15 januari - dagen kom snabbare än någonsin. Var visst mer nervös än vad jag trodde för vaknade redan 0:30 inatt utan att kunna somna om. Liten i magen var vild, huvudet dunka och Nova vakna till slut av att matte gick ner för trappen för att hämta en tablett. Slutade med att hon fick gå ut en runda innan vi båda hamna framför tvn och kolla på Bones.

Besöket till specialistmödravården var i alla fall klockan 8. Jonas hade tyvärr ingen möjlighet att komma ifrån jobbet denna gång vilket gjorde de extra nervöst eftersom vi idag skulle kolla upp myomen & få besked om det blir kejsarsnitt eller ej. Tur med att inte kunna sova är att man han säga hej på morgonen (Jonas åker hemifrån runt 4:30 och vanligen sover jag då) samt att han hade första rasten 30 min innan besöket så det gick att snacka skit innan via facebook. Haha!

Väl inne så träffade jag två nya läkare, fick fylla i papper och prata allmänt om hur graviditeten varit än så länge innan undersökningen börja. Först kolla dom på liten, mätte och lyssna på hjärtljuden. Liten har verkligen vuxit massor sen senast tyckte jag & läkarna gjorde allt de kunde för att få rätt mått eftersom liten var lite väl vild. ;) De kollade även blodtillförseln & moderkakans placering vilket såg väldigt bra ut!

Därefter blev det ett annat typ av ultraljud för att kolla myomen, det jag varit mest nervös över. På förra kollen såg inte vanliga ultraljudsläkaren till 100% hur stora de var samt placering. De såg mindre ut då men placeringen de tycktes vara på skulle försvåra en vanlig förlossning & det var därför vi fick tiden idag.

Denna gång, som sist, var de två men kollade helt enkelt från en annan vinkel. Efter lite skattjakt hitta dom de & den bästa nyheten kom - de har krymp & såg ut som det enbart var en nu! Från en storleken av en honungsmelon till en större apelsin cirka. Dessvärre hade den sjunkit ännu mer & låg längst med livmoderhalsen. "Vägen ut" är alltså nu fri, men skulle vi köra på vanlig förlossning skulle det vara så pass trångt att det skulle vara lite likt som att föda två barn samtidigt vilket inte är optimalt. Dessutom försvårar det för liten att kunna vända sig & ligga som h*n ska.

Med detta sagt - det blir kejsarsnitt! Datum är satt & även några datum för flera extrakontroller fram tills dess. Vilken dag det blir håller vi hemligt tills dess. I alla fall från sociala medier ;)

Vi var ju redan ganska förberedda på detta besked & ärligt känns det helt okej! Nästan bättre än om det hade varit en vaginal förlossning. Vi har ju ganska långt till förlossningen, ca 1,5-2h med bra vägunderlag, och sedan har jag aldrig varit i Falun innan & hittar inte. På så sätt så slipper vi eventuella stressen över det även om liten kan få för sig att komma innan. Jag är medlem i flera grupper på facebook om graviditeter & kejsarsnitt och nästan enbart läst positiva saker om Falun vilket känns tryggt.

Att dessutom haft turen att träffa väldigt snälla & kompetenta läkare, barnmorskor & sjuksystrar här i Mora har underlättat massor!

Väl hemma igen somna jag som en stock & vakna inte förrän Jonas kom hem från jobbet som dessutom hade med sig blommor! Överlycklig som få! På telefonen hade jag även fått meddelanden att spjälsängen nu finns att hämta ut & att paketen från wish börjar komma. Så skönt att det rullar åt rätt håll efter våran kaotiska julledighet!

Nu står i alla fall plugg på schemat & att försöka tagga till inför skola imorgon innan jag får hämta hem sängen! Vi får även finbesök från Jönköping & USA så det blir nog allt en kalasdag imorgon! :D

Kram

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Nu har börjar det närma sig lite för fort! Är i vecka 28 (27+3) vilket betyder att det är 87 dagar kvar! För vissa kanske det känns som väldigt lång tid, men som gravid kan jag lova att det känns fort! Känns som det var igår vi fick veta att liten är på ingång!

I alla fall. Jag har fått en hel del frågor om vad det är för kön. Det vi har valt är dock att inte ta reda på det över huvud taget! Jonas ville att det ska bli en överraskning och mirakulöst nog har min nyfikenhet inte slagit till så pass mycket att jag gått till barnmorskan och kollat upp det själv. Haha!

Däremot finns det mängder med tester & myter man kan göra & kolla upp vilket jag såklart undersökt. Allt från olika teorier såsom nub- och skallteorin, bikarbonattestet osv. Hittade även denna lista nedan som ska avslöja vad det är för kön & såklart tänkte jag dela med mig av resultatet!

Detta är då gamla myter och inte vetenskapliga resultat. Man kan pricka alla som flicka men ändå få en pojke. Dock lite roligt att ha att jämföra med senare!


Söt- eller saltsug
Sug efter sötsaker och glass innebär flicka, sug efter salt och surt innebär pojke.
Jag: Jag har alltid älskat sura saker, speciellt godissorten hallonshots, men när det kommer till cravings är det glass & schwarzwaldtårta som gäller alla gånger!
Resultat: Flicka

Hjärtljund
På mvc kollas alltid bäbisens hjärtljud. En puls över 140 innebär flicka, under 140 innebär pojke.
Jag: Än så länge har vi bara kollat hjärtljud en gång vilket var både högt & tydligt, men en puls på 144
Resultat: Flicka

Finnar
Om man har problem med finnar under graviditeten sägs det att man väntar en flicka, då flickor stjäl mammans skönhet och rart nog lämnar endast finnar kvar.
Jag: Har inte haft fler än vanligt i alla fall
Resultat: Pojke

