View tracker

Depression is like a war
- you either win, or die trying

Många skriver, och pratar om depression.
Och nu kommer jag att vara en utav dom.

Vad är depression?
Människor kan känna sig ledsna och nedstämda, det händer alla ibland.
Det är vanligt.
Men när man är ledsen och nedstämd under en längre period, när det inte bara är tillfälligt, då kan det vara en depression.

Det är skillnad på att vara nedstämd tillfälligt och att ha en depression.
Och jag tycker att det är viktigt att man kan skilja på det. Eftersom att de som har en depression inte blir tillräckligt uppmärksammade när hur många som helst säger att "jag är deprimerad".
Man ses bara som en i mängden, och man tas inte alltid på allvar eftersom att folk blir så vana vid att höra meningen "jag är deprimerad".
Jag önskar att folk istället kunde säga att "jag är ledsen för tillfället" eller "jag mår så dåligt just nu", för jag som har blivit diagnostiserad med depression vill bli tagen på allvar och jag vill bli förstådd. Men ibland blir det verkligen svårt.

En lätt depression, en medelsvår depression, en svår depression, utmattningsdepression, recidiverande depression.
- Alla olika "sorter" utav depression ska uppmärksammas och tas på allvar.
För även om det är en lätt depression, innebär det inte att det är mindre viktigt. En lätt depression kan enkelt utvecklas till en svår depression. Och så ska det inte bli.

Men jag tycker att det är svårt att förklara depression, för man upplever inte depression på exakt samma sätt som någon annan.
Man kan läsa på internet, man kan få förklarat av en läkare eller psykiatrier. Ja, man kan få informerat vad en depression är.
Men jag tycker inte att det förklarar depression till 100%, för det finns så mycket, och jag tror inte att någon kan förklara depression till 100%.
Depression innebär så mycket. Depression är komplicerat, krångligt.
Depression är en j*vla plåga som försvårar livet.
Varje j*vla dag är en kamp.


- you either win, or die trying


"Jag vill inte leva längre", "Jag orkar inte mer", "Ångesten är för stark", "Varför kan jag inte sluta gråta?", "Snälla låt mig få sova", "Varför är jag så värdelös?", "Jag är totalt jävla misslyckad!"



Jag är en vanlig tonåring. Iallafall ett litet tag till, snart är jag 20 och en vanlig "ung vuxen".


En helt vanlig tonåring, som har fått diagnosen depression. En helt vanlig tonåring som bor hemma med sin familj. En helt vanlig tonåring som går i skolan. En helt vanlig tonåring som umgås med vänner. En helt vanlig tonåring som hittar på saker. En helt vanlig tonåring som går upp ur sängen nästan varje morgon. En helt vanlig tonåring.. Som ofta känner att hon aldrig vill vakna på morgonen igen. Som har tappat nästan allt hopp.

"Jag orkar inte mer".

Jag kan inte minnas om det var år 2011, eller om det var under början utav 2012 som jag på bup fick diagnosen depression. Efter x antal möten med olika psykologer, och x antal "tester". Jag kände mig missförstådd direkt, jag testades flera gånger för adhd, och under flertal möten fick jag bara samma fråga: "hur mår du". Och jag svarade alltid att jag hade tappat orken, att jag inte ville leva längre. Att jag inte kunde sova för jag låg i ångest och grät hela nätterna. Jag orkade inte gå upp ur sängen, jag orkade knappt äta eller dricka. Jag orkade inte med vardagen, inte med mig själv och inte med livet.

- Men ändå testades jag bara för adhd?

Det handlade tydligen om att jag var så ung. Tydligen tyckte dom inte att man skulle sätta en sådan diagnos på någon som var så pass ung. Jag var arg, frustrerad, ledsen. Jag försökte ju få hjälp, "varför får jag ingen hjälp?" "Varför är det bara samma sak om och om igen?".

Det gick en lång tid, för lång tid innan dom fattade att jag var allvarlig. Det tog lång tid innan jag fick hjälp. Då jag hade varit på bup sen omkring 2010 tror jag det var. Är inte helt säker.

- Jag fick en ytterst låg dos utav antidepressiva.

Vad mer? Samma möten med samma fråga, om och om igen. Medicinen hjälpte inte, självklart lät jag det gå ett tag innan jag kunde säga att den inte hjälpte eftersom att antidepressiva inte får dig att må bättre på bara någon dag. Men dom ville inte höja dosen och jag fick inte testa någon annan medicin, jag fattar inte varför? Förstod dom verkligen inte? Inte ens när mitt självskadebeteende blev ännu värre än vad det redan var, inte ens när jag försökte att ta livet av mig. (Just självskadebeteendet och självmordsförsök vill jag inte gå in för djupt på, det är fortfarande väldigt känsligt för att jag ska kunna prata för mycket om det, to be honest är jag faktiskt rädd för att prata ut om det till folk).

