View tracker

Har fått förfrågan om hur min förlossning gick då när Adrian kom och tänkte skriva lite, eller det jag kommer ihåg här i ett inlägg.
OBS!!! Kan förekomma känslig information och känsliga läsare bör kanske sluta läsa redan nu!

Det började lördagen den 5/3 då jag ringde in till förlossningen pga kraftig huvudvärk och dimsyn. Jag såg alltså ingenting i klar skärpa oavsett om jag ansträngde mig, kisade eller försökte koncentrera mig på något. Så vi åkte in runt kl. 21 på kvällen där dom gjorde en CTG-mätning (kollar bebisens hjärtljud) som visade helt normalt, tog blodtryck på mig som visade på gränsen till högt, plus urinprov. Blodtrycket låg på 140/90 dvs. lite för högt än vad det borde, och urinprovet visade att jag hade äggvita i urinen. Detta kan tyda på en början till preeklampsi (havandeskapsförgiftning) och läkarna vill då gärna övervaka en så inte blodtryck stiger och man behöver hjälp utav medicin att hålla ner det.
Så vi vart inlagda där på lördagsnatten vid 00.00 på BB96E för en igångsättning under söndagen.
Natten gick och söndagen kom. Under dagen meddelade barnmorskan att det var fullt på förlossningen och dom ville avvakta med en igångsättning till det hade lugnat ner sig lite på förlossningen.
Så vi väntade hela dagen på besked och fick på eftermiddagen besked om att det inte blir någon igångsättning på söndagen utan det skjuts upp till måndagen.
Vi fick åka hem en snabbis på söndagen för att hämta mer kläder då jag inte räknat med att bli kvar så länge på sjukhuset, och definitivt inte flera dagar innan förlossningen.
På måndagen kl. 4.30 satte värkarna igång spontant, och först fattade jag inte riktigt vad som hade hänt mer än att det kändes som en ordentligt kraftig mensvärk som satt i. Bad om att få alvedon för att linda smärtan lite och sen lägga en uppvärmd handduk över nedre delen av buken.
Kl. 10.40 gick vattnet! Det kan ha varit bland det äckligaste jag varit med om! 😂 det kändes mer eller mindre som en flod som bara forsa! 😂😂
Ringde in barnmorskan så hon fick hjälpa mig att byta ut mina nu genomblöta trosor och kolla färgen på fostervattnet.
Runt lunchtid (12-tiden) så gick jag in i duschen då jag inte duschat sen lördag på dagen och kände mig rätt äcklig eftersom rummet vi låg på va bastuklassat 😁
Så in i duschen och duscha av mig och tvätta håret, och medan jag stod där inne så kom undersköterskan och berättade att vi får åka ner till förlossningen då det började hända saker. Värkarna blir ju liksom bara starkare och starkare vart efter tiden går, och vid det här läget kom dom med ungefär var 7-10 minut.
Så på med den extremt snygga vita rocken och upp i sängen och så begav vi oss neråt till förlossningen.
Värkarna tilltog mer och mer och började komma tätare ju längre in mot eftermiddagen vi kom.
Så på med varma kuddar på magen och försöka peta i sig lite mat för att orka med den stora energislukande förlossningen sen. Fick dock inte i mig så mycket då det är svårt att äta när man har ont.
Nu va värkarna rätt starka och klockan va väl runt 15-16 tror jag när jag ringde in BM igen om att testa TENS-apprat, så på med en sån på magen då jag hade mest ont i fram och knappt något bak i ryggen.
Apparaten hjälpte lite grann, men inte alls så som jag förväntat mig.. 😓
Jag vet inte exakt vad klockan va där på kvällen, men värkarna gjorde nu så ont så jag bara grät av smärta.
Så då fick jag testa lustgas i kombination med tens. Det va rätt skönt när man kom på tekniken med lustgas, hur man skulle andas för att få rätt effekt. Men även denna metod funkade inte.. Trots höjning utav lustgasen så gjorde det något så fruktansvärt ont i magen.
Jag kan säga att det finns ingenting man kan jämföra med den här smärtan! Jag trodde att mensvärk som jag haft innan gjorde ont, men det här va 10 gånger värre!
Problemet med lustgas är att man kan börja må så illa, och det gjorde att dom inte kunde höja så mycket som det kanske hade behövt för att jag skulle få en fungerande effekt ett tag.
Så BM fick ringa narkosläkaren som fick komma och sätta Epidural (ryggmärgsbedövning) då ännu en gång tårarna bara forsade ner från mina kinder. Dom satte även in värkstimulerande dropp då jag fortfarande vara va i latensfas när detta sattes in.
Åh så skönt det här va!! 😌 jag kunde äntligen slappna av lite och få slumra till i någon minut eller hur lång tid det nu än va.
