Vi har under flera år haft lite diskussioner om huruvida vi använder vår husbil för lite eller ej. Vi gör vår långa Europaresa nästan varje sommar men utöver det blir det inte så mycket mer. Några gånger har vi haft husbilen till barnens fotbollscuper, Gothia två gånger och Bullerby en gång. Sedan har vi bott några midsommarhelger ute hos min pappa i Fjälla och så har vi bott uppe hos Emmi i Västerås en helg förra hösten. Det kommer vi dock inte göra igen då vi vaknade mitt i natten av att någon tände på en bil 30 meter från där vi stod. 😱

Iallafall så är ju inte semestern hur lång som helst och eftersom både Emmi och Rasmus spelat fotboll vilket inneburit matcher på sommarhelgerna så har det helt enkelt inte funnits så mycket tid. Sedan är det ju så mycket annat som jämt ska fixas med när det blir helg. Det är gräs som ska klippas, och tvätt som ska tvättas, trädgård som ska tas om hand och hus som ska städas, ja ni vet. Men nu i år så bestämde vi oss för att ta en liten tur till Vadstena. Lagom långt från Ljungsbro om man tycker sig ha ont om tid. Jag hade sett ut en visning på Vadstena guideförenings hemsida som jag ville gå. Den hette Att tillse de de olycklige och handlade om hur det var på Wadstena hospital på 1870-talet. Eftersom jag själv gjorde min praktik till skötare på mentalsjukhuset i Vadstena 1989 tyckte jag att det var extra spännande att få veta hur det varit tidigare. Tyvärr levde inte visningen alls upp till mina förväntningar. Det blev mer en föreläsning. Vi fick inte se så mycket och inte blev det så mycket teater som vi hoppats heller.

Efter visningen knallade vi in till Rådhuskällaren och satt på deras uteservering och åt kvällsmat. Det var lite kallt ute men maten var god och de hade en riktigt bra trubadur. Så himla mysigt att bara sitta där och småprata och titta på folk. Efter middagen gick vi tillbaka till husbilen.

Vi hade ställt oss på ställplatsen som finns precis bredvid slottet på andra sidan mot vad staden ligger. Den kostade 160 kr/dygn och låg precis vid Vätterns strand bredvid hamninloppet. Trevligt och välordnat men väldigt trånga och smala platser. Känns faktiskt inte ok med tanke på vad som skulle hända om en husbil började brinna. Dricksvatten fanns att hämta vid kajen en bit bort. Ville man använda toa och dusch var man tvungen att gå genom borggården till hamnkontoret. En ganska lång promenad för att komma till toa. Det fanns dock typ bajamajor på ställplatsen men då använder jag ju helt klart hellre min egen toa i husbilen.

Vi gjorde en liten picknick utmed hamninloppet. Kvällen blev kyligare än vi räknat med så jag fick klä mig varmt i pyjamasbyxor och extratröja. Det var dock i princip myggfritt så jag ska inte klaga. Ganska mätta efter middagen på Rådhuskällaren men lite nötter, smågodis och cider gick att pressa ner 😉

När vi vaknade dagen därpå åt vi lite frukost innan vi rullade mot Tåkern och Naturum. På vägen dit stannade vi på en självplock för hallon. Det tog väl 15 minuter att få ihop ca 4-5 liter för oss tillsammans. Och vilka hallon!! Är det något jag är barnsligt förtjust i är det just hallon. ❤️

Jag har aldrig varit vid Tåkern och kände att det var på tiden att jag gjorde ett besök här. En god vän till Nicklas och mig, Danne Nilsson, är personen bakom naturum Tåkern  Tyvärr gick han bort 2011 och fick aldrig se hur det blev när allt stod klart. Det kändes bra att de hade den här minnestavlan om Danne i entrén när man kom in. Tåkern är en av Nordeuropas främsta fågelsjöar och ligger strax utanför Vadstena vid foten av Omberg. Tåkern är idag ett naturreservat. Medeldjupet på sjön är bara 80 cm. 

Vi kom dit vid 11-tiden och min smale make började genast börja prata om att han var hungrig och hade sett skyltar om ett café. Skulle vi inte ta och fika lite innan vi gick på promenad? Nu fanns det inget café på Naturum. Däremot fanns ett på Tåkerns Vandrarhem ca 2 km bort. Så vi tittade lite på utställningen som fanns sedan gick vi utmed Tåkern bort till Vandrarhemmet. Och det var verkligen ett mysigt café. Vi bestämde oss för att ta varsin macka till lunch för nu hade klockan hunnit bli 12. Vi satt inne och åt trots att det egentligen var väder för att sitta i trädgården. Men nu var det så att bondgrannen till vandrarhemmet höll på att greja med något som inte luktade mumma, det luktade mer som surströmming sa Nicklas. Jag som aldrig har ätit surströmming tyckte att det luktade skit helt enkelt. Inne luktade det däremot ingenting så vårt intryck av detta café är trots allt väldigt gott. När vi skulle gå tillbaka till Naturum kom det väldigt mycket folk, flera med bil så det kändes som om det var ett omtyckt ställe.

Det var en jättemysig promenad och det var inte alls mycket folk, varken på Naturum, utmed Tåkern eller på vandrarhemmet. Det var helt enkelt svenskt lagom. Förmodligen finns det mycket bättre tider än högsommar att åka hit, dessutom en torr högsommar som i år. Men jag tyckte det var vackert och jag tänkte lite extra på Danne och att vi borde göra sådana här tripper oftare. Livet är för kort för att städas och tvättas bort. Dessutom trivs jag så himla bra med att resa med min man. Det ska nog gå bra att få till en mysig semester bara han och jag nästa sommar. 😊

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Nu har vi varit hemma ett par veckor och har fått lite distans till årets resa. Fortfarande känns det såklart väldigt roligt att Emmi var så nöjd med sitt läger. Samtidigt hade jag gärna tillbringat färre dagar i Omiš. Framförallt de sista när vi var själva på campingen med x antal tomma tvåmanstält 😂 Det var en lite surrealistisk upplevelse. När jag tänker tillbaka på Omiš känns det ändå som en helt ok del av semestern. Men allra bäst tyckte jag att det var nere i Krvavica. En ny trevlig ort som vi lärt känna i Kroatien. Kan absolut tänka mig att åka tillbaka till camping Vi bodde på där. 😊❤️

Nu när vi kommit hem har min siffernördiga man räknat ihop en del fakta om resan.

