Hylses

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Ikväll är en jobbig kväll, på olika sätt. Jag är nere, jag är ledsen och jag vet inte vart jag ska börja men jag känner att jag behöver få ur mig detta.

Som många av er vet så har jag flyttat till en egen lägenhet. Idag är det en månad sedan jag flyttade hit. Hade länge längtat efter att flytta för att komma undan alla förbannade kränkningar och utbrott, komma undan fler slag än de som redan blivit slagna.

När jag fått nycklarna och plockat med det första lasset med grejer hit så satt jag mig på golvet och grät en skvätt. Och jag visste inte om det var vanliga tårar, glädjetårar eller kombinationen?

Nu när jag tänker efter var det nog tårar av lättnad. Men ikväll är det inga tårar av lättnad som runnit nerför kinderna. Det är tunga, jobbiga tårar. För ibland blir jag så himla trött. Och rädd för att se hur människor som ska föreställa vuxna beter sig.

Jag skäms ögonen ur mig och de skrämmer mig. Värst av allt är att detta inte är några randoms på internet. Det här är människor jag känner (!?). Och det gör så jävla ont att känna sig ensam ibland. Det gör så jävla ont att känna att man inte har någon att prata med när man mår dåligt.

Jag vill också säga att jag på något sätt inte kan stå bakom vad någon ''närstående'' skriver eller säger och att jag absolut inte vill förknippas med hur vissa beter sig och uttrycker sig, varken fysiskt eller på internet. Som sagt, jag skäms. För, och åt dem.

Jag var mer eller mindre tvungen att flytta för att jag inte kunde bo kvar i mitt förra hem på grund av omständigheter. Jag vet att jag är stark och att jag tagit hem många kamper. Men kampen mot alkoholen, den vann inte jag.

Likes

Comments

TÄNKVÄRT

Jag stod för en stund sen vid mitt köksfönster som jag öppnat upp på vid gavel och hörde fåglarna kvittra, såg en kille med två barn gå mot en port i grannhuset och en man cykla längs huset mitt emot. Här dryga 50 mil från Stockholm är allt som vanligt...

Fast ändå är inget alls som vanligt för ett misstänkt terrordåd har inträffat i centrala Stockholm.

Det är kaos.

En lastbil har kört in i Åhlens och tre personer har bekräftats döda. Jag har tur i oturen att inte bo i Stockholm. Oturen för att ha långt till allt det där jag kan längta efter, mer att upptäcka, mer att se, mer att göra. Mer, helt enkelt. Men idag hade jag tur. Idag är jag lyckligt lottad att inte behöva vara där. Fast i mina tankar har jag ändå varit där. Jag har sett bilder och hela mitt Facebook-flöde är översvämmat med inlägg om vad som har hänt.

Jag känner mig som världens sämsta människa, hur hemsk som helst och helt värdelös. För att jag inte riktigt förstår. För att tankarna har vandrat både en, två, och tre gånger från Stockholm, det tragiska som hänt idag där, människors panik där till Syrien och andra krigsdrabbade där liknande, fast ändå helt annorlunda saker händer dagligen.

Lika på det sättet att människor också dött, och dör, i tragiska händelser som inte borde ske, annorlunda på det sätt att det dör hundratals, tusentals i bombattacker och vad fasen vet jag egentligen om krigsdrabbade länder? Jag har ju inte varit där...

Det är få om man jämför med alla som dör i krigsdrabbade länder, men det är tre döda i ett misstänkt terrordåd i Sverige är tre för många, och ett misstänkt terrordåd är ett eventuellt terrordåd för mycket...

Och så är den där igen, den där rösten i mitt huvud som säger att jag är så jäkla hemsk för att jag jämför det som hänt i Stockholm med det som händer i världens krigsdrabbade länder.

Men är jag verkligen så jäkla hemsk som en människa vars tankar slits mellan det som hänt i Stockholm och det som händer i b.l.a Syrien? Eller tänker jag bara på hur hemska saker det händer runt om i världen också medan jag på Facebook läser folks åsikter angående hur vida det är okej eller inte okej att publicera bilder från Nyhetssajter som föreställer det drabbade området i Stockholm?

Det är hemska bilder och det som har hänt är hemskt som fan. För mig är det en bild av verkligheten jag ser, en tankeställare att aldrig ta någonting, eller någon, för givet oavsett vart vi bor. Det borde vara en självklarhet att känna sig säker oavsett vart i världen man är, men fruktansvärt nog är det ingen garanti... :(

''Det kan ju vara någons anhörig, någons älskling, någons bekant'' skriver en del om bilderna som publiceras från Stockholm. Ja, det kan det ju. Eller mer korrekt så är det ju det, det är mest troligt någons anhörig, kanske någons älskling och förmodligen någons bekant.