2012 får jag även diagnosen bipolär (manodepressiv). Jag är kaos, mitt liv är kaos. Och min depression har blivit ännu värre. Och ingen jävel fattade. Jag tog mina piller, fast dom inte hjälpte. Jag försökte gå i skolan, försökte umgås med folk. Försökte le. Men jag blev så missförstådd, ingen förstod varför jag var som jag va trots att jag försökte förklara att jag led av psykisk ohälsa och att jag var deprimerad. Jag blev dömd, jag var bara ett jävla psykfall. Att jag hade ärr på armarna gjorde saken värre. Att folk glodde, tryckte ner mig, tydligen äcklades av mig. Hur kan man vara så mot en person som mår så dålig? Hösten 2012, då hade all min livslust tagit slut, hösten 2012 försökte jag att ta mitt liv på grund utav brist på hjälp och på grund utav hur jag blev behandlad. Jag var så ensam.

- Jag skulle ha dött.

Men jag hade "tur" sa dom. Men när jag vaknade på sjukhuset, min familj satt i rummet, ledsna, och att se dom så glada när jag vaknade upp. Det fick mig att tänka om. "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva såhär". Även om jag var besviken för att jag vaknade, var arg, ledsen, jag var fylld med så mycket känslor. Så väcktes något inom mig när jag såg min familj sådär.

Jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan min familj. Jag är glad att jag har fått det stöd jag har fått utav min familj, även om dom inte alltid förstod. Men dom försökte, och dom kämpade.

Att skriva om hela mitt liv från 2010 till nu, det är alldeles för mycket att skriva. Alldeles för mycket som har hänt och alldeles för mycket som är för känsligt. Men, när jag fyllde 18 och flyttades till vuxenpsykiatrin så tog livet en vändning, till det bättre. - Jag blev tagen på allvar av den mest förstående läkaren jag någonsin träffat.

Även om det idag är mycket bättre än förut. Så är varje dag en kamp. Vissa dagar klarar jag inte av att gå upp ur sängen. Vissa dagar har jag ingen ork. Många nätter ligger jag i ångest och gråter floder. Som inatt, här ligger jag med ångest, gråten i halsen och självmordstankar. Allting känns meningslöst. Väldigt ofta mår jag så jävla dåligt, det värker i bröstet, jag har panik, det är svårt att andas, och jag vill gömma mig.

"You either win or die trying", jag tänker vinna över min depression. En dag så kommer jag att vara stark nog. Men just nu är jag inte det.

Jag har suttit och funderat på om jag verkligen ska publicera detta. Om jag är beredd på vad folk kommer att säga. Men jag vill få förklara. Vill att folk ska förstå. Jag är trött på att folk trycker ner, dömer, att bli utstött och att folk ser ner på mig. På om jag kommer få met ångest av att faktiskt publicera detta. Men jag är trött på att bli missförstådd. Trött på mönniskor som inta tar mig och andra som fått diagnosen depression på allvar.

Tack - till er som tagit er tid att att läsa detta.

Tack - till er som har stöttat och som stöttar mig. Och till er som stöttar andra.

Till er som känner att ni inte vill leva mer, som känner att allt är hopplöst, till er som mår då j*vla dåligt - Det kommer bli bättre, även om det tar tid, ni måste bara våga tro. Ni är starka, vi är starka. Vi är lika bra som alla andra. Ge inte upp, ge ALDRIG upp. ❤️



Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Är så satans trött på tjejer, som inte har någon respekt. Som inte kan låta bli att försöka förstöra. Som skiter i att en kille är upptagen.

Senast igår kväll så skrev någon anonymt "Sam är det finaste jag sett. Jag är så himla kär, hjälp mig vet inte vad jag ska göra" och idag "han är min bby".
Särskilt när folk skriver anonymt för att försöka förstöra. Avundsjuka tjejer. Hur orkar man ens lägga energi på att försöka förstöra? Och hur i helvete kan man vara så respektlös?
Och när tjejer bara "😘😘😘😍😍😍" när dom skriver till en kille & bara "åh hjärtat 😘😘😘😘" . Vad är det för fel på er?

