View tracker

Han skrev att han skulle skicka sakerna för han pallar inte riva upp något just nu. Så jävla kört är det. Jag orkar inte känna nå mer nananananananana

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

  • 0 readers

Likes

Comments

View tracker

Där brast det. Gråter helt hysteriskt och kan knappt andas. Vafan är det här!? SLUTA KÄNN! Jag orkar inte känna nå mer nu. Jag orkar inte känna den här saknaden och desperationen. Skulle göra ALLT för att få tillbaka honom och göra rätt för mig. Skulle göra ALLT för att ta tillbaka allt jag någonsin gjort. Jag orkar fan inte.

När han kommer, jag kommer få kämpa med allt jag har för att inte börja tjuta. Då är det fan illa på riktigt. Jag går sönder... fan...

  • 0 readers

Likes

Comments

View tracker

Helt förstörd idag. Han ringde.. Han ska komma hit med mina grejer någon gång nästa vecka. Samt hämta sina saker. Jag går fan sönder... hur ska jag kunna kolla på honom? Hur ska jag kunna hålla mig från att bryta ihop? Det är en jävla gåta.

Jag bad om en chans till men han vill inte ge mig en. Samtidigt förstår jag honom. Men det gör så ont... vet inte riktigt hur jag ska ta mig igenom det här men jag lyckas på något vis.

Tårarna bara bränner bakom ögonen och ångesten ligger på. Men jag fixar det här.
Hade gärna velat fixa allt med honom vid min sida. Men vill han inte så kan jag inte tvinga honom. Vi skulle kunna erövra världen tillsammans. Men det blir inte så...

Helvetesjävlaskit!

Jag fortsätter att skrapa, skrapa bort varenda liten jävla tår.

  • 0 readers

Likes

Comments

Idag ska barnen hem och jag får äntligen fokusera på annat. Nu är dom hos mig i två veckor. Den här dagen har varit rätt skön, inte så mycket ångest. Saknaden ligger alltid där dock men det kan jag leva med!
Jag önskar fortfarande dagligen att han kommer tillbaka trots att jag vet att det inte kommer hända förrens helvetet frusit till is. Men jag hoppas ändå.

  • 1 readers

Likes

Comments

Idag är en sån dag när jag inte ens orkar skriva. Allt är bara tomt. Jag är tom. Allt är tomt utan dig. Allt är fel utan dig.

Fru fortuna- tom tom.
Fru fortuna kommer alltid få mig att tänka på dig, på den bra tiden. På allt. Bajs.
Godnatt

  • 1 readers

Likes

Comments

Här skulle VI bo, bygga oss ett liv. Nu ligger jag här i min säng, barnen är hos sin far. Jag bara saknar, önskar och drömmer. Saknar även mina barn men dom kommer imorgon igen. Men det kommer bli bra.

Att sakna är ganska skönt ändå, för då vet man att någon betytt/betyder otroligt mycket.

  • 1 readers

Likes

Comments

Dom här dagarna är svinjobbiga. Barnen har åkt till sin pappa och jag är ensam i huset... i huset vi skulle bo i tillsammans L, barnen och jag.
Har tagit ett varmt bad och duschat och ligger nu i sängen. Ångesten och saknaden tränger sig på och jag känner varenda känsla som kaosar runt i kroppen.
Saknaden är hemsk, det bränner i hela kroppen, jag skakar och det gör så ont att andas. Vill så gärna ha honom här bredvid mig.
Känna hans hud, höra hans andetag, få se hans leende, känna hans armar om mig och hans läppar mot min panna. Skulle göra allt för att få ha hans hand i min just nu.

You feel helpless when you look into the sky.
But you can't stop the tears from falling down.

Känner en tår rinna ner för min kind och försöker hejda mig själv. Det får inte gå för långt. Måste kriga vidare, med tiden kommer det bli lättare. Aldrig försvinna,men bli lättare.
Jag kommer aldrig kunna vara hel utan honom,men det behöver inte betyda att allt kommer vara åt helvete.
Jag kommer kunna ge någon ett ärligt leende igen. Inte idag och förmodligen inte imorgon,men i framtiden.

"Men släpp honom bara" har jag fått höra många gånger nu. Tänk om det va så enkelt? Tänk om man bara kunde sluta känna och sluta tänka?
Men sen är vi där igen, jag vill inte. Vill aldrig glömma hur han fick mig att känna och hur han fick mig att må. Vill aldrig någonsin glömma det.
Jag kommer alltid hoppas på att vi får en andra chans, alltid. Det tycker jag att vi förtjänar. Iallafall jag. Kanske inte än på ett tag, men sen. För vi kan bli något stort, något större än någon kan förstå. Det har vi redan varit, men vi kan bli större. Jag hoppas bara att han är lycklig, vart han än är. Att han mår bra.

Självklart undrar jag ju, tänker han på mig? Eller har han kanske glömt mig? Saknar han mig så som jag saknar honom? Jag tror faktiskt det...