Men det hjälpte tyvärr bra en stund, ca 1,5-2 timmar.. Sen vart värkarna så kraftiga så dom slog igenom all smärtstillande.
Jag kan även tillägga att jag fått början till feber nu oxå och alvedon i droppform samt vätskeersättning för att inte bli uttorkad.
Tiden gick och värkarna blev tätare och tätare.
Jag kommer inte ihåg så mycket utav de sista timmarna då jag hade så ont och jag fick högre feber och blodproverna visade på en infektion i kroppen som växte.
Jag var tvungen att börja krysta tidigare än vad som egentligen behövdes pga att det gjorde så ont och tryckte på neråt så fort värkarna kom. Och då pratar vi värkar som kom med 1,5 minuts mellanrum.
Jag vet i alla fall att jag sa flera gånger att jag inte orkade längre och att jag ville att dom skulle hjälpa mig att få ut ungen då jag hade så fruktansvärt ont!
Vid 01-tiden vet jag i alla fall att BM sa att om inte bebisen kommit ut till 01.15 så måste vi tillkalla läkaren.
Det är det absolut sista jag minns.
Klockan 01.16 så kom det en liten pojke ut med en ryslig fart och upp på magen på mig. Jag kommer ihåg att jag frågade "vad är det för kön?" Det första jag fråga.
Och då talade Kalle om att det var en pojke! ☺️
Sen tog dom bort honom igen och undersköterskan och Kalle försvann ut ur rummet med lilla killen.
Jag fick vara kvar då moderkakan ska ut oxå innan något annat görs.
Moderkakan vill dom kommer ut inom en halvtimme efter förlossning.
Och att ha gjort ett sånt stort och kraftigt arbete innan och sen behöva göra en sista insats till va nog det jobbigaste jag upplevt. Ont och helt slut som människa och behöva göra en sista krystning för att få ut de där efter va inte kul.
Hur som helst, så var dom tvungna att köra iväg mig på operation direkt efter att moderkakan kommit ut då det uppstått en mindre bristning under förlossningen.
Så iväg för att sy det och få det åtgärdat så fort som möjligt och sen tillbaka ner på förlossningen där jag nu äntligen skulle få träffa min lilla familj igen!
Och när jag kom ner igen så fick jag äntligen se min lilla kille igen! 😍 ღ
Oj så mycket kärlek man kan känna trots att man är helt slut som människa och trött!
Kan meddela att klockan vid den här tidpunkten va 04.20 ungefär på tisdag morgon.
BM frågade hur jag mådde och det enda jag fick fram va att jag är hungrig. Men dom ville inte ge mig något att äta förrän bedövningen släppt helt och jag återfått känseln i benen igen.
Så när jag kunde lyfta benen och sätta upp dom i vinkel så fick vi äntligen lite att äta i magen. 😌
Jag åt lite grann till middag vid 18-tiden på måndagen, men den energin va borta sen länge.
Vid 6-tiden på morgonen fick vi åka upp till BB igen. Samma avdelning men på andra sidan korridoren.
Vid 8 kom en BM och undersköterska in och skulle ta temp och blodtryck, samt nya blodprover för att kolla alla värden.
Jag hade fortfarande feber och blodtrycket låg lite högt än.
Jag fick även antibiotika och smärtstillande då jag hade så ont efter både förlossning och operation.
Så hela tisdag förmiddag gick åt till att bara ligga och vila och sova i den mån det gick.
Kalle och Adrian fick träffa barnläkaren som kollade så allt va ok med Adrian.
Jag gjorde ett försök till att följa med, men va tvungen att gå tillbaka och lägga mig då jag kände hur jag började kallsvettas och mådde inge bra alls.
Sen rullade dagarna på, och man vart mer och mer less på att vara på sjukhuset då det inte finns något att göra.
På torsdag eftermiddag fick vi äntligen åka hem!! 😌 så förbi Apoteket och hämta ut antibiotika och smärtstillande och sen hem!
Så jag har fortfarande behandling mot infektionen och smärtstillande mot det onda (då det fortfarande gör rätt ont). Antibiotikakuren slutar jag med om 2 dagar efter att ha ätit den i en veckas tid, och det smärtstillande slutar jag med om 5 dagar efter 10 dagars behandling.
För varje dag som går så återfår jag lite mer styrka i kroppen i alla fall. Inte så speciellt mycket, men lite i alla fall så jag orkar vara uppe några minuter mer för varje dag.
Så här har ni hur min förlossning, dagarna innan och efter såg/ser ut. Hoppas det varit en "rolig" läsning. 😊
Sammanlagt tog hela förloppet 20 timmar och 45 minuter från värkstart till det att Adrian va ute. 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