Illamående
Riktigt starkt illamående under första trimestern antyder flicka. Detta är faktiskt till och med vetenskapligt belagt vad jag förstått. En studie 1999 visade att bland de kvinnor som sökt vård för illamående födde bara 44,3% pojkar, medan 51,4% av totalt antal födda är pojkar. Illamående födde alltså oftare flickor. En förklaring kan vara hormonet chorionic gonadotropin.
Jag: Jag har känt att jag varit fri från illamående rent generellt.
Resultat: Pojke

Konstiga matnojor
Många konstiga matnojor antyder att det ska vara en pojke. Även större aptit säger det.
Jag: Mina matvanor krascha totalt när jag fick veta att jag var gravid men skulle säga att det beror på att jag plötsligt tillät mig själv att äta vad som helst, inte att jag fått bättre aptit eller äter konstiga saker. (Bortsett från glassmängden som ökat en hel del!)
Resultat: Flicka

Magens form
Mage som håller sig framåt ska vara pojkmage, medan mage som blir bred och syns bakifrån är en flicka.
Jag: Jag är bred... Det ser mer ut som jag gått upp massor i vikt pga massa pizza än att jag är gravid...
Resultat: Flicka

Magens höjd
En låg mage innebär en pojke, medan en hög mage innebär en tjej.
Jag: öh... jag har ingen aning! Vad är låg? Vad är hög?
Resultat: oklart

Hormonrand
Hormonranden är ett av de klassiska tecknen. Om den sträcker sig hela vägen upp till revbenen ska det vara en pojke, medan en mindre rand ska vara en flicka.
Jag: Jag har ingen!
Resultat: Oklart

Smidighet
Smidiga mödrar väntar en flicka, medan klumpiga väntar pojke.
Jag: Hm... Denna var galet svår! Rent generellt är jag alltid klumpig, oavsett om jag är gravid eller inte! Jag har absolut inte blivit smidigare men sen är ju frågan om jag kan bli mer klumpig än vad jag redan var innan?
Resultat: Oklart

Humör
Rejäla humörsvängningar innebär flicka medan lugnare mödrar väntar pojke.
Jag: Vill påstå att jag är relativt lugn! Inga utbrott här hemma i alla fall mot Jonas, haha!
Resultat: Pojke

Benen
Tjocka och svullna ben innebär pojke medan tunna och smala innebär flicka.
Jag: Mina ben ser identiska ut till innan graviditeten. Inga stödstrumpor behövs än i alla fall!
Resultat: Flicka

Mayaindianernas uträkning
Det sägs att Mayaindianerna tog reda på barnets kön genom att titta på mammans ålder och det år då barnet blev till. Om båda siffrorna är udda eller jämna – då blir det en flicka. Om ett av talen är udda och ett är jämnt blir det en pojke.”
Resultat: 24 och 2017 = Pojke

Sovläge
Om mamman föredrar att sova på vänster sida väntas en pojke, medan höger sida innebär flicka.
Jag: Jag föredrar höger men hamnar ofta vänster eftersom lilla Nova ligger vid fötterna & typ "låser" fast mina ben. Sedan när jag väl sover är jag rena tornadon nu för tiden!
Resultat: Oklart


Resultat: 5 flicka, 4 pojke och 4 oklart

Detta var lite kul, och kommer bli ännu roligare & se vad som stämmer sedan! Ganska jämt men än så länge leder flicka. :)

Kram

Likes

Comments

Det finns mängder av fördelar att bo i hus på landet än att på i en lägenhet i stan, och de var såklart anledningen till att jag packa ihop alla saker från min trea i Norrköping till huset vi nu bor i här uppe i Mora.

Den rena luften, naturen, avskilt och såklart möjligheterna att kunna göra näst intill vad som helst utan att behöva få ett OK från någon hyresvärd. Här kan jag, om jag hade velat, sola naken på tomten utan att bli sedd, släppa ut djuren lösa utan att behöva oroa mig för att de ska bli påkörda och ställa till med en riktigt stor fest utan att störa någon. Jag slipper trafikens brus och släcker jag alla lampor på kvällarna blir det kolsvart utan att behöva krångla med draperier osv, där ändå ljuset från gatulamporna sipprar in på sidorna. Listan kan göras lång - det är underbart!

(Loke som föddes här förra året. Njöt som få i solen & att få undersöka utemilijön här i kättbo utan bilar och massa människor)

Men! Såklart finns det även en del nackdelar, och nu blir det verkligen ett klagoinlägg! Om något går sönder eller krånglar kan man inte bara ringa hyresvärden och be dom fixa problemet- Istället får man fixa det själv eller ringa ett företag som kan lösa det och det är nu det kan svida i plånboken. Såklart går saker och ting fel när tidspunkten är som sämst. Än så länge har alla bekymmer jag stött på med huset skett på vinterhalvåret och detta år är inget undantag!

Vi kan börja med värmen. Vi har idag inget bra värmesystem för att värma upp huset utan kör på så kallat direktverkande el sedan ca 1 år tillbaka. Kortfattat är direktverkande el det absolut dyraste sättet att värma upp ett hus på och en elräkning kan utan problem ligga på mellan 5-6000kr i månaden under vintern. Utöver denna "härliga" elräkning så krånglar systemet hela tiden eftersom det som egentligen är installerat inte är gjort för den typen av uppvärmning. Det har skett flertal mornar där jag & Jonas vaknat till 10 plusgrader inomhus och då är man inte alls sugen på att gå upp ur sängen... Vissa dagar är det bara att starta om systemet men ibland kan det ta ett par dagar att hitta vart "felet" är och har man riktigt otur måste man ringa hit en tekniker = dyrt.

Eftersom detta inte är så hållbart har vi dock nu bestämt oss och beställt en bergvärmepump från IVT. Tyvärr dröjer det flera veckor, kanske månader, innan den är installerad. Blåögd som jag var trodde jag att det "bara" var att beställa och så kom dom och installera den på ett par dagar. Det var visst en hel del förarbete som måste göras först, bland annat miljöanmälan vilket vi håller på med just nu. Anmälan är gjord men den måste granskas och godkännas innan borrhål & installation görs. Drygt en månad har gått och efter ett samtal med dem i början av veckan får vi vänta minst lika länge.. Suck.