Ska slänga mig på kudden och försöka sova. Håller tummarna att jag inatt slipper vakna av panikångest för att jag drömt om honom.
Det är förövrigt det värsta. Drömmer flera gånger per natt att jag har honom men förlorar honom.
Kan även drömma att han är vid min sida och vakna av att han inte är det. Varje natt rivs såren upp,varje morgon är jag helt förstörd.

Det är tur att jag har mina fantastiska barn. Min äldsta sover med mig i min säng och på morgonen säger han "mamma" och ger mig en puss så jag vaknar. Underbara barn! Vad vore jag utan er?

Godnatt och sov gott!

  • 1 readers

Likes

Comments

En låt som följt mig genom detta och som känslomässigt satt enorma spår. Ryser fortfarande varje gång jag hör den.



"

Oh alla dom himlar jag besökt på grund av dig
oh du fick mig att få spela alla sångerna för dig
blir det nån gång nåt mera av det där jag en gång förlorat
jag gör allt för att förstå dig, men det funkar inte så

Jag tittar mig omkring men ingenting får mig att bli trygg för en sekund
du saknas i min närhet och jag vet det är för sent för allt tog slut.
och sen så går jag hem i mörkret ensam och kall,
du skriver "ha det gott, puss" och "godnatt"
men allt jag vill är att ha dig bredvid

Men det spelar oftast aldrig någon roll om vad jag tycker
Vasaparken den står kvar men kärleken den vissna igen
du smutsa bort din sorg med nån annan, hoppas det läkte dina sår
men ja jag fortsätter att skrapa, skrapa bort varenda liten jävla tår

...

Oh alla dom himlar jag besökt på grund av dig
oh du fick mig att få spela alla sångerna för dig
blir det nån gång nåt mera av det där vi en gång förlora
jag gör allt för att förstå dig, men det funkar inte så

...

Jag tittar mig omkring men ingenting
får mig att bli trygg för en sekund
du saknas i min närhet och jag vet det är för sent för allt tog slut.
och sen så går jag hem i mörkret ensam och kall,
du skriver "ha det gott, puss" och "godnatt"
men allt jag vill är att ha dig bredvid.


"

  • 6 readers

Likes

Comments

Drömscenarion... dom spelas upp i mitt huvud hela tiden. Att han kommer tillbaka på ett eller annat sätt. Att ständigt gå runt och sakna honom blir väldigt jobbigt i det långa loppet.
Men det här är en så fantastisk människa så det är svårt att förklara för folk som inte förstår eller vill förstå. Han är någon jag aldrig kommer kunna släppa. Och jag vill inte det heller. Jag vill inte glömma honom, vill inte att han tynas bort och blir ett svagt minne. Det är inget jag säger just nu bara utan det är så det är. Sorgen, saknaden, tomheten... det ger det liksom en "närvaro". Det känns som att han är med mig hela tiden trots att det inte är fysiskt och det vill jag inte släppa.

Jag har pratat med många dudes i mina dagar. Den här hittade jag på Tinder av alla jävla ställen, det tog kanske 5 minuter sen fattade jag att han va outstanding och något speciellt. Men trodde aldrig i hela mitt liv att en människa kunde rubba min värld på det här viset. Min syn på livet är annorlunda. Och varför ska jag nöja mig med någon som är mindre än honom? Han är så nära perfektion man bara kan komma ( för mig ).
Så varför släppa det? Varför låta det gå för att sedan hitta någon annan som aldrig ens skulle kunna jämföras med honom? Det är för mig helt obegripligt.

Jag hoppas bara att han kommer tillbaka och ger mig en chans till. Det är allt.

  • 6 readers

Likes

Comments

Med den här bloggen tänkte jag skriva av mig bara helt enkelt. Skiter faktiskt fullständigt i om det blir läst av någon. Skriver mest för att få ventilera ang separationen med sambon som jag precis gått igenom samt förhållandet. Tankar och känslor genom allting helt enkelt.

Jag har alltså nyligen förlorat en helt fantastisk människa som gjort ett enormt avtryck i mitt liv.
Jag har förlorat honom för att jag inte kunde se mina egna problem. Nu ligger inte ALLT hos mig men en stor del av det gör det. Jag har en tendens att "stänga av" när jag känner alldeles för mycket oavsett vad det är för känsla... glädje, sorg, ångest, ilska.. Jag bara blockar och stänger av. Och när jag gör det så blir jag en helt annan människa och tänker inte alls på hur jag beter mig. Jag vet ju själv att jag stänger av och blir tom och ju mer jag försöker bete mig normalt ju mer fuckar jag upp saker. L är den första som lagt märke till detta, jag har inte ens gjort det själv. Och när jag väl insåg saker och ting så lämnade han mig.

