Jag skulle vilja starta denna text med att säga något i stil med; under alla mina år på denna jord… Men sanningen är att jag bara är knappa 16 år? Ändå har jag varit med om så många olika former av samma problem att jag bara måste få ur mig det.

Sluta tyck så jävla synd om er själva!

Jag skulle kunna skriva sida efter sida om detta, men nu tänkte jag bara gå in på det jag har varit med om mest. Ungdomar här i Sverige som tror att det är så himla synd om dem och att alla andra har det så jävla bra, bara för att de inte tycker synd om sig själva.

Det är så irriterande att folk liksom tror att de vet allting om en, som om det inte finns någonting bakom ens stängda dörrar. När jag kommer med mitt stora leende bara antar de att allting är bra, tänk om det inte är det? Jag hatar, nej förresten hata är ett för starkt ord. Jag ogillar starkt att folk tror att de bara kan anta att bara för att jag sa att jag har bra självförtroende så kan de säga elaka saker, för jag tar väl ändå inte åt mig? Mitt liv är inte perfekt bara för att jag inte gråter hela tiden? Bara för att jag har vänner, bra betyg och kommer från en välmående kärleksfull familj så betyder inte det att mitt liv är perfekt. Bara för att jag kommer fram till dig varje dag, ler glatt och ger dig en riktig bamsekram, frågar hur du mår och försäkrar att jag mår superbt, så betyder inte det att mitt liv är perfekt. Så då har inte du nån rätt att anta att det är det. Bara för att jag inte klagar på att jag är trött, betyder inte det att jag inte är trött. Bara för att jag inte klagar på att allting är skit, så kan inte du veta ifall allting är skit eller inte. Tro inte att det är mer synd om dig än mig bara för att du går runt och gnäller och kastar dina problem i folks ansikten. Tro mig det är inte synd om dig över huvud taget. Det är inte synd om mig och det är inte synd om dig. Jag förstår att du har det jobbigt, men att gå och tycka synd om dig själv löser ingenting. Jag har också problem men det är inte så synd om mig för det. Jag tänker inte skriva om alla mina problem här och nu för att få din sympati, för jag vill inte ha din sympati. Jag behöver inte din sympati och du borde inte behöva min.

När du öppnar upp dig för någon och berättar alla dina bekymmer, men inte får något tillbaka. Anta inte då att den människan inte har några bekymmer. Bara för att jag är mer reserverad och inte vill berätta allt för dig efter att jag känt dig i två veckor så betyder inte det att jag inte har några bekymmer. Bara för att jag inte tycker att det finns någon mening med att tycka synd om mig själv betyder inte det att du har rätt att tycka synd om dig själv. Kanske har du det mycket värre än vad jag har. Kanske är jag bara en bortskämd dryg tjej som sitter här och tror att alla har det lika enkelt som jag har det. Men får jag fråga dig, svälter du? Är du hemlös? Om du tycker att jag är en bortskämd dryg tjej, vad tror du då de stackars barnen som svälter ihjäl tycker om dig.

Jag blir också ledsen ibland, som jag nämnde tidigare så tror folk att bara för att jag säger att jag har bra självförtroende så kan de vara hur elaka de vill. De kan de inte. Jag har fått kommentarer som; "Gud vad dina ögonbryn är smala", "Oj har du en sån där väska" o.s.v. På något sätt tror folk att de har rätt att säga sådant till mig, men om jag skulle säga något av det till dem skulle jag ju vara otroligt elak. Varför? För att jag sa; "Jag har bra självförtroende" och du sa; "Det har inte jag" Gör det att du har rätt att tycka synd om dig själv och tycka att du har rätt att säga elaka saker till mig men inte tvärtom? Det är inte synd om mig heller bara för att folk sa sådant till mig och jag vill inte att detta ska bli en text där jag berättar alla mina problem, jag vill bara att folk ska veta att det som kanske ser perfekt ut på utsidan inte alltid är det. Om du inte är nära vän med mig kan jag hålla med om att det kanske verkar som om mitt liv är perfekt, men det är det inte. Ingens liv är perfekt. Så sluta tyck synd om dig själv för att ditt inte är det. Det gör dig inte unik. Du är unik på så många andra sätt.

Har du sett SKAM? Jag vet många som blev kära i citatet Noora har på sin vägg; ”Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about. Be kind. Always”. Ärligt talat håller jag med till 100%. Om ni tycker att mitt citat; ”Sluta tyck så jävla synd om dig själv” är för rättframt och aggressivt så följ Nooras citat istället. Alla människor har sina egna problem, tro inte att du kan gå runt och tycka synd om dig själv utan att visa någon respekt för andra människor och de problemen som de har. Vill du att folk ska skriva till dig varje dag och undra hur du mår borde du ta och skriva till dem varje dag och fråga hur de mår. Du är inte ensam om att må dåligt, för vissa kommer det som en chock, andra som en trygghet. Om du ser dig omkring bland de människor du har runt dig kommer du se att de finns andra runtomkring dig som också behöver ditt stöd, precis som du behöver deras.

Visst har du rätt att tycka lite synd om dig själv ibland och bara för att andra har det värre gör inte det att det är mindre synd om dig, men vissa människor tar det bara för långt. Vissa människor beter sig som om de har förlorat allt och som om de är de mest olyckliga människorna i världen. Om du nu måste tycka så himla synd om dig själv, snälla gå inte runt och gnäll inför alla. Bekräftelse från andra människor kommer inte få dig att tycka mindre synd om dig själv och när du berättar för alla hur dåligt du mår så drar du ner andra och får dem att må dåligt också. Glöm inte det.

Sist vill jag bara påminna om att jag inte skriver detta för uppmärksamhet eller för att ni ska tycka synd om mig. Gör inte det. Det är inte synd om mig.

Likes

Comments