Jag har under många, många, många år känt mig som en hushållerska i mitt hem.
Bra att ha till mycket men jag skulle någon gång vilja känna mig som Ia igen. Bara få vara Ia igen.
Som igår jag steg upp ca kl 4 ( helt frivilligt ) för att följa med en kompis till Ullared. Helt frivilligt. För att komma ut och se lite folk umgås med kompisen bara vi två och typ några tusen till 😂
Kom hem ca 13.30. Då skulle packas upp jag hade inte handlat så mycket ( aldrig handlat så lite någonsin på Gekås ) så det gick snabbt. Ingen mat framplockad, inga tankar om mat. Inte eldat, pannan stannat. Tar hand om hundar och katter. Försöker få åtminstone tv-rummet klart med gardiner och stjärnor till 1:a advent ( idag ) Disk i diskhon även om det var skitigt i diskmaskinen.
Jag kan inte vara borta ens några timmar utan att när jag kommer hem har tiden stått stilla och bara väntar på att jag ska komma hem och starta med allt som ska göras.
Jag känner mig så fruktansvärt värdelös.

Kommer jag någonsin att kunna ta semester utan att vara sjuk som i somras och hela tiden behöva oroa mig för att jag ska orka komma hem.

Å när ska jag få vara bara Ia

Det är så olika regler för mig mot alla andra.

Jag vet inte hur jag ska kunna ändra på detta. Det har varit så här så länge nu. Mina åsikter, min vilja, hela jag har aldrig räckt till eller varit bra nog. Vad jag än gör så är det aldrig tillräckligt bra eller räcker till för att jag ska få vara bara Ia i några timmar.

Trött tant

Likes

Comments

God morgon världen
Har funderat lite över livet den sista tiden. Jag vill ha närhet och värme, kärlek och ömhet, stöttning och vardagsmys.
Men kommer jag någonsin att våga släppa in någon igen? Så fruktansvärt blåst som jag har blivit. Både känslomässigt, materiellt och ekonomiskt. Kommer jag någonsin att våga lita på någon igen?
Kommer jag någonsin att känna att jag duger för någon mer än som inkomstkälla och hushållerska?
Kommer jag någonsin att känna mig älska utav någon som inte är mina barn eller familj?
Kommer jag någonsin att duga för någon precis som jag är?
Kommer någon någonsin stå upp för mig trots att jag är den jag är någon som jag lever med?

  • 1 readers

Likes

Comments