Kostnad boende:
Österrike Bad Hofgastein 650 kr
Kroatien Adriatic 1080 kr
Kroatien Galeb 2185 kr
Kroatien Krvavica 2700 kr
Österrike Graz 200 kr
Sammanlagt 6815 kr

Kostnad resa:
Färja 2492 kr
Diesel 6242 kr
Vägavgifter 1175 kr
Sammanlagt 9909

För hela resan får vi då en sammanlagd kostnad på 16724 kr för tre personer.

Vi var på resande fot i 22 dagar, tre veckor och en dag. Under sex dagar bodde inte Emmi med oss eftersom hon var på läger då. Det gjorde förstås att boendet blev lite billigare de dagarna. Redan på vägen hem började vi prata om nästa år. Var ska vi åka? Det finns så många ställen. Jag vill till Wien, Ljubljana, Cinque Terre men också till västra delen av Europa. Atlantkusten i Frankrike, Spanien......
Emmi har redan sagt att hon inte åker med oss nästa år, däremot har hon redan anmält sig till nästa års målvaktscamp i Omiš och sagt att hon gärna tar emot en lift ner dit 😉 Ja, ja, vi får se. Vi hinner planera och drömma hela vintern och det är ju en del av tjusningen med resandet det också.

Likes

Comments

Klockan 08.35 imorse rullade vi ut från vår camping i Graz med nytömd toa redo för en dag av bilåkning. Allt har gått så bra man bara kan önska sig.
En del vägbyggen är det ju alltid men inga som gett några långa köer. Vi hade världens tur och blev omdirigerade från Autobahn på ett ställe ganska nära Graz. Det stod helt stilla från båda håll vid en tunnel. Vi åkte en omväg vid sidan av motorvägen för att komma upp på den igen efter några mil. Då hade det fortfarande inte börjat rulla igen på Autobahn. Det kändes lite trist vid den tidpunkten, skulle det vara så här hela vägen?

Vi hade sett på Google maps att det var kö redan vid Passau igen. Det var dagens längsta försening. Gissar att den blev på ca 15 min. Långa köer på båda sidor av Autobahn. Till slut kom vi fram till det som stoppade upp trafiken. Det visade sig att det var en massiv polisinsats. Det stod poliser med K-pistar och tittade på varje reg.nummer. En del bilar blev inkallade och fick åka till sidan där det säkert stod 10 polisbilar.

Efter det har vi stannat för förarbyte, mat och kaffe lite då och då. Det har varit ett nöje att köra. Efter lunch har det varit väldigt lite trafik. Lördag kväll "is da shit" om man ska tugga mil på Autobahn.
Tack Telenor för fri roaming i Europa. Vi har surfat oss genom dagen. Sommar i P1 gör att tiden går fortare liksom Spotify 😊
Klockan är nu 21.25 och vi har åkt 100 mil sedan imorse. Fan, vilka kungar vi är! 👑
Sms:en med beställningar från BorderShop börjar komma in. De har nattöppet på lördagar, passar perfekt! Tror baske mig vi tar oss dit ikväll innan vi måste ta lite natt.
25 mil to go!!

Likes

Comments

Krvavica var namnet på den ort där vi tillbringade sista veckan av vår semester.
Här fanns inte så mycket mer än en stor fin strand som var proppfull på helgen då många kroater var här och badade. Resten av veckan var det ju förstås en hel del folk men det var inte jobbigt trångt. Här fanns det också en marina med en restaurang och så ett litet snabbmatsställe. På dagen fanns glassförsäljning och en liten bar som var öppen vid stranden. Dessutom stod en gammal man och och sålde färsk frukt och grönsaker vid gångvägen som löpte genom området. I övrigt fanns inga affärer eller stånd med turistkrimskrams. Något jag personligen tycker är mycket befriande. Från vår camping ner till havet var det ca 100 meter med lätt sluttande nedförsbacke genom en pinjeskog.

Och så mitt i allt detta vackra hade någon parkerat sitt rymdskepp och övergivet det!!

Inte alla som känner mig vet att jag är lite sjukligt fascinerad av övergivna byggnader som bara fått stå och förfalla. Jag antar att det tilltalar min fantasi och hänger ihop med mitt historiska intresse. Varför byggde man så här? Vilka har bott här? När byggdes det? Hur såg det ut då? Ja, ni fattar. Och så här mitt i semesteridyllen låg ett helt fantastiskt övergivet hus. Arkitekturen var helt i min smak. Funkis men samtidigt futuristisk. Inte alls som man tänker sig kommunismens vanliga funktionella, betonggrå likformiga byggnader.

Jag antog att byggnaden måste byggts någon gång på 50-60-talet och blev förstås väldigt nyfiken. Vi frågade runt lite och fick höra att det varit ett gammalt militärhotell. Det skulle ju kunna förklara varför man kostat på sig lite vacker arkitektur i kommunisttidens Jugoslavien. Tito själv var ju en man som hade ett gott öga till vackra saker.....

Det blev ju inte sämre av att man kunde gå in i byggnaden och verkligen gå runt och fantisera om hur det sett ut. Samtidigt lite läskigt när man inte vet vad som kan rasa eller vad som finns bakom nästa krök.

Man fick verkligen känslan av att det var ett hotell. Överallt fanns de tilltalande runda formerna. Utsikten genom alla fönster som funnits var otroligt vacker. Jag bara måste få veta mer, vad var det här för ställe egentligen? Och internet brukar ju kunna ge svar på det mesta så även detta.

Enligt de fakta jag hittat var det inget hotell i egentlig mening utan en resort för barn som hade astma eller "svaga lungor". Men det var inte för alla barn utan för dem som hade en mamma eller pappa anställd inom den jugoslaviska armén.

Arkitekten bakom bygget var Rikard Marasovic. Han ritade huset 1961 och det stod färdigt 1964. Det har beskrivits som en ring på pelare med utsikt både mot Adriatiska havet och de spektakulära bergen bakom. Resorten användes ända tills inbördeskriget bröt ut 1991. Då övergavs den och har inte använts sedan dess.