(Kanske bloggens tråkigaste bild för vissa, men detta är våran beräknade skillnad av vår elförbrukning innan & efter installationen av bergvärmepumpen, så det är värt väntan!)

Vårat största problem denna vinter har dock inte varit kallt hus, utan åter igen avloppet! Mars 2016 var senast det krångla och då krävdes en grävmaskin för att lokalisera problemet som var ett trasigt rör utanför huset, detta lagades och tanken var att gräva om allt nu till våren i samband med dränering av huset, men så långt fram kunde det inte vänta.

Vi fick såklart ännu en gång stopp i avloppet dagen innan julafton & istället för att komma ut till avloppstanken(?) så kom allt från alla handfat & toalett upp i matkällaren. Ni kan säkert lista ut hur gått det luktade. Jonas fick stå & skura så gott det gick medan jag sprang runt och tända mängder av doftljus & vädra för att försöka få bort så mycket av doften som var möjligt! Vi har ju tur i oturen att mina föräldrar köpt grannhuset som sommarhus och vi då kunde gå på toaletten där under tiden.

Trots Jonas kämpande tillsammans med min fader och systers sambo Molle så lyckades de inte lösa problemet så var vi tvungna att ringa ut jourbilen. De börja spola & mecka i rören och lyckades efter ett tag lista ut problemet - de rör som inte byttes 2016 hade nu gått sönder på 4 ställen och det var stenar och jord som täppte igen... De flesta roar sig att bränna några tusen på mellandagsrean - vi gör det för att få höra att vi måste spendera ännu mer på skit vi inte ville, bokstavligen. Lyckligtvis var mannen som kom ut supertrevlig & fixa det så gott han kunde så det fungerar temporärt i alla fall.

(Bild från mars 2016. Ingen trevlig syn...)

Här trodde både jag & Jonas att det räckte med bekymmer och extra utgifter. Eftersom vi väntar tillökning hade vi hoppats på att kunna spara så mycket som möjligt inför lille busens ankomst, speciellt eftersom Jonas är den ända med fast inkomst & jag bara är student, men det tyckte inte vårat avlopp eller vatten!

Istället slog kylan till ordentligt med 25- & vatten & avlopp frös i huset, trodde vi. Vi eldade som idioter i källaren med öppet in till torpargrunden (där några rör under huset är draget), starta gasolvärmaren och försökte isolera så gott vi kunde. Efter många timmar & närmare 3 dygn hoppade avloppet igång igen och vattnet till badrummet men inte köket. Suck & stön och idag började verkligen tålamodet ta slut & det brast totalt när jag kom hem från en runda i Mora.

Hundarna hade på något mirakulöst sätt kommit åt nötfärsen som skulle bli middag, rotat upp alla sopor och Nova, vår lilla vilda valp, hade fått för sig att äta ut en tub med hydrokortisonsalva! Att ha tre "magsjuka" hundar som hade gjort sina behov, både fram & bakifrån, i hela huset var ingen trevlig syn... Var som att gå in i en vägg när jag öppnade dörren... Paniken blev brutal när man såg tuben och insåg att klockan passerat distriktsveterinärernas öppettider och skulle Nova bli akut dålig var resan till närmsta veterinär flera timmar bort. Multitaskar som aldrig förr här! Släpper ut hundarna, börjar städa bort allt från golvet, tar fram Novas papper och ringer veterinären som måste trott att jag skulle explodera så mycket så som jag flåsa i telefonen. Liten i magen börjar ta rätt mycket plats så känns som lungorna sitter i halsen.

Veterinären lugna ner mig i alla fall och berätta att det troligen inte var någon fara och skulle hennes allmäntillstånd förändras så kan jag ta henne till Mora även nattetid, vilket jag inte visste. Efter det samtalet dog jag lite i soffan. Alla problem denna vinter, hundarnas j*vla påhitt under dagen och graviditetshormoner är ingen bra kombo och jag låg helt utslagen- arg, ledsen, matt & allänt nere. Lyckligtvis så kom Jonas hem i rättans tid från jobbet så piggna direkt till lite grann, tills tanken på kranen i köket kom tillbaka. Fortfarande trött, lite arg och slut på vettiga idéer så fick jag nog på den droppande kranen och gick och hämta det största verktyget jag kunde hitta och bestämde mig för att slå på skiten. I huvudet fanns 2 tankar. Går det sönder nu flyttar vi, annars ringer jag första bästa rörmokare och ber dom slita sönder skiten om detta inte funkar och blundar när räkningen kommer.

Sagt och gjort. Slet ut soptunnan, letade fram röret & slog. Bubbel, klonk & swish! Vattnet rinner som aldrig förr! DÄR DET SKA GÖRA! ! Detta måste vara ett mirakel! Känns som det aldrig runnit så bra som nu! Började skratta som ett fån åt det hela. Våld kan visst lösa saker! Även Jonas började dra på smilet och ända orden som kunde komma ut var att det är så skrattretande. Trycket har varit riktigt dåligt i närmare ett år, något jag fick höra berodde på att det helt enkelt var ett gammalt hus, var nu som bortblåst! Önskar nu att tålamodet hade brustit tidigare, men bättre sent än aldrig! Nu fylls glaset och hundarnas vattenskål upp på nolltid!

Nu håller jag verkligen alla tummar och tår jag har att det ska flyta på liiite bättre ett tag i alla fall. Önskar nu att jag enbart ska kunna fokusera på att studera nu in i det sista och sedan kunna gå all in på att bara tänka på liten efteråt. Vill njuta av lite lugn och ro sista tiden. Ska enligt många källor vara svårt att få när bebis har anlänt ;) Haha!