Och att tjejer försöker trycka ner mig, försöker få mig att känna mig dålig, försöker förstöra. BLEV NI SLÄNGDA I MARKEN NÄR NI VAR SMÅ?
Hur lågt får man sjunka, att trycka ner flickvännen. Det är bara så jävla pinsamt.
Och som skriver till en "jag & din pojkvän knullade inatt" & "jag & din pojkvän håller på" "han är min", till och med när man har varit hos sim pojkvän samma dag & natt.
Hur orkar man ens bete sig så omoget?
Jävla fjortisar är vad ni är.

Väx upp & skaffa respekt.
Och jag talar inte bara för mig själv, för de är många som får ta sån här skit, jag talar för dom också.

Likes

Comments

View tracker

​Jag tänker inte gömma mig, inte mer.

​Jag ska inte behöva gömma mig, och jag tänker inte gömma mig.
Jag ska kunna klä mig i vad jag vill och inte behöva dölja min kropp.
Inte behöva gå i långärmat och långa byxor varenda dag.
Mina armar och ben är inte "orena" bara för att dina är ärr fria, men inte mina.
Vem är ni att döma?
Jag är inte annorlunda. Och ska inte behöva dölja mig för att "passa in".
För det gör jag fan ändå. Jag är en normal människa precis som andra.
Vem är ni att se ner på mig? 
Jag tänker inte gömma mig, inte för någons skull.
Ingen ska behöva gömma sig. 
Så varför skulle jag?
Glöm datt jag gör det, för jag kommer inte att gömma mig. 



Likes

Comments

Tjenixen sötnosar!

Idag har varit en super skön dag! 👌🏻
Gick upp vid ca 12-13.00 efter att ha varit uppe väldigt sent igår (hade deeptalk med Nikita halva natten) och åt lite choklad hihi.
Men iallafall så var det skönt att sova ut.
Så var på bra humör när jag kom upp.
Tog en morgoncigg och sen vi planerade dagen.
Och dagen blev jättebra!
Hon fyllde några flaskor med vatten och sen tog vi bussen ner till gröningen (i Helsingborg) med hennes barn. Vi handlade ett par bullar och tog med oss dom ner. Barnen lekte på lekplatsen och jag och Nikita satt i solen med hennes yngsta som låg i barnvagnen. ☀️
Snackade lite skit och bara njöt.
Så extremt skönt att sitta i linne utan att frysa!
Kära sol och värme, stanna kvar nu!
Och det är så skönt att behöva använda solglasögon, för att solen lyser så stark.
Det är nu man vet att sommaren verkligen är påväg!
Lite senare kom L och C, två andra polare ner och höll oss sällskap, snackade lite skit och umgicks.
Väldigt trevlig eftermiddag må jag säga!
Sedan följde vi dom till knutpunkten för att L skulle ta tåget, och sedan stannade jag och Nikita kvar en stund. Dock så hände det en obehaglig situation och vi kunde inte åka fören halv 9. Men annars har dagen varit jätteskön!

Nu är jag hemma hos min älskling, ska nog sätta på en kopp kaffe och ta en dusch innan vi myser ner oss i sängen. ❤️

Puss!

Likes

Comments

03:35 och jag kan fortfarande inte sova.

Är så fruktansvärt trött, men det är ändå omöjligt. Musik, ett glas coca cola, nattcigg och djupa tankar.
Förstår vissa människor verkligen innebörden utav ångest? För det verkar som tomma ord när folk säger att dom vet.
Men kan man verkligen beskriva ångesten med ord? Kan man verkligen förklara hur pass dåligt man mår med endast ord?
Man kan förklara varför, men inte till 100%.
För det går inte att beskriva ångest och hur man mår. Det är alldeles för starka känslor.
Varför tar så många människor inte det på allvar?
Det har blivit oerhört vanligt, och människor orkar inte bry sig längre. Orkar inte lyssna, orkar inte se det. Förnekar att så många har ångest. Att så många mår dåligt.
Men hur kan det vara så svårt att förstå? När vårt samhälle ser ut som det gör.
Folk bryr sig inte, folk är egoistiska och tänker endast på sig själva och skiter i andra.
Och nej, jag drar inte alla över en och samma kam, jag skriver folk och inte "alla".

Så många som gråter om nätterna, som inte kan andas, som skriker. Så få som vet, så få som bryr sig.
Så många som skadar sig själva, så få som bryr sig, så många som skrattar och trycker ner.
Så mycket mer ångest som bildas.
Så många fler som stänger in sig själva, så många som inte vågar berätta om hur de mår.
Så mycket mer ångest som bildas.