Vad jag kan förstå så har allmänheten under kommunisttiden vetat väldigt lite om resorten och kanske är det pga att det tidigare var ett militärt område som det fortfarande är så lugnt, skönt och oexploaterat här. Resorten fanns tidigare på någon slags lista över byggnader som bör bevaras. Detta pga dess arkitektur och att den passar så bra i den geografiska omgivningen. Men detta skydd gällde bara till 2016 och vad som händer nu verkar ingen i Krvavica veta något om iallafall. Personligen tycker jag att det är synd och skam att det inte restaureras om det är möjligt. Det kan inte bara vara jag som tilltalas av formerna på den här underbara byggnaden och gärna skulle vilja tillbringa några nätter på det här hotellet.

Jag vandrade runt i byggnaden själv en eftermiddag och fotade. Sedan när jag skulle ta med min familj, Eva och Julia och visa dem hade det hunnit bli kväll. Under tiden vi gick runt och tittade föll skymningen allt tätare och till slut fick vi använda ficklamporna på telefonerna för att se. Det blev som en spökpromenad. När vi kröp ner i sängarna på kvällen sa Emmi att vi fått med oss andarna från barnen som dött på sjukhuset. Som gjort för en skräckfilm 😉

Det som slog mig när jag sökte fakta om resorten var att det fanns så lite om det på engelska och när man lyssnade på folk i Krvavica lät det som om alla hade lite olika uppfattningar om vad huset inrymt, så där lite lagom hemligt alltså. Jag hittade bara en "före-bild", bara det är ju konstigt. Iallafall är jag så glad att det här UFO-t landat på samma strand som jag valt att semestra. Det gav min vistelse här en extra dimension.

Likes

Comments

Idag började vi vår resa hem till Sverige och Ljungsbro. 249 mil från Krvavica till OG 40 låg framför oss. Vi hade bestämt att tillbringa förmiddagen i Krka Nationalpark som ligger ca 10 mil norr om Baška Voda. Trots vissa missnöjda grymtningar från Nicklas hade jag satt klockan på 07.00. Natten som gått var olidligt varm så jag kan inte påstå att det var den bästa uppladdningen för att köra långt. När klockan ringde och jag gick ut var det så underbart skönt och lagom varmt. Snacka om att jag ställer in mig mentalt när det är dags för hemresa. Plötsligt är jag färdig med värme, sol och bad. Vi kom iallafall iväg vid 9-tiden och var framme i Krka 10.30. Vi åkte till huvudentrén vid Lozovac. Här fanns bra med parkering och det var inga problem att parkera med husbilen.

Krka är en av Kroatiens åtta nationalparker. Den är kanske mest känd för sina vattenfall men här finns också en rad växter och djur. I flodsystemet finns också ett kloster, Visovac, som ligger mitt i floden och som man kan ta sig till med båt. De två mest kända vattenfallen är Skradinski Buk och Roski Slap. Det finns fem ingångar till parken. En av dem är via Skradin och då åker man båt upp på floden, båtresan ingår då i biljettpriset. Vi som kom till Lozovac fick välja mellan att gå ner till parken ca 1km eller åka buss som ingick i vårt biljettpris. Biljetterna kostade 180 KN för oss vuxna och 110 KN för Emmi (7-18 år).

Hela nationalparken är uppbyggd av kalksten och det är därför landskapet genom erodering ser ut som det gör. Det finns flera vandringsleder man kan gå men vi gick den lilla som de allra flesta går. Kan gissa att den var på några kilometer. Hela leden är uppbyggd så att man går som på typ bryggor över området. Väldigt ordnat och fint men inte speciellt "wildlife". Ungefär i mitten av vandringen kommer man till det berömda vattenfallet Skradinski Buk och här är det tillåtet att bada. Vattnet var ganska strömt även om bad inte var tillåtet precis vid fallet. Däremot var det inte alls så kallt som jag trodde att det skulle vara.

Vid Skradinski Buk var hela området täckt av fin, fin sand och ju fler som gick omkring där desto mer damm från sanden virvlade upp. Ett tag såg det nästan ut som om det var dimmigt. Här fanns också restaurang och små kiosker med mackor om man vill äta. Vi tog varsin baguette och fruktsallad. När vandringen sedan fortsatte kom man förbi en gammal vattenkvarn där man kunde se hur man malde säd förr i tiden. Här fanns också fler restauranger och caféer.

Det var otroligt vackert och fint men så mycket folk. Vi kom relativt tidigt och märkte att när vi åkte strax efter lunch började det fylla på ordentligt. Parken öppnar redan kl.8. Om man kan är det ingen dum idé att vara på plats då.

Om jag ska sammanfatta besöket så var det intressant, vackert och välordnat men alldeles för mycket folk för min smak. När vi tog taxi från Makarska till campingen i onsdags tipsade taxiförararen oss om att komma hit i september. Havet är då fortfarande varmt, det är lite svalare och mycket mindre folk. Det blir absolut melodin om 20 år när vi går i pension 😉

Efter besöket i Krka åkte vi vidare. Eftersom vi ville undvika Karawankeltunneln så valde vi att åka över Zagreb, Maribor och Graz. Det var rejäl kö vid Zagreb när vi skulle åka av motorvägen. Vi hade tur och hamnade i höger ytterfil och kom framåt ganska snabbt. De som stod i mitten står nog kvar än 😉 Även vid gränsen till Slovenien blev det lite kö men helt överkomligt.

Vi hade sett ut en ställplats i Graz https://m.campercontact.com/en/austria/burgenland--karnten--steiermark/graz/30361/reisemobil-stellplatz-graz?sitecode=30361 och kom fram vid 19.30 ikväll. Nu har vi ätit pasta och köttfärssås, duschat och lagt i täcken i påslakanen för första gången sedan resan ned.

Ställplatsen är jättefin och kostar med el bara 21€ per natt. Och vi funderar starkt på att kolla in den här staden något annat år. Sammanlagt åkte vi 61 mil idag. Bara 188 kvar.....😂😂 Imorgon blir det Camping Autobahn.