Nu blir det dock att jobba lite på uppgifter som ska in nästa vecka om mikrobiologi samt mysa med Nova som nu 4 timmar senare fortfarande inte visar några som helst symtom på att må dåligt! Perfekt!

Kram 

Likes

Comments

Kort svar - långsamt men framåt!
I skrivande stund har vi ca 6 projekt pågående, vilket jag inte rekommenderar andra. Alla böcker, hemsidor, osv säger att man ska börja ett, avsluta och njuta lite innan man påbörjat ett nytt. Såklart, som en trotsig tonåring, följde jag inte tipsen. Istället står vi nu med ett hus där enbart skafferiet är orört...

Vi målar om vardagsrummet, bygger nya badrummet vilket i sig resulterat sig med att vi inte har en enda hel vägg på övervåningen, lägger golv, byter tak, gräver avlopp och installerar värmepump med mera! Det är ganska påfrestande att köra slalom mellan byggställningar och sopsäckar men bilden hur det kommer bli när det är färdigställt i huvudet gör att man står ut lite i alla fall.

Jag tänkte dock dela med mig av lite förändringar som skett, även om vi inte är klara än.

Denna gång har det med vardagsrummet & matsalen att göra! Vi köpte golv till hela huset i höstas och även färg till båda rummen. Vi gillar naturen & valet av kulörer och golv är såklart inspirerat där ifrån. Jag har bott i den moderna och kritvita lägenheten förut och ville nu gå all in på färg istället! Blir så mycket mer personligt enligt mig.

Golvet vi valde är ett laminatgolv från rusta (finns tyvärr inte på hemsidan) och vi köpte så det räcker till näst intill hela huset. Vi vill försöka hålla en röd tråd i alla rummen och där har golvet en viktig del. För er som är sugna på att förnya era golv kan ja tipsa om just laminatgolv från rusta. Var extremt enkelt att lägga och även om man enbart har hyresrätt kan man lägga detta då det inte skadar golvet under och är lätt att ta bort (limfritt). Dock bör man ändå kolla med hyresvärden när det kommer till listerna. De måste troligen flyttas upp och kanske som i vårt fall bytas ut.

(Bilden är tagen under visningen på huset. Golvet var pissgult och hade en hel del fläckar samt en spricka man fick akta sig för.. Stickor i fötterna är inte skönt...)


(Nya golvet på plats! Vi han tyvärr inte måla väggarna inför julen & alla gäster som var tanken, så det är nästa steg i detta rum)


Vardagsrummet, som sitter ihop med matsalen har också fått nytt golv, men där är även väggarna målade! Nu är det dock så pass mörkt ute & saknas taklampa där att det inte går att fota. Kan avslöja att vi valde en väldigt mörk och mysig färg där inne och spenderar många timmar i soffan & bara njuter!

Nu står faktiskt lite städning på schemat & sedan börja förbereda inför imorgon. Jonas började jobbet idag & trodde även jag skulle börja men det är först imorgon... Kommer bli extremt segt att ställa klockan på 6:30 när man vaknat betydligt senare i 2-3 veckor nu....

Kram!

Likes

Comments

Både jag & Jonas har turen att vara lediga över julen. Jag hade julavslutning 20 december och blev färdig undersköterska och Jonas 22 december då hans jobb har juluppehåll. Dessa dagar var väl tänkt åt julfirande & sedan att vi skulle vara lite produktiva med husrenoveringen men istället bestått av soffhäng & datorspel. Det har verkligen inte hänt mycket här under dagarna och på måndag hoppar jobb igång för Jonas & skola igen för min del! Lite specialiceringskurser och behörighetskurser. 

 

I alla fall! Idag lyste solen upp hela byn och fick Jonas idén att han skulle gömma sig i snön och köra lite kurragömma med hundarna. Vi har på vissa håll meterhög snö och Jonas äger kamouflagekläder för vintern. Sagt och gjort gick han ut först och efter ett tag gick jag & hundarna ut. De älskar alla snö så blev riktigt roligt! Här kommer lite bilder från eftermiddagen & lyckades även filma ett klipp :)

 



(Hitta Jonas & Zelda)

 



(Nova har koll på läget)

 



(Jonas)

 



(Nova bjöd helt klart på dagens bild! Får se om hon växer ikapp öronen ;) Tidigare har Zelda stått för bästa bilden för snöspöke men Nova tog precis förstaplatsen!)

 



( Zeldas vintern -15. Får se om Lucy vågar ta sig an utmaningen i framtiden!)

 


 

 

Nu är vi alla inne igen. Jag ligger och kollar på Archer, Jonas hamna framför datorn och samtliga hundar fick varsitt märgben vilket var väldigt uppskattat! Vi får se om vi orkar vara lite produktiva senare istället ;)

 

Hejsvejs!





Likes

Comments

Jag kan utan problem räkna över 200 gånger som jag tänkt skriva ett inlägg här, påbörjat och sedan raderat sedan sist jag skrev ett inlägg.  Det har hänt så otroligt mycket och skrivlusten har funnits men har verkligen inte lyckats få till meningarna och det skulle ta flera timmar att gå igenom allt nu i efterhand. Ihopflytt med Jonas, mini-resa med familjen söderut, kattungar, valpar, renovering, julafton, examinerad uska, fler knäckta avloppsrör, trasiga bilar osv... Listan kan göras lång med både underbara händelser och hemska upplevelser men just nu går allt fokus åt en enda sak:
 
För att vara tydlig. Jag är varken bakis på denna bild & tjock av en stor pizza och vagnen är inte till katten, även om hon tycker det ;)

Tror det är ganska uppenbart vad som blev den största händelsen är skedde under 2017. Vi fick veta att vi kommer öka hushållet med en tvåbent i början av April!

Vår vardag vändes verkligen upp och ned här under hösten. Det kom lite som en chock då graviditeten inte var planerad över huvudtaget. Vi hade pratat lite lätt om barn inför framtiden, men då om ett par år, inte nu. I samband med undersökningar så upptäcktes det även att jag inte var 100% frisk..