  • 324 readers

Likes

Comments

View tracker

Igår va vi in till obstetriska bedömningsmottagningen på Akademiska sjukhuset för en koll om en igångsättning hade varit möjligt.

Tyvärr så var det inte helt moget ännu för att kunna göra en igångsättning, så det vart en ny tid på måndag 29/2 för en ny koll och bedömning om det går att göra en igångsättning då istället.

Men läkaren sa även att vi får se om vi ses då eller om vi får åka in tidigare till förlossningen. Så pass nära är det!! =) Så jag hoppas hoppas hoppas på att det faktiskt sätter igång av sig själv nu till helgen!!

Jag gick även in i vecka 39 (38+0) igår så det närmar sig med stormsteg! =D

I söndags var Hanna över och fotografera magen också så jag fick några bättre bilder på magen. :) Vart supernöjd! =)


Likes

Comments

View tracker

Tänkte uppdatera lite om hur jag mår och hur allt känns nu eftersom de har blivit en hel del skrivet på Facebook.

Det har ju varit rätt kämpigt ett tag nu med både hjärna och resten av kroppen då jag haft ont och mått dåligt..

Jag har ont precis varenda sekund av dygnet i rygg och svank, dels på grund av foglossning men även på grund av dålig muskulatur lite högre upp. Det gör även konstant ont i revbenen då jag troligen har inflammation i muskulatur mellan benen, samt ner vid blygdbenet.

Bebis borrar även ner huvudet nu dagligen i bäckenet som gör otroligt ont. Det går inte riktigt att jämföra den smärtan med något, men på ett ungefär så känns det som att någon ta en kniv som dom sätter i bäckenet och vrider omkring. Det är en krampliknande samtidigt oerhört smärtsam känsla som uppstår.

Huvudet har ju varit lite ostabilt till och från under hela graviditeten men nu mot slutet när det börjat blivit tyngre och tiden blir mindre och mindre till beräknat datum så har det blivit värre.

Många tankar har snurrat. Många funderingar om jag kommer märka dessa små signaler som uppstår när det är dags, kommer jag gå över tiden? Ja och en hel del andra frågor som berört förlossning och precis innan.

Jag har även konstant huvudvärk sedan 2-3 veckor tillbaka som inte ger med sig även fast jag knaprar Alvedon, och en sömnbrist utav dess like.

Sover i regel 3-4 timmar per natt, men sover oroligt de timmar jag sover. Resten av tiden på natten är jag vaken på grund av att jag mår så illa (kräks inte) eller så är jag kissnödig, eller så snurrar tankarna. Men jag drömmer väldigt mycket som gör att jag vaknar, och det är inte positiva tankar som man kan tro, utan liknar mer mardrömmar som blir väldigt verklighetsinslagna.


Men sen i söndags så var jag och K in till förlossnigsmottagningen efter ett totalt gråtutbrott från min sida. Jag kände verkligen att jag verkligen inte orkade mera, jag är så slut i kroppen. Jag orkar inte ens kliva upp ur sängen vissa dagar, ibland flera dagar i rad, och med smärta och illamående så blir det inte bättre av att ligga stilla då man blir stel och organen stannar upp och orsakar ännu mer illamående.

Så vi åkte hur som helst in, vi var där inne i 5 timmar innan vi kom hem igen, men de va väl spenderade timmar där inne (trots alla hjärtans dag) då jag äntligen fick en läkare som verkligen tog sig tid att fråga HUR jag mår och VAD det är som bekymrar mig.

Vid tidigare besök så har det mest fokuserats på blodtryck, urinprov och CTG (koll av bebis hjärtslag och mina sammandragningar) då jag legat +1 i protein i urinen (kan vara ett tecken på havandeskapsförgiftning) men som i min fall inte haft någon betydelse då alla andra värden sett bra ut. Och i och med att dom då fastnat på dom grejerna så har problemet inte blivit ordentligt utrett och jag har liksom inte fått en chans att tala om vad jag känt.

