Okej, hur dålig får man bli på att hålla det man lovar? Här kommer jag och påstår att det ska komma ett flertal inlägg framöver, och så går det två månader utan ett enda inlägg?!

Med detta har jag insett att traditionellt bloggande kanske inte är min starka sida...hehe. Så det får bli mindre traditionellt i framtiden och inlägg lite nu och då när jag känner för det. Bara massa prat och åsikter, för sånt är ju askul i min ålder. Skitsnack, drama och ännu mer skitsnack.

Alltså, med andra ord - från och med nu är detta ett ställe där jag bara skriver lite nu och då, för att få utlopp för mina åsikter och tankar.

Tack på förhand

X

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Hej igen!

Nu är det ungefär en månad sedan mitt senaste inlägg, lite väl länge kan jag tycka. En enkel förklaring till detta är - skola, ansvar och fulla scheman. Sista veckorna på gymnasiet har varit galna, med en handfull prov, redovisningar och inlämningar på det. Men nu har vi äntligen skrivit vårt sista prov och lämnat in allt som ska in, så nu inväntar vi helt enkelt bara betygen och de sista två dagarna av ettan. Otroligt skönt! Lite orolig över mitt betyg i fysik, måste jag erkänna, men det mesta har gått bättre än förväntat hittills - hoppas den trenden fortsätter in i slutet.

Utom att plugga och fokusera på skolan, har jag även försökt umgås så mycket som möjligt med vänner på fritiden. Till exempel var jag - och mina två bästa vänner - på Bounce i Huddinge förra helgen. Hur kul? (Bounce ör som en "aktivitetshall" med en massa studsmattor och trampoliner etc.). Lite mycket folk dock, men det hade kunnat vara värre.


Kul historia: Efter besöket på Bounce, valde jag och min kompis att stanna kvar i Stockholm och åka in till city för lite eftermiddags-shopping. Så vi lämnade hennes pojkvän (den andra bästa vännen som jag nämnde tidigare, nej jag är inte ett tredje hjul, jag var match makern) och sen skulle vi ta tunnelbanan från Danderyd in till stan. Min kompis behövde fylla på sitt SL-kort, så vi gick till My Way för att göra det lite snabbt innan tåget kom.

Väl i kassan på My Way, kollar jag bak, för att där få se tre killar som jag känner ganska bra sen tidigare. Alla tre sitter precis utanför butiken (glasväggar) och genom att lägga ihop två och två och deras snapchat stories från dagen innan, förstår jag att de är på väg hem från mitt ex som bor i stan. Vi andra bor i Norrtälje, vilket är en timme bort, så oddsen att vi skulle ses just där var ganska små. Jag har inte pratat med mitt ex på cirka två månader och skulle inte heller säga att vi skiljdes som vänner, så gissa om jag hoppades att han inte skulle dyka upp där? Vilket han självklart gjorde. Runt en hylla, dyker han upp som gubben i lådan, precis när jag tänkt tanken. Lyckligtvis är min kompis precis klar i kassan, så vi skyndar ut ur butiken, hälsar på de tre killarna (som självklart undrar vad vi ska göra i stan och om det är fest) och går ner till perrongen.

Kanske inte en jätterolig historia, men det fick mig att inse hur knäppa såna här situationer faktiskt kan vara. Oddsen att vi skulle ses just där, vid den tidpunkten, den dagen.... Det finns bara inte. Självklart väldigt dramatiskt av mig att bara rusa därifrån och inte ens hälsa, men om ni någonsin har haft ett möte som detta med ett ex, kan ni kanske förstå hur det känns, Man blir som indragen i en situation man inte var det minsta beredd på och istället för att konfrontera den märkliga händelsen, flyr man.

FYI, så har jag och mitt ex faktiskt pratat efter detta, när vi råkade träffas tillsammans med gemensamma vänner i förrgår. Så allt känns betydligt mer stabilt i nuläget och jag skulle nog inte springa, fnissandes och panikslagen från honom om samma sak skulle hända igen.

Lite story telling fick det bli där, hoppas att det inte blev alltför tjatigt.

Bye bye for now!