Man kan inte blunda för det.
Man kan inte blunda för ångesten.
Man kan inte blunda för hur dåligt folk kan må.

03.56 nu släcker jag min andra cigarett och drar täcket över huvudet.

Likes

Comments

Hallåja!

Igår kom mina kära föräldrar hem efter att ha varit i Istanbul ett par dagar och dom hade handlat en jävla massa, men det bästa var skorna dom köpte till mig, har dock ingen bild på skorna, kanske kommer i nästa inlägg?
Jag verkligen älskar dom! 😍

Jenny & Johan var även hos mig,
(två av mina närmsta vänner)
Och vi hade det jättemysigt ute i solen,
det tycker iallafall jag att vi hade! ☀️
Snackade lite skit & bara njöt av värmen.
Sen så åkte Jenny någon gång kring 3.
Och vid 5 tror jag det var, kanske lite senare,
så åkte jag med Johan till Dalby & så släppte han av mig där innan han körde hemåt.
Sen så tog jag bussen till Lund,
och hoppade på tåget till Helsingborg.

Åkte upp till Nikita (även en utav mina närmsta)
och så åt vi lite och gjorde oss iordning.
Tanken var att vi skulle ut, men istället så stack vi till ett krök hos hennes polare.
Vi kom iväg ganska sent på grund utav att vissa människor är idioter och inte bryr sig om andra..
Tänker dock inte dra hela historisk här!
Men eftersom att vi kom fram hyfsat sent så hade de andra redan druckit en del.
Och personen som hade kröket var redan full
och vi vinglade som Bambi på hal is..
Vi var inte där jättelänge och vi (jag och Nikita)
drack inte så mycket, och det är skönt att inte vakna och ha en jävla baksmälla. 👍🏻
Det känns dock som att 80% av kvällen bestod av att åka buss och tåg, så det kunde varit en roligare kväll. Nästa gång kör vi nog på utgång istället! Det som var mest roligt, var när vi kom till knutpunkten och väntade på bussen!
En kille från Stockholm kom fram och behövde mynt för att kunna gå på toan (eftersom att man måste betala för att kissa på knutpunkten..)
Sen berättade han att han hade tappat bort sina tjejkompisar som han var med här nere i Skåne.
Sen sa han att det inte verkade finnas så många bögar här omkring, och ja, han var bög.
Han ville vi skulle va med på hans "my story" på snapchat, och tog en del bilder på mig, Nikita och två andra som också va där.
Sen fick han tag i sina kompisar och tackade oss för hjälpen med toan och sen följde jag och Nikita honom ut från knutan (det stod en del läskigt folk precis vid utgång/ingången).
Sen sprang vi upp och jag handlade på McDonalds, och sen hann vi ner till busshållsplatsen innan sista bussen hemåt gick
Vi träffade även en killpolare till mig som också skulle ta samma buss. Han skulle dock av tidigare än oss, men vi hann snacka lite!
När vi kom hem hällde Nikita upp ett glad coca till mig & satte på Netflix, sen la hon sig och somna före mig. Medan jag satt och åt min mat och kollade på någon tråkig film typ.

Kunde haft det roliga, menmen!
Nikita behövde komma iväg lite ❤️
Ingen baksmälla, nu ska jag städa undan lite så att vi kan lags något gott tills ikväll!
PUSS

Har inga seriösa selfies från igår, sorry not sorry

Likes

Comments

Hejsan hoppsan 👋🏻
Ett tag sen jag bloggade sist, saknar ni mina klagomål och inlägg? För jag har saknat det iallafall! Så tänkte försöka komma igång lite mer, skaffa lite ork. 💪🏻

Dagen idag har varit bra
👏🏻
MEN. Vissa människor är så fucked up.
Och därför är jag pretty mad.
Träffade en tjejpolare en stund på nån cigg idag och diskuterade och snackade om en del saker. Och kom fram till att en annan bitch endast försökte förstöra vår vänskap. Och att idioten var full av skit.
Trodde man hade växt ifrån det stadiet då man snackar skit och inta kan erkänna det, och sen inte klara av konsekvenserna.
Hur orkar man vara en sån fitta att snacka en massa skit och dra en massa lögner och sedan vara så uppkäftig och anser att det är synd om en. Och att försöka förstöra vänskap? Man kan ha mer än en polare, man kan inte ha någon för sig själv.

