Idag brast det, mina älskade små vilddjur som nu båda verkar vara i någon form av trotsperiod fick bägaren att rinna över.
När man dessutom själv känner sig hängig och de för femtioelfte gången går "all in" och river halva rummet skulle det nog brista för vem som helst. Men det ger mig ändå en känsla av hjälplöshet när sonen på 3,5 år fortsätter trots ett antal tillsägningar. Kanske var det just dessa som gjorde honom mer arg.
Jag kan ibland känna mig så ensam, det är inte det att jag inte har familj eller vänner utan mer att det känns som alla är på en annan plats i livet. De flesta har vuxna barn och man dras för att åka och hälsa på folk när barnen inte kam bete sig.
Kanske är det bara jag eller så finns det fler där ute med samma känsla bakom alla perfekta Facebook bilder och inlägg och hur mysigt och bra folk har det på semestrar mm. Medans jag kände att en vecka på Cypern var som en veckas arbete med dubbel övertid och semestern började när vi äntligen kom hem igen och barnen kunde "röja" fritt.

Nu sover mina gullungar sedan länge och jag antar att det även är dags för mig med så jag orkar upp när de vaknar.
Snön faller för fullt där ute och det blir iaf till stor glädje för de små! Vi hoppas på en bättre gladare dag i morgon!

Likes

Comments

God fortsättning och allt sånt där! 😊
Vi inleder året med fortsatt sjukstuga. Det känns ändå positivt att vakna upp denna morgon med ett tunt lager snö utanför fönstret. Allt ser så ljust och mysigt ut och solens strålar tittar också fram.
Ett nytt år har börjat och ger hopp åt nya drömmar som kan slå in! Om man vill något riktigt mycket och hittar en stark anledning varför - så går det att lyckas! 💪

För min del är det framförallt barnen i fokus, men även mig själv. Att må bra själv gör mig till en bättre mamma! Jag vill gå ner de där sista 4-6 kilona och jag vill få ut mer av livet än att bara gå dag ut och dag in i samma spår. Det är väl mitt livspussel som skall byggas med barn sambo och bonusbarn.
Att börja jobba igen efter en lång mammaledighet, även om det "bara" är 75%, är en utmaning i sig.

Vi är alla unika och det som känns viktigt för mig kanske är helt oviktigt för någon annan. Det viktiga är väl att kunna förstå och acceptera det! Ta vara på varandra och försök att ta in vad som är viktigt för dem som står dig nära och störta dem i det även om det är saker som du inte tycker är viktiga!

Vad är dina mål för 2017?

Likes

Comments