View tracker

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Som rubriken lyder tänkte jag berätta om den sjukaste och konstigaste natten i mitt liv hittills (osäker på om jag ens kommer uppleva något sjukare, eller jo, det kanske jag kommer, men detta var helt klart det sjukaste jag varit med om hittills).

Matchade med en kille på Tinder som slängde iväg ett meddelande, vilket ledde till att vi bestämde oss för att ses. Runt 22:20 tiden i fredags stod jag och väntade på honom på torget i Karlskrona. Han kom efter några minuter och vi gick hem till honom (rekommenderar egentligen ingen alls, speciellt inte mina yngre läsare att följa med någon ni inte känner hem, men so I did).

Precis innan vi ska kliva in i porten till trapphuset säger han att han har två kompisar som sitter och spelar i hans vardagsrum. Vi går, i vilket fall, raka vägen in på hans rum för att kolla film, vilket (förutom att prata) var det enda vi gjorde till en början. Men ja, det ena leder till det andra och efter kanske en dryg timme måste jag gå på toaletten. Vid det här laget har den ena kompisen gått hem och jag ser att den andra ligger och sover på soffan.

Efter toalettbesöket går jag tillbaka in på rummet, och film-tittandet fortsätter, men så plötsligt står det sjukt nog en tjej i dörröppningen och när hon går igen frågar jag vem det var och får till svar ''mitt ex, tror jag..''. Tror? För sådant vet man inte? Nå ja, efter en stund ringer det på dörren och killen drar på sig kläder och sticker ut, för att sedan komma tillbaka efter kanske en dryg halvtimme eller något ditåt.

När han kommer tillbaka dröjer det inte länge innan hans telefon ringer och han drar ut ännu en gång. Trött, men rastlös som jag är går jag in i tv-rummet där kompisen sover. På köksbordet står en dator och tro fan att kompisen glömt (?) eller helt enkelt valt att inte logga ut från Facebook. Jag gör det förbjudna och läser igenom de senaste meddelandena kompisen och killen skickat till varandra och ser att de skrivit om mig (!?).

Tyvärr var det inga positiva saker, så jag skriver ett meddelande där jag (ironiskt, givetvis) tackar för ''5-minuters-knullet'' och ''ber om ursäkt'' för besvikelsen. Sur, ledsen och uppjagad kollar jag tåg hem för att inse att jag inte har någon möjlighet att ta något förrän om ett par timmar. Går och lägger mig och sover och när jag vaknar ett par timmar senare och sticker därifrån är killen fortfarande som bortblåst.

Nä, hör ni, ibland blir det inte som man tänkte sig. #1reader1prayer


Likes

Comments

View tracker
FUNDERINGAR

Hej på er!!!

Hoppas allt är bra med er! Idag är en sådan dag då jag bara vill sätta mig i sängen och fixa med min blogg och Youtube-kanal, bara sitta och pilla och fixa och trixa! Kan ju ta och be om ursäkt för att jag inte bloggar bra alls, men jag uppdaterar när jag känner för det och jag hoppas och tror att ni har överseende med det?

I alla fall så ser jag att ni kikar in här ändå, även om uppdateringen ligger lågt och ja, ja måste säga att jag blir och är så glad över att ni läser min blogg även fast jag bloggar jättedåligt!

Jag vill verkligen uppdatera bloggen och blogga mer så som jag gjorde förut, men jag tror att jag måste ta och komma in i det, liksom komma in i ''blogg-flowet'' (ni som bloggar förstår kanske hur jag menar?)...

Lördag idag i alla fall och jag tänkte ta mig tummen ur röven och fixa lite med bilder och så, klura ut bra och roliga inlägg till bloggen (försöka i alla fall) och lite så där! Ingen tid att förlora liksom...

Däremot så skulle jag gärna vilja veta om ni vill att jag ska kombinera bloggandet med Youtube, eller om jag ska lägga mer (så gott som allt) fokus på bloggandet?

Om ni tycker att jag ska köra ''all in'' på bloggandet så hade jag tänkt att göra sådana inlägga som Youtubers gör i videos om ni förstår vad jag menar? Alltså, t.e.x ''life updates'' och så fast i inlägg här på bloggen i stället för på Youtube, hade ni velat det?

Röst här nedan taaack!! 💓

Likes

Comments

VARDAG & GALENSKAPER, INFORMATION

För ett par veckor sedan (eller när det nu var) bad jag mamma beställa Thereses bok "Ibland mår jag inte så bra" (för mina pengar, så tro inte att jag inte får allt betalat för mig för det får jag inte) och idag läste jag ut den. En bra, tänkvärd och intressant bok om psykisk ohälsa. Förutom att läsa klart boken har jag idag dessutom skrivit klart ett eget manus.

Det är alltså klart??? Jag vill inte säga för mycket innan jag fått svar (från förlaget, alltså, menar man ska ju inte ropa hej förrän man kommit över bäcken) men jag håller alla mina fingrar och tår att detta går vägen. Hoppas hoppas hoppas!

Likes

Comments

Likes

Comments

VARDAG & GALENSKAPER

Hej på er! Så, dags för en life update.

Fick för mig att dra till Skåne igår, och ja, åkte från Ronneby 21:15 typ (sent tåg, yep) och var framme i Hässleholm lite över 23, skulle varit framme tidigare men p.g.a tåget inte gick mellan Kristianstad och Hässleholm fick jag ta en tåg-ersättande buss som drog ut på tiden.