Tänker INTE ta åt mig.
För skitsnack ska ingen ta åt sig av.
Och sådana människor som går bakom ryggen på en ska man inte ha i sitt liv.
De flesta har gått igenom såna här saker och haft såna fucked up människor i sitt liv.
Ett fel som en del gör, är att ta tillbaka personen i sitt liv. Och sen händer samma sak igen.
Slösa inte tid.
Såna folk är slöseri med tid, inget annat. För att samma sak inte ska hända om och om igen.
Kasta bort människan och fokusera på annat, på något som har
betydelse istället!
Blir trött och irriterad. 💤

Men det är tur att man har riktiga vänner iallafall, som har lite vett i sig.
👍🏻
Och folk som är totalt blåsta och idioter kan fara och flyga!

PUSS.

Likes

Comments

Eftersom att många frågar om min resa, så har jag bestämt att flytta fram frågestunden!
Så idag kommer inlägget att handla om min resa som jag gjorde under vinterlovet.

Jag åkte först till Kambodja, en vecka innan skolan slutade.
Resan var så otroligt jobbig, flög i 17 timmar sammanlagt 😴
Mellanlandade 3 gånger, en gång i Hong Kong faktiskt. Hela flygplatsen var fylld med rökrum, det var det enda man såg, och har nog aldrig varit med om vidrigare rökrum, skitigt & luktade otroligt äckligt, inte bara utav röken. & alla rökrum var proppfulla med folk, där gick inte att andas. Hur många rökrum där en fanns s var där proppfullt, och alla rökrum var lika vidriga Så den flygplatsen var ingen höjdare.. Men dom hade iallafall fritt wi-fi! Så man kunde underhålla sig lite under tiden man var där..

Men det värsta var nog det längsta flyget, som tog 12 timmar. Att sitta ner i 12 timmar, och att behöva sova i en flygplansstol är inte så roligt & ont i rumpan & ryggen fick man också.. 😣
Även om man hade en skärm framför sig, med musik, filmer osv osv, så var det så extremt drygt. Och flygplansmat är så otroligt äckligt, något utav det värsta man kan äta. På detta flyget var maten helt "okej" om man jämför med vissa andra flyg.. Men gott var det inte. Och det är inte mycket mat man får, så man var bara hungrig hela resan. 😭

Så när jag kom fram till första hotellet i Kambodja, var jag så extremt trött & hungrig & irriterad. Och det var så sjukt varmt & det är ju inte direkt så att man rest i bara linne..
Rummen var jättefina iallafall!
Skulle egentligen haft rum med privat pool, men de hade blivit något fel i bokningen.. Mamma och pappa fick iaf ett rum med privat pool.. Men eftersom att vi bara skulle vara där 2 nätter spelade det inte så stor roll för mig. Det fanns 2 andra pooler, en på framsidan & en precis utanför mitt och min brors rum. Men badade inte så, men det var fint iallafall!
Och på kvällen gick vi till en "dyrare" restaurang, i Kambodja är ju allting otroligt billigt.. Men en finare restaurang, och har nog aldrig ätit godare revben, dom var helt magiska! Maten var helt underbar, och en kall öl satt helt perfekt
Och att vakna nästa morgon till 30+ och sol, och ta en kopp kaffe.. En utav de bästa morgnarna jag hade!

Eftersom at vi bara skulle vara där en natt till så hann vi ju inte göra så mycket där, men vi gick på ett shoppingcenter, deras typ av shoppingcenter. Det var inomhus, men ändå inte, det är så svårt att förklara. Men det var inte en massa affärer, utan mer som en massa större "stånd". Kul att se, men för varmt och jobbigt.
Sedan gick vi neråt på gatorna, handlade lite att dricka. Och åt lunch på en liten mysig restaurang innan vi gick tillbaka till hotellet. Så det finns inte så mycket att berätta om det! 👠