Likes

Comments

I fredags den 7/7 tog Emmi farväl av alla nya kompisar och vi lämnade Camping Galeb och Omiš. Emmi vill tillbaka till målvaktslägret nästa år igen vilket ju innebär att hon är nöjd och det är jättekul tycker jag. Sista kvällen hade de fest på stranden alla målisar och av vad vi hörde hade de himla kul 😉
Emmi tyckte det var tråkigt att lämna alla kompisar, jag lämnade med glädje Galeb. De var väldigt snälla och lät oss bo kvar även om resten av campingen stängde för att göras om till festivalområde. Det kändes lite smått surrealistiskt i slutet. Vår husbil omgiven av en massa små gröna och blå tvåmannatält. Vi betalade ca 2100 kr för sex nätter. Nu var planen att vi skulle vidare till Baška Voda. Vi hade försökt boka en camping som låg på gångavstånd från staden hemifrån. Anledningen till det var att vår kompis Eva och hennes dotter Julia skulle komma ner och bo i lägenhet i Baška Voda och då var tanken att vi skulle hänga lite med dem.
Campingen vi sett ut var Kamp Baško Polje . De hade dock meddelat oss att det inte gick att förboka så vi var lite nervösa. Tänk om det var fullt eller om det bara fanns platser mitt i solen. Vi kunde ju inte bara åka vidare nu näri Eva och Julia skulle komma och vi hade inte hittat några mer campingar i närheten. Det var inte långt att åka till Baška Voda från Omiš, bara ca 2.5 mil. Men när vi kom fram!!!!! Va fan!! Vi hade ju varit på den här campingen och vänt förra året. Alltså VÄNT för att vi inte gillade den, precis som med Kamp Galeb. Nej, nej, nej, inte en vecka till på en camping som egentligen inte kändes bra. Men ok, vi måste ge den en chans. Så vi gick in i receptionen för att höra om de hade något ledigt. Det bara stank cigarettrök därinne, blää, okej jag är larvig men första intrycket är viktigt. Jodå, det fanns lediga platser. Vi fick veta var vi skulle gå och titta. Så vi gick ut på campingområdet som är väldigt sluttande, det finns nästan inga plana platser. Dessutom är det fullt av övergivna byggnader, som ett gammalt bageri och något annat märkligt hus. Det är också långt till havet. Vi går ner till havet sa Nicklas, är det fint där kanske vi kan bo här trots allt. Vi gick och gick och såg inte ens havet. Nej, fram med mobilen och leta annan camping i närheten. Det ENDA som kom upp var Autocamp Krvavica. Det var en liten familjeägd camping ca 5 km från Baška Voda i Krvavica. Vi åker dit sa jag!

Och vilken liten underbar oas det visade sig vara. Värsta gulliga campingen. Blandat med tält, husvagnar och husbilar. Det finns inga direkta platser men campingen är uppbyggd i olika nivåer där man kan stå lite där det passar. Platserna är jättefint gjorda och den platsen vi valde är helt super. Vi har en egen liten skyddad plats i ett hörn med jättefin stenmur omkring. Vi står så att vi har skugga hela dagen. På morgonen får vi flytta bordet lite för att inte behöva sitta i solen. Det är 80 meter ner till havet med och riktig äkta kroatienstrand med halvstora vita stenar. Havet är kristallklart och går man bara en liten bit utmed stranden mot Makarska kan man hitta allldeles egna små vikar att bada i.

Själva campingen drivs av en familj och är inte alls stor men väldigt fräsch, lugn och hemtrevlig. Den enda nackdelen är att det är en bit till närmsta affär annars kanske den här campingen seglat upp till plats ett. Nu är den en klar tvåa. Toaletter och duschar är små men det gör ingenting. Allt är så hemtrevligt och gulligt och jag bara älskar det. Familjen som driver campingen är jättegullig och hjälpsam och de vill verkligen att vi ska trivas. Det går att beställa frukostbröd om man vill ha det.

På söndagen blev vi erbjudna att äta mat på campingen. Man fick välja mellan fisk och kött, vi valde fisk. Klockan 19 serverades middagen som hade grillats på grillen vid terassen där vi åt. Maten serverades av familjen och det gjorde inte ett dugg att de inte var vana vid det utan det blev mest charmigt. Emmi kan tycka annorlunda då hon fick sin Cola utspilld över sig 😉 Maten var iallafall jättegod och jag var mycket nöjd. Tyvärr kunde vi inte beställa kaffe efter maten men däremot gick det bra att ta en hemmagjord raki med citronsmak. Jaha, men då gör vi det sa vi. Tjolahopp, ett halvt drickglas och tjolahopp vad starkt det var....

Eftersom Julia och Eva har bott i Baška Voda har vi turats om att komma till varandra. De hyrde cyklar en dag och cyklade hit, en annan dag tog de taxi. Ca 150 kr kostade det och blev inte mycket dyrare än att hyra cykel. Vi har ju med våra cyklar varje år så vi har cyklat till Baška Voda två gånger. En gång för att bara hänga på stranden och en dag för att dyka med tuber.

När vi dök så åkte vi ut med en liten båt klockan 14 på eftermiddagen och kom hem igen vid 18. Vi var 12 stycken på båten, både dykare med certifikat och så några "provapåare" som jag, Nicklas, Emmi och Julia. Han som var instruktör kändes väldigt lugn oh trygg. Jag hade dock haft problem med ett öra flera dagar efter att jag snorklat. Skittrist! Gammal tant kände jag mig som och jag fick oxå bryta mitt dyk pga örat. De andra kunde dock göra sina dyk och var nöjda och glada. Det var massor med trevliga människor med på båten så det blev ändå en trevlig dag tycker jag. Vi betalade 350 KN per person för våra dyk, Eva som har certifikat fick betala 280 KN. På kvällen var vi kvar i Baška Voda, fräschade till oss hemma hos Julia och Eva, tog en fördrink hos dem och gick sedan ut och åt en middag för att fira Nicklas 47:e födelsedag. När vi sedan cyklade hem längs med strandpromenaden till Krvavica var det riktigt mörkt. Emmi cyklade först med mobilen som lyse, lagom spännande för mig 😉

Dagen efter hade vi en heldag här hos oss i Krvavica. Det är lugnare här och inte lika mycket folk på stranden. Me like a lot! 😊 På kvällen var Eva och Julia kvar. Emmi, Nicklas och Julia körde ett träningspass och efter det så grillade vi på vår camping. En jättemysig dag som avslutades med arkitektonisk rundtur vid vår strand och på marinan här. Jag berättar mer i nästa inlägg, det är så coolt.