Medan bussen ännu inte hade kört från Kristianstad så hoppade det på två (eller tre, minns inte riktigt men tror det var tre) poliser som hämtade ut en kille, förmodligen knark-relaterat.

Men fram till Hässleholm kom jag och åkte rätt tidigt imorse, 08:15 ca, mot Ronneby. Tåget gick hela vägen denna gången dock var det sent men fram kom jag och är nu hemma i Ronneby igen.

P.S inlägget skulle egentligen blivit publicerat igår.

Likes

Comments

KRÖNIKOR

Vi började snacka igen.

Fan, jag är ju helt jävla dum i huvudet. Jag borde skita i honom, ignorera honom, aldrig mer snacka med honom. Det känns som att det redan är för sent. Fast jag vet ju att det inte är för sent, att det aldrig kommer att vara för sent att göra det. Skita i honom.

Men det är något som tar emot, något som tar emot så fruktansvärt jävla mycket att tänka på. Ignorera honom? Skita i honom? Men jag älskar ju honom!

Fast kanske, kanske är jag värd någon som är bättre, någon som älskar mig, som alltid väljer mig och som skulle sälja sig och svälja gift för att få tillfredsställa mig. När jag skriver denna krönika, som i vanlig ordning, är en krönika där jag helt och hållet öppnar upp mig och skriver precis vad jag tycker och tänker och känner, lyssnar jag på Sofie Svensson med gitarrist's ''fylle-låt'' som går så här:

Ikväll är kvällen vi alla super till, alla är glada och tar så många öl man vill. John han sitter på cigarr-höjd-hyllan, vem blir fullast ikväll och vem får vi bära hem? Kan det bli han i baren, eller hon som ligger i pissoaren? Kan det bli han, som ingen av oss känner, eller hon som har så snygga vänner? Ingen av oss vet.

I mitt huvud ändrar jag om texten lite grann, och genast relaterar jag ordagrant till låten som i mitt huvud nu går så här:

Jag sitter hemma, men han är inne på en annan femma. Återigen ska han supa till, han dricker öl bäst han vill. Vem blir fullast ikväll, och vem får de bära hem? Jag tror jag vet, för det är ingen hemlighet att han är glad i att dricka. Och där hemma sitter jag, som en duktig flicka och skriver, när kärleken i mig river...

Grejen är den att det nog aldrig kommer att vara över för mig, oavsett om jag vill det eller inte. Killen, även om han må vara en skitstövel och mina vänners ögon (vilket är förståligt), kommer nog alltid riva upp den där pirrande känslan inom mig

Men så är det ju det här med att jag börjat känna mig så jävla ledsen igen, den där känslan som jag kände de första veckorna efter att de tagit slut. Och i ärlighetens namn vet jag inte om det är värt det. Eller jo, innerst inne vet jag nog att det säkerligen inte alls är det...

Fast så är det ju det här, det här med att jag riktigt längtat, och längtar efter att känna den där underbara känslan av att vara kär och det känns som att jag är påväg dit nu.

Men det är inte värt det, det är fan inte värt den där känslan av att vara så jävla ledsen för att han skiter i dig för stunden men ringer när det passar. När han behöver det, när han behöver dig.

Och jag vet inte, nej jag vet inte om jag vill gå vidare igen med honom. Och helt ärligt så vet jag inte om jag vågar, för jag tror inte att det är värt det.

Fast jag ju älskar honom, och det kommer jag nog alltid att göra.

Likes

Comments

KRÖNIKOR

Det är höst. Eller ja,det blev höst. Och nu, nu ligger snön på marken i ett blaskigt format på Ronnebys gator.

Det är när jag går de sista meterna till bussen som tankebanan kring nya, det vill säga denna, krönikan kickar igång. När jagsätter mig på bussen sätter jag mig längst fram, till höger, där det är som ettlitet bord där man kan ha datorn. Jagtar upp den ur väskan, placerar den och slår upp den, börjar skriva.

Jag ska glittra hela vintern.

Julen närmar sig, inom en snar, ja, väldigt snar, framtidkommer fint, vackert, lysande adventsljusstakar och stjärnor pryda fönster. Jag mår vara dumpad, lämnad ,missförstådd…

Men jag ska fan glittra. Ja, jag ska glittra hela vägen tillbussen, hela vägen till skolan, till affären, hem. Jag ska glittra. För jag älskar det, hela grejen, alltet, hela mitt livs livskarusell. Allt känns så bra.

Stora snöflingor faller mot bussens rutor. Det är mitten av november och om bara någon månad tar julen vid. Jag funderar överjulklapp-handling, glögg och pepparkakor – och att fira julafton hos mormorplus sambo.

Tänker på min farmor, vår älskade, farmor, mormor, mamma, svärmor, fru och vän som inte längre finns med oss här på jorden, men hon kommer alltid finns med mig, vart jag än går. Det är en känsla av sorg som infinner mig i kroppen när jag tänker påhenne, att hon lämnat oss, det var för tidigt, snälla kom tillbaka. Tänker jag ofta, men jag vet ju att det inte går, att det är omöjligt. Men, hon kommer, trots allt, att vara med mig – vartjag än går.

Tänker vidare på livet, hur jag ska glittra på det sättet bara en självsäker men ändå ack så omtänksam och ödmjuk människa kan. Tänkeratt innan mitt liv är över ska jag ha glittrat så tydligt och så mycket att hela Sverige vet om att jag glittrat hela vintern -16.

Likes

Comments