Sedan åkte vi vidare till ett annat ställe i Kambodja, där vi stannade ett par nätter, nästan en vecka tror jag.
Tog 2 minuter att gå till stranden som låg "bakom" hotellet ungefär.
På hotellet fanns en underbar pool, den var ren och fräsch och vattnet hade en perfekt temperatur.
Vi använde inte den så mycket eftersom att vi utnyttjade stranden, men ett par sena eftermiddagar/tidiga kvällar kunde vi ta ett dopp.
Rummen var jättemysiga, sängarna var sköna och det fanns balkong. Väldigt simpla rum, men bekväma. 👍
Första, eller andra morgonen, gick jag upp ganska tidigt, lite efter sju. Och så gick jag och pappa ner på stranden och gick en promenad, och jag tog mitt första dopp i havet!
Det var redan 30 grader klockan 8. Så det blev varmt att gå på stranden, och vattnen var inte så mycket kallare. Det var hyfsat svalkande, men det kunde varit lite svalare faktiskt.
Sen tog vi en kopp kaffe på stranden innan vi gick tillbaka till hotellet för att äta frukost. Frukosten var helt okej, vilket kändes bra, eftersom att vissa hotell inte alltid har så jättebra frukost. Men frukosten var god, woho!
Dagarna spenderade vi på stranden. Stranden var fin, lite sämre åt ena hållet, men där vi låg var det underbart!
Sanden var vit och mjuk, och vattnet var blått. Vad mer kan man önska sig?
Att sitta och äta lunch med fötterna i den mjuka sanden och bara ha ett par få meter ner till vattnet.
Och ett par kalla öl till det. Njöt verkligen varenda dag. 😍
Vi hade lite otur, tre dagar i rad hade vi det molnigt efter lunch/mot eftermiddagen. Det var fortfarande varmt och skönt, men tyckte det var lite tråkigt.
På kvällarna åt vi nere på stranden, dom hade ju ett flertal restauranger där. Hur mysigt som helst.
Men redan innan jul, smällde dom raketer på stranden. Som tur var inte så stora och högljudda för det hade varit störigt.
Men varje kväll smällde dom raketer. Så.. det var som om det vore lite nyår varje kväll. 🍻🎉

Det som var lite tråkigt, var att där är så öppet med tjejer/kvinnor som säljer sig.
Det var flera kvällar man såg gamla gubbar, med unga tjejer, lättklädda så dom nästan visade upp hela sig.. Som gubbarna söp fulla.. Dom kunde till och med sitta på restauranger tillsammans, mitt bland alla folk. Tack och lov för att de inte gjorde något sexuellt där! Men det var sorgligt att se så unga tjejer, vissa såg inte ens ut att vara över tjugo.. Sitta med gamla gubbar som dreglar och klänger på dom.
Och vissa barer på stranden, var specifikt för horeri.. Där satt de unga tjejerna/kvinnorna, lite kläder och EXTREMT kort kort, extremt sminkade, stilla, med en drink kanske. Och väntade på att någon gubbe skulle komma fram, eller tills de såg någon de kunde vinka åt.
Och man kunde se när en man tog med sig en kvinna, och gick bort från stranden.. Det var sorgligt.
Och på vissa gator, gick det en massa sådana kvinnor, och försökte locka till sig män.. Men de riktade sig mest åt äldre ensamma.. Och det var bara så äckligt.
Förstår inte hur dom kan ha det så öppet. Det är ju hemskt.
Sen fanns där vissa gator som var specifika för sådant, gator med "klubbar" där man kunde gå in och ja.. Nej, det var inte strippklubbar. U get it. 😷

Det som också var väldigt synd, var alla tiggare. Kambodja har fyllts en del med tiggare. Men inte sådana som sitter på våra gator här i Sverige.
Utan folk, som saknar ben och armar, som är smutsiga, många otroligt undernärda. Det är hemskt att se.
Visst, finns det de barn som springer omkring och säljer armband som ser lite bättre ut och inte är så fattiga men som gör det för att dom behöver pengar.. Men vissa, är det verkligen synd om. Det är hemskt att se.
Tiggarna i Sverige har det så jävla bra.
De som behöver tigga i Kambodja har det hemskt, såg en familj, med små barn och allt, som hade byggt en liten hydda, med en massa olika saker som dom hade hittat eller fått någonstans ifrån. Inte så långt ifrån hotellet. Och där bodde dom, helt skitiga, barnen var undernärda. Det var inte kul alls.
Blir bara arg när jag ser tiggare här i Sverige. 😡

Det finns tyvärr mycket sorgliga saker i Kambodja. Som blir väldigt jobbigt. Det berör en psykiskt.
Jag har varit i Kambodja förut, för längesen, då åkte vi till en massgrav. Det var något utav det jobbigaste jag gjort, dom hade inte rört massgraven. Alla skelett var inte nergrävda.. Och folket som bodde i närheten, bodde i hyddor som dom hade byggt av typ grenar.. Dom bodde i nästan ingenting alls.
Där fanns inte så många tiggare.. Men självklart fanns det ju några eftersom att det kommer folk dit för att se och lära.
Tror aldrig jag har sett så pass undernärda människor.. Så pass skadade och skitiga..
Ni vet på tv, kan dom visa barn och ber en skänka pengar.. Sådana människor, såg jag i verkligheten. Rakt framför mig.
Och det tog psykiskt.
Vi åkte inte dit nu, eftersom att vi redan varit där. Och jag vill aldrig tillbaka dit. Det var hemskt. Man började gråta när man åkte därifrån.
Även om man har en jättebra semester, det är varmt och skönt, stranden är fin. Så kan man tyvärr inte undvika vissa saker. 😔

