Header

Nu blev det ett litet blogguppehåll- vilket egentligen inte var meningen alls. Den här veckan har sett ut ungefär som förgående vecka, delvis tandläkarbesök och möten. I måndags var Arvid hos tandläkaren, där han klarade av att dra ut en tand med hjälp av lustgas. Det här med att barnen får gå hos specialisttandläkaren vid rädsla och andra svårigheter är så bra. Alla undersökningar och behandlingar tas i barnens takt. För Arvid har det dock gått fort. Lagade en tand andra besöket och drog ut en tand nu på tredje besöket. När Engla och Inez gick där behövde dom betydligt längre tid på sig.


Arvid med lustgas.


I tisdags var det Hjalmars tur med ett besök hos tandläkaren- vår vanliga tandläkare som är hur bra som helst. Det gick ändå sisådär. Hjalmar är inte rädd men är väldigt känslig i munnen och även för smak och lukt. Han har lite svårt att öppna munnen stort och får kväljningar vi undersökning. När det skulle smörjas på skydd på tänderna, ni vet det där som smakar banan då gick det inte överhuvudtaget och Hjalmar höll på att kräkas. Därför ska det skickas en remiss till specialtandläkarna även för honom. Jag hoppas att det kommer gå bra där. Det finns ju lite mer hjälp att distrahera patienterna med bla en tv i taket och barnen får välja en film under hela besöket.

Hjalmar.

Hjalmar var jätte arg efter besöket för han tyckte att tandläkaren var jätte dum. Vilket hon inte var- hon lyssnade på honom och tog det väldigt lugnt och fint och förklarade osv. När jag skulle lämna honom i skolan så grät han och sprang efter mig till bilen. Det är ju det här med gymnastiken också som har låst sig för honom. Hanne väldigt duktig motoriskt och på gympan glänser han- ändå vill han inte vara med. Det är jobbigt med duschen och allt möjligt. Hjalmar slapp gympan och fick vara med sin fröken istället och spela mattespel på paddan. Gympa läraren ringde mig senare och sa att Hjalmar får låna personalens dusch med dörr om det känns bättre för honom. Vi får se på måndag då är det dags för idrott igen. Jag vet ju att Hjalmar tycker det är både jobbigt och obehagligt att duscha, vilket är vanligt med barn och NPF ( adhd, autism, ADD osv) jag håller tummarna att låsningen för honom ska släppa när det gäller idrotten.

Engla kämpar på i skolan men orkar inte riktigt nå upp till halvtid som är meningen. Det är så många faktorer som spelar in att det ska gå vägen. Dock har hon varit jätte duktig och gått på dom nationella proven.

I tisdags var jag och Engla till Vårdcentralen för att kolla hennes rygg. Jag skrev ju för någon vecka sedan att vi sökt för just hennes rygg. Vid bröst/ ländryggen har hon en svullnad på ryggraden och som ett blåmärke. Hon har inte gjorts sig illa. Läkaren undersökte och konstaterade att något inte är som det ska. Sned ryggrad har hon också. Han sa att det kan handla om några kotor som åkt isär och att det måste röntgas snabbt. Hoppas vi får en tid nästa vecka- för nu börjar det tydligen av och till göra ondare än innan. Annars kan Engla röra sig precis som vanligt. Hon får fick inte vara med på idrotten eller att springa, promenader går bra. Ska iaf bli skönt att hon ska få röntga sin rygg.








Ser ju inget bra ut alls. När man känner på området så känns det verkligen svullet. Skönt att det ska kollas upp ordentlig.

Är det någon av er som varit med om liknande?



Nu är det dags att laga lite mat - köttbullar, potatismos och makaroner för dom som hellre vill ha det.

Tack för att ni läste. Önskar er alla en fortsatt fin kväll :)


/ Maria

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

I dag har vi firat födelsedag. Inez har fyllt 12 år. Hon fick en jacka ifrån oss som hon velat haft länge. Glädjen när hon öppnade paketet var oslagbar. Hon har längtat och hoppas och så fick hon jackan hon så hett önskade sig. Lyckan var obeskrivlig.


Precis som vanligt så ska hon få en alldeles egen personlig text att kunna ta fram och läsa när hon vill. Tänker som vanligt att det kan vara roligt för barnen med dessa födelsedags texter när dom är äldre- att gå tillbaks och läsa.




