View tracker

​Den 18 maj åkte jag in till akuten med extrem mensvärk och blödde massa, brukar ha så men nu var de lite värre än vanligt så Mia tvingade in mig ..

Dom tog tempen o lite annat sen fick jag gå till gyn där jag fick kissa sen sätta mig i ett väntrum o vänta o vänta o vänta ..

En timme senare hämtade dom mig o vi pratade om hur jag mådde o hur de hade varit innan sen fick jag veta att jag var GRAVID .... 

På onsdag morgon fick jag träffa en läkare o göra en ny undersökning en mer noggrann .. efter mkt om och men hittade dom tydligen något på 5cm som rörde sig i min vänstra äggstock :(

Resulterade i att jag fick inte åka hem utan bli kvar ännu längre, betydde att jag inte kunde åka till Sundsvall .. De betydde att jag var tvungen o göra en akut operation o jag var tvungen o ta bort den där levande saken i mig ...
På onsdagen kl 2 på natten vart jag inrullad till operation o kom tillbaka till rummet kl 6 på morgonen.

Jag mår bajs, jag vill egentligen inte göra någonting

Jag hade nyss mördat en levande sak som hade bott i mig i 10-11 veckor :/

Tagit bort något jag längtat efter i över 10 år, livet jag hade i mig var något jag verkligen hade velat haft kvar, något jag kunde ha offrat allt för .. jag hade tagit bort någon som hade kunnat gjort mitt liv helt o alldeles underbart ....

 


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ibland känns de som jag inte finns ... Jag är ett skal !!                                                                                                                 skulle jag försvinna skulle nog bara min kille o hans familj märka de ​

Min telefon låter aldrig längre, min Facebook plingar aldrig, finns aldrig någon som hör av sig o frågar hur de är, 90% av dom jag försöker prata med svarar inte mig överhuvudtaget :/

Såå skulle jag försvinna skulle ingen märka, tror faktiskt inte dom skulle bry sig om dom nu mot förmodan skulle märka att jag är borta !!!

Mina vakna timmar går ut på o städa, plocka, fixa, dona, renovera, träna, slöa i soffan till film                                       Förmodligen blir min walk in closet klar i veckan :D Så slipper alla mina kläder ligga på gäst sängen ..

 Vill så gärna allt ska bli klart OM de faktiskt någon gång vill komma någon o hälsa på :D Fast iofs på fredag kommer Mikiz min gamla granne❤  Inte träffat henne på jätte länge och de är så kul då dom flesta försvunnit från min vänner lista bara för jag flyttat..

Nee nu ska jag fortsätta dricka mitt kaffe o se Game Of Thrones 💔

Over and out

Likes

Comments

View tracker

Hade jag vetat att de skulle bli såhär skulle jag aldrig ha flyttat ..
Hade jag vetat detta skulle jag fortsatt bo i min lilla lägenhet o fortsatt levt på existens minimum o skitit i att tackat ja till jobbet :/​
Bor mkt bättre, lever mkt bättre, kan unna mig saker, behöver inte spara för o ha råd o äta ute en kväll .. Men de är fan inte värt de om de ska fortsätta vara såhär..

Jag är ensam, riktigt jävla ensam. Har väl folk runt mig men är ändå ensam, min telefon låter ibland, o jag blir så glad men 99% av gångerna är de telefon försäljare eller reklam :/

Och jag förstår inte :/ ?? Ska de verkligen kännas såhär dåligt när man äntligen börjar få de bra ???

Jag saknar vänner, alla mina vänner har försvunnit, eller inte alla men dom flesta, och jag verkligen försöker ha kontakt med dom, o bjudit hit dom och fixat bo donat så när någon väl vill komma så är gästrummet klart, men de lär nog börja samla damm innan någon vens kommer tänka tanken på o faktiskt komma .. är mkt snack och liten verkstad på dom som säger dom vill komma :/

Over and out..

Likes

Comments

Jag är den där pussel biten som inte passar in någonstans !!

Hur jag än försöker o anpassa mig för o passa in o försöker få vänner så går det inte .. Och 99% av dom jag hade innan jag flyttade har försvunnit :(
Förstår inte riktigt varför, men vissa har sagt jag har blivit o beter mig lite fiinare och bättre än dom bara för jag fått en bättre lägenhet .. Fattar inte, duger jag inte nu för jag har fått en bra lägenhet, för jag ÄNTLIGEN mår bättre för jag faktiskt har råd o unna mig lite grejer nu ?? för jag har råd o följa med o käka, följa med på krogen o sånt ??!
DUGER jag inte längre för jag kan leva lite mer som alla andra, Duger jag inte för jag för en gång skull kan göra saker utan o behöva spara pengar i flera månader innan ??