Hur som helst, nu fick jag i alla fall träffa en läkare som tog sig tid att lyssna på vad jag hade att säga och vad jag vill, och det slutade med att vi fick en tid till obstetriska bedömningsmottagningen där vi ska göra upp en planering för en eventuellt igångsättning för att skona både mig och bebis då bebis kan ta skada av att jag inte mår bra (inte hänt ännu). Så vi ska dit den 23/2, då jag gått in i vecka 39 (38+0) eftersom då är ,man helt 100 på att bebis är helt färdigutvecklad och en förlossning kan vara på gång.

Det krävs en hel del saker för att de ska funka med en igångsättning och för att det ska bli en lyckad sådan.

​Men det här är lite hur jag mår och hur jag känner, skulle nog kunna skriva minsta lika långt till innan jag fått med allt, men lugnar mig här så ni inte blir trötta i ögonen av att läsa :) 

Hoppas ni fått en inblick av hur mitt liv ser ut just nu och att det inte är en enkel sak att vara gravid för alla. 

Ha en fortsatt fantastisk dag! =) 

Likes

Comments

Nu är det inte långt kvar innan bebis kommer till oss! =D Är idag i vecka 36 (35+6) så imorgon börjar ny vecka igen.
Igår fick vi upp vaggan här hemma också och på torsdag blir det en Ikea visit för att inhandla sängkläder mm. =)

Som det känns just nu är allt bara jobbigt.. Foglossning som sitter som ett bälte runt hela midjan/höftbenen. Det strålar ner i ljumskarna och uppåt i hela svanken och jag kan knappt böja mig framåt vissa dagar. Att ta på sig byxor och strumpor har helt plötsligt blivit en kamp och ett träningspass. Att sitta på golvet och ta sig upp är helt uteslutet.

Jag mår illa konstant varvat med hunger hela tiden.. Vaknar nattetid och måste upp på toaletten för att inte kissa på mig, sover oroligt, men trots allt detta så är jag rätt utvilad.

Men jag kan inte förstå hur man efter att ha varit med om allt detta kan sakna själva graviditeten..?

Jag längtar något så oändligt tills allt elände är över och att få min bebis i famnen och börja det nya kapitlet i livet tillsammans med bebis och Kalle. <3


Här är iaf några bilder på vaggan, vårat vardagsrum och säng då det mer eller mindre sitter ihop =)

Sen slänger jag med bild på dagens mage :) <3

Likes

Comments

Igår kväll åkte vi ut till Länsö efter en vända på förlossningen pga minskade fosterrörelser, vallningar och ont runt och på moderkakan.
Dom hittade ingenting och bebis mår bara bra 😅
Dom kunde inte heller svara på varför jag har ont och varför jag haft vallningar mer än att de kan vara för att jag har en påbörjan till infektion i kroppen (förkylning).
Vi fick även veta att bebis följer kurvan och utveckling precis som den ska 😊 bebis uppskattad väga 2385gram just nu, och vara ca 42cm lång! De är otroligt hur mycket dom kan ta reda på via ett ultraljud ☺️
Hur som helst, det vart väldigt lugnt igår kväll då vi va trötta och landade ute på Länsö vid 21-tiden.
Sen idag så började jag dagen vid 9.30, då jag gick upp och gjorde scones som vi åt till frukost. Riktigt gott! 😍
Kokade lite varmt vatten och gjorde the till, blue fruit.
Sen så fick jag vara "hundvakt" och K fick agera bärhjälp då mamma och Anders har köpt nytt kök.
Vid 14.30 åkte vi hem mot Uppsala igen. När vi väl kom hem så började vi kolla på en ny serie, Black sails. Hittills har jag sett 3 avsnitt och är inte så jätte fascinerad av den, men de går iaf att kolla på den utan att känna dig rastlös. Jag tycker det verkar vara en serieversion av barnfilmen Skattkammarplaneten då det är många namn som stämmer överens och även en del handling.
Nu på kvällen så hamnade vi i garaget hos Martin, och än är vi inte härifrån 😋 men det blir inte allt för sent för min del i alla fall 😊

  • 386 readers

Likes

Comments

Så otroligt tragiskt att vissa människor inte kan förstå att man försökt hjälpa dem att komma på fötter och få det bättre än innan.