I dag har vi sagt grattis till Inez som fyller 12 år. ❤️🎂

Älskade gumman som är så klok och samtidigt så envis. Vet du fina älskade tjejen att det är en bra egenskap. Du vet vad du vill och krigar för det in i det sista. Att ge upp är inte din grej. Färgstarka lilla stora tjej som är så snäll och rar. Du älskar att vara på fritidsgården och är med i showgruppen, dansar och har skoj med kompisar. Inez du är en sådan omtänksam tjej - en uppskattad vän och en alldeles underbar dotter och syster. Att vara hemma har du inte tid med. Du hänger med dina bästisar som ger dig så många skratt.

musical.ly och youtube är roliga grejer och du ägnar timmar åt snapchat. Roliga bilder och foton får dig att le. Smink och kläder är intressen du har. Dansen är bland det roligaste som finns. Fina gumman det är så mycket du tycker är kul. I skolan jobbar du på - fast du tycks glömt bort tiden varje morgon. Jag vet Inez att det kan vara jobbigt med tider att passa och läxor att göra. Det finns så mycket annat du tycker är intressant. Vår älskade Inez du fixar allt så bra. lilla färgstarka tjej som både skrattar och ler. Irriterad som få kan du bli- nästan så det sprutar ur öronen på dig. Fina gumman som idag fyller 12. ❤️Du har så många idéer och ambitionerna är många. Du vill så mycket och jag tror inget kommer hindra dig. Vet du Inez det är en bra egenskap att vara envis - den kommer ta dig långt i livet. Inez vår dotter med en underbar färgstark personlighet. Älskade gumman som fyller 12 år idag. Grattis på födelsedagen vår fina gumma ❤️😘❤️

/ Maria

Likes

Comments

I dag har dagen gått lite lugnare än vad gårdagen gjorde. Jag lämnade barn på skola, förskola och åkte hem och skrev lite, sen var det dags att hämta Engla som skulle till tandläkaren. I vintras lagade hon tänder under narkos och idag var det dags att laga ett litet hål med laser.


Vi fick sätta på oss speciella glasögon .

Jag är så glad att våra barn går hos en tandläkare som ser barnens behov och rädsla. Att hon tänker på hur hon kan behandla dom var och en efter deras förutsättningar. Engla har en rädsla för tandläkaren och det har inte gått att laga hennes tänder på vanligt vis. I dag fick hon prova laser för första gången. Det tar längre tid att laga en tand på det sättet - men är tydligen helt smärtfritt. Själva lasermaskinen låter som när man poppar popcorn och det liksom "knackar" i den, vilket gjorde Engla lite rädd först. Sedan upptäckte hon att det är bara ljudet som kan upplevas lite jobbigt - själva lagningen gjorde inte ett dugg ont. Det gick strålande bra.



Englas mediciner påverkar hennes tandhälsa, så vi blev rekommenderade att köpa tabletter på apotek som stimulerar saliven för att motverka karies. I morgon ska jag komma ihåg att köpa en ask. Annars har hon fina tänder och fick beröm. I dag var Engla verkligen duktig med tanke på hur hon nervös hon var.


På eftermiddagen/ kvällen tog vi det bara lugnt. Barnen har lekt med lego och sett på film. Lite X- Box spelande har det också blivit. Till middag blev det köttsoppa med mjuk smörgås, väldigt gott! Jag pratade också med Oliwer förut som är i Örebro med resten av filmteamet för att spela in det sista av långfilmen. I morgon har dom avslutningsfest i Stockholm för nu ska alla scener ha filmats och det återstår redigering mm. Nästa år går filmen att se på bio. Det har varit ett intensivt arbete och Oliwer har jobbar mycket sista månaderna. Nu får vi se vad som "väntar runt hörnet" på honom. Spännande!


I morgon ska Engla och jag på ett möte igen ang skolan, där Engla själv ska få önska vilken hjälp hon vill ja, sen får vi se hur mycket som infrias av det. Särskilt stöd och anpassningar kommer hon få, vi hoppas bara att det kommer bli tillräckligt, så det blir bra. Snart är det bara en termin kvar i skolan och det går så fort. Vi får se vad som bestäms i morgon på Mötet.