Jag anser inte att bilderna inte bör publiceras på svenska medier just för att det hänt i Sverige och att hänsyn bör visas. De anhöriga till de drabbade borde få alla styrkekramar och all omtanke i världen, det är inte det jag menar - det är bara det att jag tror det kan vara nyttigt för oss att få en tankeställare när det kommer till hemskheter som händer i världens alla delar. Mer eller mindre. Idag träffade den misstänkta terrorattacken oss i Sverige, inte minst de som befinner sig i eller runt omkring Stockholm som ett slag, ett tufft slag.

En bild på en man i händerna på två poliser läggs upp på Facebook och jag läser ''det här är gärningsmannen'' på någons personliga Facebook-feed. Jag förstår inte. Hur fan kan man skriva så? Visst, han kanske är gärningsmannen, men mest troligt inte. Jag tror inte det i alla fall, jag tror att de som gjort det här dessvärre tänker längre än så, att de planerar noga hur de ska smita efter att de orsakat helt främmande människors död - helt i onödan...

Mannen på bilden är av utländsk bakgrund och jag ska inte ljuga om att jag också tänkte att det ju ''är människor med utländsk bakgrund'' som ligger bakom det här. Men jag är en sådan människa som tänker mycket och sådana här dagar är det nog tur för det innebär att jag självmant tänker om - tänker att vad fan vet jag om det? Hur fan vet jag om gärningsmannen/männen är muslimer, kristna, araber, norrmän eller svenskar?

Jag vet inte ett skit och lika lite vet nog ''Carl-John, 21'' som skrev att ''det här är gärningsmannen'' och publicerade en bild på killen med poliserna. Visst, det är en sak om poliserna går ut med att misstänkt/a gärningsman/män är gripen/na, men tills dess kan man hålla sina eventuella förutfattade meningar för sig själva.

Oavsett vad så vill jag sända min kärlek och repsekt till alla er som var och är där. Till alla är som fått uppleva detta på nära/närmre håll än jag och andra som har flera timmars bil eller tågresa upp (alternativt ner) till Stockholm.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att världen en dag ska bli en bättre plats där människor slipper dö för att andra människors hjärnor inte är helt hundra... </3

Likes

Comments

Hej på er! I det här inlägget tänkte jag att försöka sammanfatta några punkter i frågeställnings-format om sådant jag personligen anser att alla borde veta om feminism!

1. Vad är en feminist?

Svar: En feminist är en människa som brinner för jämställdhet.

2. Hatar alla feminister män?

Svar: Nej! Tvärt om faktiskt, ingen feminist (!) hatar män, hör och häpna, men det finns faktiskt feminister som är män, ja, ni hörde rätt, människor med snopp som är feminister!

3.Men alla dessa manshatande kvinnor, de är väl om några typiska feminister?

Svar: Nej! Faktiskt inte, nu tror jag personligen att det är som så att många har fått begreppet ''en manshatande feminist'' lite (läs: mycket) om bakfoten. Ska vi ta Zara Larsson som ett exempel? Ja, men visst. Hon skrev för ett tag sedan ett inlägg på sin blogg gällande hennes värderingar och jisses vad en och annan penis-bärare kommenterade att han hatar män!?

Grejen är den att det snarare är män som hatar på Zara, och inte tvärtom.

4. Men hallå det finns ju faktiskt kvinnor som hatar män!?

Svar: Ja, jag tvivlar inte på att det finns en och annan kvinna som hatar män. Men tro mig, de är få, och de är inte feminister. De är extremister.

5. Hur ser en typisk feminist ut?

Svar: ''En typisk feminist'' ser inte ut på ett speciellt sätt. En feminist kan vara lång, kort, smal, runt, kvinna, man, icke-binär, transsexuell. Ja, det enda som ALLa feminister egentligen har gemensamt är att vi alla brinner för jämställdhet.

P.s - hör och häpna men en feminist kan ha skitmycket kroppsbehåring - ELLER vara rakad!

6. Varför behövs feminism?

Svar: Feminism behövs för att ALLA ska ha samma rättigheter OAVSETT KÖN.

Tack för mig! <3 //Lovisa.

Likes

Comments

Hej alla och god kväll på er! Tänkte bara göra en snabb undersökning om hur ni hittade hit. Jag skulle helt enkelt jättegärna vilja veta hur just du hittade hit.

👇👇👇

Tack så jättemycket till er som tar er tiden att svara! ❤

Likes

Comments