I dag har Emmi, Nicklas och jag tillbringat förmiddagen på vår strand och efter lunch tog vi på gympaskorna och gick in till Makarska som ligger 4 km längre söderut (Baška Voda ligger norrut från oss). Man kan gå utmed havet hela vägen och behöver inte ge sig ut på någon stor väg. Det var VARMT! Väl inne i Makarska badade vi i havet och duschade på stranden och satte på oss kläder som vi hade med oss. Egentligen skulle vi badat på något mer ställe på vägen men det blev inte av. De första 1.5 km från oss var jättevackra och det fanns massor med mysiga små badvikar. Men så helt plötsligt var det oerhört exploaterat och FULLT med folk, de låg som packade sillar på stränderna. Hotell, restauranger, barer, caféer, souvenirstånd, kommers överallt. Och havet var plötsligt äckligt, grumligt och fullt med skit. Plastpåsar och skräp flöt omkring. Vilken sorg, det här var inte alls vad vi väntat oss. Vi hade bestämt träff med Julia och Eva inne i gamla stan i Makarska, då de hade åkt buss från Baška Voda. Gamla stan var ändå lite gullig och vi flanerade runt lite och satte oss ner och tog en öl. Nicklas fick också sin årliga klippning gjord vilket ju är en viktig tradition 😂 Efter ett tag letade vi uppe en restaurang nere vid hamnen och åt en god middag. Sedan gick vi runt en timme eller så i den helt galna kommersen nere vid stranden. Det var som ett halvt Skänninge marknad, helt sjukt! Efter det tog vi en taxi hem till lugna, sköna Krvavica. Imorgon är det vår sista dag här. Det blir beachen hela dagen. På fredag åker vi till Krka Nationalpark och sedan hem mot Sverige igen.

Likes

Comments

I lördags lämnade vi alltså camping Adriatic. Vi fick ett riktigt bra pris genom ett campingkort som hade gått ut för flera år sedan, men av någon anledning bestämde han som satt i kassan att det inte gjorde något. Nicklas är alltid pigg på att lämna fram de där gamla korten, jag tycker det är pinsamt. De får väl säga till om de är för gamla säger han.... Den här gången behövde vi inte ens låtsas att vi inte visste, han i kassan tyckte vi skulle få rabatt ändå. Vi betalade 1069 kr för alla tre nätterna allt som allt. Sedan var det dags att åka vidare till Emmis målvaktsläger och Omiš. På vägen stannade vi och handlade på oss lite mat i Split. Det tog oss bara en dryg timme att komma fram till Camp Galeb. Och ja, vad ska jag säga? Jag hade ju mina farhuuågor eftersom vi dissat den här campingen förra året. Den var lika omysig i år. Jag kan inte riktigt säga vad det är som får mig att inte gilla den. Hela området är helt platt, det finns lite träd men inte så mycket. Platserna är bara avdelade med en linje på asfaltsvägen som går genom området. Nere vid havet är det sand. Buhu! Vi vill inte ha sandstrand. Okej, okej, i-landsproblem, men ändå. Här går inte att snorkla. Dessutom rinner floden Cetina ut i havet precis vid campingen vilket gör att vattnet är flera grader kallare än det var vid Primošten. Min man är en badkruka och han går knappt att få i havet här. Vi valde ändå att stanna eftersom Emmi skulle vara här en vecka under sitt läger och både Nicklas och jag gillar att titta på hennes träningar.

Emmi är iallafall helnöjd med sitt läger. De tränar två gånger per dag om vardera 1.5 timmar. Hallarna de tränar i är alldeles nybyggda och ligger precis utanför campingområdet där alla lägerdeltagare bor i bungalows. De har haft riktigt duktiga målvaktstränare och även en och annan målvakt som är aktiv på elitnivå idag. http://www.handballgoalkeeper.com/ Ikväll är de dock träningsfria så de har gått in till Omiš ett helt gäng.

Omiš som stad är trevlig och mysig där den ligger inträngd mellan de branta bergen och havet och dessutom är delad av Cetinafloden som har sitt utlopp här. På 12- och 1300-talen var Omiš hemstad för pirater som attackerade handelsskepp vid flodens mynning och sedan snabbt drog sig uppför Cetinafloden dit de stora skeppen inte kunde följa dem. Givetvis är detta något man slår mynt av idag och det kryllar av piratattiraljer i souvenirbutikerna. I arkitekturen kan man se spår från kommunisttiden sida vid sida med äldre hus. Jag tycker det är så fascinerande att titta på de olika stilarna.

Vi ser inte mycket utav Emmi utan får träna på att husbilssemestra själva. Det kommer bli så nästa år säger Emmi. Det kommer bli konstigt säger jag.

Igår gjorde Nicklas och jag en utflykt till fortet Starigrad som ligger på ett berg högt över staden. Fortet byggdes på 1400-talet eller början av 1500-talet för att försvara sig mot turkarna. Tanken var att om staden blev anfallen skulle alla fly upp till borgen och så skulle man kasta stenar ner på fienden. Fortet kom aldrig till användning. Det tog drygt 45 minuter att vandra upp till borgen uppför det branta berget. Vi frågade oss fram och fick veta vilken väg vi skulle följa upp från staden. När vi sedan kommit en bit upp fick vi lämna bilvägen och ge oss ut på små smala stigar. Vägen var väl skyltad och när vi äntligen kom fram satt ett gäng unga killar i borgen och tog 15 KN i inträde. Tur att vi hade pengar med oss, hade varit lite snopet att inte få komma in i borgen och titta. Utsikten var väl värd promenaden upp. Helt otrolig. Det här var inte en promenad för små barn eller gamla. Det var periodvis ganska jobbigt men framförallt väldigt varmt! Ner gick det ganska mycket fortare och vi firade med en öl utmed floden.

