Om jag slutar att förvänta mig, så slipper jag bli besviken.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Jag har imploderat såååå länge.
Och just nu vill jag bara vandra, upp på ett fjäll, långt åt helvete, kämpa med blod svett och tårar och sen ställa mig på den brantaste kant och EXPLODERA! Skrika ut min frustration, mina tankar och mina smått existerande känslor (de som finns kvar vill säga)

"MEN GÖR DET FÖR I HELVETE DÅ KÄRRINGJÄVEL!" Säger jag till mig själv 100ggr om... Fegis...
"Men GÖÖÖÖR det! Du behöver det".....
Behöver det.. behöver lilla jag verkligen det?!

Oh JA! Att jag skulle behöva! Och de skulle kännas lika skönt som en redig orgasm!!

Såå.. vad väntar jag på?

Likes

Comments

Jag har så många gånger förr behövt kavla upp armarna och varit stark, fast jag knappt orkat. Jag har flertal gånger behövt visat ett gladare jag utåt än vad det långt ifrån varit på min insida. Jag har fått kämpat, ställt mig upp varje gång benen slagits undan, sprungit fortare än vad jag orkat och slagits hårdare än vad jag kunnat. Jag har ALDRIG vänt ryggen åt problemen, jag har alltid tagit hand om dom. Jag har alltid fått varit den där "lillgamla", hon som fått varit morsa åt sin egna alkis pappa.
Jag har fått tagit så mycket skit från mina pojkvänner och mina så kallade "vänner" och jag är alltid den som är det svarta fåret trots alla motbevis.
Jag har blivit mobbad från förskolan till 8:an och jag har ändå flyttat tillbaka dit senare för att ge ALLA andra en andra chans. Ha ha.
Jag har alltid trott så gott om mänskligheten och trott att, om jag behandlar andra så som jag vill bli behandlad, så kommer jag någon gång att bli behandlad så.
Men icke!
Jag kanske alltid har träffat omogna människor. Förskolemänniskor. Dagismänniskor. Blöjmänniskor. Bajsmänniskor. Well... it's a big world.. men sverige är litet.

Men jag kommer ALDRIG sluta kämpa, så länge luften finns i mina lungor

Likes

Comments

Jag har levt i en lögn. En stor jävla fet lögn i snart 3 år. Jag trodde på allt, jag litade på allt.
Och nu har det gått så långt, att fler blir drabbade.
Jag tänker inte stanna kvar i lögnen längre. Frågan är ju bara, hur ska jag och mini ta oss ur?
Jag har krigat, och för mini kommer jag alltid kriga tills rättvisan finnes! Mini kommer alltid först, oavsätt vad!
Så många tårar jag fällt för detta, så mycket jag vridit, vänt, annalyserat detta för att jag inte ska tappa hoppet, modet, psyket.
Mini, jag kommer göra allt för dig. DU ska vara trygg! DU ska vara trygg.....

Likes

Comments

~ långsamt leder också någonstans ~

Likes

Comments

Så jävla vilsen.
Vart, hur, varför, när, vilken?
Vågar jag? Orkar jag? Vill jag? Ska jag? Måste jag? Borde jag?

Likes

Comments

Jag har, som jag tidigare sagt, tappat hoppet om mänskligheten.
Och jag har därför lagt ner denna "cinderella story" begäret som jag velat känna och som jag velat uppleva. (Som säkert alla kvinnor i världen vill).. well girls, not gonna happen.
Kanske är det oss kvinnor det är fel på? Kanske är det oss kvinnor det beror på, att det inte händer alltså...
Och nej, nu nedvärderar jag inte oss kvinnor, utan menar ju såklart att VI kanske, (troligen) har för höga förhoppningar om the guys.. om mänskligheten, om alla tillval, vägval och slutval som finns. Om livet. Om hoppet. Om känslor. Om kärleken...
eller är det bara jag?

Likes

Comments

När ens liv förändras på en och en halv minut

Likes

Comments

För varje dag som går, så hatar jag mänskligheten mer. Hur kan den största delen utav människan vara idioter medans den andra delen är helt iq befriad? Eller ja, iofs, finns ju en microprocent som faktiskt är on top! Men dom kan jag fan räkna på mina händer.
Men allvarligt, vad har hänt med världen? Har era föräldrar slutat uppfostra er? Har ni blivit tappade som barn? Har ni blivit övergiven av era föräldrar för dom fattade att ni skulle bli ett hopplöst fall? Har ni gett upp? Allihopa?!
Listan kan göras lång. Tyvärr.
Skrämmande.
Pinsamt.
Förjävligt.

Likes

Comments