Jag är så besviken på allt. Mig, dig, oss... allt. Kan vi inte bara släppa varandra och gå vidare? Jag vet att du kommer höra av dig igen och jag vet att jag kommer svara och så kommer det här börja om igen... Det bara går runt runt runt allting... snälla kan vi bara släppa varandra? Snälla.. jag orkar inte mer. Orkar inte mer lekar... snälla... det gör så ont i hela kroppen. I hjärtat. I själen. Vi måste släppa nu.

  • 3 readers

Likes

Comments

Åker inte upp. Så jävla less så snart hoppar fan själv fram. Usch 🖕

  • 3 readers

Likes

Comments

5 dagar tills jag åker, 6 dagar tills jag får träffa mannen i mitt liv ännu en gång. Denna fantastiska människa som är så jävla trasig men ändå lyckats rubba hela min värld. Den där människan som kan ge en ett lyckorus bortom denna värld. Den där människan som kan rasera min värld på 10 sekunder och bygga upp den på 5. Jag kommer få träffa honom igen. Det trodde jag aldrig. Han fattas mig.

  • 3 readers

Likes

Comments

Idag ringde han...från sjukhuset. Han har förfrusit fötterna så dom kommer förmodligen få ta bort några delar av dom. Mitt hjärta går sönder. Vill bara vara där och hålla om honom tills han somnar och tala om för honom hur mycket jag älskar honom och uppskattar honom trots att han är ett as. Därför åker jag upp nästa helg. Han vet inget och jag vet inte hur han kommer ta det. Men jag åker upp. Vill han inte träffa mig så har jag ju fått mig en roadtrip om inte annat. Då har jag försökt. Mitt lilla hjärta... ❤️

  • 3 readers

Likes

Comments

Jag är så jävla arg på dig. Och du vet inte ens varför.
Jag älskade dig trots att jag va för trasig för att ens kunna älska mig själv. Att hålla mig själv flytandes va en ständig kamp. Mitt i kampen med mig själv började jag även älska dig, älska dig mer än jag älskat någon annan. Försökte finnas här och stötta när du tände av, försökte låta dig vara ifred, få vila, få ha ångest och må dåligt. Att se hur fan du mådde fick mig att må skitdåligt, jag grät inombords varje dag för att jag ville att du skulle må bra. Men jag behövde vara stark och glad för din skull. Så det va jag. Jag stod här, jag fanns här och jag lovade att aldrig försvinna hur dåligt du än mådde. Jag skulle istället växa med dig och pusha dig framåt. Sen kom paranoian och du fick för dig att jag ringt snuten osv. Ännu ett bakslag för mig som gjorde så ont så ord kan inte beskriva. Först skriker du på mig, kommer ihåg orden än. "Jag trodde verkligen att du va den enda jag kunde lita på. Men tydligen inte ens det". Sen skulle du dra, jag gick sönder så fan i helvetes jävlar. Gick till Cecilia och satt och grät på hennes toa i ren jävla panik. Men jag kunde inte visa dig, behövde vara stark för dig för jag förstod att det va jobbigt åt dig. Så jag svalde allt jag kände. Redan här va jag så långt ner så det går inte ens att förklara. Men det blev bättre,men min oro och min rädsla fanns hela tiden kvar. Och där kom flytten. Den gjorde mig så glad men samtidigt så jävla vettskrämd. Om du skulle lämna mig så skulle jag sitta helt själv ute i skogen. Jag sa upp kontakten med alla för att lägga min energi på dig redan vid avtändningen. Pratade sällan med någon, folk klagade på att jag va off osv. Det va inget du bad om att jag skulle göra, det säger jag inte. JAG gjorde det för att kunna va ett bra stöd för människan jag älskade.Du visade ganska tydligt att du inte hade några problem alls med att bara ta ditt shit och dra. Det skrämde livet ur mig. Så jag försökte med det sista jag hade att vara perfekt för dig så att du inte skulle dra, så du skulle älska mig så som jag älskade dig. Men jag nådde inte fram, jag orkade inte. Där tappade jag taget om mig själv. Ljög för att du skulle vara nöjd, blev arg för att jag inte orkade, jag gav upp. MEN jag försökte hela tiden vara stark, jag kunde ju inte visa att du sårat mig, ellerhur? Jag kunde inte visa hur mycket jag älskade dig och hur jävla mycket jag brydde mig och hur jävla rädd jag va. Du kunde ju använda det emot mig. Du hotade med att förstöra mitt liv så många gånger så det är klart att man låser sig. Du önskade livet ur både mig och barnen, sa att du hade knullat en eskort, skrek, va arg och besviken. Jag stängde av totalt. Ja jag blev känslomässigt otillgänglig. Men vad skulle jag göra? Någonstans måste jag börja skydda mig själv. Ellerhur? Slog ifrån mig allt du sa och bara blockade. Jag hade inget annat val. Och jag FÖRSTÅR att mitt beteende satte sina spår. Det ber jag om ursäkt för. Jag vet att du inte mådde bra pga mitt beteende då och det har jag svindåligt samvete för. MEN innan du någonsin öppnar käften igen och säger att jag inte älskade dig. Tänk igen. Tänk på hur mycket jag tagit, gett, stått där, funnits och ALDRIG lämnat din sida. Har du behövt mig har jag funnits där och det kommer jag alltid att göra. Men att du fortfarande sitter kvar i det förra håller inte. Kastar skit på mitt beteende utan att se hur du själv beter dig. Från den dagen du ringde tills nu har jag kämpat som en gris för att visa att saker och ting är annorlunda. Har försökt göra ALLT men enligt dig så vill jag bara skada dig. Det är allt du ser. Skada och förstöra. Jag ville inte dig NÅGONTING mer än att ha dig vid min sida så som jag stod på din. Nu vill jag inte ens älska dig längre. Jag vill inte sakna eller längta efter dig längre. Jag vill aldrig prata med dig igen. Vill bara släppa den här skiten och glömma allt,vill inte ens komma ihåg. Hoppas du en vacker dag ser hur saker och ting egentligen ligger till. Det krävs en stark man för att klara att stå vid sidan av en skadad kvinna. Har förstått det nu. Men allt du nu tror att jag gjort. Gömt saker, stulit bilar, lagt vitlök i ventilationen, satt span på dig osv. Jag hoppas du förstår framöver hur alla anklagelser drev allt ännu längre åt helvete än det redan va. Allt är inte bara mitt fel Linus trots att du vill se det så. Det är 50/50. Jag va trasig från början och det sa jag åt dig. Jag va förstörd. Jag hade problem med känslor och jag va rädd för dom. Du gjorde det värre. Du med det där fantastiska leendet, din charm, ditt skratt, din hud, din doft. För första gången i mitt liv kunde jag förlora något som faktiskt betydde något. Klart det skrämde skiten ur mig. Jag har förlorat dig. Jag ska göra allt i min makt för att glömma allt som har med dig att göra för jag orkar inte. Du är blockad överallt. Även ditt nummer. Kommer önska varje dag att du ligger här i sängen när jag vaknar. Jag kommer önska det fram tills att jag glömt din existens. Men jag ska glömma. Du behöver inte bry dig i att svara för jag kommer inte kunna läsa det. Men öppna ögonen.Det är allt jag ber. Sluta överanalysera precis allting för det kommer inte leda dig någonstans. Men som du sa. Det är bra nu. Hejdå...


