Den 14;e november fyllde jag sjutton, så det var ju en milstolpe i sig. Något som slog mig dock är att det inte händer så mycket när man fyller just sjutton, i alla fall inte om man bor i Sverige. När man blir tretton blir man tonåring, vid fjorton blir man fjortis (okej, inte så spektakulärt kanske), femton - moppe möjligheter (tror jag?)sexton - man får övningsköra, arton - myndig! Men inget händer vid sjutton vad jag vet? Lite trist när man tänker efter, det är bara en jobbig påminnelse om att det dröjer ännu ett år innan man är myndig.

Riktigt trist är ju också att man ska fylla så förbaskat sent på året. Min mamma sa alltid att det inte spelar någon roll - alla har ju lika långt mellan sina födelsedagar - men det är inte det som är grejen. Personligen umgås jag främst med 00;or, alltså jämngamla. När man börjar närma sig arton inser man hur otroligt segt det kommer bli att se sina vänner bli myndiga en efter en innan man själv - till slut - blir det själv. Jaja, om ett år spelar det inte så stor roll.

Snart är det jul i alla fall och jag kan väl säga att jag är lagom exalterad. Det är ju inte samma sak som när man var tio, men fortfarande kul såklart. Just i år önskar jag mig främst bara pengar, då mitt mål är att kunna köpa en dator vid mellandagsrean. Men även en tröja från Pewdiepies merch som är beställd och kommer komma lagom till jul, så att jag får öppna den på julafton och låtsas att jag inte hade någon aning.

Pewdipie? Kanske folk tänker. Vadå är du tolv? Nej inte längre, men en gång var jag det, så därför kollar jag fortfarande på hans videos lite nu och då för nostalgins skull. Det är helt enkelt det ultimata sättet att bli glad när man inte vill tänka på allt krångligt som kom in i ens liv efter tolvårs-åldern. Helt sjuk egentligen att man måste förklara sig när man säger att Ja, jag tycker om Pewdiepie.

Sist men inte minst måste jag bara få uttrycka min enorma entusiasm över Louis Tomlinsons nya låt Miss You. Har haft den på repeat nu två kvällar i rad och lär inte tröttna på ett braaa tag.

Nu har jag tjatat klart och fått allt sagt!

X

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hejsan hejsan!

På den senaste tiden (september - oktober) har jag sakta men säkert blivit mer stressad än jag trodde var möjligt.
Jag är inte den som brukar stressa upp mig över saker men, herregud! Folket på min skola skojade inte när de sa att andra året skulle bli värst.

Tiotusentals inlämningar, redovisningar och prov har smygit sig in i mitt liv och lagt sig på samma tre veckor.
Detta har såklart fått konsekvenser som hemsk hy, trötta ögon och ett rum som inte orkar bli städat.
Min fråga är om detta ens borde vara lagligt?

Jag vet att skolan är A och O i min ålder och man måste räkna med lite plugg. Men har vi helt glömt bort att det finns något som heter fritid. Jag kan inte åka iväg en lördag utan att få dåligt samvete för att jag inte sitter med näsan i matteboken.
Well well, nog om det. Behövde bara rensa huvudet på alla irriterade tankar.

Något annat som irriterat mig nyligen är alla dessa svåra val man ofrivilligt ställs inför.
I detta fall handlar det om en kompis. En kompis som jag inte står så nära, men ändå vill väl I guess.
Denna kompis råkar vara expert på att hitta nya killar till höger och vänster, som hon skirver med - träffar (ja, på det sättet) - och sen dissas av.

Hennes senaste fångst är en kille av samma ålder som genast (efter första träffen) börjat visa tydliga tecken på att inte vara intresserad.
Min kompis i detta läge, märker tydligt av hans tecken - men förnekar dem. Hon skäms inte att dela med sig mycket av sitt privatliv och kan gott prata om andras privatliv som om det vore allmän info. Något som både jag och andra runt om henne har reagerat på och som definitivt måste få ett slut - hon gör ju bara bort sig.

Därför står jag nu mellan valen:
1. Att snacka med henne och förklara att killen ändrat sig eller -
2. Att låta henne förstå själv - den hårda vägen.
Alternativ nummer två är ganska frestande, då hon som sagt behöver skärpa till sig. Det återstår att se hur scenariot utvecklar sig.

Sist av allt vill jag bara fascineras lite kort över TV-programmet Bonde Söker Fru. Men inte fascineras på det positiva sättet, utan mer "huuur kan man tycka att detta är bekvämt att kolla på?!". Mamma har visat sig älska programmet och jag kan inte för mitt liv begripa varför?

Fyra socialt inkompetenta bönder som är vana vid ensamhet på landet - ska helt plötsligt träffa och flirta med cirka tio tjejer var.
Det är som att ta Morty (från Rick & Morty) och placera honom mitt i Playboys årliga gruppfotografering. Stela konversationer är oundvikligt och jag har skämskudden framför ansiktet var och varannan sekund.
Visserligen går det bra ibland, men speciellt såhär i början av säsongen - är det 99% cringe och 1% gullig romantik. Det är som ett dåligt svenskt försök till att återskapa programmet The Bachelor. Jag klarar helt enkelt inte av det.

Mycket klagomål såhär mitt i veckan, men det är sånt jag är bra på. Kanske kommer mer snart, ses då.

X

Likes

Comments

Hejsan alla människor som mot förmodan kanske läser detta!

Mitt namn är Carolina (Ida i mellannamn, därav bloggnamnet). Som mitt liv ser ut nu, går jag teknisk inriktning och mitt andra år på gymnasiet. i en stad hyfsat nära Stockholm. Varför bloggar jag då? Helt enkelt för att få skriva av mig lite och dela åsikter kring sådant som berör mig och många andra i den här åldern.

Framöver kommer här skrivas en himla massa om sånt som händer i mitt liv, runt om i samhället och sånt som jag helt enkelt gått och tänkt på lite extra. Ingen ordnad, snygg eller traditionell blogg, bara en massa text och blandade åsikter. Med andra ord en ganska varierad blogg.

Nu tror jag att jag har fått med allt som skulle stå i denna lilla introduktion. Ses i nästa inlägg!

X

Likes

Comments