X

Likes

Comments

Jag är en sån där människa som tänker väldigt mycket. Det har både sina fördelar och nackdelar såklart, ibland orkar man helt enkelt inte ha huvudet fullt av tankar och åsikter. Men många gånger lönar det sig att vara eftertänksam och klok, risken att man gör något dumt och impulsivt blir ganska låg helt enkelt.

Idag var en av många dagar när jag tänkte på det här med grupptryck, alkohol och tobak i vår ålder. Jag har själv fallit för grupptrycket och testat ett och annat (vilket vi kan ta en annan gång), men ångrat mycket av det efteråt. Genom hela mitt liv har jag varit den där kloka och eftertänksamma tjejen som fasade för tanken på dricka och tobak i tidig åder, jag satt tyst vid sidan om och dömde alla mina jämnåriga som redan gett vika för grupptrycket. Något jag kan tänka på efteråt, är om det verkligen är så bra att vara så rädd och hatisk mot allt sånt där? Av egen erfarenhet, tror jag att det bara kan öka nyfikenheten ytterligare.

Många av mina nuvarande kompisar snusar och dricker, jag har faktiskt inte någon rökande kompis. Ha då i åtanke att vi är 00;or och fyller 17 detta år - 2017. Med andra ord blir vi alltså 18 och myndiga nästa år... Detta tror jag är anledningen till att många inte är lika rädda längre, man har ju ändå åldern inne snart.

Varje måndag får man höra historier om sånt som ens kompisar gjort på fyllan under helgen och personligen vet jag inte vad jag ska tycka eller känna längre. Tidigare blev jag illa till mods, men när jag nu har fallit för grupptrycket själv, kan jag inte - med gott samvete - klandra dessa människor. Jag förstår nyfikenheten och spänningen i allt det nya, verkligen. Men det är fortfarande något i allt det där som skapar ett obehag i kroppen.

Jag har nyligen förlorat en hel del vänner, som plötsligt förändrades och kände att det var dags att bli vuxna och börja dricka. Inte minst förlorade jag en pojkvän mitt i allt ihop, till stor del på grund av samma sak. Jag tror att detta har bidragit till min obehagskänsla angående alkohol och festande. Men det har även bidragit till min nyfikenhet att testa alltihop.

Nu går man dagligen och velar mellan att, ge efter och börja umgås med de där som festar - men som ändå är ganska roliga och spännande. Eller om man ska börja leta efter människor som är helt emot allt det där, försöka gå tillbaks till att vara oskyldig och förtränga sina "synder". Det ena alternativet låter hela tiden mer attraktivt än det andra, kan ni gissa vilket? Jo, att ge efter, att våga blanda sig i allt det där som man varit så fördomsfull emot tidigare. Nu när jag väl har testat, vet jag hur kul och spännande det kan vara och jag kan inte bara glömma det eller förneka det. Jag förstod väl helt enkelt inte vikten i att "bara testa en gång", och hur mycket det kan ställa till i ens hjärna.

Mycket såna här tankar blir det numera och jag måste erkänna att det är väldigt frustrerande. Man vill liksom två saker samtidigt, det är jag säker på att många människor kan känna igen sig i. Nu blev detta ett väldigt långt inlägg, hoppas att det inte var allt för jobbigt att läsa igenom, hehe.

X

Likes

Comments

Hejsan alla människor som mot förmodan kanske läser detta!

Mitt namn är Carolina (Ida i mellannamn, därav bloggnamnet). Som mitt liv ser ut nu, går jag teknisk inriktning och mitt första år på gymnasiet. i en stad hyfsat nära Stockholm. Varför bloggar jag då? Helt enkelt för att få skriva av mig lite och dela åsikter kring sådant som berör mig och många andra i den här åldern.

Framöver kommer här skrivas en himla massa om sånt som händer i mitt liv, runt om i samhället och sånt som jag helt enkelt gått och tänkt på lite extra. Ingen ordnad, snygg eller traditionell blogg, bara en massa text och starka åsikter. Med andra ord en ganska blandad blogg.

Nu tror jag att jag har fått med allt som skulle stå i denna lilla introduktion. Ses i nästa inlägg!

X

Likes

Comments