Eller är de helt enkelt så att jag inte duger för ni är avundsjuka små parasiter som inte tål att JAG för en gång skull faktiskt kan leva som du för en gång skull !! Att jag har råkat fått de liite bättre än er .. efter 10 år av o leva på INGENTING .. o ni kan inte unna mig de :(
Jag brukar vara jätte avundsjuka på er, för ni kan unna er saker o har råd o äta o göra roliga saker ..
Aldrig blivit elak pga. de, utan tycker de är roligt för eran skull o hoppas jag kan få samma sak någon gång men ALDIG varit elak mot er skulle aldrig kunna vara elak mot mina vänner bara för ni äntligen fått de bättre än ni hade innan ..


Over and out



Likes

Comments

Heej

Sitter på inglasade balkongen och kollar när killen och hans kompis badar och dricker öl !!!
Önskar jag hade vänner också o göra sakar med, min pojke är inte så rolig o umgås med när han har vänner här, jag liksom finns inte o prata med honom är som o prata med en vägg :/

Men hoppas väl på att de blir min tur snart och få göra saker med människor o få lite socialt umgänge, behöver verkligen de !! Känner hur jag börjat gå ner mig i den där jävla svackan igen, och jag önskar verkligen jag visste varför jag mår såhär :/ Tycker synd om både killen min och mina vänner då jag blir så okontaktbar o bara är...

Kanske ska lyssna på mammsens råd o börja gå hos en psykolog igen :/ Då får jag alla fall prata med någon, fast på samma sätt vill jag ju inte sitta o låta någon annan sitta o lyssna på min skit även om det är deras jobb !!


Likes

Comments

Ibland känns de fortfarande såhär :/ Och jag önskar verkligen jag inte kände massa konstiga saker .....

Om det ändå kunde vara som det en gång var.

För inte så länge sedan så var alla dagar ljusa. Jag var full av livsglädje, energi och jag var lycklig, riktigt lycklig.

Sedan föll jag. Nu kämpar jag varje dag med mig själv och mina tankar. Jag kämpar för att jag ska förstå att jag är den jag är, att det finns folk som älskar mig för det och att jag inte behöver ändra på mig. Jag försöker på alla sätt att få mig själv att förstå det, men det verkar vara näst intill omöjligt.

En del av mig mår bra, men långt ifrån hela. De är så mycket som jag inte är. Speciellt så känner jag att utsidan borde vara annorlunda. Det är så jag tänker, det är det jag vill, det jag tror. Men egentligen vet jag att jag är älskad som jag är.

Om jag ska tänka logiskt så är det mitt inre jag inte borde vara nöjd med, det är ju mitt inre som ger mig all denna ångest.

Det finns små lyckostunder i mitt liv och det är bland annat de jag lever av. Det är därför jag faller så djupt när de går i bitar. Och det gör de ibland eller ganska ofta, det är det som känns så grymt jobbigt….

Just nu har en av de lyckostunderna gått i bitar men jag har sakta börjat bygga upp den igen, jag hoppas den håller den här gången, jag vill inte förlora igen.

Det som gör att jag vill leva är de människor som finns runt mig och den livsgnista och framtidstro som jag faktiskt har. Världen är spännande, den vill jag utforska. Livet är spännande, det vill jag utforska. Det finns så mycket som jag vill vara med om.

En del vill mest bara somna in när de känner såhär men jag vet att det i mitt fall inte skulle vara värt det. Det har jag aldrig trott, det tror jag inte och det kommer jag aldrig att tro.

Jag har det här svåra med mig själv. Om jag tänker efter så har det faktiskt gått framåt, jag har blivit en ljusare person, med ett bättre sinne.

Jag kämpar med mitt, alla kämpar med sitt. Jag är inte ensam. Jag vet.

Imorgon blir en fin dag.

Nästan varje dag är ett helvete för mig, en inre kamp som jag kämpar med mig själv nästan varje dag o jag hoppas att den goda, glada sidan inom mig en dag ska vinna! Har levt med detta i snart 10 år o jag hoppas att jag en dag ska få leva normalt o som jag vill..

Men som de är nu känns de meningslöst att ens försöka leva normalt för omvärlden påminner mig allt för ofta om att jag inte är normal spelar ingen roll hur mycket jag än försöker passa in. De är precis som om desto mer jag försöker desto mer syns de att jag inte är som alla andra! Skulle ge vad som helst för o få se världen genom någon annans ögon, då skulle jag få se hur andra egentligen ser på mig.

Mikan 29/4/06

Likes

Comments