Har bekanta som jag känt i många år som inte kanske valt riktigt rätt partner.

Det har förekommit trakasserier, misshandel och utnyttjning.  Och jag kan inte låta bli att tycka synd om de här människorna som utsätts för det här.. Samtidigt som jag faktiskt skiter fullständigt i dem när dom väljer att INTE ta emot hjälp och stöttning.. 

Det sårar mig att se att en människa bli så illa behandlad ,men inte fatta det själv, utan fortsätter leva i skiten och inte inser att det faktiskt inte handlar om kärlek utan bara ren utnyttjande. Man kan väl se det lite som att personer i fråga som behandlar andra människor på det här sättet har en "mänsklig slagpåse", utnyttjar personens goda vilja till max för att sen bara dumpa den som skit i någon soptunna. 

Jag hoppas verkligen att människor som dessa någon gång inser vad som faktiskt händer och någon gång förstår att man kan få det så mycket bättre! Att en människa är värd mer än så som de blivit behandlade. 

Jag hoppas att de kanske en dag förstår att deras nära och kära faktiskt bara ville hjälpa dem och inte tjata och vara elaka. 

De som jag vet/känner har jag tyvärr fått avslutat kontakten med pga. att jag inte klarar av att set hur dåligt och nertryckt personen är! Det tär något så fruktansvärt på mig som utomstående att se det och dessutom veta att man inte kan påverka det, utan personen själv måste fatta detta själv. 

Däremot så tar jag hjärtligt emot dem som vänner sen igen när de väl kommit ifrån skiten och börjat arbeta sig uppåt igen i både självkänsla och självförtroende. 

Jag umgås jättegärna med människor och hjälper de gärna, men jag vill gärna ha någon typ av respons då det inte är meningen att jag som vän ska lösa problemet åt dig! 

Jag har själv ganska tungt och kämpigt med min ångest som jag kämpar emot VARJE dag, och har gjort sen 2011. Jag måste kunna ta mig tid och tänka på mig själv, och från och med nu i år kunna tänka på min dotter/son också utan att känna att jag inte hinner med allt. 

Jag måste kunna lägga alla problem och allt åt sidan för att engagera mig i mitt barn till 100% utan att känna att jag är en dålig människa som lägger alla andra åt sidan. 

Jag önskar alla mina vänner och människor runt omkring det bästa av det bästa! 

Och jag hoppas detta når ut till dessa personer!! 


Likes

Comments

Igår var jag till BM på rutinkoll. Dom blir allt tätare och tätare nu vart efter 😊
Allt såg bra ut och bebis har inte vänt sig ännu utan snurrar fortfarande runt där inne ☺️
Men jag har märkt att bebis ligger betydligt mer nervänt än tidigare nu så det är väl på gång! 😄

Idag startar föräldragruppen på vårdcentralen. 😊 Första mötet är nu kl. 9.00 och K ska oxå följa med då den kom lite mer lägligt än de andra tiderna som är senare.
Hoppas på att kunna få svar på saker och ting som jag undrar över och att det inte blir allt för jobbigt att vara där.

Idag gick vi in i ny vecka oxå, vecka 34 (33+0) och nu börjar det verkligen känns verkligt!
Inte så många veckor kvar nu heller och tungt börjar det bli.
Och jag längtar något så fruktansvärt! 😍

Ha en bra dag alla! 😊

Likes

Comments

Som jag skrev igår så skulle vi åka in idag och köpa babyskydd, och det vart en jättefin stol med tillhörande bas till 😊 Sen vart de lite mer oxå såklart 😁
Det vart även en åkpåse som är i lite mindre modell som passar i babyskyddet.

Det vart även en bärsele, Baby Björn one, rätt smidig då det är tyg som andas i selen 😊
Vi köpte babyskyddet, åkpåsen och bärselen på Barnens Land i Gränbystaden.

