Insåg nu på morgonen när både vinterland och vård av barn är ett faktum, att jag faktiskt skapade en blogg. Ibland tar det tid att bryta ett mönster, och det är precis det jag mäste göra nu. Jag måste lära mig att jag har fri tillgång till ventilation - här på bloggen!

Hur som. Utanför faller flingorna tätt, och det är som om vi vore närmare julen än vi faktiskt är. Det är ju inte så väldigt långt ifrån heller, men jag inbillar mig att vi har ett tag kvar då inte ens julmarknadera dragit igång ännu. Jag har lite tankar på om jag ska bryta traditionerna och börja smyga in julen tidigare än jag brukar. Jag är en sådan som fullkomligt älskar julen, men av många anledningar så är vi få som firar tillsammans från och med nu. Detta har gett mig känslan av att vilja förlänga julen. Jag menar, det handlar ju mer om att ha en fin tid tillsammans än nåogt annat och då kan man ju lika gärna dra ut på den känslan?

Det som gör mig ytterligare kluven är att ena dottern fyller år på annandag jul. Hur kul kan det vara att fira sin födelsedag mitt bland juldekorationerna? Nu är hon ju fortfarande så pass liten att hon förmodligen inte påverkas så väldigt, men i framtiden kanske.. Vi har gjort ett val att lägga hennes kalas veckan innan jul, dels för att någon ska ha möjlighet att komma över huvudtaget, men också för att granen inte är uppsatt då :-)

Jag tror nog jag ska börja tjuvkika på lite bakinspiration och lite juldekorationer.. jag återkommer!

Likes

Comments

Här kommer mitt första inlägg. Ett första inlägg i en blogg som jag hoppas kommer bli ett minne för mig, och mina barn senare i livet. Jag är väldigt rädd om livet, förstår ni. Och dessutom väldigt rädd för att dö. Därför tycker jag det är viktigt att skriva. Att ventilera. Att minnas. Men främst - bevara minnen. Man vet aldrig vad som händer imorgon, och även om det kan vara svårt att leva varje dag som om den vore den sista, så kan man i alla fall försöka att skapa något som finns kvar, när man själv inte längre gör det.

Med den här bloggen vill jag också bjuda in er, läsare. Bjuda in er till mitt innersta rum, till min vardag och till det liv jag lever tillsammans med man och två döttrar - och så hunden såklart. Här vill jag berätta om stort som smått, om allt som intresserar mig och som också gör ont eller glädjer mig. Här är ett kriterie att det ska vara högt i tak, för det är sådan jag är och så jag vill ha det.

Här är det också okej att falla fritt.

Kort och gott - känn er som hemma. Kom hit och dela livet med mig!


Likes

Comments