Nu är det bäst att försöka sova



Tack för att ni läste. Önskar er alla en skön natt :)

/ Maria








Likes

Comments

I dag har det som vanligt gått i ett-full fart var eviga dag. Vad hade jag gjort med dötid? Förmodligen blivit alldeles rastlös. Jag har vant mig vid ett tempo som för andra kan verka stressande- det är varje dag ett högt tempo och alltid är det en tid inbokat. Ett möte eller ett tandläkarbesök eller ett logopedbesök etc. Har man som vi flera barn med diagnoser, så blir vardagen lätt lite annorlunda än andras - eftersom vi hela tiden måste göra anpassningar för att det ska flyta på. Vi anpassar vår vardag efter barnens behov och vad som krävs för att dom ska fungera. Vi måste förberedda barnen om vi ska göra något, hjälpa dom mycket mer än vad jämnåriga behöver stöd och hjälp med. Finnas tillgängliga på ett helt annat sätt än vad andra behöver. Alltid är det någon som ringer ifrån skolan, ifrån Bup osv. Det är klart att alla barn behöver hjälp, stöd och att tex gå till tandläkaren. Med diagnoser blir det ofta så mycket mer av allt och det tillkommer möten på olika instanser som ofta andra föräldrar slipper. Jag tar alla inbokade tider och oförutsatta möten själv- Danne är med på dom vi måste vara bägge två på. 


I dag började dagen med ett möte för Engla. Hon själv skulle inte vara med idag utan det var jag och Danne som skulle iväg. Vi var på ett möte ang anpassningar i skolan. Hon behöver en hel del hjälp och nu ska en tredje part hjälpa oss med det. Jag hoppas att skolan tar till sig det då, så att Engla orkar med sina skoldagar. Jag tror att det kommer bli lättare för henne nu på lektionerna när allt kommer igång. Både Danne och jag kände oss nöjda med mötet.

Körde Danne tillbaks till jobbet och passade på att åka och hälsa på Alicia innan nästa inbokade tid. Fick även lite mat av Rose. Det var välbehövligt för jag var vrålhungrig.

Farmors bästis.

Efter det snabba besöket var det dags att hämta Hedvig som skulle till logopeden. Så här kan man också gå ur bilen när man redan innan besöket börjar bli rastlös.





Alla sätt är bra utom dom dåliga.

Hedvig var väldigt duktig och skulle med hjälp av en bild beskriva den för logopeden så att hon förstod och kunde gissa vad Hedvig menade. Hon tränar på rätt andningsteknik för att hennes stamning ska bli bättre plus att hon även har en språkstörning. Jag är tacksam över den träning Hedvig får och idag var hon strålande duktig fast det kröp i kroppen på henne.


Cornelia och Hjalmar var hos Rose. Hjalmar har haft huvudvärk i dag och fick följa med Cornelia dit när hon passade Alicia ett litet tag. Hedvig och jag åkte till Rose efter logopeden och då tyckte Rose att vi skulle passa på att tvätta bilen. Ja varför inte? Jag kände att jag behövde "rast" och bilen behövde en omgång. Jag som hade haft fullt upp hela dagen tog tacksam emot den hjälpen och skönt att göra något annat. Hjalmar som nu mådde bättre hjälpte också till.






Ja, Hjalmar som behöver extra mycket uppmärksamhet och kärlek efter pistolhotet. Jag tror att hans huvudvärk kommer av det traumat- för det är en händelse som verkligen tagit honom hårt. I morgon ska jag ringa BUP igen så dom skyndar på en samtalskontakt för Hjalmar. Jag är på riktigt orolig för att det ska bli en rädsla hos honom som etsar sig fast och gör honom väldigt orolig och ledsen.

Var tvungen att strax innan hämtning på förskolan/ frita åka hastigt och lämna in viktiga papper så att hjälp ges till Engla.


I dag hann jag inte med så mycket annat mer än att grunna på ett nytt manus. Den här gången tänker jag också skicka in mina egna illustrationer till texten. Förhoppningsvis blir det en ny barnbok och jag bara längtar efter att få sitta i timmar och jobba med den. Risken är stor att det blir jobb stötvis under dagarna, precis som vanligt eftersom det alltid är minst en tid inbokad gällande barnen varje dag. I morgon är det tandläkaren för Engla och på fredag ska hon och jag på ett möte där hon själv får tala om vilken hjälp hon vill ha i skolan. Men jag hinner skriva både före och efter dessa möten - om inget oförberett inträffar.