Sen åkte vi vidare till Ikea där vi först åt lunch. Det vart en stor köttbullar med potatis, lingonsylt och brunsås. Till efterrätt delade jag och K på en semla ☺️
Sen tog vi ett varv på Ikea och kolla.
Där hittade jag en perfekt kudde att ha att lägga under magen och mellan knäna nu när jag har så ont, istället för att förstöra prydnadskuddarna som ska ligga i soffan.
Det vart ett 10-pack handdukar som kan användas som tvättlappar osv. Vi hittade även på standardhanddukarna som Ikea brukar ha för 4kr/st, så vi tog 30st såna oxå att ha till bebis ☺️

På vägen hem så stannade vi på Ica Maxi och handla lite.
Där vart de 3 dresser till bebis, bland annat en pyjamas i strl 50 då vi bara hade 1 innan. Sen vart de 2 st i strl 62 att ha sen när bebis blivit lite större 😊
Vi passade även på att utnyttja rabatter som jag fått av Katarina på Libero blöjor. De va att man kunde köpa 2 st valfria och få 50kr rabatt. 😊
Så vi köpte 3 paket (88st i varje) i storlek 2 och ett paket i storlek 3 till sen då bebis väger mer. Vi kände att de va lika bra att passa på 😊
Sen bar de av hemåt, för sjutton så trött jag va och så ont som jag hade! 😓 Smärtan strålade ut i hela svanken och sen i ljumskarna så att ta sig in i bilen är ett mission när man inte kan lyfta benen ordentligt!
Men hur som helst, allt är undanplockat och handdukar och pyjamaser ligger i tvätten och ska tvättas, och jag landade i soffan framför film 😊

Jag lägger ut några bilder på de jag kommer ihåg att vi handlat, tror jag fått med allt 😅😁
Ha en bra fortsatt kväll!

  • 412 readers

Likes

Comments

Dagen har ju varit helt underbar idag med sol! 😊
Många minusgrader har visats på termometern, men inget som stört mig eftersom jag tillbringar den mesta tiden inomhus varje dag 😊
Har stökat lite här hemma och fått en byrå och trådbackar med ställning att förvara bebisens saker i ☺️
Så nu är det lite mer välstädat här hemma och inte saker precis överallt..

Nu på kvällen efter middagen så fick ja så jäkla ont i ländryggen..
Har inte känt av foglossningen särskilt mycket på ett PR dagar, men nu bestämde den sig för att komma tillbaka 10 gånger värre än tidigare..! 😓
Så ja kan knappt lyfta fötterna, inte vända mig ordentligt i sängen, och minsta lilla "fel" rörelse så känns det som ryggen ska gå av i 1000 bitar, samt att svanskotan vrider sig 2-3 varv för varje rörelse..
Det värsta är att det inte går att lindra.. Har testat värme, stabiliseringsbälte, rört på mig (blir bara värre), sträckt på ryggen, haft kudde emellan knäna, kudde bakom ryggen som stöd, och med försiktighet använt alvedon som smärtlindring.. Men inget, verkligen inget hjälper.. 😭
Så vi får se hur rolig denna natt blir..

Morgondagen hoppas jag är bättre, gärna smärtfri!
Vi ska bege oss till Barnens land då för att köpa babyskydd så det finns hemma till bebisen kommer ☺️

Nu ska jag fortsätta kolla på min film, och förmodligen en till efteråt..


Hoppas ni andra har en bra fredag! 💖

  • 424 readers

Likes

Comments

Tiden för förlossningen närmar sig med stormsteg..

Och ju närmare det blir, desto mer tankar och funderingar dyker upp över hur det ska gå och vem den lilla personen i min mage är. Är det en pojke eller flicka? Är han/hon lika mig eller Kalle? Eller oss båda kanske?

Hur kommer förlossningen gå till? Hur ont kommer det göra? Kommer det bli några komplikationer?

Ja, man kan säga att det är en miljon frågor och funderingar som dyker upp..

Jag är ändå i vecka 33 (32+2) idag så det är inte så överdrivet långt kvar. Det enda jag kan hoppas på är att det går snabbt och smidigt, inte gör allt för ont.

Och oavsett hur många som kommer och säger att de kommer gå bra, eller tänk positiva tankar så löser det sig, så kommer dessa tankar och funderingar upp i alla fall. Jag får liksom ingen riktig hjälp av att höra att det kommer säkert gå bra för det vet man inte förrän man väl är där. Men de är klart att man ska hålla tankarna positiva, men ibland är de svårt.

Min barnmorska har dock skickat en remiss till Auroramottagningen så jag kan få komma och prata med en psykolog om alla dessa funderingar och kanske att de lättar lite grann.

MEN!! oavsett hur jobbigt det än är så har jag fullt bestämt mig att jag ska föda naturligt (vaginalt) och inte göra kejsarsnitt om det absolut inte måste göras! Det är en sak som jag står helt fast vid. Resten tar jag itu med allteftersom.


  • 418 readers

Likes

Comments