Men nog om det tråkiga!
Eftersom att vi reste runt ganska mycket, så är jag inte helt säker på var vi åkte sedan, men jag tror att det var ut till en ö. Var på tre öar kring Thailand, kommer bara ihåg två av dom.. Duktig guldfisk! ✌
Koh Kood och Koh Mak .
Iallafall så var öarna otroligt fina!
På den första ön hade vi dock lite molnigt de två första dagarna, men det var inte så farligt! 👌
Jag tror det var på Koh Kood vi firade jul, åt en trevlig trerättersmeny på restaurangen. Och drack öl och goda drinkar och hade det jättemysigt! Dom hade det faktiskt juligt, dom pyntade små träd, och många hade tomteluvor osv. Det var riktigt kul.
Dock så hade jag inte världens bästa jul.. Grät mest. För vissa människor, har verkligen ingen respekt. Jag hade det jättebra med familjen, och hade wifi så jag kunde skriva God Jul till min påg. Men sen.. Ja, vissa människor borde få en fet jävla smäll rent ut sagt. Orkar inte dra upp vem som skrev och gjorde vad och gjorde min jul så kass, tänker inte fylla inlägget med en massa depp nu. MEN iallafall. Var arg hela julen.. 😢
Men annars hade jag det iallafall bra. 👍

Näst sista ön, det var nog Koh Mak. Där vi firade nyår.
Herregud vad dom smäller raketer på nyår!
Dom hade en liten fest, i baren ovanför restaurangen på kvällen. Så där kom en massa människor, och det var gratis drink mellan något klockslag, och fyran vad alla drack. Jag drack dock inte så mycket faktiskt. Drack lagom på nyår 😏

Och klockan tolv smällde dom raketer så in i.. Riktigt coolt var det, så mycket dom smällde har jag nog aldrig sett faktiskt 😂
Nyår var jättetrevligt, MEN hade ändå inte världens bästa kväll pga vissa saker. Kul va? Varken en jättebra jul eller en jättebra nyår.. Men fick göra det bästa utav det iallafall.
Sen var vi på en ö, med UNDERBARA drinkar! Och den mest magiska tacos jag någonsin ätit!
Det var helt sinnes så god den var! Åt tacos tre dagar i rad tror jag haha. 😳
Och vi hade en utedusch och utetoa, alltså. Inget sånt skjul med en halvtaskig toalett!
En vit vanlig toalett, handfat, spegel osv.. Vi bodde i en bungalow, och "bakom" den fanns toaletten. Den var sammankopplad med bungalown, så det var en dörr ut, inte en massa krångel för att gå liksom.
Och där var ju "väggar", så det var ingen som såg in.
Och där fanns, den mest underbara dusch jag någonsin skådat, det suger att jag inte har någon bild på den på varken datan eller telefonen 😒 Men iallafall, så var det otroligt fint.
Och man var aldrig ensam när man duschade, där var en ödla, som alltid var där, och var den inte där var den inne i bungalown 😂