Nu ska jag plocka undan i köket och fundera över handlingen i manuset, så att jag riktigt får till det. Min skrivprocess handlar väldigt mycket om att förbereda texten i huvudet innan jag präntar ner den i text. Då har jag liksom redan kommit en bit på väg och har handlingen klar för mig.


Tack för att ni läste. Önskar er alla en fortsatt fin kväll och en harmonisk natt :)


/ Maria

Likes

Comments

Vilken kväll- ibland är jag mer slut än vanligt och i kväll är det just precis så. Hjalmar har varit på allt annat än ett bra humör. Han mår inte bra efter pistolhotet. Det märks och hans humör är väldigt svajigt. Sen är det skolan som han tycker är väldig jobbig. Utbrotten kommer hemma och inte i skolan - där jobbar han på och gör sitt bästa. När jag hämtar honom vid skoldagens slut är han precis urlakad på energi och då kommer utbrotten. Tur att denna dag är till ända och i morgon kan det bara bli bättre- hoppas jag.


Dagen började med en trotsig Evald som absolut inte ville ha jacka på sig. Det slutade med att jag bar ut han till bilen utan jackan med bara mössa och skor på sig. Vi lämnade Arvid på frita och då först kom Evald på att det faktiskt är kallt ute. Jackan åkte på och han "studsade" glad tillsammans med Erland in på förskolan.


Jag kände mig ovanligt lång i morse. Som den här dagen ungefär. Tar den aldrig slut?

Efter att jag lämnat dom små var det Hedvigs och Hjalmar tur att åka till skolan. Hedvig var ovanligt pigg och på bra humör att hon t.o.m fått med sig Hjalmar i det. Vi kom fram med god marginal till skolan vilket är ovanligt. Jag och Hjalmar kommer för det mesta i sista minuten. Hem igen för att köra Engla till sin skolan. Vi kom fram i tid även dit, men på vägen hände det något och hon "säckade" ihop och orkade inte gå in i skolan. Jag försökte motivera och puscha på henne men utan resultat. Engla orkar inte alltid och hon är ju halvt sjukskriven. Det går sakta framåt och nu kan det bara bli bättre. Hem igen och jag passade på att kasta i mig lite mat, för att vid 11,00 hämta Arvid som skulle till tandläkaren. I sista minuten kom jag på att han inte får äta något två timmar innan tandläkarbesöket. Jag kom precis och hämtade honom när han stod i kö i matsalen.


Arvid lagade en tand i dag och eftersom han är lite rädd går han hos specialist tandläkaren. Där får han lustgas vid behandling - det är därför han inte får äta innan behandling.

Att se på Pippi under tiden fungerade bra och Arvid var helt inne i filmen.

Arvid var strålande duktig och efter tandläkaren blev det ett besök på Mc Donalds.

Nu i kväll gick jag ut på en timmes promenad. Jag behövde verkligen samla kraft och få ny energi. Hjalmar ledsamhet över skolan tar på krafterna. Det är inte bara han vi har som har ett motstånd till skolan utan det har även Engla och Hedvig också. Ja, ibland är det väldigt skönt att bara få gå ut på en promenad. Jag gick till biblioteket och var så klart bara tvungen och kolla in mina böcker.


"Är det morgon nu?" Och "Vem vinkar Ines till?"



Ska skriva ett eget inlägg om böckerna någon dag. Hur dom kom till och om skriv processen.

Nu är det äntligen nästan tyst i huset och jag ska njuta av lugnet.


Tack för att ni läste. Önskar er alla en lugn natt :)

/ Maria

Likes

Comments

Dagen i dag har bara flutit på med allt som måste göras- alltså inget spännande alls. Barnen har lekt och trotsat om vart annat. Ett tag flög det bokstavligen lego i lekrummet när Erland busade runt. Han tog en näve lego och kastade upp i luften, skrattade så han tjöt och alla bitarna for kors och tvärs. Sen var han på väg att kasta en ny näve lego men hejdade sig när jag sa åt honom. Erland tyckte verkligen att det var roligt, jag tyckte att det var mindre kul.