De hittade 2 tumörer på livmodern, storlek large. Dessa kallas myom, vilket kan förklaras lite som muskelknutar som kan sitta i, på eller utanför livmodern. Dessa är alltså en typ av celldelning men ska inte blandas ihop med den typ som kan orsaka cancer. Myom är inte livhotande! Vanligen symtomfria och drabbar ganska många kvinnor som är runt 40 år, inte 24-åringar... Vanligaste anledningen till att myom upptäcks är när kvinnor som försökt bli gravida under flera år och inte lyckats undersöks, vilket kändes då vi fick veta det extremt ironiskt.. Pga storleken på tumörerna sa de oxå att missfallrisken var enormt hög, vilket inte underlättade för huvudet att bearbeta allt.

(Bild tagen från 1177.se)

Skulle kunna skriva hur mycket som helst om tankarna som var under denna period och om myom, men låter er istället fråga mig om det är något ni undrar över, antingen här nere i kommentarfältet eller om ni träffar mig någon dag.

Vi hoppar fram några månader!
Mellan 1 augusti tills nu har vi varit på över 6 ultraljud och 20 undersökningar och var galet nervös inför RUL, rutinultraljudet, den 8 november. På alla besöken innan dessa har allt sett bra ut, men det är på RUL de kollar allt, mäter och även då vi skulle få veta över myomen. Innan den dagen vågade vi inte heller slappna av riktigt. Vid en vanlig graviditet är missfallsrisken ca 15-20% fram till v12, vår risk låg på 80% fram till v20.
 
Ultraljudet gick dock kalasbra! En frisk buse var det där inne, myomen stod stilla i tillväxten och risken gick ner till samma procentsats som för de flesta, vilket är väldigt låg i v20 och framåt! Första komentaren från Jonas glömmer jag inte - känner du inte det där?! Liten sparka rätt ordentligt ;)

(Vår lilla buse!)

Vi fick dock höra att det med största sannolighet blir kejsarsnitt då myomen ligger så pass långt ner, men det fastställs först 15 Januari. Lovar att försöka hålla er uppdaterade ;)

Hur mår vi idag då?
Jag är i skrivande stund i V27 (26+2) och har fortfarande inte riktigt förstått att det växer ett liv inom mig, hur sjukt det än låter. Tack vare stressen och rädslan över att allt skulle gå fel i så pass många veckor så har jag inte lyckats ställa om mig ännu nu när det faktiskt ser riktigt bra ut! Har som tur va många vänner, familj och bekanta som känt lika dant - man inser först att man ska bli förälder när barnet kommit.

Jag har om man jämför med många på olika facebook-grupper och några gravida vänner en ganska okomplicerad graviditet när det kommer till symtom. Näst intill sluppit illamående, huvudvärk de första veckorna som nu är som bortblåst och kämpat mest med ligamensmärtor som går över om jag lägger mig ner och vilar en stund. Dessa upplevs lite som att ha ett 20 cm brett bälte runt midjan som dras åt riktigt j*vla hårt. Foglossning har hälsat på ibland men bara när jag "glömmer bort" att jag är gravid och överanstränger mig.

Liten har oxå börjat presentera sig! I v21 kände jag första rörelserna och samma dag kände oxå Jonas! I början kände jag faktiskt enbart rörelser när jag la handen emot magen, inte inombords som många andra kan göra. Idag är det en hel annan historia. Lille vilden känns hela tiden, speciellt när man vaknar på morgonen av att h*n övar fotboll på blåsan! Nu ser man även varje spark om man kollar! Otroligt häftig upplevelse! Kan ligga i sängen på kvällarna och plötsligt känna vilden röra sig och då slänga av mig täcket och lysa med mobilen bara för att få se lite rörelser. 

Igår satte jag mig också ner och börja skissa på förlossningsbrevet som ska tas med till sjukhuset när tiden är inne. Både jag och Jonas har lite tankar och önskemål oavsett förlossningssätt och tycker själv att det blev riktigt bra! Idag kom även äntligen vagnen hem & även väldigt nöjd med den! Tur att Jonas är lite starkare än mig när man beställer paket med en vikt på ca 35kg! Lyckligvis väger enbart vagnen betydligt mindre ;)

Vårat val blev en Hauk king air plus trioset och även isofix till bilen från bamba.se. Den var i lämplig prisklass, fått bra recentioner och det ingick liggdel, sittdel och babyskydd så kändes kalas att slippa behöva tänka på alla olika delar osv. Ska försöka ta lite fler bilder i framtiden, men som den översta bilden visar har i alla fall Snutta godkänt den ;)

I början av december var jag även nere i Ullared med syster & två tjejer till för massa shopping som ska fotograferas men det får vänta tills sängen & skötbordet anländer.

(Smygtitt på en av två vagnar som blev fyllda på ullared ;)

Nu börjar klockan närma sig 2 på natten i alla fall här, och det är dax att säga godnatt! Både jag och Jonas har julledigt, han från jobbet & jag från skolan fram till 8 januari så sovrutinerna är kassa, men det är snart dax att vända på dygnet igen. I alla fall lite grann ;) Hejsvejs så länge!

Likes

Comments

Puh, då var det ny vecka igen & våren är verkligen här! Solen har stekt på bra idag & igår och termometern visar just nu 16+. Helt underbart!

Men! Det är faktiskt inte värmen & solen som hållit mig på topphumör idag eller igår, utan något helt annat.

 

För de som känner mig lite bättre, vet vilka problem jag haft med mitt högerknä. Södertrasat flera gånger om. Haltat runt stundvis, viss rörelsesvårigheter, låste sig konstans, daglig smärta & blev anledningen till att jag blev tvungen att sälja min fantastiska häst & tacka nej till så otroligt mycket mer. Första gången det strulade ordentligt var efter en kraftig avramling var när jag var ca 12-13, men efter en massa jobb så var det inga problem att leva med det. Där emot när jag var 19 slet jag upp skadan igen & det spårade ut totalt. Att en relativt mjuk avramling kunde göra så mycket skada...