Sen åkte vi in till fastlandet tror jag, tog in på ett hotell, var där nog bara tre nätter. Tog det lugnt på stranden, åt, drack. Hade det verkligen avslappnande...
Fast.. Vi vi fick spendera en halv dag på att åka till sjukhus.
Innan vi åkte ifrån ön, så skadade jag hälen, har inte kunnat gå ordentligt fören igår.. Så har haft det jobbigt ett tag nu 😂
Men iallafall så var dom jätteunderbara på ön, så fort dom såg att jag hade ont, tvättade en kvinna min fot och började kolla osv.. Frågade frågor osv. När jag förklarade att jag hade ont i hälen och inte kunde gå, så ringde hon dit massören som inte ens jobbade. En halvtimmes massage skulle kosta 150 bath tror jag = cirka 37 svenska kronor. Jag fick över en timmes massage och någon inte olja, men inte heller kräm.. Men något att massera hälen med. Och hon tog 200 bath för det. Oerhört snäll massör må jag säga!
Men iallafall.. Smärtan gick inte över, och jag kunde knappt gå ett par meter innan jag började gråta av smärta.
Så vi fick åka till sjukhuset, herregud vilket fint sjukhus! Så otroligt kliniskt, och luktade fräscht.
När vi kom fram, ville dom inte att jag skulle gå ner från den tuk tuk liknande saken vi åkte dit, utan dom kom med rullstol och allt. Helt sinnes. Sa att jag inte ville ha rullstor.. Men herregud, så fort man haltar så tycker dom att man ska köras omkring i rullstol inne på sjukhuset.
Och personalen/läkarna gick inte i fula vita rockar, utan var prytt och snyggt klädda. Otroligt snälla också, leende och jättetrevliga.
Gick riktigt snabbt faktiskt, in och skriva in sig, träffa läkare, röntga osv. Fick två olika smärtstillande, någon kräm man skulle massera med och sen bandage 😂
Så.. Gick med bandage de sista dagarna haha. Gick med bandage ända tills i förrgår. Har fortfarande ont men kan iallafall gå typ normalt!
"Rör dig så lite som möjligt" skulle jag göra.. Nästa dag skulle vi till Bangkok och gå på shoppingcenter.. WIHO!
Vi spenderade sista natten i Bangkok, ett enkelt hotell. Nära till shoppingcentret. För det var bara fokus på shopping den sista dagen.
Det var jävligt jobbigt med foten. Men fick iallafall handlat lite!

Har inte skrivit allt under resans gång, för då hade detta inlägget blivit alldeles för långt. Men det jag har skippat är ointressanta saker! Och har inte skrivit så detaljerat heller, ni ser ju bara hur mycket text detta blev?
Men överlag, så har jag haft en bra resa.

Får se när jag har tid för frågestund, men ciao så länge! 😚















































































Likes

Comments

Inte bloggat på jättelänge nu, haft väldigt fullt upp, så nu tänkte jag äntligen göra en liten uppdatering!

Kom hem till Sverige i lördags, efter att ha varit borta i ca 1 månad. Både skönt & tråkigt att komma hem.
Kylan är hemsk, att behöva gå upp tidigt är hemskt.
Men det är underbart att äntligen få träffa min pojkvän & mina vänner igen!
Att sova i sin egen säng & äta "normal" mat.

Saknar att vakna upp till sol & värme, att gå direkt ner till stranden & kasta mig i havet.
Inga måsten, inga krav. Bara njuta.

Haft det underbart, först i Kambodja & sedan i Thailand.
Haft en hel månad tillsammans med familjen vilket har varit jätteskönt, att verkligen ha tid för varandra.
Dock så va de sista dagarna jobbiga, då jag skadade hälen & fick åka till sjukhus, röntga osv. Fått smärtstillande & någon kräm, & går med bandage. Kan fortfarande inte gå ordentligt, så blir att ringa vårdcentralen i veckan 😩

Men brun & glad är man iallafall!
Har inte tid att skriva något mer, så detta får duga sålänge!
Hoppas att ni alla sötisar har haft det jättebra!
Tänkte ha en frågestund i nästa uppdatering, så passa på att ställ några frågor så ni får läsa det ni vill veta!

Ciao!

Likes

Comments

Nu är det ju inte så jättelångt kvar till sommaren, riktigt skönt!
Att slippa plugga i ca 2 månader, kunna slappna av lite.
Och shoppingen nu innan sommaren är magisk 😍
Börjat kolla lite på kläder och bikini till sommaren nu.
Jag vill faktiskt inte ägna sommaren åt att springa in och ut i olika affärer,
för att hitta en massa som jag behöver just då. Är inte direkt en shopping tjej överlag.. Men det kan vara jävligt kul ibland! Men inte under sommarens underbara dagar, då vill jag ha det mesta klart och kunna slappna av så mycket som möjligt!
Men nu har jag iallafall hittat ett par fina klänningar, toppar och bikini. Vet dock inte om jag ska köpa en eller två bikini.. Gahh! Enligt mig så slits bikini hyfsat snabbt, särskilt om man badar i salta hav osv. Och sen så krymper den, inte jättemycket, men lite efter ett dag då man tvättat den mycket. Känns bättre med två stycken. 👌
Särskilt när jag ska till Thailand över vintern, vill inte känna att jag behöver handla ny bikini osv.
Alla längtar till sommaren, jag med såklart. Men jag längtar även till vintern, ganska mycket faktiskt.
Åka på semester med hela familjen. ❤
Till värmen, och öl på stranden. Medan ni andra sitter här och fryser hihi.

xoxo 😚

Likes

Comments