Vi hade pratat ett tag via en dejtingsight, och han var faktiskt den första jag pratade med där.
Jag hade precis brutit upp efter ett 10 årigt äktenskap och letade inte alls efter någon ny. Men av en händelse hamnade jag där, och vips satt jag fast..
det började lite trevande,.. "hej, jag fick visst en matchning, och jag har ingen aning om hur man gör nu" skrev jag.
Han svarade direkt..
han bodde 6 mil bort, var skild sedan ett år tillbaka och hade två små barn.
Vi klickade direkt. Bilder byttes, timmar efter timmar skrev vi.. tillslut bytte vi nummer.
Jag vet att jag var hysteriskt nervös när jag ringde upp honom första gången.
Men en mörk, lugn och manlig röst fick mig att känna att jag var på helt rätt ställe.
Vi pratade i 3 timmar den kvällen... och 4 kvällen där på... efter tredje kvällen bestämde vi spontant att vi skulle ses på lördagen.
Orädd som jag är satte jag mig i bilen och åkte till honom.
Hjärtat slog i 300 när jag ringde på hans dörr, och när han öppnade kändes det som om jag blev slagen av blixten.
Där stod han.... mannen i mitt liv!
Jag föll direkt!
En varm kram och sen pratade vi bort hela den eftermiddagen. Vi tog en promenad och när vi kom hem så frågade han om jag ville ha ett glas vin. Det ville jag självklart, för nerverna var fortfarande på helspänn.
Talade om att han minsann fick erbjuda sängplats om han nu ville att jsg skulle dricka vinet. Självklart blev svaret på det.
Kvällen bara försvann.. vi lagade middag ihop och jag kände mig som 15 igen.. det var en sån spänning oss emellan att den nästan gick att ta på.
Och när han tillslut kysste mig, ja då var jag helt förlorad.

Likes

Comments

Det här med att återge min historia har jag funderat på många gånger, men valt att strunta i det.
Ångest, förnedring, rädslan att inte bli trodd...

Hej!
Välkommen till min blogg, och det här är min historia. En historia som i dags läget förmodligen bara startat, men om jag får drömma lite, så kommer den snart sluta.Tyvärr tror jag inte att så är fallet.
Jag kommer försöka berätta min historia, så rakt och ärligt som jag bara kan.
Jag ser detta som min terapi, ett sätt att bearbeta det jag gått igenom de senaste tre åren av mitt liv.
Jag kommer inte ge er några riktiga namn eller på något sätt röja våra identiteter, för jag är inte ute efter varesig medlidande eller att hänga ut någon.
Att försöka avslöja en psykopat går inte. De är alldeles för uträknande och smarta och har redan gått händelserna i förväg. De har långt innan du själv tänkt tanken,hängt ut dig som den "skyldige", och målat upp historier som gör dem själva till offer.
Jag heter i den här historien Karin.
Mitt ex heter Roger, och vår gemensamma dotter heter Hanna.
I skrivandets stund är Hanna 19 månader gammal, och lyckligt omedveten om det kaos det faktiskt råder kring henne.
Jag är 37 år gammal och driver eget företag sedan många år tillbaka. Jag har tre barn sedan tidigare och har nog alltid setts som den där glada spralliga tjejen med glimten i ögat. En social tjej, som alltid haft komplex över hur jag ser ut, men alltid fått höra att jag ser bra ut. Men det är ju i betraktarens ögon.
Bor i en småstad i Mellansverige.
Roger är några år yngre och jobbar inom industrin, har även han barn sedan innan, två stycken närmare bestämt.
Han är den snygga, vältränade, lite "farliga" killen med rådjursögonen. En sån person man faller för helt enkelt, om han nu vill att du ska göra det. Han vet exakt hur man får en kvinna på fall...
social, intressant, pratglad & seriös. Iallafall till en början...

Likes

Comments