 



(Otroligt saknad, men så tacksam över familjen som köpte honom som tar så väl hand om min Daggelito!)


 

När jag flyttade upp hit till Kättbo bestämde jag mig äntligen för att börja ta tag i saken. Började med att åka till Mora rehab för möte med sjukgymnast & massör. Fått oerhört mycket övningar & började gå ännu mer med hundarna och det gick sakta men säkert framåt. Dessvärre gick det inte tillräckligt framåt & blev ganska stillastående med en del bakslag. Kilona som samlades på under den tiden då knäet var trasigast till nu hjälpte ju inte och då i Mars förra året tog ett tufft & stort beslut, som jag nu i efterhand inte ångrar en sekund! Kommer inte gå in på detaljer men kortfattat så har jag nu tappat över 50 kg, nästan halva jag, och i höstas vågade jag mig på att cykla för första gången på flera år. Det var en enorm glädje att lyckas med det, vilket jag nog inte kan förklara för någon riktigt. Får inte ut rätt ord. Steget tillbaka till hästryggen igen kändes plötsligt så mycket kortare! 

 

Den känslan jag hade på cykeln trodde jag enbart kunde toppas med ridning, men så fel man kan ha. Igår gjorde jag något som jag aldrig gjort tidigare, eller det var så länge sedan jag klarade av det utan smärta att jag inte kommer ihåg - jag sprang.

 

Sprang, jogga, kuta. För mig är det nästan samma sak. När benen går snabbare än gång & ett svävmoment uppstår mellan varje steg. För ett vant öga skulle väl de kalla det lugn jogging. Oavsett vad, jag klarade det!

 

I början av året träffade jag en gosse, som ni sett lite smått i förra inlägget, som fått mig både gladare och mer inspererad till olika projekt jag har skramlande i huvudet. Har fått mig testa massor av saker som jag nog aldrig skulle göra själv såsom omelett & kokt ägg. Omelett stort plus, men kokta ägg blir det nog aldrig mer för min del ;) Fått massa nya idéer till huset, mig själv, framtida resor och arbete. Det är så skönt att ha träffat någon som inte bara är otroligt smart men som även har samma värderingar om andra människor, djur och levnadstankar som än själv, även om det givetvis finns en skvätt av olikheter, men så ska det vara ;)

 

Denna härliga gosse är dock anledningen till att jag äns vågade tro på mig själv tillräckligt mycket för att ge mig ut i vädret igår och jogga, även om jag minuterna innan var livrädd... Fick mig motiverad att fortsätta detta hemska intervallpass, även om magen skrek av håll, hjärtat satt i halsen och pulsen slog i 200. 

 

Känslan man får efter att ha gjort något man inte trodde man klarade av är helt underbar. Känslan man får efter att ja gjort något som till och med sjukgymnaster trodde skulle vara svårt är helt obegriplig!

 

Att komma hem, svettig & med skakiga ben, för att sätta sig på farstun i solen och bara bearbeta vad man precis klarat av och inse att man inte har ett dugg ont i knäet var så härligt. Satt bara & log åt solen. Att jag idag inte heller känner av något bortsett från lite träningsvärk får mig bara så sugen att komma ut igen!

 

Dock kommer jag nog aldrig gilla själva "springandet". Det jag älskade med gårdagen är att jag gjorde något jag inte trodde var möjligt - Jag kan om jag vill!

 



(Svettig & röd som få, men vafan gör det! :D)


 

 

Att ha klarat av både cykling & jogging är en enorm lättnad & vägen tillbaka till hästarna känns inte lika lång. 

Jag ska tillbaka!

Likes

Comments



 

 

Hej & ho! Nu har jag varit hemma Kättbo i några timmar. Hunnit tända brasan, packat upp alla saker, startat tvättmaskinen och såklart myst en hel del med djuren! 

 

I början av året hade jag som mål att åka till Italien på min födelsedag men av flera olika anledningar hade jag ingen möjlighet att vara borta så pass länge - vilket jag är väldigt glad över idag!

 

Istället styrdes bilen mot Tyskland. I torsdags packades bilen och kördes till Vansbro där jag plockade upp en av dom bästa innan det kördes hem till mina föräldrar där vi sov en natt, ungicks med mina föräldrar och bytte bil. Även om det främst blev en romantiskt getaway så var det nästan lite självklart att vi skulle handla lite alkohol hem till Sverige och då rymde inte allt i min lilla bil & dessutom har min fader enbart dieselbilar, vilket är ett stort plus när man ska åka så pass långt! Hundarna lämnades över till min syster och hennes karl & sedan rullade vi neråt genom sverige!

 

Något som var helt underbart med resan var att det kändes som det gick så fort! GPS:en sa att det tar drygt 8 timmar non stop till hotellet vi skulle bo på, men vi hade så roligt & trevligt att tiden bara flög iväg. Vi stannade först på rastplatsen brahehus utanför jönköping eftersom Jonas inte varit där & att det är lite av en tradition i min familj att gå ut till den gamla slottsriunen & kolla på den vackra utsikten därifrån. Dessutom hanndla vi lite bränsle till oss  själva som inte var godis, då bilen var fylld till bredden med choklad ;D

 

Där efter flöt de på hela vägen till hälsingborg & vi hade galet tur med färgorna! Både till Danmark & Tyskland & sedan tillbaka till Sverige slapp vi köer och väntetid & när vi väl kört på bilen så åkte färgorna direkt. Superskönt!

 



(Hejdå Sverige!)

 

Vi bodde i Heiligenhafen, en liten hamnstad några mil från puttgarden där färgan stannar från Danmark, vilket vi nådde ca 16 på lörsdagseftermiddagen. Vi packade upp väskorna & sen vilade några timmar & sedan gick på en riktigt skattjakt efter något ställe att äta på. De var svårare än vi trodde. Heiligenhafen hade inte lika stora skyltar och reklam som vi har här i Sverige, men vi hittade tillslut en mysig italiensk resturang där vi åt lite innan vi gick vidare ut till ett väldigt fräscht och nybyggt område där det fanns en liten bar där vi hamna några timmar.

