Where to start?

Min sjätte vecka börjar gå mot sitt slut och den senaste veckan har varit händelserik. Förhoppningsvis har ni sett bilderna från Prinsjesdag/Scheveningen från förra tisdagen. I söndags var det chokladfestival i stan och jag gick dit med en kompis från klassen. Där var såklart massor av choklad, chokladfonduer osv osv och det var väldigt häftigt att se, men samtidigt var där väldigt mycket folk. Denna tisdagen var vi lediga från skolan, och då tog jag och samma kompis (igen) tillfället i akt att åka iväg på ett litet äventyr, dvs till Arnhem. Arnhem ligger cirka 20 minuter från Zutphen med tåg, och det är verkligen en superstad! Vi hade iallafall superroligt tillsammans.

I onsdags denna veckan (igår) så hade jag möte med VWO ledaren och min mentor från organisationen STS (som gjort mitt utbytesår möjligt) vilket även gick bra. Vi pratade om den framkommande månaden, som är väldigt händelserik, då en provvecka ligger på glänt, men även ett höstlov och en resvecka till Berlin (därav bild på Berlin-gruppens tröja här ovan). Då jag som vanligt har väldigt väldigt mycket press och förväntningar på mig själv, så går det för långt med vad jag EGENTLIGEN är kapabel till att uppnå. Det har gått så bra hittills med allt, men det betyder inte att det INTE är svårt, för det är det. Jag sover mer än vad jag brukar göra hemma i Sverige, men jag är ändå trött varje dag och det tär också på plugget. Jag har fått höra att alla lärare tycker jag gör jättebra ifrån mig och att jag är väldigt mogen och tar hand om saker på ett vuxet sätt. Därför blir och är förväntningarna höga på mig. Utbytesstudenten från Sverige "som redan kan språket" och har ett utmärkt vokabulär, även fast det bara är hennes andraspråk, fantastiskt!

Ja, men efter att bara ha varit här 6 veckor och bara ha 1 vecka kvar innan provveckan, som innehåller 6 prov, så blir det något fel i ekvationen, och jag, som dessutom är extremt mån om mina skolresultat går sönder av panik, och alla höga förväntningar. I tisdags blev det för mycket, och därav blev det bestämt på mötet att jag bara ska göra 3 prov, vilket jag är glad över. Igår va en kaosdag, men det känns bättre idag och jag vet att jag kommer komma på banan igen.


Utöver igår (onsdag) så finns det inget att klaga på än. Jag har det fortfarande bra här, men jag saknar alla kramar så mycket. Om man är ledsen så vill man bli tröstad ordentligt med bamsekramar och massa lovord om att det blir bättre och att det kommer ordna sig, och när man kommer hem från jobb/skola så är det också mysigt med en kram, eller när man ska gå och lägga sig så att man kan få en ordentlig godnattkram... Men jag antar att jag lär behöva vänta ca 40 veckor innan det blir så igen.


KRAM!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Detta är min första inlämnade skoluppgift som jag fått feedback på. Mina nederländska vänner och familj kan läsa detta, men för er som inte kan läsa, så ska ni veta att det gick bra. I kommentarerna från läraren står det att jag har lyckats bra, med ett bra ordförråd, tydlighet, struktur osv.

Igår var jag med min värdmamma i stan för att det var en slags monument dag, a.k.a öppet hus för alla museer och sevärdheter. Vi hamnade till exempel i en JÄTTEgammal godisaffär, som fortfarande består med dess retro stil. Ni vet, precis sådär mysigt med en gammal kassa och godis i massa glasburkar på hyllorna, mestadels praliner men även lakrits och choklad. Det var dock väldigt mycket folk så vi bestämde oss för att återkomma nån annan gång, köpa typiskt holländskt godis och smaka. Vi var även inne på biblioteket i stan bara för att visa mig vart jag kan hitta böcker om jag skulle vilja läsa något, eller behöva nåt för skolan. Det häftiga med biblioteket (om det nu finns något häftigt med bibliotek) var att det ligger i en kyrka. Kyrkan hade stått tom ett tag, och biblioteket behövde utökas, så det blev lösningen. Ni kan se bilder av det fina taket här nedanför. Första skoldagen, för 3 veckor sen så var det skolfoto (vilket jag nog nämnt tidigare) och jag har redan fått bilderna! Mina egna, och klassfotot. Min egna bild blev helt okej, och klassfotot är också helt okej, jag önska dock att killarna kunde sett lite gladare ut... hehe. Idag är det en ny vecka, vilket innebär nya läxor (suck) men än så länge flyter det på bra, vilket jag är superglad över då jag vet att det snart är "provvecka".

Vi hörs!

Kram!

Likes

Comments

Ännu en update! kan man tänka sig!

Det var bara ett par dagar sen jag uppdaterade men efter helgens bravader så kändes en till update nödvändig.