Imorgon är tanken att vi ska ta cyklarna in och pröva något annat badställe. Här på campingen håller de för fullt på att bygga upp scener för en stor musikfestival som ska börja på lördag. Egentligen får man inte bo längre än till imorgon men vi har fått dispens. Nu är det ju inte jättekul att bo mitt i en byggarbetsplats så det blir bra med en cykelutflykt. Något annat som är konstigt är att det blåser så förbenat. Varenda natt har de blåst så att husbilen skakat. Vet inte om det alltid är så här? Ikväll har det varit vindstilla och nu vid 22-tiden börjar det friska i och vi kommer få veva in markisen ikväll igen. Igår eftermiddag blåste det så mycket så jag trodde markisen skulle blåsa sönder. Helt plötsligt kom det några riktigt kraftiga vindbyar och lyfte hela markisen, benen for iväg åt sidorna och det knackade till som bara den. Jag skulle fixa lunch och Nicke var på toa. Jag fick kasta mig ut och hänga i markisen för att den inte skulle lyftas rakt upp av vinden. Som tur var kom Nicklas tillbaka rätt fort från sitt besök så vi kunde veva in markisen utan någon ska skada skedd. Jaha, tänker ni finns det inget positivt med den där campingen? Dusch och toaletter har varit fräscha hela tiden, har man små barn är det ju kanske trevligt med en långgrund sandstrand, Emmi har hängt en del vid poolen så en sådan finns, gillar man att windsurfa finns både skola och uthyrning vid stranden. Runt Omiš kan man både klättra och åka på rafting i Cetinafloden. Det senare gjorde vi förra året och det var en väldigt trevlig upplevelse. Men nej, jag kommer inte åka tillbaka hit igen. Kanske, men bara kanske om Emmi åker hit på läger igen 😉

Likes

Comments

Inatt har vi sovit med öppna fönster och fläkten på hela tiden. Vi har ingen AC i bodelen så det kan bli riktigt varmt en del nätter.Imorse vaknade vi till en klarblå himmel men ganska snart mulnade det på. Resten av dagen blev stundom sol och stundom mulet. Det gjorde inget, vi brände oss alla tre mer eller mindre igår. Fattar inte riktigt hur klantiga vi var. Roligast är väl Nicklas zebrarandiga rygg. Det var Emmi som smörjde den, jag säger inget mer 😂😂
Själv ser jag ut som om jag har en röd halsduk, halsen är pionröd. Jag har tillbringat dagen med att tvätta och läsa i skuggan. Helt ok faktiskt. Jag har kommit in i en sån där härlig semesterlunk där det känns som ett stort projekt bara att vispa ihop pulversoppan till lunch.
Tvätten gick finemang och nu har vi fyllt på Emmis tränings- och underklädesförråd till målvaktslägret. En tvätt kostade 30 kuna, alltså ca 40-45 kr. Det är ungefär vad det brukar kosta på alla campingar som erbjuder tvättmöjligheter.

Annars har vi också utforskat campingen som är lite lagom stor. Ingen pool men en lång strand med vit klappersten. Jag har vid flera tillfällen påpekat för Nicklas hur skönt det skulle vara med en strandsäng och också påmint honom om att jag fyller år snart. Kanske ska jag tala om att det är helt ok att ge presenter i förskott oxå 😉
Toaletter, duschar och diskhoar har varit fräscha och nu så här tidigt på säsongen när det ännu inte är fullt är det aldrig några köer. Varmvattnet till duschar och disk värms upp av solen. Nicklas och Emmi kastade lite handboll på en plan som man kunde låna gratis nu på eftermiddagen. På campingen finns också en liten shop där man kan köpa det nödvändigaste och även en restaurang, bar och glassbar. Restaurangen var dock inte jättemysig även om maten var riktigt god.

Det är så coolt med alla enormt stora lavendelbuskar som luktar underbart när man går förbi eller de höga klippta buskarna som visar sig vara rosmarin!

Imorgon ska vi åka vidare igen. Nu ska vi till Camp Galeb i Omiš, ca 8 mil härifrån. Det är faktiskt lite roligt för vi hade sett ut den här campingen redan förra året. Det vi fastnat för var egentligen inte campingen utan staden Omiš. Vid staden mynnar floden Cetina ut i havet vilken kantas av höga berg och ger en spektakulär geografisk upplevelse. Staden är också känd för sin gamla pirathistoria.

Men när vi kom till Camp Galeb förra året dissade vi den direkt. Inget mysig alls, här ville vi inte bo. Vi åkte vidare och hittade en annan camping. Och nu ska vi tillbringa en hel vecka här 😱😂 Emmi ska på ett läger för handbollsmålvakter. Hon kommer bo med övriga lägerdeltagare i bungalows på campingen. Jag och Nicklas blir själva en vecka. Fast om jag känner min man rätt kommer nog han att springa på både en och flera handbollsträningar. Jag hoppas verkligen att vi var för snabba i vårt dömande förra året. Imorgon får vi se, jag håller tummarna.

Likes

Comments

Igår morse ringde klockan 07.00. Planen var att vara klara för avfärd 08.30. Vi hade nämligen en tid att passa. Vi skulle åka tåg med husbilen genom Tauerntunneln mellan Gasteindalen och Mölldalen. Tåget gick en gång i timmen och tog 11 minuter, vi hade siktat in oss på det som gick 09.20. http://www.oebb.at/en/angebote-ermaessigungen/autoschleuse-tauernbahn Genom att åka tåget sparade vi ca 10 mil och slapp betala vägavgift för tunnlarna på vägen.
Man var tvungen att vara på plats 15 min innan avfärd för att köra på sitt fordon. Vi lämnade Bertahof redan 08.20 efter att ha betalt 63 euro för två nätter. Sedan tog det bara ca 10 minuter att åka till tåget så vi fick stå ett tag och vänta. Innan man åkte fram till biljettkassan fick man åka genom en båge som hade samma storlek som tåget för att man skulle veta att man fick plats. Det var ju inte direkt några stort utsvävningar vi kunde göra på sidorna.... Emmi och jag fick gå av husbilen och Nicklas köpte biljett och körde på. Biljetten kostade 17 euro när fordonet vägde under 3.5 ton. Jag var skitnervös när Nicklas skulle köra på husbilen. Ghaaa, jag tyckte det var jätterångt och han var tvungen att köra så långt på tåget. Men det gick jättebra, Nicklas är så lugn och säker. Jag fick skäll av Emmi för att jag stod och såg nervös ut och stressade Nicklas 😉

