I väntan på att min syster ska komma hit för en vandring i det vackra vädret tänkte jag köra en liten lista om mig. Jag har alltid älskat att fylla i saker och ting och jag kommer nog aldrig att bli för gammal för såna här listor.

Hur gammal är du?

39, fyller fyra nolla i januari nästa år

När vaknade du idag?

6.17

Vad åt du till frukost?

Kall havregrynsgröt i bilen på väg till skolan

Nämn tre saker man kanske inte vet om just dig:

Oj, de som känner mig vet allt om mig, jag är oftast bjussig med den sidan... Försöker... 1) Har svårt för lukter av olika slag. 2) Älskar grönväxter 3) Är intresserad av astrologi och tarot. (Inga sådär WOW ÄR DET SANT?-saker men ett försök iallafall)

Vad gällande ditt utseende är du mest och minst nöjd över?

I den gyllene ålder jag befinner mig i så är jag rätt nöjd över mig själv. Låren var alltid till besvär förut. Jag har dock blivit god vän med dem nu.

Vad har du gjort idag?

Varit i skolan och haft lektion i bland annat Nutrition

Vilken film såg du senast?

Nån värdelös film som kom 2 gånger i helgen. Minns faktiskt inte vad den hette.

Är du besatt av någonting?

Besatt... Njaee... Jag blir som besatt när jag vill ha något. Då ska jag ha det genast.

Beskriv en perfekt dag:

En perfekt dag börjar med att jag får sova tills jag vaknar (oftast är det kring 8 nuförtiden), dagen innehåller inga måsten, jag får dricka 3 koppar kaffe i lugn och ro i pyjamas. Sen när jag blir otålig har vi något roligt planerat med familjen och/eller vännerna. Kanske någon utflykt någonstans. God mat. Fika. Många skratt. På kvällen kanske vi planerat in en liten fest/middag. Dricker lite vin, spelar spel. Det viktigaste med dagen är dock att jag känner att jag inte har några måsten.

Beskriv platsen du befinner dig på just nu:

Platsen är mitt kök. Som är grått, vitt och svart. Jag ser en katt framför mig i den antika kökssoffan. Torktumlaren mullrar i grovköket här bredvid. Kaffekoppen är också med.

Vad lyssnar du på just nu?

Torktumlaren, som sagt.

Hur går du helst klädd?

MJUKT. Älskar myskläder.

Är du morgon eller kvällsmänniska?

Jag är nog mera av en morgonmänniska.

Vilket var ditt bästa ämne i skolan?

Svenska, engelska, musik och maskinskrivning (ja, det fanns ju på den tiden)

Vad köpte du senast?

En take away kaffe

Vad har du i dina fickor?

Ingenting.

Vilken är din favoritaffär?

LOPPIS!

Vilka smeknamn har du haft?

Ica, fikon, icus

Vilka är dina största svagheter?

Att hålla ordning på kläder, impulsiviteten (kan också vara en bra grej ibland)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hur börjar man?

Eftersom jag främst tänkt blogga enbart för mig själv och min skrivarglädje så behöver jag ju inte presentera mig på något sätt. Jag startade den här bloggen (säkerligen den 100:e bloggen jag haft) för att jag har behov av att skriva av mig, mera som på ett ganska ytligt sätt dock. De första bloggarna jag hade var personliga som tusan. Det var på den tiden när man trodde att man var anonym ute på nätet. Längesedan alltså. Samtidigt vill jag ju inte bara att det skall vara ytliga skriverier, det är ju inte jag, liksom. Balansgången där emellan är lite svår. Nåväl, det får gå som det går. Ska föröka skriva i allafall. Foton vill jag ju också ha med, hoppas att tid och ork finns för att jag skall få in lite liv och rörelse här. Jag är rätt flitig med att publicera saker på fb och insta, så det borde ju inte vara så svårt. Höhö.

Lusten att börja skriva igen har väckts otaliga gånger under årens lopp. Främst under tuffare perioder har behovet funnits men då har det inte känts som att det varit läge att outa allt till offentligheten. Idag är jag alltå 39 år (ännu i 4 månader har jag tänkt befinna mig i denna ålder). Jag har nyss tagit ett stort livsbeslut och jag har ingen aning om hur det kommer att gå. Jag tog studieledigt från mitt jobb som avdelningssekreterare på en läkarmottagning och började studera till sjukskötare. Bara det att jag studerar till sjukskötare är något som hade varit totalt OMÖJLIGT för tio år sedan. På den tiden var jag hysteriskt rädd för allt vad sjukhus/skötare/läkare hette. Det var innan jag fick gå igenom diverse prövningar. Med prövningarna har jag blivit lugnare. Så oändligt mycket lugnare än förut. Det gick några år i prövningarnas tid och det var ju inte direkt roligt, men med facit i hand så har det gjort mig till den jag är nu. Låter ju aningen klyschigt det där "det har gjort mig till den jag är nu". Men det är så sant. Genom prövningar växer man. Det kan ta så in i helvete ont men det växer något vackert ur det.

Avslutar mitt första inlägg med mitt nuvarande livsmotto: per aspera ad astra. (Blev också en tatuering av det, klassisk 40-års kris)

Likes

Comments