Från i onsdags till idag var där tivoli i staden jag bor i och i fredags fick vi uppleva en rejäl raketshow, god sockervadd och en crazy karusell som bara fortsatte och fortsatte. Det var en mysig kväll samtidigt som jag och min värdsyster var tvungna att agera som barnpassare samtidigt, då mina två yngre värdsyskon och deras kompisar följde med. I lördags så tog vi det lugnt under morgonen men senare under dagen så cyklade jag och min "storasyster" till stationen och tog tåget till Deventer, en stad som ligger ca 10 min bort. Mysig stad, med en supergammal station, (och som plus i kanten, STARBUCKS!) Vi spenderade ett par timmar där innan vi åkte hem och jag förberedde mig inför ett födelsedagskalas som jag blivit bjuden till, även det va supermysigt och roligt. Känner mig så lyckligt lottad då jag redan hittat ett underbart girl gang som man kan hänga med under skoltid och utanför skolan.

I alla fall så kallar skolan imorgon igen, jag börjar inte förrän 10:40, å andra sidan så slutar jag 16:20. Det var allt för nuet.


Kram!

Likes

Comments

Hej allesammans!

Det finns så mycket att berätta, jag vet inte ens vart jag ska börja. Jag har nu varit här i två veckor och är inne på min tredje, och tiden flyger förbi, samtidigt som det känns som att jag känt min värdfamilj mycket mycket längre. Jag hade turen att klicka direkt med min värdfamilj, mina värdsyskon blev snabbt mina kompisar och värdföräldrarna är underbara de med. Skolan är STOR, men jag börjar hitta vägarna genom korridorerna. Det är många nya vanor som tillkommit,

t.ex. att cykla ca 3 km till skolan varje dag, jag äter mycket mycket mer frukt och grönsaker, men framförallt grönsaker. Jag måste varje dag förbereda mackor som matsäck då ingen skolmat serveras. Men framförallt så måste jag varje dag behärska ett språk som jag inte är van vid att prata dag in och dag ut, men det funkar hur fint som helst. Under mina två veckor har jag hunnit vara sjuk, jag har hunnit ha alla ämnen som jag ska ha under året, jag har hunnit träffa massor utav nya människor, släkt till min värdfamilj, min klass, vänner och bekanta till familjen osv. och jag trivs. Jag trivs med språket, jag trivs med kulturen, jag trivs med människorna, jag trivs med mig själv, men framförallt så trivs jag med min underbara holländska kudde. Fluffig och stor, precis som den perfekta kudden du kan tänka dig. Jag har nog aldrig lärt mig så mycket på så kort tid, men jag har fortfarande en lång bit kvar innan jag når mina mål. Jag vill behärska språket till 95%, jag vill uppleva så mycket och lära mig så mycket om Nederländerna och dess samhälle. Ambitionen finns där, och jag längtar tills allt börjar få fart och alla rutiner är på plats.

Jag har nog bara nämnt en del av allt som skett under dessa veckor, och jag vet mycket om vad som kommer hända framöver.

Men nämnde någon hemlängtan? såklart, det gör alla, hela tiden, överallt. Jag har nog fått höra minst 50 gånger hur modig jag är som tagit detta initiativet och att jag borde sakna allt därhemma SÅ HIMLA MYCKET. Men många tänker nog inte så långt, då de flesta faktiskt brukar åka utomlands i 1-2 veckor, och vem pratar om hemlängtan då?

Visst jag förstår nyfikenheten, och att ha något att prata om, men man har inte riktigt tänkt till. I helgen var jag sjuk en sväng och då kändes det ordentligt för första gången, att gud vad skönt det varit att ha mamma här, som tagit hand om mig, och pappa som kramat om mig lite extra. Det är väl främst kramarna som är djupt saknade. Jag börjar redan tröttna på en puss hit och en puss dit, men det är även fascinerande hur vi umgås olika i olika länder. Jag har ingen hemlängtan. Jag har nog aldrig haft riktig hemlängtan heller, för jag tycker inte att saknad och hemlängtan är samma sak. Jag längtar inte hem, mitt äventyr har nyss börjat och jag är fortfarande rätt så övertaggad, men jag saknar min hund, jag saknar min mormor och jag saknar min familj, men gör man inte det så fort man lämnar de egentligen? det är ingen saknad som känns, det är ingen saknad som gör ont. Utan det är bara en saknad trygghet, och en trygghet kommer jag säkert finna här med.

Jag kan erkänna att jag har uttalat mig mycket tuffare än vad jag är, för herregud, som det ser ut nu så kan jag inte riktigt tänka mig att flytta hit på heltid, och jag kommer nog va rätt glad när mitt år är över. Men man kan inte spå framtiden, så jag vill inte säga för mycket heller. Jag hoppas att alla är trygga och friska hemma i Sverige i alla fall, och jag måste tillägga att klassen och alla kompisar är saknade, självklart!


Kram!

Likes

Comments