Till middag blev det korvstroganoff och mitt i matlagningen upptäckte jag att saltet var nästintill slut. Panik! Men det löste sig med lite buljongtärningar och andra kryddor såklart. Men saltet får inte ta slut. Då står jag där nästan handfallen fast jag inte använder speciellt mycket - utan bara lagom. Jag är ingen mästerkock och vill göra som jag alltid gjort.

Hedvig som har prov i början på veckan satt i köket och pluggade. No- prov lite klurigt sådär med molekyler och atomer som ska förklaras och förstås. Hon läste på bra men till sist så blev det roligare med musical.ly. Framförallt Hedvig tycker det är så kul och gör ofta små videos där. Jag skojade med henne och sa att jag också ska skaffa ett konto. Den idén fick tummen ner direkt. Jag förstår inte varför......... skulle vell vara kul? 🤣






I kväll var jag en snabbis hos Alicia. Farmors lilla bästis som det är full fart på. Hon är verkligen överallt.

Hon går med stöd och är jätte stadig så snart kommer hon springa omkring. Det går undan nu. 10 månader blev hon i fredags. Tänk snart ett år.


Nu är det dags att försöka sova.


Tack för att ni läste. Önskar er alla en harmonisk natt :)


/ Maria

Likes

Comments

Vaknar piggare än vad jag trodde. Att komma iväg själv gör att jag samlar energi och får kraft. Hela jag känns piggare och energifylld. I går/ natt så var jag på tjejkvällen med mycket, skratt och roliga samtal mellan himmel och jord. Tänk vad roligt det är att träffa sina vänner, det är sånt man behöver se fram emot när vardagen är som mest stressig och påfrestande. Mysigt att bara prata och skratta och inte tänka på något speciellt.

Här gör världens bästa stylist Engla iordning mig inför kvällen. Så roligt att ha barn som hjälper sin mamma.


Senare på kvällen drog vi ned på stan och till värmekyrkan och Franz Jäger. Det var ganska mycket folk som var bra glada och många var även utklädda. Lite roligt att se mångas kreativitet och fantasi. Jag tycker det är festligt med vuxna människor som släpper loss på ett trevligt sätt och det verkligen syns vilken tid dom lagt ner på sin utklädnad. Sen kan man ju diskutera om det är fel dag att fira Halloween på eller inte. Nu var det ju bara människor där som ville ha kul. Bra musik, mycket dans och många roliga ögonblick. Vi hade väldigt roligt men kom ändå hem ganska tidigt, strax innan 02,00 tiden. Det lönar sig dock för idag är jag som sagt inte så trött.


Nu väntar tvätten och sedan blir det kycklingsallad.



Tack för att ni läste. Önskar er alla en lugn söndag :)


/ Maria

Likes

Comments

I dag är jag trött- ögonen går i kors och jag undrar lite för mig själv hur det här ska gå? I kväll ska jag iväg på tjejträff, något som jag sett fram emot. Danne är inte hemma och kommer i kväll och i morgon ska han också iväg. Risken är att jag kommer vara totalt trött i morgon. Det får inte bli alltför sent i kväll. Vi låg och mös länge i sängen i morse även fast Erland vaknade tidigt. Jag hade gärna sovit längre.

I går åkte jag i väg till vårdcentralen med Engla. För ca en månad sedan så upptäckte vi att hon har som en svullnad på ryggraden vid ländryggen. Då trodde vi att hon stött emot något. Nu har den här svullnaden vuxit lite grann och vi tänkte att det är bäst att kolla upp det. Vi åkte dit på dropp in och precis som misstänkt var det fullt med folk. Jag hade även ringt tidigare på morgonen och fått en telefontid iaf vi inte skulle få plats på drop in. Dom tar ju bara ett visst antal patienter. En sjuksköterska ringer precis när vi sätter oss i väntrummet och när jag berättat om Englas rygg får vi gå en våning ner och hon tittar och känner på hennes ryggrad. Hon fixar snabbt fram en tid till en väldigt duktig läkare som bara är på vårdcentralen i bland. Om två veckor har hon tid.


