Huvudet hade växt rätt synkroniserat med resten av kroppen och vikten sedan födseln. Men på 6 - månaderskontrollen så hoppade huvudomfånget iväg. På 8-månaderskontrollen hade det växt precis utanför skalan. Ett rejält hopp.

Avvakta var allt jag fick höra. Avvakta tills nästa kontroll. Avvakta till nästa hälsoundersökning. Avvakta..


Tillslut fick de tummen ur, och skickade iväg en remiss. Vad jag inte fattade då, var att hen hade gått tillbaka i utvecklingen. Redan vid 8-9 månader.. Hen hade slutat gå. Att lära sig krypa på riktigt dröjde. Talet hade kommit med buller och bång, för att sedan gå tillbaka till bara ett par ord.

Remissen till barnkliniken.. väl där gick läkaren igenom journalen noga, ställde 1000 frågor. I efterhand fick jag veta att det var så konstigt, något måste vara fel när huvudet är så stort.  Pusslet passade inte. Så frisk i övrigt. Inga direkta symptom.

Vi skulle vidareutredas. Så bara någon timme efter ringer de från länssjukhuset och bokar tid för ultraljudet, redan måndagen efter. Efter någon timme ringer de igen,  det blir magnetröntgen och sövning på onsdagen istället.

Veckan efter så genomgår hen magnetkameran med bravur. På torsdag ringer barnkliniken.. Hen har för mycket vätska i hjärnan. Hydrocefalus.. vet du vad det är? Ja vattenskalle svarar jag.. jag får inte så mycket mer information än att de ska faxa bilderna till universitetssjukhuset redan samma dag. De ringer nog därifrån imorgon eller nästa vecka. Okej svarar jag. Vi lägger på och jag börjar gråta. Vad innebär det här nu då? Framtiden? 

Helgen passerar.. måndagen passerar.. på tisdagen efter ringer dem, de vill att vi kommer upp för operation redan nästa vecka. Jag får panik, men behåller lugnet så länge vi pratar. Hon i telefonen ger mig lite information om när och var. Brev kommer med posten denna vecka.

Det var lite mer om när vi fick diagnosen.. om vägen dit.. Det tog totalt 9 månader för bvc att skicka in en remiss till barnkliniken. 

I nästa inlägg berättar jag mer om operationen. 

Likes

Comments

Jag skapade denna blogg för att jag känner mig ensam i denna nya värld. För att ventilera om funderingar, rädslor, glädje, utveckling. Ja allt. Allt kommer inte att handla om hydrocefalus, utan om allt runtom också.
För tillfället väljer jag att vara anonym.
En historia om diagnosen kommer så småningom.
Jag hoppas att möta andra föräldrar med shuntade barn. Eller andra funkisföräldrar överlag.

Likes

Comments