelt så att jag behöver mitt eget space. Har liksom fått inse det under åren. Jag är inte konstig. Jag gillar bara inte när folk tar i mig hur som helst. 

Det var det. Nu har jag lättat mitt hjärta. Och tänkte att om det är så att någon läser detta och känner samma sak, så kan hen känna att vi är fler här ute

Likes

Comments

En låt du sörjer till när du är ledsen? Det varierar faktiskt. Just nu är det No one's gonna love you med Band of horses. Men en låt som alltidalltidalltid berör mig, oavsett vilken sinnesstämning jag är i, är Wait med M83.

Beroende av? Jag vill verkligen svara typ kaffe, för det hade låtit lite vuxet och viktigt. Men jag svarar min mobil. Svintråkigt svar, men det är liksom det enda beroendet jag har som är ett beroende på riktigt.

Vem behöver du mest just nu? Emma. Behöver henne massor<3

Min senast lyssnade podcast? Värvet, med Sanna Lundell.

Mitt senaste fynd? Måste varit nyss när jag köpte världens gosigaste tröja på H&M för 199 pix. Bra peng för "världens mysigaste tröja", menar jag.

Vad har du blivit besatt av på senaste tiden? Att kolla brevlådan!!! För har beställt en bok från Adlibris som vägrar komma:(

Vad får du oftast komplimanger för? Alltså, jag vet faktiskt inte? Jag hänger inte med så komplimangflitiga personer, som komplimanger i ord. "Gud vilken fin blus" eller "du har så fint mobilskal". Men jag tänker att typ att när någon öppnar upp sig för en eller verkligen asgarvar åt ens skämt också är komplimanger på sitt sätt? Och sånt händer mig ganska ofta ändå.

Brukar du skratta för dig själv? Det händer absolut. Jag har väldigt roliga kompisar som ofta delar med sig och panik-skriver i Facebookchatten så fort de varit med om något eller gjort bort sig, till exempel. Då kan jag ligga och skratta tills jag gråter.

Nästa mål i ditt liv: Flytta hemifrån. Kommer säkert ångra att jag sagt detta längre fram, men jag längtar verkligen till att få flytta till ett eget place.

Hur svarar du i telefonen? Om det inte är någon jag känner så svarar jag "Hallå de e Ida", men om det är någon jag känner har jag på senare tid börjat med att svara "hallå" med skånsk dialekt. Alltså "halleåu". Vet inte varför, men det låter typ lite härligt?

Vem ringde dig senast? En av mina skapare.

Antal timmar sömn inatt: 7,5 timmar. Är ändå nöjd med det.

Din favoritfärg: Jag tycker att ljusgrått är förjäkla fint alltså.

När brukar du oftast gå och lägga dig? Det pendlar mellan 22 och 00. Nu när jag är hemma och inte behöver passa tider så blir det inte så mycket disciplin på den fronten. Somnade 03 inatt liksom.

Är du långsint? Om någon har gjort något riktigt tråkigt mot mig och inte bett om ursäkt, utan typ säger "vadå, det var väl inget?", då är jag definitivt långsint. Men ber man bara om ursäkt så brukar det vara okej.

Tror du någon har en crush på dig? Nej, inte vad jag vet. Om någon har det så får hen gärna steppa ut i ljuset, vore lite kul för egot.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Nej, men absolut attraktion vid första ögonkastet.

​Lista från: http://nouw.com/tessb

Likes

Comments