 



(När menyerna är på Tyska får man köra på den rätt som har samma namn överallt - Pasta carbonara!)

 



(Hotellfrukost!)


 

Under söndagen tankades bilen upp & styrdes mot bordershoppen i puttgarden. Innan så hade listor skrivits på de vi ville ha och laddade min mobil med extra surf så väl där inne så kunde vi lätt kunna ta fram mobilerna & kolla upp hur flaskorna såg ut om vi glömde bort & visa för personalen ifall de inte kunde läsa min skrivstil. Haha! Mer gick de väl inte att planera för att de skulle gå så smidigt som möjligt? Eller? xD

Efter 5 timmar hade vi i alla fall hittat allt och styrde ännu en gång mot hotellet för en lååång break och vila. Haha!

 



(Efter vi fått in all öl räkna vi ut att det var över 150kg övervikt på denna kundvagn. Haha!)

 

Under denna söndag hade vi faktiskt redan kollat in en väldigt mysig resturang som låg mitt emot bageriet där hotellets frukost serverades. "Steak. und pfannkuchenhaus", och även om min tyska knappt existerar så betyder de iaf att det serveras stek & pannkakor. Den kombon är ju inte den vanligaste, dessutom fanns en svensk meny. Huset var får mitten av 1500-talet och levde verkligen upp till den steriotypiska tyska designen, och de berättade att anledningen till att det även fanns en meny på svenska var för att de hade väldigt många svenska turister där. Förståeligt. Vi drar dit & tyskarna kommer upp hit till dalarna och glor på älg ;) 

Därefter ble

 



(Äkta wienersnitzel, med hemmagjord pomme för mig & entrecote, egen klyftpotatis & vitlöksbröd åt gossen. Mätta blev vi iaf! Supergott!)

 


Efter att ha upplevt ännu en matkoma, så tog vi den lååånga sträckan på 10 meter till en cocktailbar & testade lite olika drinkar samt lite biljard. Glad över min övning på fritidsgården med ungdomarna där för visade verkligen vart skåpet skulle stå & vann alla gånger. Haha!

 



(Mumma mumma!)

 

Måndagen kom & det blev dax att gå upp tidigt, käka frukost & checka ut. Innan resan till Norrköping skulle vi stanna förbi Calles & handla lite där som inte fanns på puttgarden. Där emot tog de lite kortare där & redan efter mindre än en timme var vi klara & rullade mot Sverige igen. Samma sak där, riktigt bra flyt & tiden sprang iväg i innan vi visste om det så var vi i Jönköping igen där vi skulle stanna till & ta en fikapaus med en kompis till Jonas. Väldigt trevligt & gav lite extra energi till sista biten.

 



(lilla burken utanför Calles)

 

Väl i norrköping var det att gå igenom lite saker, försöka mosa in allt från faders bil in i min volvo & efter en natt där även in med hundarna. Fullastat till bredden kom vi i alla fall iväg skapligt på tisdagen mot Vansbro. Fortsatte lyxen med thaimat, lång hundpromenix, mycket tv & sedan dusch. Sedan sova som en gris & nu är man tillbaka till vardagen igen! Jonas fick de "roligaste passet" att jobba igen med att börja 4:30, medan man själv kör ikväll från kl 15:30 ;)

 

Även om resan var otroligt rolig så är det så skönt att vara hemma igen. Lugnet över dalarna & saknat katterna massor som varit kvar hemma med kattvakten. Nu ligger jag & bara tar de lugnt innan jobbet, framför min tv i soffan och med brasan tänd. Borta bra men hemma bäst heter det väl? ^^

 



 

Det bästa med resan till Tyskland fick jag i alla fall med mig hem ^^






Likes

Comments

För några veckor sedan hade vi en läxa i skolan där vi skulle förklara olika typer av ord och begrepp som användes inom äldre omsorgen, bland annat vad hälsa, mening och livkraft betyder.Denna uppgift har fått mitt huvud arbeta ganska mycket efteråt, speciellt över ett eget ord jag funderar över, energi.

Människor runt omkring mig frågar relativt ofta vart jag får min energi och driv ifrån och tänkte att jag skulle försöka förklara min syn på det hela, eftersom de som stället frågan ofta klagar på att de inte har någon.

 

Sanningens ord - Jag är konstant trött och sorligt nog arg i en ond liten hemsk cirkel. Jag är arg för saker jag inte gjort, arg för att jag är feg,arg för min stundvis irriterande peronlighet, arg för saker jag gjort och ångrar & arg på andra människor som gör fel saker även om det kan vara folk jag inte har någon aning om vilka de är.  Listan kan göras väldigt lång men detta kan ni förstå sliter en del vilket gör att ja sover sämre. Jag bllir trött hela tiden och sedan arg för det! 

 

Detta är en sida av mig väldigt få har sett, och tricket? Beslutsamhet & konsentration. Skulle ja ge efter dessa känslor och trötthet skulle jag sitta hemma hela dagarna, inte vilja prata med någon och dagen skulle bestå av att äta och sova. Ja skulle tro att nästan ingen vaknar pigg, glad & full av energi varje morgon som tydligen många tror jag gör. 

 

Jag väljer istället att vakna upp varje morgon och påminna mig själv om vad framtiden kan ge mig. Jag drömmer mig bort förbi ilskan och tröttheten. Jag drömmer om hur mitt hus kommer se ut. Hur kommer det se ut efter renoveringen? Kommer jag bo kvar här resten av mitt liv? Kommer jag bo ensam eller fylls det av barn och en mysig gosse?