Under dom här avstängningarna va jag kall gentemot honom och slängde på ett falskt leende. Det där falska leendet såg han igenom direkt och ifrågasatte. Men då förstod jag inte själv vad han pratade om. Under dom här avstängningarna tog jag även efter hans rörelsemönster och ord osv. Precis som att jag härmade honom, men det va INTE min tanke alls. Jag tänkte bara inte. När han påpekade detta så förstod jag helt ärligt inte vad han pratade om. För jag visste ju inte. Han trodde att jag härmade honom med flit för att på något vis psyka honom, jag förstår att han trodde det men så va det verkligen inte. När han frågade varför jag betedde mig så så svarade jag "jag vet inte..." för jag visste inte. Märkte det inte själv alls. När jag sa att jag inte visste så blev han arg för han såg på mig att jag visst visste men inte ville säga något. Men så va det inte, jag skämdes bara så hemskt över mina handlingar för som sagt.. jag tänkte inte. Hur många gånger jag än svarade att jag inte visste så blev han bara argare för att jag visst visste. Det resulterade i att jag gav honom svar jag inte ens hade, för att göra honom nöjd så han inte skulle lämna mig. Men det va sååå fel gjort av mig. Men jag blev så arg och frustrerad när han vägrade förstå att jag inte visste. Att han hela tiden trodde att jag ville honom illa. Men det ville jag aldrig. Det blev bara ett känslomässigt kaos så jag stängde av helt. Och när jag försökte bete mig som en "normal" människa trots att jag va så tom så va det lättare att ta efter den jag levde närmast. För då skulle jag ju bli "normal" right? Nu funkar det inte riktigt så. Men psykologerna har talat om för mig att därför blev det så. Skulle jag verka "normal" utåt så måste jag kopiera någon som är normal, någon som jag tycker om dessutom. Det är så himla fel så det finns inte. Men det är inget man tänker på, utan det bara blir. Vi har haft många fighter över det här ska ni veta.

Nu hoppar vi över en bit för jag börjar få skrivkramp. Men han började även anklaga mig för att stjäla hans saker, gömma hans saker, flytta saker, radera program på datorn, hacka mail, ändra lösenord osv för att psyka honom. När han började anklaga mig för sådant som jag absolut aldrig skulle göra så försvann ju min tillit. Jag började ifrågasätta om det han sagt om att jag "härmade" honom osv inte stämde, om han hade knölat ihop saker i sitt huvud bara. Blev ju svårt för mig att tro när jag hade gjort såååå mycket i hans värld som inte ens skulle finnas i mina tankar. Han sa att jag reagerade lika när han anklagade mig för saker han visste att jag inte gjort som när han ifrågasatte mitt beteende att "härma" honom. Men det är väl inte så konstigt? För jag hade faktiskt ingen aning om vad han pratade om.

Men en kväll låg han här i soffan och pratade mig och då trillade poletten ner och jag har aldrig känt mig så befriad tidigare. Jag såg problemet, jag kunde ta på det och därmed kunde jag radera det. Han sa även att han såg att jag fattat, att han såg på mig att jag tänkte ta tag i det här problemet, att jag hade ett annat driv än innan. För jag ville verkligen ändra på det beteendet för att få vara med honom. Har aldrig känt mig så driven eller engagerad förut!

Vi bestämde oss för att ta en 3 dagars paus sen återförenas och börja om. Han lämnade av mig och barnen hos min pappa på måndagen. Han sa att han hade separationsångest och att han absolut inte vill släppa taget om mig. "En kapten lämnar aldrig sitt skepp" sa han... allt lät så positivt. På kvällen skrev han att han saknade mig osv.

På natten förrändrades allt. Han skrev att jag hade lagt vitlök i ventilationen för att psyka honom. Han skrev att han "fattat poängen" och att han skulle ta sina saker och dra. Jag försökte förklara för honom att jag inte lagt den där och att jag ska prata med dom vi hyr huset av. Pratade med henne på morgonen och hon sa att dom som dom köpt huset av lagt dit det för att skydda mot råttor så då hade dom fortsatt i samma spår. Dom skickade även det meddelandet till L. Hörde ingenting från honom alls. Sen skrev han helt plötsligt att han visste att jag varit hem och snott hans ena bilnyckel under kvällen innan och sen stulit hans bil och att han skulle anmäla den stulen. Jag fattade ingenting. Sen dess har jag inte hört ett ljud...

Jag är så förstörd så jag tror inte någon kan förstå. Men jag krigar vidare trots att varje andetag, varje hjärtslag utan honom gör ont. När jag betedde mig illa så fanns han där och ville kämpa för oss. När poletten trillade ner och jag verkligen kunde ta i problemet och fixa det, då drog han. Jag saknar honom varje dag. Han är den där "once in a lifetime" människan. Känslan jag kände med honom va så mycket större än någonting jag någonsin känt. Vi hade kunnat ta över världen tillsammans han och jag. Men nu finns han inte i mitt liv längre.

Jag har förlorat mitt hjärta. Jag förlorade honom för att jag inte kunde insé själv att jag hade problem. Och jag förlorade honom för att han vägrade förstå att jag inte ville honom illa och att jag inte fattade vad han pratade om. Men jag vet nu. Jag förstår. Allt jag vill är att visa hur ledsen jag är och be honom ge mig en chans till. Men det kommer inte att hända. Han är borta nu och jag får anpassa mig helt enkelt. Men jag kommer att vara ensam för kan jag inte ha honom så vill jag va ensam. Ingen kommer någonsin kunna mäta sig med honom.

Nu har jag ont i fingrarna. Men jag kommer göra fler inlägg. Mycket om saknad och ångest.

Keep on fighting.

  • 7 readers

Likes

Comments