För tre år sedan va Engla hos ryggspecialist i Linköping och mätte sin rygg för att skolsköterskan misstänkte skolios. Ryggen var då bra efter att ha varit lite sned tidigare. Engla har vuxit väldigt mycket dom senaste åren, så ryggraden kanske inte har hängt med riktigt. En aning sned kan jag se att ryggraden är vid svullnaden. Vi får se vad doktorns säger.


Engla hade tråkigt och sminkade en läskig Halloween sminkning häromdagen. När Erland kommer in i rummet och inte alls är beredd på att syrran ser annorlunda ut kommer han ut springandes och skriker högt.


- Engla är galen.


Han skrattade samtidigt så han blev inte rädd utan bara överraskad.



Nu ska jag plocka undan den sena frukosten och försöka vakna till. Känner mig fortfarande mer sovandes än vaken. Ser fram emot kvällen då jag ska iväg. Det kan ju bli så att det blir utgång.... hur nu det ska gå?



Tack för att ni läste. Önskar er alla en toppen lördag :)

/ Maria

Likes

Comments

Det kom ett brev som gjorde mig totalt förvånad och så glad. Mer om det längre ner.

Nu sitter jag här i väntrummet på BUP och hämtar andan.

Det blev väldigt stressigt att hinna hit i tid. Vid 11,00 skjutsade jag Oliwer till hans jobb. Han är ljusassistent på en inspelning av en långfilm som är i slutfasen nu. Nästa vecka ska dom spela in det sista i Örebro. Hem och laga mat för att hinna hit till BUP klockan 13,00. Släppa av Inez hos en kompis och sedan springa upp för trapporna till Receptionen, fem minuter kom vi för sent och nu är Engla inne hos sin psykolog och jag hämtar andan i väntrummet.


Nu var det brevet som gjorde mig så glad.

Totalt överraskad blev jag när jag öppnade det och såg att jag fått biblioteksersättning för mina utgivna böcker. Varje år i mitten av oktober betalas biblioteksersättning ut till svenska författare, översättare, tecknare och fotografer. Det är alltså en summa som baseras på hur många gånger böckerna har lånats ut på bibliotek under året. Det gäller att komma upp i ett visst antal utlån per år för att få biblioteksersättning. Det är Sveriges författarfond som räknar ut vem/ vilka som ska ha ersättning och fördelar pengarna rätt mellan alla författare, översättare, tecknare och fotografer - beroende på hur många utlån varje bok har. Ersättningen är skattepliktig precis som vanligt.

Det här kändes faktiskt stort och gjorde mig glad. Det betyder att fler och fler lånar mina böcker och att just jag kommit över den summan utlån man ska ha för att få ersättning, att böckerna då förmodligen är uppskattade. Super kul. Hela jag blev så lycklig. Att skriva böcker och få dom utgivna är tufft och mer krävande än vad man tror - därför känns det här extra roligt.


Tack för att ni läste.

Önskar er alla en riktigt skön fortsatt onsdag :)

/ Maria



Likes

Comments

Höstlov och lediga barn. Långa frukostar, pyssliga barn efter utelek med rödrosiga kinder. Gryta på spisen som doftar och skenet ifrån tända ljus på bordet som ger ett mysigt skimmer. Barnens lek varvas med skratt och förtjusta rop.


Så kan man ju önska att det vore.


Jag tvättar, skurar golv och avleder bråk. Letar legobilar som plötsligt har försvunnit samtidigt som tårarna sprutar på sjuåringen. Barn med spring i benen där rastlösheten gör sig påmind i lekar som blir allt för häftiga. Potatisbullar i ugnen för att snabbt mätta små magar. Tonåringar som ska iväg att träffa youtubers på bibliotek.

Dom små leker med bilar i hallen. Jag har precis avstyrt ett utbrott ifrån nioåringen som inte alls är sig själv efter pistolhotet han var med om i förra veckan- då han blev nedtvingad på knä med knäppta händer bakom huvudet och hotades med en pistol emot ansiktet med orden

- Att du ska dö.

Hotad med en pistol som var både realistisk och tung, som Hjalmar visste innehöll skott. Skott som han fruktade skulle skada honom. Hotad med ett soft air gun liknande vapen.