Efter att Nicklas kört på bilen gick vi alla på den del av tåget vi fick sitta i under resan.
Efter det fortsatte vår resa. Först mot Slovenien. Det var en ganska liten serpentinväg efter tåget men till slut kom vi ut på stor väg igen och närmade oss gränsen till Slovenien som ligger i Karawankeltunneln. Vi stannade och köpte vignette för Slovenien. Det kostade lika mycket att köpa en månadsbiljett som två stycken veckobiljetter, 30 euro. Vi köpte en månads eftersom vi vet att vi kommer åka genom Slovenien på vägen hem och då slipper vi stanna och köpa igen. Innan vi skulle köra in i tunneln som är 7.8 km lång blev det tvärstopp. Långa köer bildades, som vanligt undrade man hur lång tid man ska skulle få vänta. Vi såg att det kom bilar i motsatt körfält. Efter ca 20 min fick vi åka. Det visade sig att tunneln var avstängd i ena körriktningen så man körde bara åt ett håll i taget. De jobbade med vägarbete inne i tunneln (mer vidrig arbetsplats får man leta efter). Och när vi kom ut på andra sidan!! Fy, fan vilken kö det var. Alltså de som skulle åt motsatt håll som vi, in i Österrike. Vi bestämde att ta en annan väg hem om dryga 2 veckor. Senare blev det lunchstopp i Slovenien på en dryg timme. Återigen små, slingriga, branta vägar så Nicklas körde en bit in i Kroatien då vi bytte förare. När vi körde in på kroatisk mark fick vi visa passen för första gången under resan och när vi körde vidare ut på den kroatiska motorvägen är det betalväg som gäller. Vi hade bestämt att åka av motorvägen vid Sibenik och sedan åka utmed kusten och försöka hitta en mindre camping. När vi åkte av hade vi åkt ungefär 20 mil motorväg i Kroatien. Vi hade åkt genom minst två tunnlar som är flera kilometer och vägarna är verkligen fina, men det kostar. Ca 260 kr betalade vi. Nu har vi siktet inställt på en liten familjeägd camping, Camp Barinica. Vi hittade lätt dit, den låg precis mellan havet och vägen och såg jättemysig ut. Men vägen ned till campingen är inte av denna värld...... Den är sjukt brant och har två 90-graders svängar. Det är varmt, vi är trötta men glada att vara framme. Nicklas börjar köra ned. Trångt är det också, bilen får knappt plats att köra runt i svängarna. Emmi påpekar att det finns en annan väg ned. Vi hör inte riktigt på henne. När vi kommer ner ligger där ett litet vitt rappat hus på vår vänstra sida. Huset har en liten mur kring sig och som en liten veranda där murgröna klättrar ymnigt upp på pelare. Ca 2 meter från huset på vår högra sida står en bil parkerad. Bakom husbilen verkar campingens duschar och toaletter ligga, det är mycket folk i området. Bakom huset finns en liten trång parkering sedan är det stopp. Vi kommer inte längre. När vi kommit så långt står en äldre man och skakar på huvudet. Det är fullt! Och varför har ni åkt ner den här vägen? Det där sista säger han inte så att vi förstår, för han kan inte engelska och vi kan inte kroatiska men vi förstår ändå. Han ler och ser ledsen ut på samma gång. Vår husbil (som egentligen är ganska liten för att vara husbil) ser enorm ut. Hur fan ska vi komma härifrån? Nämnde jag att det var varmt? Nu ska Nicklas vända vårt enorma fordon på en femöring. Jag sa ju att det fanns en annan väg ned säger Emmi. Och varför åkte vi ned utan att kolla om det fanns plats säger hon. Ja, varför gjorde vi det? Helt plötsligt är Nicklas ligga spontan och ogenomtänkt som jag brukar vara 😂😂 Jag går ur husbilen för att kunna kommunicerar med Nicklas om hur långt han kan backa. Det är fler som vill hjälpa till och många vinkar och talar om hur långt han kan köra åt olika håll. Det är helrörigt, skitvarmt, asjobbigt och lite pinsamt. Fler och fler börjar samlas vid toaletterna. Det hör är definitivt dagens happening på campingen. Till slut har Nicklas lyckats vända husbilen, nu ska vi runt ett skarpt hörn samtidigt som det är ganska mycket uppför. Dessutom står verandan med murgrönan ut vid hörnet. Vår husbil är hög med sovslkov och den delen är farligt nära kanten på den yttersta pelaren. Stopp, stopp skriker jag. Vi kommer köra i, det är typ bara 5 cm kvar. Höger framdäck börjar slira och gräva sig ner i gruset. En man kommer plötsligt springande med en sopporste. Vad ska han göra? Aha, han trycker in murgrönan lång upp med borsten så att jag ser att det bara är växten som står ut, det är längre till själva verandaställningen. Nicklas backarna lite tar ny fart och kommer förbi hörnet. Gud, vad skönt, ta mig härifrån tänker jag. Jag springer i förväg uppför den branta betongvägen upp till vägen. Nicklas och Emmi kommer efter i husbilen. Bara två kurvor så är vi uppe. Kurvorna är förstås lila tvära och smala åt det här hållet. Sista kurvan går inte, husbilen står och spinner på den hala betongen i den kraftiga uppförsbacken. Eftersom kurvorna är så smala har det varit svårt att hålla farten. När bilen inte orkade komma vidare och Nicklas bromsade slog en bromsspärr på. Det är för att man inte ska rulla bakåt om man hamnar i ett för brant läge med bilen. När Nicklas gasade framåt släppte spärren och han kunde försiktigt rulla bakåt för att ta ny fart och då äntligen gick det och vi var uppe på vägen igen. Phu! Jag sa ju att det fanns en annan väg, sa Emmi. Gud, vad ni är pinsamma! Oj, vad vi skrattade när vi åkte vidare. Så där lite halvt hysteriskt....satan vad skönt att vi inte blev fast på Camp Tomas. Kanske kunde de haft en jäkla skylt vid vägen där det stod att det var fullt? Vi var inte upplagda för fler småcampingar utan åkte vidare mot Primošten och Camp Adriatic Här hittade vi en plats vi gillade med skugga, nära till toa och dusch och nära till havet.