Något jag skrev här om natten när jag som vanligt inte kunde somna. Jag älskade honom verkligen.. ju mer dagarna går ju mer tar det "tomma" över. Han är ingenting längre... saknad ibland men inte mer än så.

  • 6 readers

Likes

Comments

Börjar bli lite frustrerande. Benjamin är 1 år och vaknar fortfarande 3-5 gånger varje natt. Jag är så jävla trött så jag vimlar runt överallt när jag ska fixa välling...
Melwin vill inte sova i min säng längre,han vill mysa med välling här sen lägga sig i spjälsängen i sitt rum. Är lite ensamt men han får väl sova vart han vill. Trodde dock att han skulle välja växasängen framför spjälsängen haha. Aja, 01.38 och jag har varit upp till Benjamin för tredje gången. Hoppas på sömn nudå. Valpen är inte heller speciellt myssjuk, han vill helst sova på golvet.

Nu skiter vi i det här. Godnatt

  • 7 readers

Likes

Comments

Jag är förfan känslomässigt otillgänglig. Det kom jag på idag efter att ha varit såhär i 10 år. Vet inte riktigt vad som utlöste det dock. Det blir ett mysterium för sig.
Jag kan vara svinglad, självmordsbenägenledsen eller skitarg. Men det varar bara några minuter ( förutom då när han lämnade mig. Då varade det i 4 dagar typ ). Men sen är det som om kroppen automatiskt bara stänger ner igen. Det är som om min kropp utsöndrar egna bensodiazepiner så fort någon känsla uppenbarar sig. Vet inte varför men antar att det är min rädsla för känslohantering som startade detta... blir att kontakta psyk imorgon så dom får hjälpa mig ur det här!


Stay strong, keep fighting and leave every asshole behind.


Det sista vi sa till varandra va
Jag-jag älskar delar av dig. Men allt hat för dig tar över.
Han- jag känner samma tyvärr.


Lovade dyrt och heligt att aldrig prata igen. Det tänker jag hålla. Tänker bara se framåt. Klart jag saknar hans närhet och hans röst. Men jag älskar att leva med mig själv och mina barn! Det är jobbigt att leva i ständig kamp med sig själv pga känslor och okänslor. Det kommer bli fantastiskt det här. Jag känner verkligen att jag gått vidare. Underbart!

  • 7 readers

Likes

Comments

If I told you this was only gonna hurt
If I warned you that the fire's gonna burn
Would you walk in?
Would you let me do it first?
Do it all in the name of love
Would you let me lead you even when you're blind?
In the darkness, in the middle of the night
In the silence, when there's no one by your side
Would you call in the name of love?
In the name of love, name of love
In the name of love, name of love
In the name of, in the name, name
In the name, name
If I told you we could bathe in all the lights
Would you rise up, come and meet me in the sky?
Would you trust me when you're jumping from the heights?
Would you fall in the name of love?
When there's madness, when there's poison in your head
When the sadness leaves you broken in your bed
I will hold you in the namne of love.


  • 8 readers

Likes

Comments

Vet ni, jag kommer alltid beundra den där människan på avstånd. Förstår inte hur någons hjärna kan vara så full av ideér och hur fan någon ens kan vara så jävla smart och så jävla dum samtidigt. Det är helt jävla obegripligt. Jag har då insett att jag får inte tillbaka honom, men jag vet inte om jag vill det heller. Känns bättre att beundra och älska i hemlighet på avstånd. Saknar honom ibland men inte alls lika mycket längre. Det kommer nog bli bra det här.

  • 9 readers

Likes

Comments

This pain i feel is a different kind if pain.

  • 9 readers

Likes

Comments