Jag drömmer om hur mitt jobb kommer se ut. Kommer jag skaffa högskoleutbildning eller hittar jag drömjobbet innan? Jobbar jag kvar inom vården eller en ny inriktning? Anställd eller egenföretagare? osv.

 

Såhär jobbar jag upp mig näst intill dagligen och bygger upp en positiv laddad Issa med mål & driv om hur bra det kan bli! 

 

Energin till att nå de mål jag har kommer helt ifrån människor omkring mig. Jag mår bra när andra människor mår bra.

 

Jag är väldigt social av en anledning. Vissa får kickar av droger, jag får av att hjälpa andra, haha! Ser jag någon som mår lite sämre ställer jag upp, även om personen i fråga är en främling. Jag är en snapchat-junkie och kan ibland spama mina vänner för att se till att de har de bra om de haft tufft innan, speciellt dom långt ifrån. Vet jag att alla i min närhet mår bra & glada över hur livet rullar på fylls jag upp med glädje och energi. Jag blir nästan mer glad över deras lycka än när jag själv upplever något positivt. 

 

 

Energi, livskraft, driv & glädje är ingenting man får gratis & får lite spasmer på människor som konstant klagar på hur orken alltid är i botten. Ett tag okej, de gör jag också, men hela tiden? nej!

 

Detta är inget som kommer gratis & ingen kan ge dig energi att göra saker - bara du själv.

Ryck upp dig, slå dig på kinderna om det behövs och tänk efter. Vad ger dig motivation till att gå upp på morgonen? Har du några drömmar du vill uppfylla? 

 

Dax att ta tag i dom, hitta din egna lilla energikälla och uppfyll drömmarna! Låt inte rädsla, trötthet, negativa tankar osv stå i vägen. Satsar man inget, vinner man inte heller.

 

 

Puss & Kram, skumbanan

Likes

Comments

8 dagar in på nya året och när jag ser tillbaka så är 2016 ett av dom bästa och helt klart det sämsta året i mitt liv.

 

När jag läser tillbaka på facebook & här så kan listan göras väldigt lång på saker som exempel har gått sönder för mig i år eller bara gått fel.

 

* Lucy sjuk hela våren

* Mobil paj

* Dator paj

* Avloppsröret "knäcks"

* Förfrusna vattenledningar

* 2 punkterade däck på volvon

* Förfruset batteri volvon

* växellåda på volvon

* Växellåda polo

* Bensinslang polon

* Generatorn polon

* Värmepumpen säger hejdå

* Många tråkiga veterinärräkningar

* Isproppar i atos

 



(Lucy sjuk från hösten 2015 och en bra bit in på 2016....)

 



(Avloppet gick sönder under Mars, vilket inte luktade godis...)

 



(Snutta höll på att somna in hos veterinären. Lyckligvis fick de stopp på den inre blödningen & hon mår kalas nu!)




 

Listan kan utan problem göras längre.. Men egentligen är det inte allt som gått sönder som är det jobbiga med 2016. Visst, det har inte varit roligt för fem öre och gjort mig superpank när tanken var att badrum skulle vara klart & en nyare bil skulle stå på parkeringen nu...

Det jobbiga med 2016 är den emotionella delen. I mars gjorde jag ett beslut som jag visste skulle förändra mitt liv för evigt. Ett val jag är väldigt glad över att jag tog, men visste att det skulle bli tungt stundvis. Samtidigt det senaste halvåret har jag tillåtit mig själv att "känna" saker jag aldrig gjort tidigare. Öppnat upp mig för människor, berättat mer om mig själv, hur ja mår & hur jag känner. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Rädd för att berätta saker jag känner mig otrygg i att säga, rädd för att bli sårad, rädd för ensamheten och även rädd för vissa människor.

 

Men det är inte bara rädsla som jag känner. Det är glädje, frustration, ilska, kärlek, saknad, sorg & värme.  Jag vet inte riktigt än hur jag ska hantera allt. Tidigare var det bara att sätta ett leende på läpparna & vara "va". Var någon förbannad på mig, eller snackade en massa skit så brydde jag mig inte. Det var helt enkelt lättare att bry sig om andra och deras tankar & känslor än om mina egna och då "låsa in" dom där jag inte behövde bry mig om dom. Är en vän ledsen finns ja alltid där, i vått & torrt. Till o med om ja i början inte är direkt välkommen. Var jag istället själv ledsen höll jag mig för mig själv tills jag kände mig stark nog att slänga på mig "leendet".  Jag ville inte prata om det eller visa mig sårbar. 

 

December har varit extra tuff. Jag har fått flera "damputbrott" på folk, vilket jag måste be om ursäkt för. Huvudet är så jäkla fullt med känslor och tankar att ja både säger & skriver helt fel saker. Att formulera mig i text har alltid varit svårt för mig. Det blir extra "spännande" när man sovit i snitt 2-3 timmar varje natt i en månad. Mina vänner här uppe har speciellt fått smäll... Nu i efterhand när jag gått tillbaka och läst vad som sagt så är det främst rädslan som styrt konversationen. Det är lättare att skriva skumma saker än det man egentligen vill ha sagt. 

 

Trots damputbrotten, känslovågorna, sömnbristen & att jag ärligt somnat gråtandes hela sista månaden av 2016 mår jag faktiskt generellt bättre än någonsin. För även om de tråkiga tankarna känns värre så lyft även de bra stunderna upp. jag har aldrig varit gladare över mina nära och kära. Aldrig skrattat så mycket som jag gjort senaste tiden och "menat" det. Aldrig varit så tacksam över det jag har omkring mig. Nu gäller det bara att hitta en balans, så man inte klassas som "the crazylady" länge till ;) haha!

 

Jag lär mig dagligen nya saker om mig själv, och jag tror att 2017 blir mitt år. Både 2015 & 2016 fattade jag några enormt stora beslut och tror att 2017 blir året då jag kommer ifatt dessa beslut med huvud & hjärta. 

 

 

 



Välkommen 2017!


 

Likes

Comments