Här kommer vi nu stanna till lördag morgon då vi åker till Omiš och Emmis målvaktsläger. Idag har vi haft en slappardag på stranden. Hur skönt som helst. Och just nu ligger resten av familjen och läser i skuggan. Tror det har planerats för lite träning ikväll 😊👍🏻

Likes

Comments

Precis efter att jag postat förra inlägget hamnade vi i en låååååång bilkö. Det var vägarbete så tre filer skulle bli en samtidigt som det var flera på- och avfarter. Vi sniglade oss fram i en dryg timme. Förr om åren blev jag väldigt stressad när vi hamnade i bilköer men jag tycker att jag blivit bättre på senare år. Det är ju inte så mycket att göra, mesta att gilla läget. Ett tag pratade vi om att hitta en camping tidigare men till slut bestämde vi att köra på när kön släppte och se hur långt vi skulle hinna. Det är väldigt olika hur sent man kan checka in på olika campingar. En del stänger tidigt en del har öppet till in på natten. Vi kom fram till Camping Bertahof kl. 21.20 och det var helmörkt i receptionen. Som tur var fanns en liten telefon man kunde ringa på och då fick vi veta att det bara var att köra in och välja en plats och sedan komma och checka in vid 8 på morgonen. Det vi inte kunde få tillgång till var el. Men eftersom kylen kan gå på gasol och batterierna för bodelen var nyladdade efter färden var det inga problem. Det viktigaste för mig var DUSCH!! Och på Bertahof duschar man utan att behöva betala extra. Jisses, vad det var gött!

Vi hade bestämt att åka till Bad Hofgastein efter att ha läst om det i en av våra husbilstidningar. Här skulle man kunna vandra i alperna och bada i varma källor. Just det där med thermalbad är något vår familj prövat på både i Slovakien och Ungern och tyckt mycket om. Nu skulle vi testa detsamma i Österrike var tanken.
Det var Nicklas som letat fram Camping Bertahof på nätet. Det är en mycket lugn camping och det verkar som om många står här året om och alltså använder sina husvagnar även under vinterhalvåret. Det finns ingen affär, däremot kan man beställa färskt bröd till frukosten. Toalett och dusch är nyrenoverade och fräscha. Personalen är jättetrevlig och tillmötesgående. När vi checkade in fick vi ett turistkort som gav rabatt på olika saker man kan göra runt omkring. Precis mittemot campingen på andra sidan vägen ligger ett utomhusbad som man kan betala en mindre summa för att bada i om vädret är fint.

Vi har ofta pratat om att campare är sådana miljöbovar, på många campingar slänger man alla sopor i samma tunna. Men det börjar ändras nu, det tycker jag är super!

Efter dusch och kvällsmat planerade vi morgondagen (alltså idag). Vädret såg inte ut att vara på vår sida men vi tänkte att bada i varmt vatten kan man göra ändå. Dessutom går det bussar från campingen in till Bad Hofgastein.
Imorse vaknade vi av att regnet smattrade mot taket. Jag tycker det är en dubbel känsla. Det är mysigt att ligga i husbilen och lyssna på regnet men samtidigt vill man ju inte att det ska regna på semestern.......
Efter frukosten hade regnet slutat och solen tittade till och med fram. Campingpersonalen tipsade oss om en trevlig väg att cykla in till stan men vi valde till slut att gå. Det är så skönt att få röra på sig när man suttit still i två dygn, vi hade också fortsatt tur med vädret och hade en väldigt trevlig stund tillsammans när vi gick de dryga 3 kilometrarna. Många foton blev tagna och på ett ställe blev vi överfallna av svärmar av små svarta skalbaggar som parade sig. De hade ingen koll på läget och flög in i oss hela tiden. På vägen in bestämde vi oss för att ta linbanan upp till topprestaurangen och äta lunch innan vi gick och badade. Vi tyckte att vädret verkade stabilt och såg inga mörka moln i horisonten.

Bergbanan gick varannan timme och kostade 21.50 per person med den rabatt vi fick med vårt turistkort. Rabatten var på några euro. Varken Nicklas eller jag är några tuffingar när det gäller höga höjder men det gick finemang att åka upp. Och väl uppe bara njöt vi. Vilken frihetskänsla det är att vara uppe i bergen. Så vackert det är, nästan så man tappar andan. Och inte nog med det, hela berget blommade, det var som att gå i en saga. Det här är verkligen rätt tid att vandra i alperna om man som jag gillar blommor. Vi vandrade bara runt en timme sedan var Emmi så hungrig att hon inte kunde gå ett steg till. Nicklas och jag åt gulaschsoppa och Emmi slog till på en wienerschnitzel. Det blev lunch with a view på topprestaurangen. Inga galna priser, helt ok mat och jättegod öl.

Efter maten var det dags att åka ner i dalen igen. Och nu kom regnet, en riktig åskskur. Den var tom så kraftig att nedfarten blev försenad. Men till slut kom vi ner och i lätt duggregn gick vi till Thermalbadet i Bad Hofgastein Vi hade läst om det och hade tyckt att det såg mysigt ut. Det kostade 25,50 euro per person för 4 timmars bad och vi hoppades att det skulle vara värt pengarna. Men nja......vi var inte imponerade. Visst det var varmt i poolerna. 33 och 36 grader, det luktade vattenmelon om vattnet på ett ställe vilket ju var trevligt. Vattenrutschkanorna i familyworld var roliga en eller två gånger men sedan.....Som en simhall med varmt vatten och alperna som bakgrund genom de jättestora fönsterrutorna. Man kunde simma ut på ett ställe. Vi hade nog haft för stora förväntningar. Det kändes inte som ett thermalbad.

Efter badet tog vi åter apostlahästarna hem till campingen. Efter pasta och köttfärssås diskuterades morgondagen. Ingen mer vandring i alperna mamma sa Emmi, det får du göra när jag inte är med. Det ska dessutom bli mer regn imorgon, inget Ljublijana, det ska regna där med. Snälla vi åker till Kroatien, jag vill sola. Och mamma och pappa gör ju som Emmi vill så imorgon far vi istället ned till Sibenik i Kroatien, därifrån åker vi utmed kusten ner mot Split och ser ut någon liten camping på vägen. Mot solen och värmen😎☀️

Likes

Comments