Hjalmar är både arg, orolig och ledsen på en och samma gång. Han med sin språkstörning kan inte sätta ord på sina känslor och det är istället väggar och materiella ting som får ta smällar för att vår son ska få utlopp för sina känslor. Så mycket frustration och rädsla som han inte vet hur han ska hantera. Svårt och somna och många funderingar.


Jag sitter i telefon och ringer både polis och BUP. Ringer för att polisanmäla pistolhotet och ytterligare en händelse. Samma kille hade slagit Hjalmar i ansikten och haft en kniv en vecka tidigare. Inget som Hjalmar berättat när det hände. Stackars vår pojke som inget sagt. Att bli slagen och även då vetat om att denna jämnåriga kille haft kniv. Att bli misshandlad och hotad med pistol för att inte kunna säga R. Hjalmar har så mycket att kämpa med att bara tanken på vad denna kille och hans kompisar utsatt honom för gör mig förbannad och rädd. Skrämd för att denna pojke och hans kompisar är så unga som 9-10 år.

Tillslut fick jag fatt på killens adress och pratade med hans mamma.

- Min pojke gör inget sådant, upprepade hon flera gånger, trots mitt detaljrika återberättande. Jag kom precis efter det hänt när en hysterisk Hjalmar sprang emot bilen när jag skulle parkera. Jag fick bli väldigt arg innan killen tog fram pistolen ifrån byxlinningen bak på ryggen. Jag höll i pistolen. Jag borde där och då ringt polis. Någon pistol eller kniv hade hon inte sett till.

Ja, jag vet av erfarenhet att barn gör en hel del som vi som förälder inte vet om. Jag vet även att det gör otroligt ont i en när ens barn begått ett brott. Att då förneka när en annan förälder kommer med fakta är långt ifrån bra. Det gäller att som förälder kunna ta till sig det jobbiga - för att sedan kanske bryta ihop- men för sitt eget barns skull ta sig i kragen och komma igen - att då välja att ta tag i det och göra det rätta - fast det svider och värker. Det blir bättre fast smärtan är tung att bära när ens barn har betett sig illa. Att vara förälder är långt ifrån lätt och barn kan göra riktigt dumma och elaka saker. Bryt ihop och kom igen och vägled - men stå inte och förneka. Att förneka skadar ditt barn. Barnet du älskar.

Självklart gjorde jag en polisanmälan på bägge händelserna.

Tyvärr kommer det inte hjälpa Hjalmar nu utan mer pojken som hotat och slagit. Hans kompisar som hejade på har jag tyvärr inte fått tag på, dom är lika skyldiga dom.

Hjalmar mår inte bra och idag har jag suttit i samtal med BUP. Kuratorn tog det på allvar och en psykolog ska senare ringa upp.

Jag hoppas så att Hjalmar blir hjälpt, jag hoppas så att detta inte kommer ge framtida svårigheter. Jag hoppas så att Hjalmar förstår att det inte kommer vara vardag. Jag hoppas så att Hjalmar ska vara glad och bekymmersfri och förstå att han är alldeles perfekt som han är. Jag hoppas så att Hjalmar förstår att ingen någonsin får vara elak emot honom för att han inte kan uttala R som man sig bör. Jag hoppas så att Hjalmars eventuella andra diagnoser förutom språkstörning inte ska göra det svårare för honom att gå vidare och bearbeta dessa händelser. Jag hoppas så att Hjalmar återigen ska vara en glad nioring och inte arg.


Jag hoppas så att psykologen på BUP kan hjälpa Hjalmar.


Jag hoppas så att pojken (och även hans kompisar) får hjälp. Det är oerhört lätt att det annars kommer gå riktigt illa för deras barn som dom älskar. Det är en stor risk att någons annan pojke eller flicka kommer komma hem och vara väldigt arg, ledsen och ängslig. För jag har då svårt att tro att detta var sista gången det hände. Har man barn med normbrytande beteende så måste det finnas föräldrar som vågar handskas med sin egen rädsla och smärta för att kunna vägleda barnet. Att kunna agera utefter situation. Att förneka är brist på föräldraskap.


Hjalmar.


Tack för att du läste.
Önskar er alla en trevlig fortsatt dag :)

/ Maria

Likes

Comments